Grundläggande tonkontroll av förstoringar

Bildbehandling Artikeln är en fristående fortsättning till Vägen mot den perfekta kopian av Fredrik Lindström och den beskriver en alternativ arbetsmetod till den som beskrivs i artikeln Split Filter Metoden för dig närmre ''Den perfekta bilden'' av Solveig Perklen.

Introduktion

Många förstoringar lyser av nybörjarens upptäckarglädje men tonkontrollen saknas. De vet hur belysningstiden påverkar en förstoring och de vet hur kontrasten påverkar en förstoring men de har svårt för att se hur de två faktorerna fungerar tillsammans. Andra förstoringar är välgjorda med normaliserad kontrast. Visst blir det ''bra'' men såg det verkligen ut så? Kontrasten är viktig för den fotografiska bilden. Ska man då inte använda den vid förstoringen?

Metoden som beskrivs i den här artikeln ger dig ett enkelt sätt att öka tonkontrollen vilket i sin tur ger dig ökade uttrycksmöjligheter. Den ger dig också en bättre känsla för negativet. Det är viktigt om du vill fortsätta att förbättra dina arbetsmetoder i framtiden.

Då kör vi...

Det finns en poäng i att flatbäddsskanna sin kontaktkarta. Då kan man enkelt leka med sina bilder så att man har en färdig bildidé innan man går till mörkrummet.


Hitta de ljusaste partierna (högdagrarna) som är av intresse och de mörkaste partierna (lågdagrarna) som är av intresse. Justera sedan ljusstyrka och kontrast i datorn tills bilden blir som du har tänkt dig. Låt ljusstyrkan bestämma högdagrarna och låt kontrasten bestämma lågdagrarna. I det här fallet vill vi betona det trolska i bilden så vi väljer att göra den lite mörk.


Nu har vi en bildidé som vi tar med oss till mörkrummet. Där gör vi på samma sätt som i datorn men vi låter ljusstyrkan motsvaras av belysningstiden. Det innebär att testremsan ska göras med hänseende på högdagrarna.


Högdagrarna i den näst ljusaste pajbiten ser bra ut vilket ger belysningstiden. Lågdagrarna verkar ljusa så kontrasten ökas. Man behöver ofta göra lite finjusteringar när man har kommit så här långt men de följer den beskrivna arbetsmetoden. Det var enkla finjusteringar i det här fallet så jag litade på min magkänsla och gick direkt över till testförstoringen som ska innehålla de intressanta låg- och högdagrarna.


Tonskalan ser bra ut och då återstår det bara att göra själva förstoringen. Blev den som vi hade tänkt oss i bildidén?

Verklighetskontroll

Jag har en liten bekännelse. Den publicerade bildidén gjordes efter det att förstoringen var gjord. Jag gjorde en bildidé innan förstoringen men jag sparade inte den. Jag brukar inte spara dem och tanken på artikeln dök upp först efter det att förstoringen var gjord. Oavsett vilket visar artikeln hur bra bildidén kan bli med enkla metoder. I övrigt stämmer artikeln väl med verkligheten. De publicerade bilderna var de enda som var gjorda från det negativet när artikeln skrevs.

Sammanfattning

Det finns flera gamla sanningar när man sysslar med förstoringar men använd dem på rätt sätt. Man får lov att göra hur man vill så länge som det blir som man har tänkt sig.

Givetvis förutsätter en bra förstoring ett bra negativ men det är bara ett steg på vägen till den slutgiltiga bilden. Ta ytterligare ett steg och öka tonkontrollen i dina förstoringar. Låt belysningstiden bestämma högdagrarna och låt kontrasten bestämma lågdagrarna.