Lågmält om stad och känslor
Två lågmälda svartvita utställningar samsas på Galleri KG52. Samtidigt släpper båda utställarna, Sven Westerlund och Mathias Grate, nya böcker.
Sven Westerlunds stora bilder i den nya bildserien ”Vertex” är tagna i ett område som är ungefär en kvadratkilometer stort. I området ryms bland annat butikskomplexen kring Kungens kurva och till synes övergivna platser i gränslandet mellan natur och industriområde. Allt skildrat med en ekvilibristiskt exakt teknik.
– Jo, vi har skojat om att vi skulle kalla det för ”Ansel Adams goes to Ikea”, säger Sven Westerlund på vernissagedagen.
Det är nära tillhands att dra en parallell till annan del av amerikansk fotohistoria när man ser Sven Westerlunds Vertex-serie, nämligen den som kallas ”New Topographics” där fotograferna ofta skildrar urbana miljöer som präglas av en slags ”händelselöshet”. Så är det även i de här bilderna – det finns inga egentliga händelser att ta del av, samtidigt finns det mycket att upptäcka och fundera över. Och det vilar en tydlig melankoli över den samlade bildserien.
– Ja, det blev faktiskt dystrare än jag tänkt själv. Jag har ju från början gått dit rent urskillningslöst och varit inriktad på att göra ett reportage från just det här området.
Han har arbetat med digital storformatskamera, vilket är en tidskrävande arbetsmetod.
– Jag gillar långsamheten som det för med sig. Det är givande och märks på slutresultatet, säger han.
Foto: Mathias Grate
Även hans medutställare, Mathias Grate, har valt att arbeta långsamt – på flera sätt. Han använder en analog Hasselbladskamera och har låtit det gå tolv år mellan första och sista bilden i ”Before Silence”.
– Att det blir en långsam process gör absolut ingenting, det passar mitt temperament, säger han och lyfter samtidigt den valörrikedom som han kan få ut från sina svartvita mellanformatsnegativ.
I många av bilderna rör det sig i första hand om valörer i den mörkare delen av skalan. Han har fångat miljöer eller delar av miljöer som sällan väcker uppmärksamhet – sådant man många gånger går förbi. Bilderna skulle kunna vara tagna i en lite murrig, odefinierad stad – ungefär som författaren Håkan Nessers fiktiva Maardam – men visar sig vara fotograferade i vitt skilda delar av världen.
– Någon är tagen i Kina och den där har jag tagit från min balkong, säger Mathias Grate och pekar ut en himmelsbild.
– Men det är inte konstigt att det blir så, för jag tycker själv att jag ser samma saker vart jag än åker. Det är bilder som handlar om känslor – om ensamhet, närhet – snarare än om platser.
Foto: Sven Westerlund
FOTNOT:
Amerikanen Ansel Adams (1902-1984) är nestorn inom svartvit analog teknik, med en noggrant utarbetad metod för att bland annat styra gråskalan i sina bilder.
Utställningarna visas på Galleri KG52, Kammakargatan 52, Stockholm till den 5 nov 2011.
Sven Westerlund släpper i samband med utställningen böckerna Vertex, Retro och Bunker som säljs tillsammans i en box. Mathias Grates bok heter, precis som utställningen, Before Silence.
Mer om Sven Westerlund: www.svenwesterlund.se
Mer om Mathias Grate: www.mathiasgrate.se
Mer om Galleri KG52: www.kg52.se
Nya artiklar
Sydsvenskan lägger ner sin bildredaktion
Amerikansk fotopionjär på Kulturhuset
Tala om bilder! - del 5 - Julia Peirone
Nu kan du få med dina bästa bilder i Fotosidan Magasin
Fotoskola: 15 tips för att maxa skärpan i dina bilder
Tongivande gatufotografi visas i Stockholm
Snygga hålkameror i trä
Rösta fram Fotosidans Mästarbild 2013
Markus finner lugnet i Hjo
Makroskola och normalzoomar i Fotosidan Magasin 3/2013
Senaste artiklar och
nyheter
- Sydsvenskan lägger ner sin bildredaktion
- Amerikansk fotopionjär på Kulturhuset
- Tala om bilder! - del 5 - Julia Peirone
- Nu kan du få med dina bästa bilder i Fotosidan Magasin
- Fotoskola: 15 tips för att maxa skärpan i dina bilder
- Tongivande gatufotografi visas i Stockholm
- Snygga hålkameror i trä
- Rösta fram Fotosidans Mästarbild 2013
- Markus finner lugnet i Hjo
- Makroskola och normalzoomar i Fotosidan Magasin 3/2013
Senaste blogginläggen
- Försöker lära mig fotografera digitalt manuellt ...........
- Dag 144 - en kväll i Bohuslän
- Sikta mot stjärnorna och fotografera på månen
- Love! Stockholm!
- OmTag. Segregaionen måste brytas!
- Fotosidans blogg - till nytta och nöje…
- Fusk-HDR
- Mera kamerafynd, nu en PRAKTICA!
- Så nu måste jag fråga…
- Världens bästa fru.
Jag förstår inte poängen du försöker göra. Om det nu handlar om tycke eller smak, varför kritisera en bild överhuvudtaget? Det finns ju uppenbarligen någon som tyckt om bilden på busken, och denne någon har sitt tycke.
Om det tycket sedan går emot vad du uppfattar vara FS-medlemmarnas normer för vad en bra bild är - so what? Det vore ju rätt tråkigt om varenda bild här var den typiska "Åh, fan vad häftig bokeh!"-bilden.
Busken ger dig både en chans att berika din intag av konst, och möjligheten att formulera ditt tycke genom att ta avstånd från den.
Om du ska propagera för en relativistisk syn på vad som är god konst måste du göra det konsekvent.
Tycker jag. ; )
Vad jag själv tycker om bilden är bara min personliga åsikt. Du är naturligtvis välkommen att ha en annan, och jag tycker inte heller du behöver vara arg över att jag tycker annorlunda än du. Jag har inget problem med att du gillar bilden, jag förstår bara inte vad du ser i den. Om du läser igen så sågar jag inte konstnären rakt av heller, bara den här enskilda bilden som jag inte tycker når upp till någon högre nivå. Jag ser helt enkelt inget i den, men om du gör det så välkomnar jag som sagt din tolkning av bilden, och ännu mer din förklaring av "vad fotografi och framför allt bild handlar om". EDIT: I en egen tråd kanske.
Att vi ser och bedömer bilder olika beroende på om vi vet eller inte vet vem som skapat den är heller inget kontroversiellt. Att en person är en av Sveriges intressantaste fotografer i ens mening är som jag ser det ingen garanti för att varje enskild bild skulle vara ett mästerverk, men om man har det i bagaget så kan det eventuellt bli ett hinder för att objektivt "klara av att ha en egen uppfattning" som du uttryckte det. Det har hänt förr att dom som står lite vid sidan av beundrarskaran genomskådar kejsarens nya kläder. Ta detta sista stycket som en generell kommentar, inte nödvändigtvis just för den här bilden.
Det kan man kanske. Men bara om man har en fast uppsättning variabler att gå efter, och sådant förändras ju hela tiden. Fast jag är intresserad av hur du menar.
Enligt detta kan man fastställa vad som är bra och dåligt, MOMENTANT och LOKALT. I praktiken uppträder det ganska ofta, enligt min mening. Vår kultur rör sig ganska långsamt i det stora hela. Om man har kunskap och erfarenhet är det är inte så svårt att bedöma vad som - enligt mer eller mindre bestämda kriterier - är bra och dåligt. Visst finns det en viss subjektivitet i kunskap och erfarenhet också, men den minskar med omfattningen och tiden.
Kritik och analys är ett samtal. Mellan ett antal kvalificerade utsagor och analyser svävar kanske till slut en sanning. Fast är egentligen sanningen så intressant? :-]
Nej då, det är ju reklam i alla fall... Skämt åsido, jag tycker faktiskt det kan vara en otjänst.
Jag läser det ibland: "Bilden ska stå för sig själv". Om det vore så, så skulle inte ens någon betraktare spelar någon roll. Står bilden för sig själv, så gör den det även utan betraktare, men vad är meningen med det då?
Däremot tycker jag att bilderna inte bara kommunicerar med betraktaren utan även med varandra. Det kommer lite till korta på just FS, men spelar större roll i utställningar. Vilket är ingens "fel", det ligger lite i de olika uppläggens natur.
Men, tycke och smak är en sak. Kritik och analys är en annan. Båda är intressanta.