Reportage Pieter Ten Hoopen tog hem hela fyra utmärkelser under Årets Bild 2010 och fick även den ärofyllda titeln Årets pressfotograf, för tredje gången. Fotosidan tog sig en pratstund med vinnaren.

Frilansfotografen Pieter Ten Hoopen tog en paus med att tävla i fotografi. Sist han var med i Årets Bild tog han hem segern som Årets pressfotograf, både 2005 och 2006.
I år kände han sig redo att vara med igen. Det slutade med totalt fem utmärkelser, varav guld i Årets bildreportage utland och Årets samtida reportage samt titeln Årets pressfotograf.

- Personligen är man ju alltid glad att man får priser för sina arbeten så klart. Det var mer än fyra år sedan jag tävlade i Årets Bild och så klart var det väldigt kul med sådan utdelning när man väl tävlar. Årets Pressfotograf är en fin titel som är ett bevis på att man i bredden gör bra grejer, ett krav när man ska få denna titel, säger Pieter till Fotosidan.

Juryns motivering till Årets Pressfotograf var:
"En fotograf som söker sina egna vägar och sitt eget uttryck. Genom sitt bildspråk och hans sätt att se, driver han bildjournalistikens berättarkraft framåt. Alla insända serier håller hög klass med bra redigerat material som håller i varje berättelse."

Just vikten av att välja ut sina bilder med omsorg är något Pieter betonar;
- Jag har inget vinnande koncept så vitt jag vet om, jag bara älskar det jag håller på med. Men jag lämnar enbart de jobben som jag anser vara viktiga eller bra. En riktigt bra editering av materialet är kanske nått som det flesta inte gör tillräckligt bra. Jag har själv suttit i en jury många gånger och det flesta åker ut på grund av en dålig editering av materialet.

- Samtidigt tävlar man alltid med tankten i bakhuvudet att man blir bedömd utifrån en personlig smak av en jury. Ibland vinner man, ibland inte - allt är en smaksak. Jag har kommit till den punkten numera att jag vet vad jag håller på med. Vinst eller ingen vinst - fotografi är viktigare än så för mig. Under dom åren jag inte tävlade hittade jag mera kärlek till mitt skapande, att tävla kan vara farligt. Man ska älska det man håller på med och inte bara låta sig styra av omdömet av en jury.

Förutom själva redigeringen är Pieters framgångsrecept vanligt hederligt slit - och ett stort genuint intresse för den man fotograferar.
- Att förmedla känslor i bild är inte något som bara kommer. Man måste vara insatt i det man håller på med. Man måste försöka förstå de man fotograferar. Om saker ska bli bra krävs det som vilket jobb eller sport som helst att man tränar. Jag försöker att förmedla för mina elever och studenter att om man vill bli bra krävs det enormt många timmar av arbete.

- Jag brukar ge ett exempel om piloter. Om du vill flyga långa interkontinentala flighter krävs det att man först har gjort sina inrikesflighter och kommer upp i timmar. För att få riktgt bra resultat krävs det enormt mycket träning och slit. Av alla fotografer jag känner som gör fantastiska jobb och jobbar på en hög nivå, jobbar alla som galningar och de älskar det de håller på med.

Pieter berättar att han blandar kameror och tillvägagångssätt när han är ute och jobbar. Det enda han håller noga fast vid är de fasta gluggarna.
- Numera jobbar jag med alla möjliga sortens kameror. Vanligt småbild, film och digitalt, mellanformat, panoramakamera. Ja, verkligen allt möjligt. Men objektiv använder jag bara fasta gluggar 28mm, 35mm, 55mm och that’s it, avslutar han.

Bilden ovan ingår i Pieters prisbelönta utlandsreportage "Prostitution i Syrien". Här kan du även se ett ljudbildspel med fler bilder ur serien.