Vi ska göra något åt ljudet till nästa version.

Tack Håkan, Bosse

Amatörbilder har väl inte alls fått mer status som autentiska och det säger de väl inte heller? Bilden kan mycket väl vara tagen av ett proffs och det kan mycket väl vara så att bilden från början varit betydligt bättre rent teknisk men att man valt att lägga på fejkad interlacing och dämpat färg och kontrast i efterhand för att uppnå önskad effekt av autencitet. Tycker att man missar lite av bildens tillkomst efter fotoögonblicket i samtalet. Även om man inte vet kan man spekulera och fundera på eventuell betydelse.

Kortfattat: Jo. - Nyhetsmedierna använder mer och mer "amatörbilder" tagna av kreti och pleti dels för att ingen bildjournalist hinner före en svennebanan med en iphone. Sedan har förtroendet för "perfekta" bilder minskat allt medan fotomanipuleringar blivit vardagsmat. Under 2008 diskuterades detta ganska flitigt av Alissa Quart (Colombia Journalism review) - jag vill minnas dock att Bo Bergström argumenterade emot detta (han gillar som bekant Lars Tunbjörk) - men jag har svårt att tänka mig att någon fotojournalist kan konkurrera med lättillgängligheten av mobilkameran. Dokumentärt arbete och journalistik som inte är direkt nyhetsrelaterad tror jag står ohotad dock.

Jag skulle säga att det verkligen är så, och det går långt tillbaka. Socialantropologi och bildjournalistik har haft en i stort sett parallell utveckling, och båda har i stora drag hela tiden strävat efter större integrering med den man studerar. Tekniskt "gott nog" men närmare, har för det mesta konkurrerat ut bästa tänkbara kvalitet. För något halvår sedan såg jag en utställning som bildagenturen VII gjorde, med bilder tagna med Hipstamatic, utskrivna i 6x6 tum, och fastnålade på galleriväggen. Alltså, även fullblodsproffs anammar den amatöristiska estetiken för att nå en viss form av trovärdighet.

Glöm inte bort att hög kvalitet inte är samma sak som »teknisk korrekt kvalitet«. Hög kvalitet är att behärska sina kommunikativa verktyg och förstå när en bild ska vara oskarp och blek i färgerna. En som är professionell bildkommunikatör förstår också när bilden ska vara skarp, »väl beskuren« och ha en mättad, ren färgåtergivning.

Alltför många proffsfotografer har förlitat sig på »teknisk korrekt kvalitet«. Utställningar gjorda med bilder från mobiltelefoner visar förhoppningsvis att en del börjar förstå att valet av verktyg är viktigt.

Borde inte då ett proffs enligt dig vara en med kamera av proffs-klassning och baserat helt på utrustning och inte kompetens...

Finns gott om såna. Betydligt färre duktiga fotografer skulle jag påstå.

Stefan: Precis, ett kommunkationsproffs gör dels avvägningen mellan hög teknisk kvalitet och integrering med sammanhanget man studerar, därav Leicans framgång en gång i tiden - bra nog, och portabelt. Men ett visst verktyg ger också vissa associationer. Eftersom exempelvis instagrambilder är kopplat till vardagsdokumentation, snapshots, en viss typ av bildflöde, så kan också det utnyttjas av den skickliga kommunikatören för att skapa en känsla av "här och nu", och en viss typ av autenticitet. Precis som i den interlaceade, suddiga TV-stillbilden som diskuteras här.

Ett proffs borde veta vilket verktyg som gör jobbet bäst. Ibland är det en mobiltelefon, ibland en videokamera, ibland en digital mellanformatskamera.

Bra point där, Stefan

Bra idé, vi måste alla och alltid kämpa för det fotografiska samtalet, som kan gälla teknik eller kommunikation, men kanske allra helst samspelet mellan teknik och kommunikation, eller hur? Bosse