ANNONS. Som Plus-medlem kan du styra hur mycket du vill se dessa annonser
Annons
Proffsfoto
Artiklar>Sigma 135 mm f/1,4 DG Art – Extremt ljusstarkt tele med krämig bokeh
Sigma 135 mm f/1,4 DG Art – Extremt ljusstarkt tele med krämig bokeh
Prylnytt
Sigma 105 mm f/1,4 DG Art blev en stor succé trots sin storlek, eller snarare tack vare sin enorma frontlins. Nu kommer Sigma 135 mm f/1,4 DG Art som ger ännu kortare skärpedjup och mer utsuddad bakgrund.
Nyligen lanserades Sigma 200 mm f/2 DG Art. För den som tycker att det är lite för stort och dyrt kommer nu ett aningen mer modest alternativ: Sigma 135 mm f/1,4 DG Art.
Den extrema ljusstyrkan (i förhållande till brännvidden) innebär att detta är en ovanligt tung 135:a. Vikten är 1 420 gram. Filterdiametern är hela 105 mm (precis som Sigma 105 mm f/1,4 DG Art).
Objektivet har ett avtagbar stativfot som är kompatibel med Arca Swiss-snabbfästen.
Den optiska konstruktionen består av 13 linser, varav fyra i FLD-glas och två asfäriskt formade. Bländaren har 13 blad och närgränsen är 1,1 meter. Bländarringen har klicklägen som kan kopplas ur.
Sigma 135 mm f/1,4 DG Art säljs med L-mount eller Sony E-fattning. Det rekomenderade priset är 22 790 kronor inklusive moms.
Vill bara påpeka det faktum att längre brännvidd (än t.ex. f=105/1,4) inte ger så vidare värst kortare skärpedjup och kraftfullare bokeh eftersom fotograferingsavståndet ökar i relation till bildutsnittet!
Matt Granger redogör fint för detta välkända faktum i sin YouTube-kanal.
Haka inte upp er på Sigmas ljusstarka Art-serie, som dessutom inte lyckas särskilt bra med att få till en mjuktecknande bokeh.
Karaktären på bokeh varierar stort mellan olika objektivtillverkare. Nikon, Canon och Sony presterar t.ex. mycket mjukare (och naturligare) bokeh än Sigma.
Och varför skulle de inte?
Dem första bilden ser så mjuk ut att den blir oskarp. Den sista bilden är jäkligt snygg med oskärpan och det lite platta perspektivet pga brännvidden.
135 är en klassisk porträtt glugg som alltid imponerat på mig. Tänker på Canons 2.0:a.
Vidare tror jag inte att man köper både 105 och 135:an.
Plåtar man tajta porträtt med ovana personer så kan 105:an fortfarande kännas lite närgången för ”modellen”. (Typ Gunnel, 63 från ekonomiavd. som sist fick en komplimang 1986)
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
2 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Matt Granger redogör fint för detta välkända faktum i sin YouTube-kanal.
Haka inte upp er på Sigmas ljusstarka Art-serie, som dessutom inte lyckas särskilt bra med att få till en mjuktecknande bokeh.
Karaktären på bokeh varierar stort mellan olika objektivtillverkare. Nikon, Canon och Sony presterar t.ex. mycket mjukare (och naturligare) bokeh än Sigma.
Och varför skulle de inte?
135 mm f/1,4 är dock lite mer extremt än 105 mm f/1,4.
Bra att du påpekar att karaktären på bakgrunden inte är lika bara fört att skärpedjupet är lika kort.
135 är en klassisk porträtt glugg som alltid imponerat på mig. Tänker på Canons 2.0:a.
Vidare tror jag inte att man köper både 105 och 135:an.
Plåtar man tajta porträtt med ovana personer så kan 105:an fortfarande kännas lite närgången för ”modellen”. (Typ Gunnel, 63 från ekonomiavd. som sist fick en komplimang 1986)