Fotografen och fotosidan-medlemmen Alve Henricson är engagerad i känslig och hotad natur. Här berättar han lite mer om sitt fotograferande.

Vad kan du berätta om bakgrunden till artikeln som just nu är publicerad i norska tidningen Natur & Foto?

– Tidningen var intresserad av vinkeln att fotografer genom sina bilder kan göra viktiga insatser för hotade djurarter. Man väcker människors engagemang. Det föll sig naturligt att det skulle bli Charlotta Sjöstedt som skulle skriva artikeln. Tidigare har hon intervjuat mig i 235 timmar när hon skrev boken Öar av frihet som handlar om mitt engagemang för känslig och hotad natur. Det var när jag byggde forskningsbåten Searcher som jag sedan seglade lastad med forskare till obebodda öar i Indiska oceanen och Stilla havet. Båten har jag nu sålt till Ola Skinnarmo som använt den i Nordostpassagen.

Under vilken tidsperiod är bilderna fotograferade?

– I början av 20-hundratalet höll jag på en del med film innan jag återupptog mitt fotograferande. Jag hann göra två filmer som visats i svensk television medan jag var otrogen stillbildskamerorna. Men den viktigaste filmsnutten jag lyckades få var några minuters dokumentation av råttor som dödar utrotningshotade nyfödda fågelungar. Det var 2003 när jag arbetade som volontär på den obebodda ön Henderson i Pitcairngruppen. Jag återvände flera gånger till Stilla havet och ön Henderson.

– 2009 tog jag den första publicerbara bilden någonsin av en Hendersonpetrell, en fågelart som häckar nästan uteslutande på den här ön. Den bilden har använts i flera tidningar, artiklar, vykort och hemsidor för att sprida budskapet om fågelns utsatta läge. 2011 var jag med om ytterligare en expedition till samma ö och en hel del av bilderna i artikeln kommer från den resan.

Hur valde du ut bilderna till reportaget?

– Personligen hade jag velat visa mina något mer artistiska bilder, om jag får uttrycka mig så, men tidningens redaktion ville ha jordnära bilder som visar fotografens vardag och engagemanget på fältet. Alla bilder som på ett eller annat sätt får oss att uppskatta djurlivet anser jag har en stor betydelse för hur vi förhåller oss till djuren.

Ungefär hur många dagar per år tillbringar du på resande fot?

– Det varierar. Förra året var jag utomlands i nästan sex månader, men i år blir det nog bara cirka tre månader. Numera reser jag mest till Sydamerika eftersom jag arrangerar resor till Eldslandet och Patagonien. Där finns möjligheter att fotografera fantastisk natur och valar och andra antarktiska djurarter. Om det kan man läsa på eldslandet.com.

Vad fotograferar du helst om du får välja fritt?

– Jag skulle vilja bidra till arbetet med att rädda fler arter genom att med bilder informera om deras utsatthet. Ett djur jag skulle vilja fånga på bild är puman i Patagonien.

– Jag skulle också vilja fånga människans själ på bild. Skämt åsido, jag är så jäkla imponerad av fotografer som får andra människor att vara naturliga framför en kamera och som lyckas fånga deras uttryck på ett sätt som berör oss. Det skulle jag vilja ägna mig mer åt.

Vad har du fått för respons på reportaget?

– Jag har blivit varm om hjärtat när man skrivit till mig och uppmuntrat mig. Jag tror att alla som håller på med foto på ett eller annat sätt vill ha kritik från andra. Det är det som är så bra med till exempel Fotosidan. Där kan man växa som fotograf när andra, helt okända människor, berättar vad som är bra eller dåligt med ens bilder.

Hur har du påverkat med dina bilder?

– Råttor som människor infört till öar med känslig natur hotar djurlivet på många håll i världen. Jag tycker att artikelrubriken – Naturfotograf i råttkrig – berättar exakt vad det är frågan om. Mina bilder har hjälpt till att skapa engagemang för att rädda hotade arter. Jag är mest stolt över att David Attenborough visat min film med kycklingen som dödas av en råtta när han hållit föredrag och fått privatpersoner, företag och organisationer att öppna plånboken för det fortsatta arbetet med att rädda utdöende fågelarter.

Prova 3 nr av Fotosidan Magasin för endast 149 kr