Lag och rätt
Företrädare för Svenska Fotografers Förbund (SFF) upprörs över hur debatten om lagförslaget om olovlig fotografering förs. I en debattartikel menar de att fotograferna binder ris åt sin egen rygg.
Debattartikeln är skriven av SFF:s jurist Niklas Briselius och SFF:s VD (och fd förbundsjurist) Catharina Ekdahl som en reaktion på skriverier i medierna om lagförslaget. Det är främst en publicering i Södermanlands Nyheter den 25 januari som fått SFF:s jurister att regera.
Här kan du läsa debattartikeln.
I ett remisssvar har SFF tidigare skrivit att lagen riskerar att ge intrycket att det finns ett generellt fotoförbud. Det skulle innebära att fotografer måste försvara sig mot allmänhetens (felaktiga) påståenden om fotoförbud. Lagen skulle också tvinga fotografer att göra juridiska bedömningar i fotosituationen.
SFF föreslår istället att brottet ofredande även ska omfatta kränkningar där offret inte är medveten om fotograferingen. Detta förslag framfördes av flera under SFF:s paneldebatt i Nyköping som vi skrivit om tidigare.
14 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Förslaget känns rätt uppenbart feltänkt, lite som att lösa ficktjuvsproblemet genom att förbjuda fickor :-)
Opinion fungerar lite som ketchupflaskor, när det väl händer något, då händer det mycket ... Vilket i sin tur leder till att vi lite då och då får lagstiftning som är direkt ogenomtänkt eller i alla fall överdriven i relation till det problem den skall lösa.
I den här processen agerar ofta media förstärkare, att driva opinion drar läsare och tittare och är med andra ord högst kommersiellt gångbart. Varför tror ni det finns så många debattprogram på TV? För att inte tala om indignationsreportage av olika slag där mer eller mindre kända missförhållanden avslöjas (och emellanåt överdrivs ganska kraftigt).
I längden leder lätt den här typen av opinionsdriven lagstiftning till att lagen blir ett inkonsekvent lappverk där små (men opinionsmässigt tacksamma) frågor får större genomslag än i grunden mycket större strukturella problem som är svåra att debattera på 15 minuter i TV. Dessutom leder det lätt till att man så att säga behandlar symptomen istället för orsakerna.
Att det sker en förändring av lagstiftningen så att man kan komma åt människor som begår övergrepp i smyg med tekniska hjälpmedel (till exempel kameror) verkar i grunden förnuftigt. Men frågan är om det alls är nödvändigt att göra det via inskränkningar i tryck- och yttrandefrihet. Som många har påpekat borde en rättssäkrare väg vara att förändra definitionen av övergrepp till att också omfatta övergrepp som sker utan att den utsatte märker det.
Läs gärna Göran Segerholms mycket läsvärda kommentarer under artikeln som det länkas till.
Här är väl dock ett nytt fall med liknande omständigheter som visar att lagen om ofredande räcker långt redan idag och att man borde kunna nöja sig med ytterligare förtydligande av den texten?
http://www.expressen.se/nyheter/1.2695187/filmade-unga-kvinnor-pa-toaletten
Även ifall jag är yrkesfotograf så kanske jag inte jobbar på en tidning, men jag kanske ändå vill hålla på med gatufoto, eller göra ett projekt om mitt område där jag bor, eller gatorna jag brukar gå på eller kanske ta en bild som jag kan sälja till en tidning.. Men inget av dessa kan ju anses som "icke-kränkande" för en tjurskallig medelmåttig medborgare som älskar att känna sig kränkt.. fy sjutton vilket tjafs..
Var ska man flytta?
vill minska risken att bli plåtade när dom står med
"fingrarna i syltburken", tex porrklubb eller toblerone.
Men oavsett om lagen går igenom eller revideras före så
är skadan redan skedd.
2 åtgärder från min sida, nästa gång tex en buss service
kille(fyller antagligen olja mm) kommer fram och frågar ska jag
fråga om namn och arbetsgivare, sen mejlar jag och frågar
vad dom menar.
Ska nog ta med enbensstativet när jag går ut med
kameran för att ev försvara mig.