Turordningslista är det värsta jag vet. Dom som är bäst ska förstås ha jobbat. Sedan spelar det ingen roll om personen är 18 eller 60, man eller kvinna, svart eller vit.

Vem är bäst Faidros?
B)

Den som levererar över förväntan varje dag. Den som gör något riktigt bra av det enklaste uppdraget. De son får läsarna att stanna upp varje gång man slår upp en sida med deras bilder. Det finns några riktigt unga sådana fotografer. Synd om de skulle få sluta för att någon 55+ som bara gör det den ska ligger högre upp på någon lista.. LAS och allt vad lagrummen heter har förstört så mycket på olika arbetsplatser. Rätt person på rätt plats..

Ja du gör det enkelt för dig, "bäste" fotograf ska ha jobbet. Försök se saker lite mer nyanserat. Las har inte tillkommit genom en slump, man dumpar inte erfarna äldre medarbetare hur som helst.. Fackföreningsrörelsen i sverige har betytt oerhört mycket för nästan oss alla.
LO

Jag gör det enkelt för mig. På samma sätt som en arbetsgivare som använder en lista för att göra sig av med folk i en nedförsbacke, lågkonjuktur etc. Man kan inte se arbetsplatsen som en social inrättning där man behåller folk för att dom inte duger för något annat jobb. Ditt resonemang fungerar på en arbetslats där arbetsuppgifterna kan utföras av vem som helst. Det finns många sådana arbeten och de lagstiftningarna som fortfarande gäller vid uppsägningar kom till under tiden då vi hade mycket industrier med förhållandevis enkla, statiska arbetsuppgifter och ringa "knowhow".

Samhället utvecklas och det gör också kraven på arbetstagarna större. En vinstdrivande tidning måste behålla personal som levererar, varje dag och som gör att tidningen sticker ut. Det är därför folk köper tidningen. Ett konkret exempel så har jag DN, till stor del för att Paul Hansen jobbar där. Jag läser "hans" artiklar mer ordentligt och länge. Jag kan sitta länge och bara titta på hans bilder (lite hårddraget och raljerat). Det finns, skulle jag säga 4-5 sådana pressfotografer i sverige. Nu är dom inte purunga någon av dom så de kanske är dåliga exempel. Det finns en handfull sportforografer (orkar inte namnge dom, ni vet vilka de är) som sticker ut ordentligt i deras genre. Ska de bli av med jobbet för att något jobbat längre och blivit trött? Ett sådant resonemang skrämmer mig..

LAS är en trygghet att få behålla jobbet.

Tyvärr har du rätt. Och det får till följd att det bara blir gubbar som tittar in i kameran på bild. Inget kvalificerat bildberättande, inga känslosamma bilder, inga händelser i bild. Då upplever läsarna en kvalitetsförsämring som leder till färre läsare och mindre pengar. Att sänka kvaliteten innebär ofta en nedåtgående spiral.

Om man bara kunde förmå reportrarna att fotografera under intervjun så skulle de stirrande "gubbarna" kunna undvikas. Jag har mediatränat folk i både Lettland och Ryssland och jag poängterar alltid vikten av att ta bilder med mycket närvaro och de bilderna får man bara om man tar bilder under själva intervjun.
//Chasid

Multijournalister behöver inte vara fel. Ibland blir det bättre resultat då man ger journalisten en möjlighet att gå "all in" i reportaget, so to speak. Har själv haft min beskärda del erfarenheter av trötta fotografer som tar dötrista slentrianbilder eftersom de inte orkar/har tid att sätta sig in i sammanhanget. (Kanske säger mer om enskilda fotografer iofs).

Dessutom är det roligt att som journalist få arbeta med helhetsintrycket bild+text. Det är snabba puckar i dag, och det finns liksom knappt tid att lägga upp strategier och diskutera inför reportage etc.

Däremot, som ni nämnde, blir det ett problem när man ska ta bilder från ett skeende simultant som man ska intervjua. Ska man göra ett nedslag på ett politiskt möte till exempel är det i princip omöjligt att bevaka bild och text samtidigt.