Fujifilm Finepix X100 är mångas drömkamera. Den är tyst, har bra och ljusstarkt objektiv, bra bildkvalitet och ovanligt bra optisk sökare. Men finliret i detaljerna saknas och det är absolut inte en kamera för alla.

X100-kön är lång hos många fotohandlare och det är inte konstigt alls. Fujifilm spelar på de rätta känslosträngarna med X100. Och de har vågat göra en funktionell retrokamera till skillnad mot övriga kameratillverkare.

Vad är det då som är så speciellt med en ny kamera som ser 40 år gammal ut? Jo, det är just det.

Det kommer alltid trender och mottrender. På 80-talet kom tryckknapparna och displayerna på kamerorna på bred front och den trenden har hållit i sig. 

Canon vågade med sin G-serie göra en kompaktkameror med gammaldags systemkamerakontroller. Och de håller fortfarande fast vid att G-kamerorna ska ha optisk sökare. Med det motvallsreceptet har de lockat många kunder som är vana vid äldre systemkameror där man rattar in värdena.

Fujifilm har gått ett steg längre och haft en av tidernas mest betydande kameror som förebild: Leica M3 från 1954. Det innebär att bländaren ställs in med en rejäl ring på objektivet. Slutartiden ställs in med en rejäl ratt på kamerahuset – precis som förr. Även om den moderna tekniken har många fördelar så är det både mer tydligt och ergonomiskt att ha det så här. Då förstår man verkligen vad som är vad och varför.

Att kameran liknar en Leica, eller för den delen en normal kompaktkamera från 1970-talet, talar till våra känslor som fotografer. Även om vi tror att vi är rationella, så är vi egentligen väldigt känslostyrda. Leica-looken innebär Leica-nostalgi för många äldre, Leica-romantik för vissa och retrotrend för en  många yngre som vill vara uttalade individualister.

Unik optisk-elekronisk hybridsökare
Sökaren är vad som särskiljer kameran från allt annat på marknaden utom Leica M9. Fujifilm Finepix X100 kan ses som en fattigmans-Leica, men den är mer än så. 

Att sökaren är placerad i hörnet av kameran gör att kameran inte skymmer så mycket av ansiktet om man använder höger öga. Den som tränar lite kan använda vänster öga för att se vad som händer utanför bilden. Ramen som markerar bildens ytterkanter i den optiska sökaren går inte ända ut i kanten så man kan även i sökaren se lite av vad som händer utanför bildkanten. Detta är precis som på Leica M9, men X100 är mer raffinerad än så.

Men ett tryck på spaken på kamerans framsida fälls en slutare fram så att man inte kan se igenom utan bara kan se bilden elektroniskt i sökaren. Det är bra om man vill ha exakt kontroll över kompositionen, vill se skärpedjupet eller vill använda makroläget. Den här konstruktionen är unik och riktigt bra.

Den optiska sökaren är stor och tydlig. Inte i Leicaklass, men nästan. Till skillnad mot Leica bjuder X100 på gott om information i den optiska sökaren. Den enda nackdelen är att man ibland inte får skärpa där man vill eftersom sökaren och objektivet sitter lite isär.

Sökaren är ett riktigt starkt kort och det största skälet att köpa kameran för många. Om något år kommer vi säkert se fler kameror som tar efter denna teknik. 

Knäpptyst slutare
Den andra stora fördelen med kameran är slutaren. Stänger man av det elektroniska slutarljudet går det knappt att höra när kameran exponerar. Anledningen är att slutaren består av små tunna blad i objektivet. Det bara knäpper till, knappt märkbart när bilden tas. Ungefär som när en sekundvisare i en klocka rör sig.

Konstruktionen gör inte bara X100 tyst, den ger också en annan ovanlig fördel som kan användas kreativt. Det går att använda blixt med full effekt vid alla slutartider. I starkt solsken går det att använda stor bländare och kort tid tillsammans med blixten. Det ger bilder med kort skärpedjup och blixteffekt som är svåra att ta med andra kameror. 

En del moderna kameror kan använda snabbare slutartider än den högsta synktiden med en funktion som pulserar ut blixtljuset, men då sjunker effekten på blixten drastiskt.

I kameran sitter också ett inbyggt gråfilter som också går att använda kreativt om man vill använda stor bländare i starkt ljus eller vill ha extra långa slutartider. Tyvärr går inte gråfiltret att använda vid filmning.

Gatufotografens kamera
Sökaren, den tysta slutaren och kamerans oproffsiga framtoning gör att kameran faller många gatufotografer i smaken. Dessutom ger objektivet en bildvinkel som anses mest optimal av många gatufotografer. Brännvidden är 23 mm vilket motsvarar den klassiska brännvidden 35 mm i småbildsformatet.

Gatufotografer ställer ofta in skärpan i förväg för att kunna fånga hastigt uppkomna situationer där autofokusen inte hänger med. Fujifilm X100 är idealisk på denna punkt. Det går att mycket exakt ställa ett önskar fokusavstånd på objektivet. Sedan kan man med vänster tumme byta mellan autofokus och manuell fokus när man så önskar. Det geniala är att kameran kommer ihåg det förinställda avståndet när man går över till manuell fokus.

Tyvärr fungerar inte den manuella fokuseringen lika bra om man vill jobba aktivt med skärpeinställningen. Fokusringen är inte mekaniskt kopplad till linselementen så det finns ingen känsla i fokusringen. Utväxlingen är låg vilket innebär en del rattande för större fokusändringar. Med ny programvara har fokuseringen blivit rappare.

Invand hantering
Hanteringen är en lyckad kombination av äldre kamerors rattar och moderna digitalkamerors närmast standardiserade knappuppsättning. Utöver detta bjuder Fujifilm på en raw-knapp som gör att man kan få bilden i råformat om man inser att den kommer att kräva omfattande bildbehandling.

Lika snabbt går det tyvärr inte att aktivera det inbyggda gråfiltret eller att ställa om auto-ISO-funktionen. Det märks att Fujifilm inte har samma vana vid att göra avancerade kameror som de stora kameratillverkarna. Fujifilm har dock tagit till sig av kritiken om kommit med en omfattande uppgradering av programvaran på 22 punkter. Några exempel är att kameran snabbt kan väckas ur viloläge och att man snabbt kan byta funktion för Fn-knappen (till exempel till ND-filter). 

En riktig blunder är att serietagning bara är möjlig med den elektroniska sökaren. Det gör att man inte kan följa motivet i sökaren utan bara få se små bilder radas upp i den. Jag hade gärna sett att Fuji lät mig följa motivet med den optiska sökaren så att jag kunnat  justera kompositionen under sekvensen.
Det går inte heller att snabbt hoppa mellan auto-ISO och eget vad av ISO, funktionerna är helt separerade. Det går bara att snabbt ändra minimi-ISO till auto-ISO och på så sätt tvinga upp värdet. 

Fujifilm kan inte rätta till alla anmärkningar man kan finna i hanteringen utan att komma med en ny kamera, men det kommer sannolikt fler förbättringar än de 22 som hittills gjorts.

De flesta anmärkningar kan ses som skönhetsfläckar och väger lätt mot kamerans unika funktioner.

Bristande finish
Kameran är byggd i metall, men kvalitetskänslan är ändå inte i topp. Silverfärgen nöts snabbt och materialpassningen är inte hundra. Några av rattarna känns däremot rejäla och påkostade.

Fujifilm borde lära sig om materialval av exempelvis Panasonic. I det här numret testar vi även Panasonic G3 som ger en helt annan kvalitetskänsla. Den lilla och lätta G3:an har ett snyggt kamerahus i riktig metall och känns mer solid.

Den som söker ett substitut för en Leica i Fujifilm X100 måste inse att skillnaden i pris också återspeglar sig i byggkvalitet och känsla. Jag tvivlar inte på att X100 håller utan det är mer känslan det handlar om.

Imponerande bildkvalitet
Fujifilm Finepix X100 har en 12 megapixel-sensor från Sony. Det är troligen världens mest sålda sensor och sitter även i den närmsta konkurrenten Leica X1 och i storsäljaren Nikon D90.

Sensorn har några år på nacken och nu har Sony en ännu bättre 16 megapixelsensor som sitter i kameror från Nikon, Sony och Pentax. Trots att Fujifilm inte använder denna sensor så har de fått till en riktigt bra bildkvalitet. Fujifilm har alltid varit duktiga på att få ut maximalt ur sensorerna och även vid höga ISO ser jpeg-filerna fina ut. Resultatet är mycket likt Nikon D90.

Objektivet har också stor betydelse för bildkvaliteten och den gör att bilderna blir skarpare än med vanliga zoomar. Vid bländare 2 är objektivet inte maximalt skarpt, men presterar ändå bra. 

Fujifilm har också lyckats hålla nere vinjettering och distorsion. Det gör att raka linjer förblir raka på bilden och att bilderna inte blir så mörka i hörnen. Det är lätt att korrigera det sista lilla i råkonverteringsprogrammet. I den senaste versionen av Adobes bild olika bildprogram finns en profil för objektivet för automatisk korrigering av distorsion och vinjettering.

HD-filmning såklart
Naturligtvis bjuder X100 på HD-filmning som alla andra moderna kameror. Men Fujifilm har inte lagt något krut på filmfunktionen. 

Man får leta en del  menyn för att hitta filmfunktionen. Några direkta finesser finns inte och mikrofoningång saknas. 

Jag tror inte heller att den som köper den här kameran har krav på mer. Det går bra att filma lite på semestern och det är gott så. Det här är ju en kamera för liten kategori stillbildsfotografer.

SLUTSATS
Fujifilm Finepix X100 är en unik kamera som passar perfekt för gatufotografer och inbitna Leica-fotografer. För andra ter sig kameran som en excentrisk och något dyr kompaktkamera med ovanligt hög bildkvalitet.

Prova 3 nr av Fotosidan Magasin för endast 149 kr