Trist Hans att vara så låst i konvektionen, så bilderna själv och anser att de beskriver in arketionisk milj på ett intressant sätt presis som resten av de utställda fotografern. Utställningen var numer ett av tio mest intressanta utsälningarna enligt the Gardian. Fotografi handlar inte bara om rätt exponering och skärpa utan ljus form och innehåll/berättelse. Tyvärr så bremieras den förstnämnd här på fotosidan vilket leder till EB förlamande likriktning. Kan inte påstå att Hiroshi Sugimoto är särskilt konceptuellt snarar ganska lätt att taga till sig

Alf, du hamnar ju med jämna mellanrum i den här typen av gräl/diskussioner kring vad som kan ses som bra bilder ... Du har aldrig funderat över om det möjligen beror på att du själv sitter benhårt fast i vissa konventioner? Du verkar ha svårt att se eller ens acceptera att foto kan vara rätt olika saker för olika människor eller att konstfotografer och deras tillskyndare faktiskt inte har ensamrätt på att bedöma vad som är bra kvalitet eller intressant.

Så länge åsikterna och kritiken är saklig är det väl inget problem att Alf tycker annorlunda än många andra på Fotosidan? Snarare tvärtom. I det här fallet tycker jag "suddig skitbild" är ett minst sagt torftigt försök att analysera en bild som uppenbart försöker gå mot strömmen... medan "pedantisk trist" är talande för hur Alf upplever Bruno Ehrs bildserie (det är ju underförstått Alfs åsikt, inte allas).

Erik: Annorlunda åsikter är alltid uppfriskande och ofta kommer ju Alf med intressanta exempel på annorlunda bilder eller sätt att se på bilder. Så långt är jag helt med. Det behövs alltid människor som orkar och vågar gå emot strömmen.

Det jag däremot har svårare för just i Alfs fall är den ofta hårda och negativa tonen som med jämna mellanrum luktar arrogans - som kommentaren här ovan: "hänger man fotosidan så gillar man döda bilder utan funktion".

Och jag tycker det blir lite magstarkt att gräla på andra att vara fast i konventioner när man själv verkar ha en lindrigt sagt snäv syn på vad som är intressant eller bra fotografi.

Jag tycker det är tråkigt att någon som har intressanta saker att säga så ofta väljer att göra det på ett så trist sätt.

Det finns inget sakligt i att säga att Brunos bilder är stela och trista. Det är bara ett uttryck av missnöje. Typisk svensk avundsjuka skulle jag tolka det som. Bruno Ehrs är en av de mest ansedda klassiska fotograferna i vårt land. Den som beställer hans bilder vet att han/hon får vad han/hon vill ha. På samma sätt som bil och modeindustrins ikonfotografer levererar vad man som förväntas till sina beställare. Alf tycks inte förstå att verka som professionell fotograf innebär ett ansvar mot bildbeställaren. Att leverera bilder av en produkt med en förväntad kvalitet. Många tycks tro att vara fotograf är ett jobb där man gör bilder enbart efter sina känsloroch att allt annat är prostitution. Det är en romantisk dröm som många hobbyfotografer lever med. Verkligheten är dock helt annan. Det duger inte att bara komma med något känslomässigt och personligt . Prudukten måste vara i centrum. Varför tror du att Volvo eller H&M satsar på högklassiga biilder? Det är dock viktigt i denna diskussion att skilja på konst och professionell fotografi. Inom ramen för professionell fotografi finns nästan alltid begränsningar. Inom konstfotografin finns däremot all frihet, sällan någon begränsning och sällan också någon beställare. Sugimotos oskarpa bilder är ur en professionell synvinlkel skitbilder. Ingen arkitekt skulle anlita honom för att skildra sina byggnader. Uttrycken inom konsten kan alltså ta vägen i vilken riktning som helst utan att någon beställare blir missnöjd. Problemet blir då i stället ofta av ekonomisk karaktär. Vem ska betala kalaset? Konstnärer behöver också pengar till mat och husrum. Få är ekonomiskt oberorende. De flesta konstfotografer tar sig fram med hjälp av statliga stipendier eller allmosor från olka stiftelser. Gott är väl så och detta ger dem den frihet de behöver. Den professionella fotografen måste däremot själv hitta sina kunder och beställare. Något som har blivit ofantligt mycket svårare på senare år då bilder från nätet kan fås för en spottstyver. Man ska vara försiktig när man kastar skit på fotografer som tjänar sitt uppehälle genom uppdragsfotografering. Det är ingen enkel dans på rosor.

@Martin: Håller med om det du skriver och håller med om att det kan gå överstyr.
Men ofta, som i den här tråden, inleder Alf med personlig och saklig kritik som andra verkar ha svårt att relatera till, och några väljer då att kritisera Alfs person och hans sätt att uttrycka sig – inte själva kritiken.

Med tanke på att Alfs synpunkter sällan är norm här på FS, och han får mycket skit för det, känns det orättvist att peka ut just honom som trouble maker.

Erik: Jag tror inte de synpunkter Alf framför eller den syn på fotografi han tycks representera egentligen är så speciellt ovanlig här på FS. Att han rätt sällan får medhåll har nog mer med hur han argumenterar än själva ståndpunkterna.

Mitt allmänna intryck av de flesta sociala sammanhang - och FS är inget undantag - är att man i det långa loppet, i genomsnitt, tenderar att bli bemött ungefär som man själv bemöter andra. Om man ideligen hamnar i gräl med olika människor ... Tja, då har väl de grälen en rätt uppenbar gemensam nämnare.

Visst, bra synpunkter i allmänhet, men vi har nog olika syn på vad som anses norm på FS. Och att lämpa över ansvaret för allt gnabb på en FS-användare känns inte ok tycker jag.

@Hans: Alf skrev att Brunos bilder är "pedantiskt trista". Alltså överdrivet noggrant komponerade, till den grad att de förlorar spänning och liv.

Tyvärr FS pedanter jag älskar det här, fotografi är liv inte en måttstock eller konsept även att bra konceptuellt konst kan var långt mycket mera intressant än tävlingsfotografins motståckar.

Martin det blir lät så när man ex kallar Hiroshi Sugimoto för konsptuel, vill snara kalla honom för konserven med starka göter i klassisk fotograf. Sen skriver jag ogärna så det kam bli lät kort med en vi aurans med jag föredrar att hålla mig till ämnet vilat kan var svårt är med tanke på den bristan kunskapen in både samtida och historisk en uppgift av storvikt att korrigera. när argumenten om gnäll mm börjar vina då är det lät att både bli ironisk, raljerande och överseende.

Alf: Det som gör mig frustrerad är att jag upplever att du rätt ofta har intressanta saker att säga, och ställer i grunden relevanta frågor. Men ... Det sätt du säger saker och ställer frågor är så konfrontativt att budskapet för det mesta går förlorat. Det blir, för att göra en klumpig liknelse, som en intressant och spännande bild som förstörs av klantig framkallning :)

Sory Martin skulle väldigt gärna presenter essäer kring fotograf men är dyslektiker med ett antal bokstavs diagnoser som ofta gör att jag fastnar redan i första stycke. Det är nog skälet till att jag kan bli kortfattad och lite raljerande, vilket inte skall hindrar mig för att ge uttryck för mina åsikter. Längtar till den dagen då begrepp som visualisering blir ett vardags begrep här. Sen som en parantes så går jag och ser mycket konst allt jag ser faller inte på plats men jag påstår inte att det jag sett är dåligt utan kan beror på att jag inte har varit påläst. När jag märker att människor skyller sin egna brist på insikt och kunskap på att konstnär gör förment dålig konst därför att deras egna kunskap brist då blir jag irriterad, allra hälls när samma individer lufter fram dekorativ kort som stor konst.

"jag påstår inte att det jag sett är dåligt utan kan beror på att jag inte har varit påläst"

Hur kommer det sig då att i stort sett alla dina kommentarer handlar om att klaga på hur dåliga andra fotografer är, när det - enligt dig - beror på att du inte är påläst?

Jag förstår fortfarande inte varför du "hänger på Fotosidan", när alla som gör det är så värdelösa fotografer. Det du säger är att du själv gillar döda bilder utan funktion (vad det nu innebär).
"Hänger man foto sidan så gillat man döda bilder utan funktion."

Håller med dej när det gäller Alf Magnus. Nästan alltid handlar det om att dissa någon enskild fotograf eller institution. Vore mycket trevligare att läsa om inspiratörer i stället för personpåhopp. Fotografer är också människor. De stretar på så gott dom kan. Om man inte gillar en utställning eller bok, så finns det verk av andra fotografer som man kan titta på. Skulle vara attan så mycket trevligare än en massa påhopp och gnäll.

Jag tycker att det är intressant att det blir en diskussion om bilder. Och intressant att inte alla tycker lika. Jag försöker att förstå var skribenten menar istället för tvärt om. Tänk om alla tyckte lika, det skulle väl knappast bli intressant och utvecklande. Alla ser och upplever bilder olika.