Som fortsättning monterade jag ur diat och satte det i en glaslös ram och utan att vidta några ytterligare åtgärder skannade jag det igen och beskar enligt förra inlägget.
Värt att notera är att det spelar ingen roll om de monterats mellan glas som tejpats runt om eller monterats i aluminiumramar där ramen pressas ihop med ett verktyg.
På glasen syns en bläggning som ocks kan se ut som droppar.

Vid betraktning i normal storlek stör inte dropparna, men jag har svårt att skanna om jag vet att det inte blir så bra det kan bli.
//Bosse

Jag har rätt mycket dia från 1964 och framåt och de flesta är monterade mellan glas fram till mitten av 80-talet. Även jag har observerat små droppar på insidan av glaset och undrat vad det kan vara. Jag har funderat på om det är något mjukmedel i plasten eller i filmen som förångats vid visning i projektorn och sedan kondenserat på glasytorna.
Filmen verkar aldrig ha några droppar på sej.

molusk sa:

Som fortsättning monterade jag ur diat och satte det i en glaslös ram och utan att vidta några ytterligare åtgärder skannade jag det igen och beskar enligt förra inlägget.
Värt att notera är att det spelar ingen roll om de monterats mellan glas som tejpats runt om eller monterats i aluminiumramar där ramen pressas ihop med ett verktyg.
På glasen syns en bläggning som ocks kan se ut som droppar.

Vid betraktning i normal storlek stör inte dropparna, men jag har svårt att skanna om jag vet att det inte blir så bra det kan bli.
//Bosse

Klicka för att se resterande...

Håller med, det är så pass mycket pill med detta att det inte känns bra att fuska. Det är lite "now or never". Man vill helst slippa att göra om jobbet.

Ganska stor skillnad på "före" och "efter" i ditt fall.

Sten-Åke Sändh sa:

Man vill helst slippa att göra om jobbet.

Klicka för att se resterande...

men det fick jag göra nu och är jag mycket nöjd efter att ha skannat om en och en halv 36-låda med glaslösa ramar.
//Bosse

Min pappa, som jag saknat snart i fyrtio år, var noggrann och hade egna ideer.

Bl.a. har jag övertagit flera lådot med diafilm, OKLIPPT. Han lyckades förmå labbet att inte klippa, bara vid något tillfälle slarvades det.

Noggrannheten bestod i att varje burk är försedd med text enligt bild. Därutöver är varje bild på filmen försedd med sitt löpande nummer, jag minns att han satt med en spetsig stålpinne och ritsade in siffrorna.

Nu funderar jag på att "tvätta" filmerna på samma sätt som jag själv under en massa år hanterat s/v film. Därefter skulle jag vilja fotografera av intressanta bilder med en DSLR med lämpligt objektiv och en dia-avfotograferings-tillsats.

Rätt eller tänker jag fel? Jag vill gärna ha råd.

per

digitell sa:

Bl.a. har jag övertagit flera lådot med diafilm, OKLIPPT.

Klicka för att se resterande...

Gratulerar till många intressanta stunder!
Hur tittade ni på filmerna. Var det i en projektor som vi hade i skolan där man satte rullen på ena sidan och sedan drog den till andra sidan så den rullades upp på en ny spole?
Om filmerna legat i förslutna burkar kan väl inte filmerna behöva tvättas.
Så gamla filmer tycker jag förtjänar en riktig filmskanner.
Om du har en hembygdsförening där du bor kan du säkert glädja dem med fina bilder som har en bildtext med bildens motiv.
//Bosse

Film som förvarats rullad är besvärlig att handskas med och få plan så ur den synpunkten kan det vara lämpligt att skjölja den så att den slaknar. Kanske bäst att prova på en film först.

Att fotografera av dia går bra, jag använder för småbildsdia en uppställning enligt bild. Det som saknas är en pappmask som skärmar av ljuset från det lilla ljusbordet så att det bara faller ljus på diat. Bälgen är en Pentax Bellows II från 60-talet med diareprotillsats och objektivet är ett förstoringsobjektiv som försetts med M42 adapter. Kameran är en Pentax K100D med K/M42 adapter. Fördelen med förstoringsobjektivet är att det är raktecknande. Jag använder det nedbländat till mellan 8 och 11. Vitbalansera mot ljuskällan om du fotar i jpg. Om det är risiga färger kan det vara idé att fota i raw, då finns det mera svängrum för korrektion av färger.
Ljuskällan är ett GePe litet ljusbord, kan drivas på batteri, men jag har en nätadapter.

Om jag fotar av 6x6 dia eller neg använder jag ett Tamron 90 mm Macro, och det funkar även bra till småbildsdia. Ljuskällan är dock densamma men jag lägger då bara diat eller neget på ljusbordet och använder ett reprostativ. Att maska omkring diat så att man inte får in ströljus runt diat är viktigt. Likaså har jag rätt skumt i rummet för att inte få in ljus på diat bakifrån. Jag började dock med bälgen och förstoringsobjektivet innan jag hade Tamrongluggen och har fortsatt med det.

Resultatet kan bli mycket bra och jag har skrivit ut bilder som 13x18, men det går nog att ta ut 20 x30, mest beroende på filmkorn och allmän oskärpa i originalet.

Största fördelen med att fotografera är att det går mycket fortare än att skanna. Men det går åt en del tid efteråt om färgerna ska justeras. Det kan det i.o.f.s. göra även om man skannar, men det finns programvara till skanners som kan fixa det.

Tack för Era svar.

Vi tittade mot en projektionsduk belyst av en Leitz Prado 150. Den klarade både "glasdiapositiv" och bildband.

Filmerna har legat rullade i många år, och kommer att sköljas och hängas för att "renas" och rakna.

Min DSLR är en Nikon D40, och vill gärna ha råd om vilken tillsats och vilket objektiv jag bör skaffa för att kunna fotografera av diafilmerna. Kan jag använda blixtljus? Jag äger blixt med varierbar utlysningseffekt.

per

Blixt går bra, men måste slås genom någon form av mattskiva eller opalglas. Dessutom måste den maskas av så att det inte kommer ljus direkt mot objektivet eller slinker in på baksidan av diat.
Lämplig glugg kan vara den 90 mm Tamron som jag nämnde ovan, finns säkert att passa Nikon. Duger utmärkt som kort ljusstarkt tele också. Men det finns andra, MicroNikkor tex., men jag kan inte så mycket om Nikon.

molusk sa:

Om du hade återställt färgerna hade de blivit ännu bättre
Om man orkar är det bättre att förvara diorna i glaslösa ramar. Då är det ingen risk för mögel. Vid skanning slipper man ju dessutom 4 ytor som dammsamlare. Använder man digital ICE fungerar det bäst med glaslöst.
//Bosse

Klicka för att se resterande...

Jag gjorde en testskanning med bilderna monterade i Gepe-ramar igår och ser tydlig skillnad mot Agfa-ramarna. De senare verkar belagda med någon form av spray som kankse kan förklara de där dropparna. Har för mig att en kompis förklarat att det gjordes för satt motverka Newtonska ringar men jag ska låta detta vara osagt. Bakom den dimman finns i alla fall klart glas. Det gör det däremot inte i Gepe-ramarna där glaset verkar lite grynigt i ytskiktet. Vad är tanken med detta? Är det att ljuset ska brytas på ett annorlunda sätt än det gör genom vanligt plant glas? Borde inte det vara negativt för upplevd skärpa?

De Gepe-bilder jag skannat blir förfärliga och flammiga och det är stor skillnad mot hur det ser ut med Agfas ramar med vanligt planglas där dessutom den grå hinnan putsats bort. Ska testa så fort jag får tid att skanna dessa bilder utan Gepe-ramar.

Sten-Åke Sändh sa:

Jag gjorde en testskanning med bilderna monterade i Gepe-ramar igår och ser tydlig skillnad mot Agfa-ramarna. De senare verkar belagda med någon form av spray som kankse kan förklara de där dropparna. Har för mig att en kompis förklarat att det gjordes för satt motverka Newtonska ringar men jag ska låta detta vara osagt. Bakom den dimman finns i alla fall klart glas. Det gör det däremot inte i Gepe-ramarna där glaset verkar lite grynigt i ytskiktet. Vad är tanken med detta? Är det att ljuset ska brytas på ett annorlunda sätt än det gör genom vanligt plant glas? Borde inte det vara negativt för upplevd skärpa?

De Gepe-bilder jag skannat blir förfärliga och flammiga och det är stor skillnad mot hur det ser ut med Agfas ramar med vanligt planglas där dessutom den grå hinnan putsats bort. Ska testa så fort jag får tid att skanna dessa bilder utan Gepe-ramar.

Klicka för att se resterande...

Det "gryniga" glasytskiktet i Ge-Pe-ramarna är för att eliminera Newtonringarna. Det är små glasblåsor som gör att diafilmen inte kommer ligga som smetad på glasytan. Blåsorna fungerar som små distanser.

Det är just den direkta närkontakten mellan glas och film som kan skapa dessa Newtonringar.

För övrigt kan jag tipsa om att vid skanningar av Kodachromefilmer (dia), så gäller andra "regler å trix"...
Detta pga av Kodachromefilmens unika och "extrema" struktur på emulsionsidan (påminner mest om en topografisk karta....). Dessa fysiska "höjdskillnader" på emulsionsidan försvårar påtagligt en skanners möjlighet att korrekt läsa av bilden. Därför har vissa film-skannrar ett speciellt Kodachrome-läge att aktivera. Tro mig, skillnaden är som natt å dag om man kör med eller utan detta läge aktiverat! Har själv en Nikon Coolscan V ED.

/Oscar

Osquar sa:

Det "gryniga" glasytskiktet i Ge-Pe-ramarna är för att eliminera Newtonringarna. Det är små glasblåsor som gör att diafilmen inte kommer ligga som smetad på glasytan. Blåsorna fungerar som små distanser.

Det är just den direkta närkontakten mellan glas och film som kan skapa dessa Newtonringar.

För övrigt kan jag tipsa om att vid skanningar av Kodachromefilmer (dia), så gäller andra "regler å trix"...
Detta pga av Kodachromefilmens unika och "extrema" struktur på emulsionsidan (påminner mest om en topografisk karta....). Dessa fysiska "höjdskillnader" på emulsionsidan försvårar påtagligt en skanners möjlighet att korrekt läsa av bilden. Därför har vissa film-skannrar ett speciellt Kodachrome-läge att aktivera. Tro mig, skillnaden är som natt å dag om man kör med eller utan detta läge aktiverat! Har själv en Nikon Coolscan V ED.

/Oscar

Klicka för att se resterande...

Bisarrt! Jag har lite Kodachrome också. Ska kolla om min skanner har den typen av kompensation. Tack för info.

Osquar sa:

Det "gryniga" glasytskiktet i Ge-Pe-ramarna är för att eliminera Newtonringarna. Det är små glasblåsor som gör att diafilmen inte kommer ligga som smetad på glasytan. Blåsorna fungerar som små distanser.

Det är just den direkta närkontakten mellan glas och film som kan skapa dessa Newtonringar.

För övrigt kan jag tipsa om att vid skanningar av Kodachromefilmer (dia), så gäller andra "regler å trix"...
Detta pga av Kodachromefilmens unika och "extrema" struktur på emulsionsidan (påminner mest om en topografisk karta....). Dessa fysiska "höjdskillnader" på emulsionsidan försvårar påtagligt en skanners möjlighet att korrekt läsa av bilden. Därför har vissa film-skannrar ett speciellt Kodachrome-läge att aktivera. Tro mig, skillnaden är som natt å dag om man kör med eller utan detta läge aktiverat! Har själv en Nikon Coolscan V ED.


/Oscar

Klicka för att se resterande...

Jag har läst lite i denna tråd och kan kanske komma med någon förklaring.
Den grå hinnan på glasen har jag också retat mig på och ringde därför, för många år sedan till, GP (Biwex) och bad att få tala med någon tekniskt kunnig.
Han förklarade då att den grå hinnan var kiselsyra som fälls ut ur glasen. Han förklarade också att man kan finna samma beläggning på glas i barskåpet som stått oanvända en längre tid.
Jag frågade hur bra det var, att ha diabilderna inpackade i kiselsyra. Det visste han inte, men förklarade att kiselsyra var en svag syra.
Även om man tog bort syran på glasen så kom det tillbaka igen med tiden.
Jag har också hitta droppar på mina glas och antog därför att det var kiselsyra.
Efter detta samtal så startade jag ett projekt med att montera om mina bilder i glaslösa ramar. Det är flera bärkassar med diaramar som jag slängt i skrotbingen.

Sedan så har GP glas med en skrovlig yta på sidan mot diabliden.
Detta är s k antinewtonglas. Men även dessa glas drabbas av kiselsyra.

Såg också en artikel i någon fototidning som hävdade att den grå beläggningen kunde dämpa ljuset från projektorn med 1 - 2 bländarsteg med tiden.

Dykhjelm sa:

Han förklarade då att den grå hinnan var kiselsyra som fälls ut ur glasen.

Klicka för att se resterande...

Tack för denna info!
//Bosse

En ytterligare efterforskning gav vid handen att DIS skriver följande om förvaring av diabilder:

Diabilder har vi ofta monterade
mellan dubbla glas. Detta är kanske
bra för visning i diaprojektor och för
att skydda mot kladdiga fingrar. Men
precis som vid förvaring i plastfickor
bildas ett oventilerat mikroklimat som
är gynnsamt för bildandet av kemiska
processer som i sin tur bryter ned en
del av färgpigmenten i bilden.
De monterade bilderna, i enkla eller
väl ventilerade ramar, förvaras bäst i
den s.k. journalmappen, Journal 24,
som är en hård plastlåda. GEPEs
plastlådor är också ett bra och stabilt
alternativ för förvaring av dia.

//Bosse

molusk sa:

En ytterligare efterforskning gav vid handen att DIS skriver följande om förvaring av diabilder:

Diabilder har vi ofta monterade
mellan dubbla glas. Detta är kanske
bra för visning i diaprojektor och för
att skydda mot kladdiga fingrar. Men
precis som vid förvaring i plastfickor
bildas ett oventilerat mikroklimat som
är gynnsamt för bildandet av kemiska
processer som i sin tur bryter ned en
del av färgpigmenten i bilden.
De monterade bilderna, i enkla eller
väl ventilerade ramar, förvaras bäst i
den s.k. journalmappen, Journal 24,
som är en hård plastlåda. GEPEs
plastlådor är också ett bra och stabilt
alternativ för förvaring av dia.

//Bosse

Klicka för att se resterande...

Det är så jag förvarar mina diabilder, men det tar mycket plats.
Men dom är också skannade och förvaras på 2 externa hårddiskar.