När fotobutikens personal pratar om "sv/v film för pressbilder" antar jag att det är Kodak Tri-X som avses, då den är en av de (tidigare i all fall) vanligaste och slarvtåligaste filmerna.Dvs den kan framkallas i många olika framkallare med gott resultat, och dess kornstruktur ger bilder med "sting" eller vad man ska kalla det.Dessutom kan den med bra resultat exponeras efter högre ISO-tal (kompenseras genom att framkalla lite längre tid) vilket ofta behövs i pressammanhang.
Även Kodak T-Max 100 & 400 är mkt bra filmer, finkornigare än Tri-X och med lite jämnare tonskala, lite mer "konstkänsla" kanske man kan säga.
C-41 finns det flera att välja bland.De jag provat, och använder rätt mycket är Kodak T-400CN & Konica VX400 Monochrome.Båda är extremt finkorniga, och har som andra nämnt stor tolerans för felexponering.Jag brukar köra efter ISO 320 för en nätt överexponering, ger negativ som är lättare att kopiera/skanna.Kan utan vidare köras efter 250 ISO, men jag vill gärna ha kvar fördelen med kortare tider alt mindre bländare så...
Enig m. Helena K att dessa filmer kan ge lite "grådaskigare" kopior, men inte så dåligt ändå att de inte har stor användbarhet för allroundfoto i sv/v.
Jag bifogar en bild tagen med C-41 sv/v, minns ej om det var Konicas eller Kodaks.Tagen med svag upplättningsblixt utomhus, och "toningen" bibehållen (finputsad i Ph-shop LE)
Många (entimmes) labb har lärt sej att hantera dessa så bilderna inte blir mer än aningen tonade och oftast blir det i sådant fall väldigt snygga bilder.
Skall man skanna dem (neg eller kopior) kan man ju lätt fixa bort all evt toning.
Bästa valörer och skärpa: Kodak T-Max 100, traditionell sv/v film, enligt min (begränsade) erfarenhet.