steinick skrev:
Fotografi är visuell kommunikation. Det finns en sändare (fotografen) och en mottagare (betraktaren). Om mottagaren inte begriper sändarens budskap har kommunikationen misslyckats. (Jämför språklig kommunikation: om sändaren talar kinesiska och mottagaren bara förstår tyska blir det problem.) Reglerna består av en uppsättning gemensamma konventioner (ett protokoll). Reglerna för hur man bygger upp en bild är fotografens protokoll.

Klicka för att se resterande...

Det där med språk är ingen dålig liknelse alls. Faktum är ju att mycket av kompositionsteorin vi har i väst bygger bland annat ju på att vi läser från vänster till höger, uppifrån och ner, osv...

vi har regler för hur vi uttrycker oss i tal och textspråk detta är till för att det skall vara lättare att förstå och tolka budskapet på samma sätt finns det regler som underlättare för oss att tala med bilder dessa regler är naturligtvis kulturellt betingade på samma sätt som våra gester det som brukar skillja ett proffs från en amatör är att proffset ofta vet hur bilden skall byggas upp och varför den byggs upp på ett visst sätt proffset vet också varför någon regel bryts och vad som händer då amatörer som jag kan ta mycket bra bilder på bildkänsla men det det blir svårt när vi arbetar yrkesmässigt eftersom det är svårare att ta bilder på beställning ursäkta att jag bryter mot några skrivregler men jag tycker det blev bra ändå

För att undvika missförstånd. Är en bild bra och vi kan tolka dess budskap följer den reglerna tillräckligt för att vi skall förstå bilden. Jag tycker att bilden som inledde tråden skall visas på fotosidan.

steinick´s jämförelse med språket är bra för det är ju en kommunikation det handlar om.
Man kan också göra jämförelser med musik, där man oftast följer harmoniska regler. Musik som endast innehåller dissonanser är det nog endast en liten skara lyssnare som förmår uppskatta. Musik som är skapad enligt alla regler men tillrättalagd för att tilltala en stor skara lyssnare blir lätt tråkig. Det behövs nåt som väcker intresse. I musik kanske en finurlig melodislinga eller ett oväntat ackord, fortfarande enligt alla harmoniska regler, men som får musiken att ta en annan riktnig, är det som väcker lyssnarens intresse.
Bilder som är skapade enligt alla regler kan också lätt bli tråkiga om det inte finns nåt som väcker intresset. Motivet är kanske det som ger en bild substans men hur motivet presenteras är nog, för min del i alla fall, vad som väcker intresse.
Sen är det väl också så att bildkomposition inte endast är ett verktyg för att skapa harmoni. Det kan lika väl skapa disharmoni och oro.

Många intressanta inlägg i den här tråden även om jag inte fattar alla liknelser och lärda ord.
Men vad jag blir lite förvånad över är varför Jens blir "otroligt irriterad" om någon råkar påpeka att hon/han gått utöver de vanligaste reglerna. Jag hade hoppats att det skulle vara så högt i tak här att amatörer vågar tala om att t ex "Jag har gjort horisonten sned fast det egentligen inte är vanligt". Om det finns en sådan kommentar behöver hon/han inte få en hel hög med kommentarer om snedheten. Istället kanske betraktaren funderar lite över hur fotografen tänkt. Och kanske tar till sig något matnyttigt.
Just bilder sned horisont har jag sett att många klassar ner direkt utan att tänka vidare.

Fias skrev:
...Just bilder sned horisont har jag sett att många klassar ner direkt utan att tänka vidare.

Klicka för att se resterande...

Det finns två sidor av detta med sned horisont:

Ett läger kan inte slita blicken från den sneda horisonten och våndas över stilbrottet. Deras dag är förstörd och Zoegan smakar jord i munnen.
Ett annat läger tycker att de snudd på är orsak till att konsthistorien måste skrivas om med sitt genidrag att luta kameran.

:- )

När jag jobbade på bildavdelningen på Sydsvenskan märkte jag ett par återkommande drag hos de unga fotograferna:
De lutade kameran.
De lade skärpan på bakgrunden och lät huvudmotivet hamna ur fokus.

Faran är när man gör det för att ”vara annorlunda”.
Ibland är det rätt och ibland fel. Oftast är det fel.

Jojo men det man oftast retar sig på (och det jag inbillar mig är det som oftast tilldrar sig kritik) är horisonter som är sneda trots att det är uppenbart att fotografen inte alls har tänkt sig det.

Landskapsbilder med vatten som enligt fysikens lagar borde rinna iväg innan fotografen hinner knäppa bilden fungerar helt enkelt inte.

Det är ett ganska vanligt problem just därför att det är svårt att avgöra om horisonten är rak när man tittar i sökaren. - Speciellt om man lutar sig ner mot ett lite för kort stativ...

Kul att så många kommer med i diskussionen.

Fias skrev:
Men vad jag blir lite förvånad över är varför Jens blir "otroligt irriterad" om någon råkar påpeka att hon/han gått utöver de vanligaste reglerna.

Klicka för att se resterande...

Hej igen. Vet inte om det gick fram riktigt, men vad jag menade var att jag blir otroligt irriterad när den som tagit kortet verkar tro att denne gjorrt något fel när denne brytit en regel.

Bra talat

Håller med Jens fullständigt.

Regler eller inte, upp till var och en i mitt tycke, det är ju trots allt inte lagar...

Men en sak är säker, man måste kunna reglerna för hur man komponerar en bild med harmoni för att sedan kunna bryta mot reglerna på ett snyggt och meningsfullt sätt.

Interesant diskussion tycker jag...

Jag har bara en sak att tillagga, innan man bryter mot dessa oskrivna lagar (som jag tycker att man bor till en viss matta) sa maste man veta att dessa oskrivna lagar existerar...

Jag tycker att dessa lagar fungerar mer som ett riktmarke till vad man kan ha som grundlag for diskussioner och kritik pa vad man har adstadkommit. Det viktigaste med dem ar att man anvender dem personligen och fragar sig sjalv nar man ser resultatet, varfor gjorde jag sa har?

Har man brutit mot en lag och kan forklara till sig och andra att man gjorde detta for att skapa en mer talande eller beskrivande bild sa ar det inget fel i det...

Har man dock mislyckats med nagot av misstag sa tycker jag att det ar minst lika viktigt om inte viktigare att kunna vara sa arlig mot sig sjalv att man faktiskt tycker att det suger for det inte ar som man hoppats...

Sjalvklart finns det vall tillfallen dar det bara blev sa av slumpen o det kan man ju vara glad for...

Dit jag vill komma med denna rabengan e nog att man maste ha nagra slags ramar / mal kring sitt fotograferande for att kunna forbattra sig sjalv och mogna med och i sin konst, inte sant???

Att tillagga:

(sedan tidigare trad av mig...)

Titlarna pa bilderna pa fotosidan far mig oftas att bara sluta titta eller ens komentera...
For vilken serios fotograf doper en bild till vad bilden forestaller? Tycker personligen att det ar katastrof... exempel en bild med en sjo och en eka, bild titel en sjo med en eka... eller en eka... eller ekan...
Vi ser vall for fasiken att det ar en eka!
En battre titel kunde tex varit morfars hobby, sen sommar kvallar eller natt annat mer beskrivande...

Nog tjatat fran mig...

Om det ska vara narra regler som ska foljas ar det nock upp till en sjalv att vara sa pass sjalvkritisk att man kan forklara sig m det skulle uppsta en diskussion... o framfor allt sa tycker jag att min sista kommentar ar den forsta man ska tanka pa, traka inte ut din publik med att saga natt som de redan ser...

Sa ja nu ska jag va tyst!


smiles

Timo

Visst finns det regler.

Reglerna för komposition existerar, och är mycket relevanta.

Dock är det inte alls frågan om hur man får fotografera eller inte, utan hur bilden kommer att uppfattas av den som betraktar den.

Ifall jag lägger något i en negativ diagonal, så kommer det att uppfattas som ett negativt element i bilden av den som tittar på den. Ifall jag vill att det ska uppfattas som negativt, ska jag naturligtvis göra så. Vill jag däremot att bilden ska uppfattas som positiv, så har jag brutit mot en regel, och kommer ganska säkert att misslyckas med min intention med bilden.

Hassans jämförelse med musik är intressant. Det finns en motsvarande kompositionsregel för musik: upprepa ingenting mer än fyra gånger i rad, annars blir det monotont. All välskriven popmusik följer detta slaviskt. Sedan finns det ju en hel genre av musik som "bryter" mot regeln just för att vara monoton.