steinick´s jämförelse med språket är bra för det är ju en kommunikation det handlar om.
Man kan också göra jämförelser med musik, där man oftast följer harmoniska regler. Musik som endast innehåller dissonanser är det nog endast en liten skara lyssnare som förmår uppskatta.
Musik som är skapad enligt alla regler men tillrättalagd för att tilltala en stor skara lyssnare blir lätt tråkig. Det behövs nåt som väcker intresse. I musik kanske en finurlig melodislinga eller ett oväntat ackord, fortfarande enligt alla harmoniska regler, men som får musiken att ta en annan riktnig, är det som väcker lyssnarens intresse.
Bilder som är skapade enligt alla regler kan också lätt bli tråkiga om det inte finns nåt som väcker intresset. Motivet är kanske det som ger en bild substans men hur motivet presenteras är nog, för min del i alla fall, vad som väcker intresse.
Sen är det väl också så att bildkomposition inte endast är ett verktyg för att skapa harmoni. Det kan lika väl skapa disharmoni och oro.