Övertolka inte tillverkarnas siffror om slutarlivslängd! 
Alla tillverkare anger - numera - någon slags siffra för slutarlivslängd. Men formuleringarna kring de siffrorna är ungefär lika vaga som de om vädertätning.
Jag har genom åren frågat många i branschen om vad siffran som uppges egentligen betyder och någon helt exakt definition finns inte - eftersom det som nog de flesta inser är fullkomligt omöjligt för tillverkarna att ge en exakt siffra.
Om jag skulle försöka mig på en slags sammanvägd tolkning utifrån vad olika slag av servicetekniker och produktspecialister hos kameratillverkarna har sagt så blir det ungefär så här:
"Siffervärdet anger minst hur många bilder du med väldigt hög sannolikhet kan ta utan att få problem, så länge det inte finns något underliggande fel eller kameran råkar ut för något den inte riktigt är byggd för."
Annorlunda formulera: Tillhör din kamera den mycket stora majoritet av kameror som inte har några tillverkningsfel eller som inte råkar illa ut - smällar, fall, vattenbad, våldsamma regn, mycket damm, kraftiga vibrationer, frätande ångor, extrem strålning eller något annat som förstör kameror - så får du ha en genuin otur om inte kameran skall uppnå den av tillverkaren uppgivna siffran.
Så siffran betyder varken att tillverkaren garanterar att kameran håller tills siffran är uppnådd, men inte heller att kameran garanterat slutar fungera bara för att den uppnåtts.
Vad innebär detta i praktiken?
Erfarenheten visar att kameror som har ett "normalt" liv för det mesta håller längre eller betydligt längre än siffran uppger. Men att en del exemplar av olika skäl kommer att gå sönder långt innan man uppnår siffran.
Jag köpte en begagnad D80 till min far för ett par månader sedan. Den hade gått cirka 20 000 av 50 000 exponeringar men lade av efter bara sju bilder. I det fallet så var ju kameran långt mer än tre år gammal och hade dessutom legat i en byrålåda i över ett år. Så bidragande orsak var nog att den geggat igen och när jag tryckte av så gick något kugghjul åt fanders.
Det är ju ironin i det hela - ibland kan det vara värre att en kamera
inte används än att den är i drift. Jag kan ju nämna att i stort sett alla fartkameror här i Sverige är byggda kring Nikon-kameror. Strömförsörjningen är anpassad, men i övrigt är det standardkameror. Under många år var den vanligaste modellen just D80. Jag var på Nikon när en servicekille tog emot en bunt sådana efter att de bytts ut. Den av de kamerorna som gått mest hade tagit nära 1,3 miljoner bilder. Bortsett från varierande temperaturer hade den ju haft ett ganska fridfullt liv, inga smällar, inget damm, ingen fukt och bara klickat på, bild efter bild, timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad ...
Det behöver inte vara proffskameror för att de skall hålla länge: Jag minns för en del år sedan en makrofotograf (mest insekter om jag minns rätt) här på Fotosidan som skrev ett inlägg med funderingar kring en ny kamera. Hans trogna Eos 350D hade under 5-6 år tagit, om jag minns rätt, ungefär 350 000 bilder innan den packade ihop. Och det är en rätt billig kameramodell där Canon så vitt jag vet inte ens uppgett någon slutarlivslängd. Men kameran hade hanterats ganska varsamt.
Den enda kamera jag själv kört slut på är en D3 som uppnådde precis eller något mindre än 500 000 bilder innan slutaren lade av (uppgivet värde: 300 000). Och den kameran hade ett hårt liv där den ramlat i backen många gånger, krockat med allt från dörrkarmar till andra kameror, inklusive en hockeypuck och blivit regnad på, nedstänkt av havsvatten, utsatts för hiskeliga mängder damm (gjorde själv ren sensorn 25-30 gånger) osv, osv.
Den långa textens korta mening: Det finns inga garantier, men om du inte har otur kommer din kamera kunna ta mycket fler bilder än det värde tillverkaren (lite konservativt) uppger.
