Annons

Allmäna spånerier om Sony och annat

Produkter
(logga in för att koppla)

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Det är ju Sony som fått hybris i prissättningen av sina objektiv.
Om de lyckas sälja dem för de priserna så är det väl bra för Sony, men jag är i alla fall ingen kund som handlar ett 70-200/2,8 för 30 papp.

Ska du jämföra en kamera för 30 000 (A7RII) och ett objektiv för 30 till (70-200/2,8 GM) så kan du lika gärna sätta det emot A6500 (16 000 kr) och Sigma 50-100/1,8 (10 000 kr). Då kommer du närmare brännviddsområdet, fast iofs med aningen mindre omfång i zoomen, plus ytterligare ett halt stopps ljusstyrka än det som skillnaden i sensorstorlek ger.

Så, det är strunt att man får lägga ut 15K extra med APS-C för att komma på samma ruta som FF.

Snarare så att för mindre än halva priset så får man mer än FF-kombon!


/Mats
Kostnader är en sak och den trade off vi har i marginaldiskussioner mellan olika alternativ där sensorerna och objektivens egenskaper bestämmer det tekniska. Jag har alltid hävdat att det inte alls behöver stå Sony eller Zeiss på alla grejor utan är själv väldigt öppen för andra leverantörers produkter bara de fyller de hål jag vill fylla.

Har man exv. inget särskilt behov av AF så kan ju Samyangs ofta riktigt bra alternativ var värda att kolla på. De som nu tycker 18 000 spänn är för mycket för ett Sony GM 85mm/1,4 kan ju jämföra med Samyang 85mm/1,4 och se om de kan leva med det. Det är riktigt bra och jag köpte det som sagt för 2600 spänn för något år sedan. De kom väl på att det var lite väl prisvärt för nu kostar det en tusenlapp mer. Man kan dock inte både ha astronomiska marginalprestandakrav och tro att man "kan få allt för 50 spänn" eller hur och det fina är att man inte alltid behöver det heller utan att tumma på prestanda jättemycket heller - ett Samyang 85mm är ett verkligt prisvärt alternativ faktiskt.

Visst har Sigma en hel del fantastiskt bra grejor numera och det är ju underbart för alla att de med MC-11 och nya FW blivit tillgängliga på allvar nu och inte bara på pappret. Men ska vi vara lite ärliga så har ju även Sigma skruvat upp sina priser en del och varför ska de inte det? Jag har ju läst ett antal objektivtester de senaste fem åren och inte sällan har ju Sigma kommit ut på topp. De har ofta varit lika bra som Canon, Nikons och Sonys alternativ och faktiskt inte sällan varit bättre.

Ett annat skäl som idag talar för att man mycket väl kan hoppa överprisade Sony-grejor om man rynkar ihop över priserna är ju att Sonys AF-system nu är så bra att det läker ihop problem som tidigare fanns med fokuseringen vid ren fasdetekt-AF. Där fick ju folk problem när man stod med ett kamerahus från Canon exv. och objektiv från Sigma och två leverantörer som skyllde på varann och vägrade ta ansvar i värsta fall. Mikrojustering hjälpte ofta inte speciellt vid problem med zoomar. Hybrid-AF gör dessa problem allt mindre av problem.

Dessutom är det ju så att Sigma med sina eminenta mjukvarulösningar ger oss inte bara den simpla mikrojustering som vi har i kamerahusen utan med deras programvara kan man själv (om man vill) justera deras nya Global Vision-objektiv över ett antal punkter över fokus- och brännviddsområden (om det gäller zoomar). När jag såg detta då jag kollade med mitt 17-70mm zoom så tänkte jag att varför gör inga andra denna typ av mjukvara öppen på samma sätt som Sigma.

Jag vet inte vad du tänkt dig filma men den marginaldiskussion du själv startade tidigare kring APS-C och FF och objektivens ljusstyrka bl.a. så har i alla fall jag landat i att APS-C är lite handikappat "by design" när det gäller kreativt användande av kort skärpedjup och har istället en del fördelar i andra änden genom den skenbara brännviddsförlängningen till följd av minskad bildvinkel. Man når längre med kortare telen som därför kan göras mindre och lättare än motsvarigheter för FF. Det är verkligen gungor och karuseller. Om denna kreativitet är viktig så går APS-C bort för mig och det är därför jag har båda typer av hus.

Låt mig bara säga att jag mycket väl förstår att många vill ha ett stort hus till långa telen och telezoomar. Men jag kan också konstatera att om man bara ska ha detta stora hus för ett telezoom så kommer det oftast att ligga på hyllan. Jag har ju ditt gamla Sigma 150-500mm som jag använt på ett antal safariturer i både Öst-Afrika och på Sri Lanka. Det har jag alltid använt på APS-C -hus med LA-EA2-adaptern (den för APS-C med fast spegel och dedikerad AF-sensor som ger även en NEX 7 full fasdetekt-AF med mikrojustering om man behöver det).

Så jag har verkligen använt ditt gamla objektiv och fotat mycket fågel- och djurliv dessa år och säkert använt mitt telezoom mer än de flesta använder den typen av objektiv. När jag gjort det så har jag aldrig brytt mig om huset storlek för det har ju varit objektivets stativfäste jag burit det i eller stött det på safarijeeparnas tak under den upphissade takluckan. Vill man så kan man ju nästan betrakta den lilla kameran som "objektivlock" och det är väl ingen som på allvar behöver går igång på ett sånt kan jag tycka. Med dessa långa telezoomar och telen tycker i alla fall jag att jag mer håller i objektiv än i kamera.

En kamera kan inte ha alla egenskaper man gillar och vill ha eller täcka alla behov användningen ger upphov till. Så antingen får man skaffa fler hus eller ta det goda med det onda och vise versa. De som vill ha ett kamerahus som är kompetent men litet, lätt - om man vill, i de allra flesta användningssituationer, väljer det om det är det är den mest lämpliga kompromissen och sedan kan de välja om de vill komplettera med större kamerahus med FF-sensorformat om man tycker det är värt kostnaderna. Befinner man sig i andra änden av tillämpningar med långa objektiv så kanske man överhuvudtaget inte bryr sig om små kameror. Det finns ju dessutom alldeles utmärkta mobilkameror numera. För mig är det naturliga valet små hus för de kan vara just små, diskreta och lätta och dessutom så kan de som A6300 och A6500 vara helt tysta i stealth-läge. En stor spegelreflex kan aldrig bli mindre och de kan heller inte bli tysta.

Man behöver idag heller inte nödvändigtvis skaffa stora kamerahus för batterikapacitetens skull för idag kan man enkelt plugga in smidiga små externa batteripack. Det jag har motsvarar fyra vanliga batterier och kan stoppas i ficka eller sättas i bälta efter egen önskan. Med ett sånt behöver man heller inte stänga av kameran överhuvudtaget och då kan man ytterligare minska startsträckan till tagning om man nu vill det.

Dessa små kameror är ju så ofantligt kompetenta på alla plan idag och i en del fall mer kompetenta än stor DSLR:er. En A6500 är ju snudd på rena underverket. I det sammanhanget är ju en A6500 snarast billig. Det som mest talar emot den som ett professionellt alternativ trots dess kompetens är nog att den SER inkompetent ut. En proffsfotograf med självaktning som vill impa på sina kunder kan nog inte ha en sådan idag. Men för många andra kommer den att vara en helt suverän och prisvärd kompromiss. Eftersom den kostar hälften av vad en FF Pro-DSLR kostar så får man två för samma pris och då har man ju råd med en backup-kamera också.
 
Senast ändrad:

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Det beror nog på hur man räknar. Fujifilms nettoinkomst 2015 var 137.1 miljarder yen, medan Sonys var 147.8 miljarder yen. Räknar man omsättning är Sony ungefär 3 gånger större än Fujifilm.

Men frågan är väl hur deras respektive kameradivisioner mår ekonomiskt, och det har jag inget svar på alls. Har du?

(Källa till ovanstående siffror är WIkipedia).
Min poäng var att Sony kom från ett annat håll än Minolta och det syns på produkterna. Sony gjorde massor av kameror även tidigare men inga DSLR:er. Sony är massmarknadsproduktion och Minolta något annat. Jämför man en D7D med senare DSLR:er och spegellösa inte minst så ser man ju att Sony brutit i princip helt med Minoltas DNA. A-fattningen har man kvar men det är väl inte så mycket mer numera.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Det beror på vilket årtionde man utgår från. Klassiska ESR:er (ESR är en gammal vedertagen förkortning för Enögd SpegelReflex) som Nikon F2 har färre spakar och reglage än de flesta digitala ESR:er.
D7D dignar med reglage av olika slag och att en DSLR såsom D7D gör det beror ju på att det finns en del funktioner i den som saknar på en SLR. Det fanns ju på den tiden t.o.m. en spak på utsidan för att stänga av ankti-skak.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Jag känner mig djupt misstrodd! :)

Nädå, faktum är att Roger Cicalas mätningar och tester ofta är lite av "facit", de gör ju faktiskt riktiga MTF-mätningar (vilket även Christian på Objektivtest.se gör) vilket är en mer exakt metod att betrakta prestanda än vad vi gör när vi testar. Vi kör ju med vanliga konkreta bildjämförelser, i linje med vår allmänna testfilosofi att besvara frågan "hur funkar det i praktiken?"

Intressant nog har jag ju testat Sony-objektivet två gånger, först när vi skrev en artikel om det, där jag använde min egen Nikon AF-S 70-200 VR II som jämförelse och där det var ganska tydligt att Sony presterade bättre (framför allt skarpare). Det var ingen överraskning eftersom jag tidigare jämfört det Nikon-objektivet med Canons mycket fina EF 70-200 USM II och sett ungefär samma skillnad där.

Sedan när vi helt nyligen testade Nikons nya 70-200 E FL tog jag också åter igen in Sony 70-200 GM, nu som jämförelse (utöver att jag jämförde med Nikons äldre 70-200 VR II). Här upplever jag skärpan hos Nikons nya och Sony-objektivet som ganska lika (däremot vinjetterar Nikon-objektivet mer).

Det kan vara så att jag helt enkelt fått ett ovanligt bra exemplar av Sony 70-200 GM, men så vitt jag vet brukar Cicala och gänget på Lensrentals testa minst fem exemplar för att så långt som möjligt få bort det här med exemplarvariation.

Men man får också sätta de här i ett sammanhang - det är ju inte precis så att Sony 70-200 GM är dåligt - det är fortfarande skarpare än till exempel Nikon 70-200 VR II som inte är något dåligt objektiv det heller. Däremot kanske de inte riktigt håller det Sonys marknadsföring antytt, att det skulle springa i cirklar runt konkurrenterna. Men konkurrenternas marknadsföring antyder ungefär samma sak, och det stämmer ju inte heller så det jämnar väl ut sig :) Jag skulle nog generellt säga att det Sony gjort med sin GM-serie är att skapa flera objektiv som står sig mycket bra (ibland marginell bättre, ibland marginellt sämre) jämfört med motsvarande (pris, vikt, storlek, målgrupp) objektiv från Canon och Nikon, och det är i slutändan inget dåligt betyg.
Martin, jag får väl förklara mig över en fika på Skeppsholmen till våren så vi kan reparera förtroendet!

Jag tror att en del av diskussionen är teknisk och en del ekonomisk. Sony har ansträngt sig med GM-serien och det finns få skäl till att de inte skulle ha lyckats hyfsat även om de fått en del skit i många sammanhang för dålig montering, slutkontroll och centreringsproblem.

Den andra grejen är att många länge varit vana vid objektivpriser säg < 10 000 i Sonys sortiment. GM-objektiven kost två eller tre ggr mer. Folk fattar att det är bra grejor men de flesta har inte råd eller tycker att de inte vill lägga så mycket på detta. Samtidigt är det väl ingen större skillnad i priser mellan exv. Nikons nyare objektiv exv. 24-70mm och Sonys motsvarande.

Även Nikon har ju hissat sina priser och tar nu 22490:- för sin 24-70 med VR (som den nu 5000 billigare äldre varianten saknar). Sonys 24-70mm GM kostar 22990:-. Så vi har nu fått en ny nivå för dessa standardobjektiv. Jag vet inte om samma diskussion som finns hos Sony-folket finns hos Nikon-folket. Men jag har svårt att se någon skillnad.

En del snackar om att Nikon och Canons objektiv är utrustade med stabilisering och Sonys inte men jag undrar om det spelar någon större roll prismässigt idag för försäljningspriserna. Det finns dessutom massor av Sony objektiv med OSS och jag har aldrig hört att OSS skulle vara någon avgörande parameter för dessa objektivs priser. Möjligen kan det påverka när det gäller långa telezoomar och telen men annars undrar jag om det verkligen styr priserna idag i någon större utsträckning.

Om jag exv. kollar vad Sigmas 17-70mm zoom kostar för Canon och Nikon som har OS och Sonys variant som sedan några år görs utan stabilisering, så är priset exakt detsamma eller 4090:-
 

pic-tor

Aktiv medlem
Jag kollade några av mina A-objektiv om de var kompatibla med A99II:ans Hybrid Phase Detection AF system. Till min förvåning fann jag att Tamron 24-70/2.8 är kompatibelt. Sigma 35/1.4 Art och Sigma 50/1.4 Art är däremot inte kompatibla.
 

PMD

Aktiv medlem
Även Nikon har ju hissat sina priser och tar nu 22490:- för sin 24-70 med VR (som den nu 5000 billigare äldre varianten saknar). Sonys 24-70mm GM kostar 22990:-. Så vi har nu fått en ny nivå för dessa standardobjektiv.
En del av det förklaras av att den svenska kronan har fallit en hel del i värde mot relevanta valutor de senaste åren.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Jag kollade några av mina A-objektiv om de var kompatibla med A99II:ans Hybrid Phase Detection AF system. Till min förvåning fann jag att Tamron 24-70/2.8 är kompatibelt. Sigma 35/1.4 Art och Sigma 50/1.4 Art är däremot inte kompatibla.
Det är möjligt att Sigma löser detta för vi har haft liknande problem tidigare där de gjort detta. När SLT kom i A55 uppdaterades en del objektiv har jag för mig.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
En del av det förklaras av att den svenska kronan har fallit en hel del i värde mot relevanta valutor de senaste åren.
Visst så är det ju men en annan sak var ju att det nog inte vara någon större skillnad i pris på premium-produkter vare sig de kommer från Sony, Canon eller Nikon. Konkurrerar man med jämförbara produkter i jämförbara segment så kan man inte ha särskilt stora prisskillnader för en del av marknaden åtminstone kan ju se konkurrentens utbud som rent substitut och helt enkelt hoppa till annan tuva.
 

martinot

Aktiv medlem
En del snackar om att Nikon och Canons objektiv är utrustade med stabilisering och Sonys inte men jag undrar om det spelar någon större roll prismässigt idag för försäljningspriserna. Det finns dessutom massor av Sony objektiv med OSS och jag har aldrig hört att OSS skulle vara någon avgörande parameter för dessa objektivs priser. Möjligen kan det påverka när det gäller långa telezoomar och telen men annars undrar jag om det verkligen styr priserna idag i någon större utsträckning.
För riktigt små objektiv så är det nog kanske inte alltid så extremt dyrt (även om du på m43 oftast har en tydlig prisskillnad emellan Olympus ostabliserade, och Panasonics motsvarigheter med OIS), men går du upp till fullformat och större zoomar eller/och telen så blir det oftast lite mer komplicerat och rejälare/snabbare aktuatorer som behövs (läs dyrare och tyngre/större objektiv).

Vill du ha någon objektiv marknadsrefeerns och jämförelse så är ju Canon lysande. De har ju en serie objektiv för FF som finns både med och utan IS (bara den funktionen som särskiljer såväl objektiven som priserna).

Det är ju, iaf vid stilla motiv, normalt en väldig fördel med stablisering i objektiven, och då speciellt på normal-tele-sidan, men nackdelen är ju att det normalt ökar storlek, vikt och just pris.

Annars hade nog alla tillverkare satt det i samtliga objektiv.
 

Bertil Norberg

Aktiv medlem
Samma upptäckt

Jag kollade några av mina A-objektiv om de var kompatibla med A99II:ans Hybrid Phase Detection AF system. Till min förvåning fann jag att Tamron 24-70/2.8 är kompatibelt. Sigma 35/1.4 Art och Sigma 50/1.4 Art är däremot inte kompatibla.
Jag har ett Tamron 18-270. Den ställer om kameran automatiskt till APS-C så har man ett utmärkt promenadobjektiv, och tillräckligt högupplöst för barnbarn och stadspromenader, men med fantastiskt autofokus.
Jag gillar verkligen att kameran härigenom blir så universell,
Mina Sigmaobjektiv funkar ju, fast bara med den enkla fokusmodulen, samma som i A 77 II,
 

PMD

Aktiv medlem
Vill du ha någon objektiv marknadsrefeerns och jämförelse så är ju Canon lysande. De har ju en serie objektiv för FF som finns både med och utan IS (bara den funktionen som särskiljer såväl objektiven som priserna).
5 Canononbjektiv (av 117) på Prisjakt finns med och utan IS, men åtminstone 2 av de paren är det tveksamt om man ska räkna med eftersom det skiljer 25 år mellan icke-IS och IS.
 

pic-tor

Aktiv medlem
Jag har ett Tamron 18-270. Den ställer om kameran automatiskt till APS-C så har man ett utmärkt promenadobjektiv, och tillräckligt högupplöst för barnbarn och stadspromenader, men med fantastiskt autofokus.
Jag gillar verkligen att kameran härigenom blir så universell,
Mina Sigmaobjektiv funkar ju, fast bara med den enkla fokusmodulen, samma som i A 77 II,
Jag upplever att AF med mina Sigmaobjektiv, trots avsaknad av hybridfokus, är både rapp och exakt.
 

PMD

Aktiv medlem
Jag har ett Tamron 18-270. Den ställer om kameran automatiskt till APS-C så har man ett utmärkt promenadobjektiv, och tillräckligt högupplöst för barnbarn och stadspromenader, men med fantastiskt autofokus.
Jag gillar verkligen att kameran härigenom blir så universell,
Det går väl lika bra att beskära i efterhand? Fast det kanske tar lite extra tid förstås om man inte har ett "recept" eller ett skript för det.

Fördelen med efterhandsbeskärning är att man ibland antagligen kan beskära mindre eftersom zoomobjektiv för APS-C brukar vinjettera olika mycket beroende på brännviddsinställning. Nackdelen är att man måste gissa lite var man senare kommer att beskära (men det kanske man lär sig efter lite vana).
 

Photocon

Aktiv medlem
Om man blir kreativare med FF än APS-C, blir man då ännu kreativare med MF?
Bara om kreativitet skulle vara synonymt med mer uttröttade muskler av att kånka på utrustningen:)
Ledsen för det lilla skämtet, men jag har varit där! D v s plåtat med gamla Hasselblad, Mamiya 67 och Zenxa Bronica samt ett par digitala bakstyckeskameror.

Utomhus och utan stativ känns t o m de största FF-dslr med tyngre objektiv som en befrielse och ger klart större utrymme för kreativitet; testa andra bildvinklar, inta olika positioner mm. Och en Fuji eller annan bra aps-c ger givetvis också en större frihetskänsla (anser jag)
 

Grevture

Aktiv medlem
Teknikredaktör
För riktigt små objektiv så är det nog kanske inte alltid så extremt dyrt (även om du på m43 oftast har en tydlig prisskillnad emellan Olympus ostabliserade, och Panasonics motsvarigheter med OIS), men går du upp till fullformat och större zoomar eller/och telen så blir det oftast lite mer komplicerat och rejälare/snabbare aktuatorer som behövs (läs dyrare och tyngre/större objektiv).

Vill du ha någon objektiv marknadsrefeerns och jämförelse så är ju Canon lysande. De har ju en serie objektiv för FF som finns både med och utan IS (bara den funktionen som särskiljer såväl objektiven som priserna).

Det är ju, iaf vid stilla motiv, normalt en väldig fördel med stablisering i objektiven, och då speciellt på normal-tele-sidan, men nackdelen är ju att det normalt ökar storlek, vikt och just pris.
Visst är det en extra konstruktionskostnad och en extra tillverkningskostnad. Hur stor den extrakostnaden är beror på vilka objektiv vi pratar om. I en telezoom där du ändå har ett fysiskt långt objektiv (gott om plats för tekniken och ett extra linselement) är extrakostnaden sannolikt marginell. I en normal-/vidvinkelzoom är nog extrakostnaden större (men kan ibland balanseras med att man kan göra objektivet mindre ljusstarkt).

Beroende på vilka typer av objektiv vi pratar om så kan det nog paradoxalt nog vara billigare att producera ett stabiliserat objektiv än ett ostabiliserat - eftersom man då når en större målgrupp, kan behålla objektivet i sortimentet längre och - om vi talar om att bygga bägge varianterna - man slipper hantera, lagerföra och hålla med reservdelar till två objektivmodeller. Sett över livscykeln får man faktiskt då en billigare produktkostnad.

Det Canon gör till exempel med sina 70-200-objektiv är en annan marknadsfilosofi som fungerar för vissa typer objektiv: att du totalt sett säljer fler exemplar om du har flera varianter. Prisskillnaderna handlar är nog mer en marknadsmässig avvägning än att det har med tillverkningskostnad att göra - det skulle inte förvåna mig ett dugg om nyare objektiv med stabilisering ibland har haft lägre utvecklingskostnader och kan vara billigare att bygga än äldre ostabiliserade modeller eftersom man med modern teknik kan bygga dem på ett enklare och rationellare sätt.

Annars hade nog alla tillverkare satt det i samtliga objektiv.
Dels finns det tekniska begränsningar som hindrar det, eller i alla fall gör att kostnaden (i kronor, vikt och storlek) inte står i proportion till nyttan. Ett exempel är extremt ljusstarka objektiv (f/1,4 och liknande). Det som däremot sannolikt är det mest rationella sättet att få så mycket stabilisering som möjligt för pengarna med så många objektiv som möjligt är att göra det som Panasonic började med, och som Sony och Olympus också börjat göra, att kombinera sensorstabilisering med optisk stabilisering. Dels som i att man helt kan hoppa över optisk stabilisering där de blir onödigt dyrt, dels att man använder optisk stabilisering med objektiv där sensorstabilisering inte fungerar så bra (längre teleobjektiv). Eller kombinerar bägge när och där det fungerar.
 

Grevture

Aktiv medlem
Teknikredaktör
Martin, jag får väl förklara mig över en fika på Skeppsholmen till våren så vi kan reparera förtroendet!
Jag kände mig faktiskt inte ett dugg påhoppad :)

Det är bara kul och intressant om våra testresultat diskuteras på ett konstruktivt sett. Och mätresultaten - och andra betraktelser - som Roger Cicala och gänget på Lensrentals producerar är nästan alltid mycket intressanta. De har ju andra resurser och möjligheter än vi i media, som att de kan göra MTF-mätningar (den utrustningen är svindyr och det krävs en hel del utbildning och kunskaper för att använda den) eller att de kan mäta och bedöma exemplarvariation. Plus att de kan plocka isär saker, något jag är grymt avundsjuk på :)
 

Stene_68

Aktiv medlem
Någon nämnde Samyang 85 1,4 och jag gillar också det mycket liksom 135 2,0. Hörde tidigare att deras objektiv momterades slarvigt men mina är i alla fall inte ocentrerade och det medföljde ett kvalitetscertifikat också. Så Samyang kanske bättrat sig på den punkten på senare tid? Ska nog skaffa deras 14 mm också till min nyligen köpta A7:a lite längre fram. Det borde väl inte vara något problem att använda det på min kamera? Läste något om att det kunde vara problem med kantoskärpa med kraftiga vidvinklar på den kameran.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
För riktigt små objektiv så är det nog kanske inte alltid så extremt dyrt (även om du på m43 oftast har en tydlig prisskillnad emellan Olympus ostabliserade, och Panasonics motsvarigheter med OIS), men går du upp till fullformat och större zoomar eller/och telen så blir det oftast lite mer komplicerat och rejälare/snabbare aktuatorer som behövs (läs dyrare och tyngre/större objektiv).

Vill du ha någon objektiv marknadsrefeerns och jämförelse så är ju Canon lysande. De har ju en serie objektiv för FF som finns både med och utan IS (bara den funktionen som särskiljer såväl objektiven som priserna).

Det är ju, iaf vid stilla motiv, normalt en väldig fördel med stablisering i objektiven, och då speciellt på normal-tele-sidan, men nackdelen är ju att det normalt ökar storlek, vikt och just pris.

Annars hade nog alla tillverkare satt det i samtliga objektiv.
Ja Canon har ju historiskt diversifierat med stabiliseringen men jag tror att de blev satta under press rätt ordentligt ett tag (de hade ju länge inga stabiliserade kitobjektiv när konkurrenterna löst detta med stabilisering i kamerahusen istället och de har länge haft det tunt med IS i kortare brännvidder.

Idag är stabiliseringen mainstream och något som folk förväntar sig av moderna kamerasystem och om konkurrenterna har stabilisering "by default" så blir det svårare att ta betalt extra för något sådant.

Det finns som sagt exempel som jag redan skrivit om som visar att tillverkare ofta inte tar mer betalt för stabiliserade varianter av samma modell än för de som är ostabiliserade. Sigma skickade förr med stabilisering i alla varianter av vissa objektiv oavsett on tillverkarna av kamerahusen hade antiskak i dessa eller inte. Numera skickar de inte med stabilisering i de objektiv de gör för vare sig Sony A- eller E-mount.

Objektivet Sigma 17-78mm/2,8-4.0 finns med OS för Nikon och Sony och kostar 4090:- om jag inte missminner mig och priset för Sony-varianten utan OS är exakt detsamma. För Sony-ägare med exv. A6400 som funderar på ett sånt har två alternativ. Att köpa ett för A-mount utan OS och använda de med en Sony-adapter. Det hade varit min rekommendation innan MC-11 fick ny firmware (1.3) och ett nytt bättre liv. Idag skulle det säkert vara bättre att välja MC-11 då det ger bättre AF-funktionalitet med exv. A6300 och ett 17-70mm med Canon-fattning eftersom detta även ger möjlighet till OS-stöd i objektivet utan att för den skull bli dyrare.

Jag roade mig tidigare vid tillfälle med att konstatera då att Sony hade med hjälp av sina stabiliserade hus fler stabiliserade erbjudanden än vare sig Canon eller Nikon kunde uppvisa när jag kollade utbudet på Cyberphoto. Canon och Nikon hade dock länge en fördel mot antiskak-lösningar i husen då de även stabiliserade sökaren, vilket jag idag tycker är ett måste. Idag funkar sånt även i de Sony-hus som har IBIS, så nu finns inga större skillnader att tala om.

Jag tycker det är lite rörigt i detta avseende nu med Sony. Många E-mountobjektiv från Sony och Zeiss har OSS men frågan är väl om även Sony kommer bry sig framöver när alla nya hus får IBIS. Jag har viss förståelse faktiskt för om även Sony och Zeiss droppas OSS i objektiven. Mindre komplexa konstruktioner, lägre ljudnivå eventuellt, lägre elförbrukning är ju några fördelar man kan tänka sig.
 
ANNONS