PMD sa:

Här är en bild jag tog i kväll från min altan. Jag tycker att det är extremt svårt att hålla en fågel i sökaren på längsta brännvidd, men just den här fågeln flög ganska rakt i jämn hastighet ett tag så det gick hyfsat bra (jag försökte och misslyckades många gånger också). Suddigheten beror nog både på atmosfäriska störningar och att objektivet inte har sin bästa prestanda på längsta brännvidd och långa avstånd samt kanske att AF:en inte riktigt klarade av att låsa rätt, men kanske främst på att bilden är tagen med ISO 900.
Det var rätt kul ändå.

Jag hörde dem först (det var två såna här bamsingar) och det tog ett tag innan jag böjde på nacken tillräckligt för att upptäcka dem. De flög mycket högt.

Klicka för att se resterande...

Bengf sa:

Ja på tal om fokusering, lång zoomar kamerorna hade sin glans period för många år sedan, Panasonic hade en modell som gick till 432mm f/2,8 hela vägen plus någon typ av förfokuserings system som gjorde den skapligt snabb, jag vet inte hur det där fungerade riktigt, den räknade ut avståndet och för-fokuserade snabbt på något sätt.


På analoga tiden och manuell fokus så fick man förställa fokus på något träd eller nått längre bort för att försöka att vara förberedd på något uppdykande vilt, man fick göra så ett otalt gånger om man gick i skogen, men som oftast så kom det aldrig något djur.

Klicka för att se resterande...

Bengt Jönsson sa:

Vad blir hyperfokalavståndet på längsta brännvidd och största bländarn? Kanske funkar att förfokusera på det om fåglarna är riktigt långt borta. Då slipper man ju fokusera helt. Som alternativ till förfokusering på förväntat avstånd då alltså.

Klicka för att se resterande...

Bengf sa:

En häftig bild i alla fall, den har en sensor som var mera vanlig för 10 år sedan, men jag blir ändå mycket konfunderad över att telefonerna presterar så in i helsike bra med lika liten sensor.

Klicka för att se resterande...