Annons

Önskar råd om val av kamerasystem

Produkter
(logga in för att koppla)

patrik.f

Aktiv medlem
Jag är en riktig rookie i fotosammanhang, köpte en Sony a55 i februari. Jag tycker att den tar fina bilder men den är alldeles för liten för mina händer och det känns som om den aldrig kommer att kunna kännas naturlig liksom. Jag har hittills använt fasta 35- och 50 mm linser.
Det jag funderar på nu är att antingen skaffa en a77 eller gå över till fullformat och hitta en begagnad 850/900 eller vänta in kommande modeller.
Den enda egentliga anledningen till att jag funderar på en fullformatskamera är att jag har fått för mig att de kan ge bilder med någon lite magisk kvalitet som a77 och övriga med mindre sensorstorlek aldrig kan ge. Är jag ute och cyklar?
Kan det vara så att det istället handlar om att jag har råkat se alster av fotografer som kan ta "magiska" foton som använder a850/900?
 

Palletheking

Aktiv medlem
Jag är en riktig rookie i fotosammanhang, köpte en Sony a55 i februari. Jag tycker att den tar fina bilder men den är alldeles för liten för mina händer och det känns som om den aldrig kommer att kunna kännas naturlig liksom. Jag har hittills använt fasta 35- och 50 mm linser.
Det jag funderar på nu är att antingen skaffa en a77 eller gå över till fullformat och hitta en begagnad 850/900 eller vänta in kommande modeller.
Den enda egentliga anledningen till att jag funderar på en fullformatskamera är att jag har fått för mig att de kan ge bilder med någon lite magisk kvalitet som a77 och övriga med mindre sensorstorlek aldrig kan ge. Är jag ute och cyklar?
Kan det vara så att det istället handlar om att jag har råkat se alster av fotografer som kan ta "magiska" foton som använder a850/900?
Magin ligger nog mer hos dig själv som fotograf. Men visst, fick jag välja så skulle jag alltid gå på FF. Själv gillar jag bl 1,4 och då känns det lite rumphugget att köra med mindre sensorer som tar bort en del av det korta skärpedjup man uppnår med bl 1,4.
 

Björn_

Aktiv medlem
Själv gick jag ifrån fullformat. Det är inte bara fördelar. Beroende på vad man tar för porträtt så ger en bländare på 1,4 hyfsat kort skärpedjup, typ del av ögonfrans (försök fota något som rör sig med det, typ barn - inte ens på 2,8 eller mer är det enkelt). Hade ett 24-70 2,8 som var helt fantastiskt på just 2,8 och kanske upp till 4 och absolut max 5,6 - efter det blir det diffraktion och sämre kvalitet. Under rätt förutsättningar så ger 850/900 väldigt bra resultat men det är inte alltid rätt i mitt tycke. a55:an som du har tycker jag personligen har bättre brushantering också om man kliver upp i iso (det kan jag eventuellt vara ensam om att tycka) men det är mycket faktorer som spelar in. Tycker du a55 är för liten så är a77 ett naturligt steg och det hade jag valt alla dagar i veckan - men det behöver ju inte vara rätt för dig...
 

patrik.f

Aktiv medlem
Hej igen och tack för synpunkterna. Jag hittade en a850 och slog till på den ändå och känner mig väldigt begeistrad ännu. Jag har faktiskt aldrig använt "den lilla" sökaren förut men nu känns det som om jag har mycket bättre kontroll på skeenden och situationer än vad jag fick genom a55:ans display. Den jämförelsen säger kanske inte så mycket om kameran.. Nu är den stora frågan om vilket filformat jag ska använda. Jag har svårt att se vad som förstörs i kamerans jpeg komprimering jämfört med raw annat än vid extrema skärm-inzoomningar. Och kompensering för felaktig vitbalans och sånt kan man väl fixa i photoshop om det kniper?
 

cocuyo

Avslutat medlemskap
Fel vitbalans i jpeg kan inte korrigeras helt och ger alltid en del artefakter som ibland kan synas. Därför bör man alltid se till att ha rätt vitbalans inställd om man spar i jpeg.

När vitbalansen är rätt inställd blir det sällan någon skillnad som märks mellan bilder som kameran har sparat som jpeg och de man själv plockar fram från RAW. Ibland kan det dock bli skillnad, och den kan vara märkbar, som exempelvis om man vill ta ut det mesta ur det dynamiska omfånget. Mer erfarna fotografer kan också ibland föredra en omvandling som skiljer sig rätt mycket från vad som kan göras i kameran, och de kanske använder en helt annan omvandlare än den som följer med kameran. Därför finns det många som hävdar att jpeg aldrig kan ge kvalité jämförbar med framkallning från RAW, men det beror alltså mest på vilka preferenser man har. Kamerans framkallning är inte dålig, men den är begränsad jämfört med vad man kan göra i en bra RAW-omvandlare.

Och det du ser när du zoomar in på skärmen är inte kamerans försämring jämfört med RAW. Skärmen på kameran är inte ett verktyg som du kan använda på det sättet. Skillnaden mellan RAW och jpeg är inte främs skärpan, utan det ligger i tonomfång och gradation, och i synnerhet i de mörkare delarna av bilden, som lätt posteriseras om man ändrar tonkurvorna i en jpeg.

Många, främst kanske de som tycker att det är krångligt att ställa in vitbalans, gör det aldrig, utan spar alla bilder som RAW och justerar vitbalansen i efterbehandlingen. Det är främst Canon som är så bökig att ställa vitbalans i att det förhållningssättet är enklare, men det har fördelar också om man har något annat märke. Det finns några nackdelar också, att bilderna tar längre tid att spara och att de kräver mer utrymme och att man faktiskt måste efterbehandla dem för att åstadkomma bilder. Många gör därför en väldigt summarisk efterbehandling och ändrar inte i RAW-filen, utan sparar profilen för ändringen, så att bilden framkallas varje gång man öppnar den, men RAW-filen är orörd. Många RAW-omvandlare har det arbetssättet, och råfilen tar upp stort utrymme så länge man har den kvar. Därför behöver man ganska stort utrymme för bilderna när man jobbar så. Utrymmet är billigt nu, men det är värt att tänka på, man kan fylla en terabyte ganska fort.

Så bilder blir inte generellt bättre för att man spar den som råfil; det är först när man kan göra ett bättre jobb än kamerans omvandling som skillnaden kan göra sig gällande. En bonus är ändå att om man har sin råfil kvar, så kan man alltid plocka fram den när man har blivit bättre på att behandla RAW, eller när man har fått tag på en bättre omvandlare än den som är inbyggd i kamerans firmware.
 

patrik.f

Aktiv medlem
Jag menar givetvis att jag zoomar på datorskärmen när jag jämför mellan RAW och jpeg :).
För övrigt tycker jag att det känns väldigt snårigt och svårt med vitbalans. Dels för att det verkar lite subjektivt, dels för att det är svårt med referens när man ska granska i efterhand på grund av (dator-)skärmens egenskaper.
 

Björn_

Aktiv medlem
Mycket bra förklarat!

Kör man till svartvitt är det också fint att ha dem i råformat. Man kan dra nästan 10 bländarsteg (beroende på sensorn) upp eller ner i valda delar av bilden vilket ger utrymme för kreativitet, särskilt i svartvitt (tycker jag iaf). Jag kör inte så mycket landskapsbilder själv, men där är det också väldigt användbart med det utökade omfånget man får i efterbehandlingen, man behöver inte "exponera rätt" från början så att säga och man kan få fram bilder som inte är möjligt i jpeg.

//Björn
 

cocuyo

Avslutat medlemskap
Jag menar givetvis att jag zoomar på datorskärmen när jag jämför mellan RAW och jpeg :).
Spelar i praktiken ingen roll. Du ska normalt inte kunna se någon skillnad i kvalité på en bild som du har tagit fram som RAW och en som kameran har gjort som jpeg. Om det är skillnad i skärpa är den till nackdel för råfilen, som fortfarande inte har fått skärpa pålagd, men om behandlingen görs efter samma parametrar blir det ingen skillnad. Det är rätt sällan någon markant skillnad, och som nybörjare gör man i regel betydligt sämre ifrån sig när man börjar dra i reglagen än vad kameran har gjort med inställningarna från fabriken.

De områden där skillnad gör sig gällande är främst de mörkare partierna i bilden om man behöver lyfta dem lite grann, eftersom råfilen innehåller mer data som kan användas vid bearbetningen. Också i de allra ljusaste partierna kan man med vissa program få lite bättre resultat vid gränsen för urfrätning till helt vitt. Skillnaderna i kvalité berör främst tonaliteten, och om man upplever någon skillnad i skärpa någonstans i bilden beror den inte på tekniken som har använts, utan på hur tekniken har använts. Råfilen har ingen skärpa pålagd, och den kan innehålla lite mer detaljer, alltså ha en aning högre upplösning, så att man själv kan avgöra hur man ska behandla uppskärpningen. För det mesta behöver bilderna skärpas, vilket alltid innebär en viss förlust av de finaste detaljerna som kan finnas. Utan uppskärpning ser bilder med hög upplösning vanligen ganska fadda ut, och man kan lätt tro att de inte är skarpa.

För övrigt tycker jag att det känns väldigt snårigt och svårt med vitbalans. Dels för att det verkar lite subjektivt, dels för att det är svårt med referens när man ska granska i efterhand på grund av (dator-)skärmens egenskaper.
Vitbalans som man ställer i kameran är inte subjektiv, men när man ställer den på en datorskärm kan den hanteras subjektivt eller objektivt. För att man ska kunna ställa den visuellt, subjektivt, krävs att man har en kalibrerad skärm. Att ställa objektivt är väldigt lätt, men det förutsätter att man har en bild med vitreferens, och det är i stort sett samma sak som om man hade ställt den i kameran. Man behöver inte ha vitreferens med på alla bilder ur en session, utan det räcker med att det finns en, och sedan kan övriga bilder som man har tagit vid samma tillfälle för det mesta profileras likadant.

En jpegbild kan inte vitbalanseras korrekt i efterhand, men om den inte har stort färgfel går det bra att öppna den i en råfilshanterare som kan öppna jpeg och ställa balans där. Det kommer i så fall att bli fel i tonkurvans yttre delar, men det är fördragbart om det inte var stort färgfel på bilden.

Att det skulle vara snårigt och svårt håller jag inte med om. Att ställa den i kameran är lätt i alla kameror utom Canon. Regndansen på Canon måste man lära sig för att kunna ställa in en egen vitbalans, men när man väl kan den är det ganska kvickt gjort. Canons system kan verka lite klumpigt, men det är bättre än den mer direkta metoden när man använder blixtljus, eftersom man använder en bild tagen i det aktuella ljuset. Det enda som jag tycker är dåligt tillgodosett av industrin som förser oss med kameror är att de inte också tillhandahåller lämpliga referensobjekt för vitbalanseringen.

Den vitreferens som jag har funnit är enklast att hitta och dessutom billig, är vanligt hushållspapper eller toalettpapper som inte är behandlat med optiskt vitmedel, den billigaste sorten. Edets pappershanddukar fungerar också. Blekt papper som inte har behandlats med vitmedel är så nära spektrumneutralt som man kan komma. För att få det rätt i kameran ska vitreferensen exponeras så att den blir "medelgrå", dvs man exponerar så som ljusmätaren visar, eller helt enkelt med automatik utan att kompensera. Vitreferensen ska alltså inte bli vit på bilden, och vitbalansering har ingenting med "vitpunkt" att göra, en missuppfattning som ibland dyker upp.
 

PMD

Aktiv medlem
Framförallt är det bekvämare att spara i råformat än i JPEG eftersom man kan göra alla justeringar i efterhand. För att få bästa kvalitet när man sparar i JPEG så måste man ställa in alla bildparametrar (skärpning, färgmättnad, brusreducering, kontrast, vitbalans, etc) för i princip varje bild. Man måste åtminstone göra det när man byter motiv och när ljuset ändras. Kör man med RAW kan man strunta i alla sådana inställningar och ägna sig åt att fotografera istället. Det kan vara skillnaden mellan att hinna med att fånga bilden och att missa den.
 
ANNONS