SallyIV sa:

Mjo, just det var vad jag försökte skriva ;-). Manuellt ger dig möjligheten att "låsa" exponeringen i en session, givet samma ljusförhållanden, snabbar upp plåtandet. . Så var det ju förr i tiden och det gick.

-J!

Klicka för att se resterande...

Så är det ju, men det går att använda AE-lock (heter lite olika i olika kameror) för att åstadkomma samma sak.

..de e därför jag gillar X-T1 med vred/reglage för att äga kameran!

-J!

Här kommer några bildexempel på hur det kan bli med manuellt kontra det halvautomatiska läget AV (om man inte exponeringskompenserar).

Först en bild tagen med läget AV (bländarförval). Det halvautomatiska läget gör sitt jobb genom att exponera en bild med medelton - precis som jag vill att det ska vara för detta motiv. Så här skulle jag vilja att det blev även ifall jag använde mig av manuellt läge.

Här fotograferar jag av den vita väggen på mitt hus. Först i AV-läget med auto ISO, vilket inte riktigt blev som jag hade tänkt om man säger så. För att jag skulle få denna bild rätt exponerad hade jag fått tänka på att exponeringskompensera..och dessutom vara tvungen att ha en känsla för hur mycket kompensation som ska göras.

Nu har jag ändrat till manuellt läge och använt mig av exakt samma inställningar som jag hade när jag tog den allra första bilden (den i inlägg nr 43). Ingen kompensation behövdes, utan det var bara att ta bilden.

forstheim sa:

Här fotograferar jag av den vita väggen på mitt hus. Först i AV-läget med auto ISO, vilket inte riktigt blev som jag hade tänkt om man säger så. För att jag skulle få denna bild rätt exponerad hade jag fått tänka på att exponeringskompensera..och dessutom vara tvungen att ha en känsla för hur mycket kompensation som ska göras.

Klicka för att se resterande...

Den känslan måste du ju ha om du exponerar manuellt också -hur ska du annars veta hur den ska exponeras?

Ett annat motiv från i princip samma plats som bilden ovan. Här har jag fotograferat rakt in i en öppen spis som jag har i husväggen. Här inne var ljuset lite mer dämpat än utanför och det vill jag bevara. Men med AV och auto-iso blev motivet förvisso inte tekniskt felexponerat, men det blev ljusare än hur jag ville ha det..

Samma motiv i manuellt läge - tagen med exakt samma inställningar som bilden i inlägg 43..

Jag tror vi förstått poängen med manuellt läge, men vad försöker du visa med dessa bilder? ...

En bild på en ganska mörk vedhög. Med AV-läget blev det för ljust..medelgrått som alla andra bilder tagna i detta läget.

Min gamla Canon T90 har sju olika programautomatiklägen. Ett neutralt, och sedan tre "på varje håll", där den ändrar programkombinationen ett steg för varje. Det är samma sak som programskift i dagens EOS-kameror, men ligger kvar hela tiden.
Alltså programautomatik med prioritet på större skärpedjup eller kortare slutartid.

För övrigt håller jag med om att M är bra till det som det är bra på, alltså vara konsekvent hela tiden, men det är inte bäst på allt. Jag använder precis vilket läge som jag finner lämpligast för stunden med mina kameror. Grön ruta finner jag aldrig lämpligt, för då kan jag inte styra var fokuseringen sker. Det finns ingen grön ruta på kameran jag använder oftast heller.

Varierande reflektion med samma belysning, samt vid användning med blixt, då tycker jag M är helt överlägset.
Men när jag bara knäpper lite sådär för att minnas hur något såg ut, då väljer jag ofta P. Ger en kombination med inte alltför litet skärpedjup (behöver inte vara så petig med fokuseringen) och en rimlig slutartid (ger i regel inte skakningsoskärpa om man inte slarvar grymt). Lättskött, med andra ord.

Sista bildexemplet. Manuellt läge med exakt samma inställningar som den korrekt exponerade bilden i inlägg 43..

afe sa:

Den känslan måste du ju ha om du exponerar manuellt också -hur ska du annars veta hur den ska exponeras?

Klicka för att se resterande...

Det kanske inte framkom i mina inlägg, men mina manuella inställningar fick jag fram genom att "kopiera" dem från de inställningar jag fick med AV från första motivet (bilden i inlägg nr 43). Jag tog alltså en bild i AV-läget på ett motiv som är lättolkat för kamerans exponeringsmätare så att exponeringen blev korrekt. Därefter bytte jag till manuellt läge och ställde in kameran med exakt samma inställningar som jag fick när jag tog bilden i AV-läget. Därför behövde jag inte ha någon känsla för hur den vita väggen skulle exponeras..

forstheim sa:

Det kanske inte framkom i mina inlägg, men mina manuella inställningar fick jag fram genom att "kopiera" dem från de inställningar jag fick med AV från första motivet (bilden i inlägg nr 43). Jag tog alltså en bild i AV-läget på ett motiv som är lättolkat för kamerans exponeringsmätare så att exponeringen blev korrekt. Därefter bytte jag till manuellt läge och ställde in kameran med exakt samma inställningar som jag fick när jag tog bilden i AV-läget. Därför behövde jag inte ha någon känsla för hur den vita väggen skulle exponeras..

Klicka för att se resterande...

Om du har svensk vit hud, kan du mäta ljuset mot insidan av handleden, öka exponeringen ungefär ett steg från det värdet och du hamnar någorlunda rätt.

Absolut kan man göra som du beskriver och kan vara bra att känna till ifall man inte har något "vanligt" motiv i sin närhet som har medelton. Handen/handleden har man förhoppningsvis alltid med sig.. ;-)

Cubalibre sa:

Sätter jag min kamera i manuellt läge och justerar in så att exponeringen är precis i mitten, så blir det exakt samma värden som kameran själv väljer i automatläge.....så vad är grejen?

Klicka för att se resterande...

När du gör så, så fotar du ju egentligen automatiskt (men rattar in värdena kameran bestämt manuellt), och då blir det ju ingen skillnad.

Manuellt gör endast skillnad när du vill ta en kreativ kontroll över exponeringen, d.v.s. när du inte vill exponera så som kameran anser normalt.

Det kan t.ex. vara när du vill ta low-key/ high-key-bilder eller där du vill punktmäta ett eller flera områden och placera dem efter t.ex. zonsystemet för att få ut mesta möjliga mängd relevant information.

Det kan också vara användbart när man vill ha samma exponering på flera bilder (trots att t.ex. bakgrunden, som annars "lurar" exponeringsmätaren skiljer sig åt i bilderna). Då kan man göra en mätning, ställa den manuellt och fota på. Alla bilder får då samma exponering.

Vill du ha en "normalt" exponerad bild så ger automatiken (eventuellt med exponeringskompensering) oftast bättre resultat än manuellt läge om man inte är väldigt vältränad i manuell exponering.

På det hela taget skulle man faktiskt kunna säga att det här med exponering har blivit mycket svårare sedan det blev automatiskt. En modern kameras bruksanvisning ägnar ofta fler sidor åt hur man exponerar automatiskt än vad en gammaldags fotobobok ägnar åt att lära ut att mäta ljus och exponera manuellt. Det man lär sig om manuell exponering från den gamla fotoboken gäller alla kameror, bruksanvisningen för en viss kamera gäller bara en viss kameramodell.

Så fördelen med automatik är inte att det blir lättare, fördelen är att det går snabbare när man inte behöver vrida på rattarna själv. Modern automatik tar hänsyn till inställt avstånd färger m.m och gissar oftast rätt, men man behöver fortfarande kunskapen från den gamla fotoboken för att veta när det finns risk att automatiken gissar fel.

Insidan

unoengborg sa:

Om du har svensk vit hud, kan du mäta ljuset mot insidan av handleden, öka exponeringen ungefär ett steg från det värdet och du hamnar någorlunda rätt.

Klicka för att se resterande...

Handens insida ger "rätt" resultat utan kompensation. Cirka 17-18% reflektion.

unoengborg sa:

På det hela taget skulle man faktiskt kunna säga att det här med exponering har blivit mycket svårare sedan det blev automatiskt. En modern kameras bruksanvisning ägnar ofta fler sidor åt hur man exponerar automatiskt än vad en gammaldags fotobobok ägnar åt att lära ut att mäta ljus och exponera manuellt. Det man lär sig om manuell exponering från den gamla fotoboken gäller alla kameror, bruksanvisningen för en viss kamera gäller bara en viss kameramodell.

Så fördelen med automatik är inte att det blir lättare, fördelen är att det går snabbare när man inte behöver vrida på rattarna själv. Modern automatik tar hänsyn till inställt avstånd färger m.m och gissar oftast rätt, men man behöver fortfarande kunskapen från den gamla fotoboken för att veta när det finns risk att automatiken gissar fel.

Klicka för att se resterande...

.vågar man påpeka att förr gick det med ASA = slutartid och f5,6 för eftermiddag och f8 för dag, f11 om extrem sol eller "ljusspridande moln". Resten kunde fixas i mörkrummet..
En Lunasix är bra mycket enklare än automatik och diverse kompenseringsrattar, funderar på att gräva upp den igen..
Då slipper man hala upp kameran för att få exponeringsinfo.
Å andra sidan sviker min X100S eller x-M1 mig sällan i aytomatikläge!

-J!

SallyIV sa:

.vågar man påpeka att förr gick det med ASA = slutartid och f5,6 för eftermiddag och f8 för dag, f11 om extrem sol eller "ljusspridande moln". Resten kunde fixas i mörkrummet..
En Lunasix är bra mycket enklare än automatik och diverse kompenseringsrattar, funderar på att gräva upp den igen..
Då slipper man hala upp kameran för att få exponeringsinfo.
Å andra sidan sviker min X100S eller x-M1 mig sällan i aytomatikläge!

-J!

Klicka för att se resterande...

Dessutom kan man med lös mätare mäta infallande ljus, så man slipper fundera över hur mycket ljus motivet reflekterar.

Vad det gäller att fixa i mörkrummet har den digitala tekniken gjort det enklare. Fotograferar man i RAW har man idag mycket större slarvmarginal än vad man någonsin hade med film.

Den gamla lunsixen körde väl kvicksilverbatterier om jag minns rätt, så du får fixa en adapter för moderna batterier om du ska gräva fram den. Eventuellt kan du kompensera genom att ändra iso lite.