Vad finns det egentligen för standardformat på foton?
Många olika
Som Erik påpekade - det styrs av hur sensorn (eller förr filmrutan) var utformad, och det i sin tur styrs av ... En massa olika saker.
Som Bengt påpekade så har format i området mellan 4:3 och 3:2 varit det vanligaste vilket nog i grund och botten hör samman med att det var ett effektivt sätt att få ganska mycket bildyta ur en film med en begränsad bredd. Den mycket vanliga 135-filmen (se en lista över filmformat här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Film_format) gav ju en emulsionsbredd på 24 mm och då blev det en ganska lyckad kompromiss att göra objektivens bildcirklar så stora att man fick ut bilder på 24x36 mm. Man hade kunnat göra mindre bildcirklar hos objektiven och t.ex. kört 24x24 mm, eller ökat bildcirkeln ytterligare och kört 24x43 mm (16:9-format på 135-film). Att man valde att lägga sig på 24x36 var helt enkelt en kompromiss som verkade vettig och som sedan blev populär.
På 1990 och 2000-talet när jag hade en analog kamera så framkallade man alla bilderna på 10 x 15 cm papper.
Nå,
alla är väl att ta i, men det var nog den överlägset vanligaste storleken
Men 10x15 handlade ju om att man hade fotopapper på 10 cm breda rullar. Är då bilder 1,5 gånger bredare än den är hög (24x36 ger ju 3:2), ja, då landar man där.
I slutet av den analoga tiden kom även ett nytt format som hette APS, vilket jag aldrig hann bekanta mig med för jag köpte en digitalkamera istället.
APS (Advanced Photo System) eller 240-film (30x17 mm) blev aldrig någon större succé, kamerorna blev inte så mycket mindre eller billigare trots en mindre bildyta. En bidragande orsak att APS inte slog igenom var nog också att digitalkameror. Ännu tidigare provade man ju den ännu mindre 110-filmen (13x17 mm) som väl inte heller blev någon jättesuccé.
Sedan har APS märkligt nog levt kvar som beteckning på sensorer som är mindre än småbildssensorer (24x36 mm), till exempel APS-C (ca 16x24 mm) som ju har blivit mycket vanligt under digitaleran. Canon körde under en period med APS-H (19x28 mm).
När digitalkameran var inhandlad och fotona skulle framkallas var bilderna plötsligt 10 x 16 cm istället. Man fick välja mellan att beskära bilderna vid framkallning eller få en vit kant efter sidorna.
Sidoförhållandet varierar en smula, Canons APS-C-variant är ju t.ex. lite mindre än det som Nikon, Sony, Pentax, Fuju med flera använder. Även sidoförhållandet kan variera lite, det är ju snarare ca 3:2 än exakt 3:2.
Sedan har du Four Thirds och Micro Four Thirds där sidoförhållandet är (inte så överraskande) 4:3, vilket också har varit det vanligaste sidoförhållandet bland kompaktkameror.
Förutom dess standardformat har jag även sett att gamla svartvita bilder ofta är fyrkantiga.
Kameror byggda för 120- eller 220-film (som har en emulsionsbredd på 60 mm) har ofta helt kvadratiska ("6x6", dbs 60x60 mm) eller nära kvadratiska ("6x7", 60x70 mm) bilytor. Men det finns ju även där varianter med 3:2-format, "6x9" alltså 60x90 mm. Man kan säga att med så här stora bildytor var det lite mer rationellt att utnyttja bildcirkeln hos objektiven maximalt (så att inte objektiven blev onödigt stora) vilket gjorde att man hamnade närmare ett kvadratiskt format.
