[Knight Palm]

☮
Gå in på photozone.de hemsida och kolla in testerna på Sony-objektiven tillsammans med NEX-7. Jag fick i det närmaste en chock första gången jag såg de usla objektiv-prestanda som där redovisas. Kantskärpan är så kass på flertalet testade objektiv, att mätstaplarna inte ens når upp till visningströskeln.

Visserligen är mittskärpan i bilderna OK, men faller mycket drastiskt ut mot kanterna. Sämst prestanda för s.k. "pancake"-objektiv och de objektiv som inte har en hög grad av telecentricitet. Användning av klassiska objektiv för DSLR via adapter torde medföra att kraven på telecentricitet görs snällare, med ett jämnare bildresultat som följd.

Objektiv med större grad av telecentrisk design såsom Sony Carl Zeiss Sonnar T* E 24/1,8 ZA, harmonierar bättre med NEX-7'ans sensor, men till priset av dess fysiska storlek.

Min tolkning är att 24MP-sensorn har en stor yta av ledarmönster mellan de aktiva fotodioderna, så för att upprätthålla kravet på kvantverkningsgrad hos sensorn, så är mikrolinserna starka och därmed har en för snäv infallsvinkel för att passa till en spegellös kamera.

Den här 24MP sensorn från Sony är framtagen för att sitta i en spegelreflexkamera med ett längre bajonett/sensor-avstånd, så Sony har gjort sig själva en björntjänst i och med att återanvända den i sitt NEX-system. Intreset för NEX är stort, så med all sannolikhet kommer inom en inte alltför avlägsen framtid en till NEX-systemet bättre anpassad sensor med hög pixeltäthet. Till dess, skulle jag personligen kolla på bättre alternativ till Sonys 24MP-sensor för NEX.

I jämförelse så har Samsung med sitt NX-system visat att deras 20.3MP APS-C sensor kan ge riktigt goda prestanda m.a.p. kantskärpa med flertalet av sina anpassade objektiv, även med sina tre kompakta s.k. "pancake"-objektiv, fyra "pancake" med den kommande 50mm/1.8 iFn. Kombinationen av en bättre anpassad sensor till ett spegellöst system, samt ett något längre bajonett/sensor-avstånd minskar kraven på telecentricitet hos objektiven.

Fast även Fujifilm med sin X-Pro1, som faktiskt har ett kortare bajonett/sensor-avstånd än Sonys NEX, har lyckas bättre med sina egna objektiv än vad Sony hittills åstadkommit. Förmodligen beroende på en lämpligare anpassad sensor-design, samt därtill mer anpassade och i förekommande fall dyrare objektivkonstruktioner.

De två senaste testerna hos photozone.de med icke-Sony objektiv på NEX-7 visar kanske på tendensen, nämligen att med ett mer telecentriskt objektiv såsom Voigtländer Heliar 75mm/F1.8, så får man riktigt bra prestanda över hela bildytan, förutsatt att man bländar ner ett bländarsteg eller två.

Ref:

• Samsung NX objektiv - fotosidan.se
• Fuji X-Pro1 bra vs. Sony NEX-objektiven dåliga - fotosidan.se
• SLR Magic Hyperprime LM CINE 50mm T/0.95 on Sony NEX - photozone.de
• Voigtländer Heliar 75mm f/1.8 on Sony NEX - photozone.de

[Per S]

mapem skrev:

...
Vilken är bäst nu då?

De flesta av oss har nog varit i en liknande situation och stått som åsnan mellan hötapparna. Själv löste jag dilemmat genom att dels gå in i några butiker och klämma på de kameror som jag tyckte verkade intressanta, dels prova kompisars kameror. Det gjorde mitt val mycket enklare för då kunde jag bedöma användarvänligheten - sedd ur min helt egen synvinkel, förstås..

Här har du för övrigt en pinfärsk (och mångordig) utläggning om kamerautvecklingen, där för övrigt både NEX-7 och OM-D får sig några slängar. Väl bekomme!
http://www.luminous-landscape.com/es...a_design.shtml

[PMD]

Ja, det var många ord för att framföra ett kort budskap. Man bör också komma ihåg att Sexton knappast tillhör den primära målgruppen för spegelfria kameror ...

Men han har förstås rätt i att ingen av de nuvarande spegelfria systemkamerorna är prefekt.

[mapem]

Många synpunkter har kommit fram här, och inte är jag så värst mycket klokare för det...Men det hade jag nog inte hoppats på, heller. Hur som helst är det intressant att ta del av era inlägg.

Så vad jag tycker själv är fortfarande detta:

NEX 7 har det bästa huset, men objektiven är inte bra. Inte ännu i alla fall.

OM-D lider av det mindre sensorformatet (som Sexton inte tror överlever), men hävdar sig ändå bra, och har många bra objektiv tillgängliga.

Det finns ju alternativ. NX 200/210 har jag varit mycket nyfiken på och Samsung har flera mycket fina objektiv, men den har ju ingen sökare! (Det finns i o f s kameror i NX-systemet med sökare, men de är betydligt större och klumpigare än de andra här). Och sen har vi Panasonics M4/3-kameror, men de verkar inte matcha vare sig NEX7 eller OM-D.

F ö fanns ett fel i Sextons artikel. Han påstod att Canon har en APS-sensor i kompaktkameran G1X, men den har faktiskt ett format mittemellan 4/3 och APS. Kanske kommer detta Canonspecifika sensorformat i en spegellös så småningom? Då blir det totalförvirring på den spegellösa marknaden, från Pentax pyttelilla via Nikons lilla över M4/3 och Canons specialare till NEXoch NX APS-snsorer. Och sen har vi ju Leica M9 också, spegellös FF!

[PMD]

mapem skrev:

OM-D lider av det mindre sensorformatet (som Sexton inte tror överlever), men hävdar sig ändå bra, och har många bra objektiv tillgängliga.

OM-D (egentligen E-M5) lider inte alls av det. Bildkvalitet och prestanda är i klass med de bästa APS-C-sensorerna för spegellösa kameror (och ibland bättre). I framtiden kan förstås någon göra en APS-C-sensor med samma prestanda och den vinner då på sin storlek.

Jag tycker inte att man ska välja bort E-M5 pga sensorprestanda. Det finns andra saker som har större betydelse för valet av kamera, som t.ex. ergonomi, design och hur bra systemet är.

Det finns ju alternativ. NX 200/210 har jag varit mycket nyfiken på och Samsung har flera mycket fina objektiv, men den har ju ingen sökare! (Det finns i o f s kameror i NX-systemet med sökare, men de är betydligt större och klumpigare än de andra här).

Ja, Samsungs NX-kameror föll på avsaknaden av sökare för min del. NX har ett rätt bra objektivsortiment.

Och sen har vi Panasonics M4/3-kameror, men de verkar inte matcha vare sig NEX7 eller OM-D.

Panasonic GH-2 är nog fortfarande oöverträffad när det gäller video. Även jämfört med Canons och Nikons nyaste småbildskameror.

F ö fanns ett fel i Sextons artikel. Han påstod att Canon har en APS-sensor i kompaktkameran G1X, men den har faktiskt ett format mittemellan 4/3 och APS. Kanske kommer detta Canonspecifika sensorformat i en spegellös så småningom? Då blir det totalförvirring på den spegellösa marknaden, från Pentax pyttelilla via Nikons lilla över M4/3 och Canons specialare till NEXoch NX APS-snsorer.

Jag tror att det var DPreview, i sin recension av Canon G1X, som konstaterade att både Canon och Nikon var sena att möta konkurrensen från spegelfria systemkameror, och att det föreföll som att Nikon inte tyckte att det behövdes någon stor sensor medan Canon tyckte att det inte behövdes utbytbara objektiv.

Jag utesluter inte en spegelfri systemkamera från Canon, men jag förväntar mig heller inte en sådan.

Och sen har vi ju Leica M9 också, spegellös FF!

Vad gäller den så håller jag faktiskt med Sexton. Leica M-kameror var på filmtiden utmärkta lågljuskameror, och i allmänhet bättre på det än spegelreflexkameror, men det gäller inte nu i den digitala eran. Jag började spara till en M9 men insåg så småningom att den inte är värd pengarna. Man får två Nikon D800 för mindre pengar än en Leica M9.

Till sist finns även Fuji numera på den spegelfria systemkameraspelplanen. X Pro-1 och dess objektiv är lite väl högt prissatta, tycker jag, men verkar vara bra grejer.

[cocuyo]

Jag tycker att Sextons artikel är mycket intressant, eftersom den tar upp marknaden ur ett formgivningsperspektiv -- industriformgivning -- och att han illustrerar inledningen med en Hasselblad. Hasselblad var en föregångare, och alla moderna digitala mellanformatskameror följer det konceptet. Mamiya följde det också i sina något större kameror med vridbart bakstycke. Det var ett klart vinnande koncept.

Jag spårar ett missnöje hos honom genom att han inte har funnit något sådant direkt vinnande koncept bland digitalkamerorna. När man tittar på de första systemkamerorna är de ju direkta kopior av motsvarande kameror för film, och flera tillverkare hänger kvar i det utdöende konceptet.

Jag upplever det som det värsta, att samtidigt som man härmade den gamla formen medvetet för att ge intryck av "kamera", sköljde man ut barnet med badvattnet genom att ta bort väl beprövade ergonomiska funktioner från förr och ersätta dem med klumpiga kontraintuitiva och tidsödande knappsystem, där man inte bara måste trycka på ett flertal knappar, utan också i de allra flesta fall titta på flera olika ställen på kameran som inte är relaterade till bilden man ska ta. Visst satt en del av informationen på olika ställen också på de gamla kamerorna, men den satt alltid på samma ställe, eller åtminstone till större delen. Numera kan den gömma sig var sjutton som helst och ha namn som man inte har en aning om varför de någonsin myntades.

Det var faktiskt en ergonomisk fördel att skalor som relaterade till objektivet satt på objektivet, och det är en ergonomisk fördel att kunna räkna snäpp eller känna vinkeln eller förändringen av vinkel för att avgöra om man bländar ner eller upp, och för att veta om man ställer på närmre eller längre håll. Många moderna objektiv har inte ens en avståndsskala, och den kan inte ens kommas åt via sökare eller andra visningsalternativ, trots att informationen i de allra flesta fall är tydligt inskriven i metadata.

Den spegelfria trenden är ett första steg mot elektroniska kameror, där man faktiskt har gjort upp med en väsentlig del av den onödiga optomekaniska komplexiteten. Jag delar helt hans missnöje med att formgivningen tittar tillbaka på former som inte längre är funktionella, och jag är helt övertygad om att inom ett tiotal år kommer det att finnas konceptkameror som skiljer sig markant från allt vi har idag, och att det så småningom kommer att kristalliseras ut mer funktionella konstruktioner med färre återblickar på utseendedetaljer och jag hoppas att man också tar till sig av det som var bra med den äldre tidens formgivning och slänger bort de värdelösa knapparna där man i stället kan använda rattar med mer intuitiv funktion. Vi har sett steg åt det hållet, kanske främst hos Canons PowerShot-modeller, men det är långt kvar till en självklar ergonomi som gör att man kan skifta från en kamera till en annan utan att vara helt bortkommen.

Där är faktiskt en av de fulaste vårtorna i den nuvarande industriformgivningen; det finns inte två kameror, ens från samma tillverkare, som har likadant utlagda styrmedel. När man greppar en ny kamera är det ungefär som att sätta sig i en bil där gas och broms har bytt plats och ratten verkar åt motsatt håll. Förr fungerade alla på precis samma sätt, och styrmedlen satt där man väntade sig att hitta dem. Det vore faktiskt en enkel sak att genomföra en mer likformig hantering av digitalkameror, där man också tar tillvara det bästa från tiden före digitaltekniken. Det finns inget vettigt skäl till att göra styrmedlen, inmatningsdonen, digitala. De skulle fungera mycket bättre om de utformades analogt.

Det finns ett skäl till att våra ur numera nästan alla har en analog urtavla, och det finns skäl till att gaspedalen sitter till höger och att medurs vridning av ratten får fordonet att styra åt höger. Lika goda skäl finns för återgång till vissa designkoncept från förr när det gäller kameror, medan själva funktionen, det som ligger under skalet, kan vara helt nytt.

[PMD]

cocuyo skrev:

Visst satt en del av informationen på olika ställen också på de gamla kamerorna, men den satt alltid på samma ställe, eller åtminstone till större delen. Numera kan den gömma sig var sjutton som helst och ha namn som man inte har en aning om varför de någonsin myntades.

Det fanns inte så många reglage på filmkameror, så även om de satt på lite olika ställen (t.ex. hade Nikkormat slutartidsratten runt objektivfattningen istället för på en liten ratt bredvid avtryckaren ovanpå kameran) så var det ganska lätt att hitta dem.

Digitala kameror har ju mängder av funktioner som inte ens var påtänkta på filmtiden, och en del funktioner är unika för en viss kameramodell, så det är inte så konstigt om det blir rörigt.

[PMD]

cocuyo skrev:

Det var faktiskt en ergonomisk fördel att skalor som relaterade till objektivet satt på objektivet, och det är en ergonomisk fördel att kunna räkna snäpp eller känna vinkeln eller förändringen av vinkel för att avgöra om man bländar ner eller upp, och för att veta om man ställer på närmre eller längre håll.

Jag tycker att det är bättre ergonomi att kunna se valt bländarvärde i sökaren. Då behöver man inte räkna klick från ändläget på bländarringen. Sådan information i sökaren har funnits i kameror sen många decennier, men det var lite ovanligt att man kunde se den när det var (halv)mörkt. Belyst information i sökaren förekom visserligen även på 1970-talet, men numera är det ju standard.

Många moderna objektiv har inte ens en avståndsskala, och den kan inte ens kommas åt via sökare eller andra visningsalternativ, trots att informationen i de allra flesta fall är tydligt inskriven i metadata.

Jag tror aldrig att jag har fokuserat med hjälp av objektivets avståndsskala (utom på min allra första kamera som saknade fokuseringshjälpmedel). Det är så enormt mycket lättare att gissa rätt avstånd med hjälp av en mätsökare, mikroprismor eller en snittbild. För att inte tala om hur lätt det är med autofokus. :-)

[PMD]

cocuyo skrev:

Jag tycker att Sextons artikel är mycket intressant, eftersom den tar upp marknaden ur ett formgivningsperspektiv -- industriformgivning -- och att han illustrerar inledningen med en Hasselblad. Hasselblad var en föregångare, och alla moderna digitala mellanformatskameror följer det konceptet. Mamiya följde det också i sina något större kameror med vridbart bakstycke. Det var ett klart vinnande koncept.

Men den designen blev aldrig något hit bland småbildskameror. Rollei gjorde ett par modulära småbildskameror, och Olympus byggde en prototyp (men lade ner utvecklingen av den till förmån för OM-1). Det kan hända att det fanns någon mer, men jag kommer inte på någon.

Kameratillverkare är konservativa som tusan.

[cocuyo]

PMD skrev:

Det fanns inte så många reglage på filmkameror, så även om de satt på lite olika ställen (t.ex. hade Nikkormat slutartidsratten runt objektivfattningen istället för på en liten ratt bredvid avtryckaren ovanpå kameran) så var det ganska lätt att hitta dem.

Digitala kameror har ju mängder av funktioner som inte ens var påtänkta på filmtiden, och en del funktioner är unika för en viss kameramodell, så det är inte så konstigt om det blir rörigt.

Nja, de har faktiskt inte så många funktioner som tillverkarna vill göra gällande. Det finns ett litet antal mycket grundläggande funktioner, jämför med hur bilar har sina grundläggande styrdon placerade så att man direkt kan skifta från en till en annan.

Tre av de grundläggande funktionerna är identiska med motsvarande funktioner hos äldre kameror för film: Slutartid, bländare och avstånd/skärpa. Ytterligare en funktion är så närbesläktad att den också skulle kunna ha sitt eget dedicerade reglage, ISO. Fyra av de mest grundläggande funktionerna är därmed nära nog identiska med vad den äldre tekniken hade. Därutöver har tillkommit en funktion med automatiken, kompensation, och den har vi haft i mer än tre decennier, så den är inte heller något nytt. Den är intimt förbunden med slutartid och ISO, och den skulle mycket väl kunna placeras på ett reglage av liknande slag som satt på de bästa äldre kamerorna.

Kvar finns en enda funktion som är ny så länge vi håller oss till stillbild, vitbalans.

Utöver det kan det finnas en mängd lullull, och de nyare kamerorna kan också lika lätt ta video som stillbilder, men det förändrar inte deras grundläggande funktioner.

Så jag håller inte med om att det finns särskilt mycket som är nytt i funktionsväg. Två saker på ett flertal kameror, video och vitbalans; den senare fanns också på analoga videokameror och var ergonomiskt bättre utformad under den analoga tiden.

Utöver det kommer så klart till en del nytt lullull, som HDR och olika metoder att framkalla bilderna, som exempelvis Nikons D-Lighting, som också har utvecklats till Active D-Lighting.

Men ingenting av de nyare funktionerna hindrar att de grundläggande funktionerna, som vi faktiskt hade förr också, skulle kunna utformas på ett ergonomiskt vettigt sätt. Som det nu ser ut är det en lekstuga för industriformgivare som troligen inte har någon större erfarenhet av att jobba med fotografi.

[cocuyo]

PMD skrev:

Men den designen blev aldrig något hit bland småbildskameror. Rollei gjorde ett par modulära småbildskameror, och Olympus byggde en prototyp (men lade ner utvecklingen av den till förmån för OM-1). Det kan hända att det fanns någon mer, men jag kommer inte på någon.

Kameratillverkare är konservativa som tusan.

Den första modulära systemkameran för småbild var Contarex, men den var ur formgivningssynpunkt ett rejält bottennapp. Priset hade den också emot sig och tyngden var i det fallet inte någon fördel. Den liknade inte på något sätt konceptmässigt Hasselblad, vilket däremot Rollei gjorde. Det fanns dock en mycket stor svaghet i konceptet, vilken inte gjorde sig gällande i mellanformatet. Ett enda bakstycke till en modulär Rollei småbildskamera kostade mer än ett Pentax kamerahus. Småbildsfotograferna köpte hellre ett kamerahus till; Pentax kamerahus var för övrigt mindre och lättare än ett magasin till Contarex och kostade betydligt mindre.

När det gäller koncept så har alla sina styrkor och svagheter, och Hasselblads styrka finns i mellanformatet men man tappar den om man försöker göra samma sak för ett mindre format, medan det funkade utmärkt till det något större 67-formatet, där det rektangulära formatet också bad om att man skulle kunna rotera bakstycket. Varför det inte har gjorts på de mindre kamerorna vet jag inte, eller om det möjligen finns någon.

[PMD]

cocuyo skrev:

Kvar finns en enda funktion som är ny så länge vi håller oss till stillbild, vitbalans.

Och den kan man strunta i eftersom det är enklare att vitbalansera i efterbehandlingen.

Utöver det kan det finnas en mängd lullull, och de nyare kamerorna kan också lika lätt ta video som stillbilder, men det förändrar inte deras grundläggande funktioner.

Problemet är att de grundläggande funktionerna drunknar i de icke-grundläggande (fast för en del fotografer är nog bildfrekvensinställning minst lika grundläggande som slutartidsinställning).

ISO-inställningen är faktisk ny på digitalkameror jämfört med på filmkameror. Numera är ISO en parameter att ställa in som är jämställd med slutartid och bländare. Det var det inte på filmtiden. Den ställdes ju t.o.m. in automatiskt när man laddade filmen under de senaste decennierna när DX-kodningen blev vanlig, och man kunde inte ändra den utan att ställa till problem utan att byta film.

Jag tycker dock att du är lite för kategorisk när du skriver om lekstuga. I så fall började denna lekstuga redan på 1980-talet när kameratillverkarna började utforma kamerorna annorlunda och införde nya reglage som inte fanns på traditionella kameror. T.ex. så har inga Canon-objektiv till EOS-kamerorna (varav de första kom 1987) haft bländarring.

[cocuyo]

PMD skrev:

Jag tycker att det är bättre ergonomi att kunna se valt bländarvärde i sökaren. Då behöver man inte räkna klick från ändläget på bländarringen. Sådan information i sökaren har funnits i kameror sen många decennier, men det var lite ovanligt att man kunde se den när det var (halv)mörkt. Belyst information i sökaren förekom visserligen även på 1970-talet, men numera är det ju standard.


Jag tror aldrig att jag har fokuserat med hjälp av objektivets avståndsskala (utom på min allra första kamera som saknade fokuseringshjälpmedel). Det är så enormt mycket lättare att gissa rätt avstånd med hjälp av en mätsökare, mikroprismor eller en snittbild. För att inte tala om hur lätt det är med autofokus. :-)

Du bortser ifrån att andra kan ha andra behov och preferenser. För den som jobber mycket med kameran på stativ och ofta inte ens använder sökaren, kan det vara en god hjälp att kunna se inställningarna enkelt på utsidan. Det har ju också både Canon och Nikon förstått, i och med att deras proffs- och entusiastmodeller alla har bländare, slutartid, ISO och vitbalans avläsbara på utsidan. Många vill också, likt Ken Rockwell, slippa information i sökaren när de komponerar bilden. Det är alltså inte entydigt en fördel att informationen finns i sökaren, och definitivt inte att den bara finns i sökaren.

[PMD]

cocuyo skrev:

Du bortser ifrån att andra kan ha andra behov och preferenser.

När jag uttryckligen skriver "jag tycker" så bortser jag inte alls från sådant.

[PMD]

cocuyo skrev:

För den som jobber mycket med kameran på stativ och ofta inte ens använder sökaren, kan det vara en god hjälp att kunna se inställningarna enkelt på utsidan. Det har ju också både Canon och Nikon förstått, i och med att deras proffs- och entusiastmodeller alla har bländare, slutartid, ISO och vitbalans avläsbara på utsidan.

De allra flesta digitalkameror (utom de enklaste kompakterna) har sådan information på utsidan.