[elohim]

Efter ett halvårs förfrågningar från fotointresserade tänkte jag lägga upp bilden "Svartvinbärsdungen" som jag hade ute på nätet ett tag i somras.

Vilka käslor är det jag har framhävt? Vad är symboliken som tar över bilden - själva känsloöverföringen av naturen? Låt diskussionen börja så flikar jag in då och då med mina egna tankar och "påplatsenfunderingar" som jag hade när jag tog bilden.

Nikon F2 Photomic, 24/2.8@16 1/60, stativ, gråfilter, PC-100.

[elohim]

Tänk inte så mycket på den tekniska kvalitén, bilden är dåligt scannad. Tyvärr är den lite liten också, så ni får ha överseende.

[Jamas]

Jag funderar lite på titeln kopplad till bilden. Vill du mena att bilden leder till den dungen?

[elohim]

Jamas skrev:
Jag funderar lite på titeln kopplad till bilden. Vill du mena att bilden leder till den dungen?

Precis.

[Jamas]

Det är väl den associtaion vi mest kan ta till oss, en stig som leder någonstans.
Annars känns den ganska rakt på bara, svårt att hitta
något mer som direkt uppenbart hör till.
Iofs kan det ju leda till vad man vill säga med, men det är lite svårare att ta till sig på det sätt.

[elohim]

Jag brukar inte fundera så mycket i geometrisk form, snarare djupledsderivering.

För dom som inte vet vad djupledsderivering är så handlar det om att förena de element som bygger upp bilden tvådimensionellt så att dom tillsammans skapar en tyngre, fantasifylld och mer sägande tredimensionell känsla.

Fundera runt detta och kom med kommentarer.

[Erik Schalin]

Jag tycker att hela himlen kan kapas bort.
Det ökar känslan att stigen är på väg eller rör sig in i det svarta okända.
Jag hade i alla fall försökt undvika att placera hålet så mycket åt mitten till, det minskar dynamiken.
Trädet i högerkant kan också kapas bort, det stjäl uppmärksamhet från vägen.

[MaxZ]

elohim skrev:
Vilka käslor är det jag har framhävt? Vad är symboliken som tar över bilden - själva känsloöverföringen av naturen? Låt diskussionen börja så flikar jag in då och då med mina egna tankar och "påplatsenfunderingar" som jag hade när jag tog bilden.

Kanske är din bild bättre i verkligheten, men som jag ser den här och nu upplever jag bara en platt bild på en stig. Överhuvudtaget en total avsaknad av känslor, som varken bilden eller titeln eller den påbörjade diskussionen lyckas väcka till liv.

Alltså, min kommentar är inte alls illa menat på något sätt. Jag blir snarare fundersam över varför jag är så likgiltig när jag tittar på den. De låga kontrasterna, beskärningen och kompositionen, den utfrätta himlen?

[mandi]

[QUOTE]MaxZ skrev:
[B]Kanske är din bild bättre i verkligheten, men som jag ser den här och nu upplever jag bara en platt bild på en stig. Överhuvudtaget en total avsaknad av känslor, som varken bilden eller titeln eller den påbörjade diskussionen lyckas väcka till liv.

[systerdiesel]

Jag tycker att det är en tråkig bild som inte säger mig något, djupledsdevivadenuhette eller ej. En skog med stig i trist ljus, naturligtvis bara mitt högst subjektiva tyckande.

[bjanha]

Haha. Jag tror det är ett "troll". Carl gör lite parodi på Terjes bildkomposition-trådar. :) Eller har jag fel?? Isf ber jag verkligen om ursäkt!!

[Jamas]

Är det så, så är det verkligen pinsamt...

Om inte:

Jag tycker det som du iaf vill framhäva med djupet i bilder förlorar sin styrka med att det är mycket onödigt runt om stigen.

Kanske en bild på höjden fungerat bättre, då vissa trädgrenar leder in mot stigen med.
Sen känns ljust och färgerna rätt platt med, inte alls i stil med dina andra bilder.

[xavslut]

Bildens tendenser är mycket baserade på rena allegoriska harmonier. Grått och grönt innehar en inre stoisk karaktär och måste förbli kopplade till fotografens påverkan av naturens starka futilitetiska atmosfär. Det kan ge resultat som tenderar att upplevas som meditativt taktila med överskuggningar av melankoli. Nu tror jag inte att det är fotografens egentliga mening, men bildens inre harmoni kan lätt få dessa mer triviala uttryck.

Bilden har ett mycket avancerat känslospråk i sig. Atmosfären i svartvinbärsdungen sätter sig på ett podium grundat på traditioner kopplade till August Strindberg, Prins Eugen eller kanske Gustav Rudberg. Men som ett fotografi blir språket mer demokratiskt, närheten till naturalistiska framtoningar är öppenbar.

Jag som bildbetraktare måste därför ponera att fotografens/konstnärens symboliska tankegångar ligger i ett mer abstrakt känslospråk - mer än vad bilden i sig själv förmedlar genom sina strikt fotografiska och sannfärdiga former. På något sätt kan bilden kännas salvelsefull, som ett indicium på att fotografiet oftast blir mer verklighetsknutet än annan bildkonst.

Vilka känslor fotografen försöker framhäva är höjt i dunkel, då bildspråket känns något indifferent. Fotografen kan nästan misstänkas imitera vedertagna konstnärliga traditioner, utan att bilden i sig själv talar ut om detta. Genom sina pixlar och optisk närvaro.

Finns det tendenser i bilden att symboliken kan ta över den, något som fotografen själv misstänker? Kan man ana att det finns en avancerad känsloöverföring av naturen? Vilka "påplatsenfunderingar" har fotografen eventuellt haft?

Som bildbetraktare är det svårt att förebringa detta som fotografen efterlyser. Bilden är mycket eklatant och eklärerar om motiv och ljus. Kan det vara så att bilden har ett avancerat chiffer i sig, gåtor som vid första ögonkast nästan är omöjliga att hitta. Vilken aforism försöker fotografen förmedla till oss? Kan det rentav vara så att fotografen har en dold admonition som han vill överföra till oss andra?

Det känns nästan som att vi fått ett paket på posten, adresserade till oss - men vi får inte öppna det. Eller så har paketet en så tydlig form att vi nästan med säkerhet kan säga vad det innehåller. När vi sedan öppnar paketet upptäcker vi att vi blev lurade. Inpaketeringen var av kamouflerande natur, med syftet att lura oss tro något annat. Kanske är det diktana symboliska önskningar från fotografen att få ut detta. Det känns som om fotografen genom bilden säger: "Det är inte vad du tror" eller som Ingmar Bergman sa: "Sök inget djup, där inget djup finns".

Jag vet inte, och känner även att jag som bildbetraktare har svårt att dra några slutsatser.

Däremot bjuder fotografen på en dechiffrering av bilden. Han berättar om djupledsderivering, där han bygger upp bilden tvådimentionellt och i detta försöker skapa en tyngre, fantasifylld och mer sägande tredimentionell känsla. Detta skapar intressanta duperande styrningar. Är det i detta området bilden har sina starkaste emanerande uttryck? Kanske är det så, men jag är inte säker...

Bilden är iallafall dunkelt expressiv, kanske rentav impressiv. Jag upplever också att bilden är mycket formalistisk och att den jonglerar med kända bildbegrepp. Dessutom måste jag säga att det är en mycket schvungfull betraktelse av en svartvinbärsdunge.

Med oförbehållsamma hälsningar från
Terje

[bjanha]

Precis, det var nåt sånt som slog mig också...





:-)

[Graal]

Bilden säger mig inte särskilt mycket. Jag associerar till ett elljusspår i Huddinge som jag känner till. Liknar naturen där. Ärligt talat är bilden som bildobjekt inte särskilt intressant. Passar kanske bäst som illustration till en text i en broschyr?