Jag har läst en massa här på forumet om att råfiler är bra, för då kan man justera vitbalansen i efterhand, kameran är inte att lita på. Hur gjorde man förr, då man använde film? Då var det väl att ta vad som bjöds, inte sant? Det känns som om vi fått en ratt till att skruva på, i och med införandet av digitalfoto, och prompt ska göra det också i tid och otid!

Om jag förr var nöjd med vitbalansen (eller vad det nu hette då) på min diafilm, kan jag då lugnt låta digitalkameran göra jobbet med en permanent inställning av densamma, möjligen undantagandes glödlampsljus?

Jag frågar egentligen eftersom jag uppskattar bekvämligheten med JPG direkt ur min nyinköpta D50:a, och vill slippa kravet på mig själv att börja använda RAW.

Per.

Jag ser det som en stor förbättring jämfört med film att jag kan ställa in vitbalansen. Nu kan jag styra så att bilden och verkligheten stämmer överens på ett helt annat sätt.

Det brukar finnas ett autoläge om du inte vill bry dig. Men jag bryr mig gärna, att fånga färger är ett av mina syften med att fota!

perstromgren skrev:
Jag har läst en massa här på forumet om att råfiler är bra, för då kan man justera vitbalansen i efterhand, kameran är inte att lita på. Hur gjorde man förr, då man använde film? Då var det väl att ta vad som bjöds, inte sant? Det känns som om vi fått en ratt till att skruva på, i och med införandet av digitalfoto, och prompt ska göra det också i tid och otid!

Om jag förr var nöjd med vitbalansen (eller vad det nu hette då) på min diafilm, kan jag då lugnt låta digitalkameran göra jobbet med en permanent inställning av densamma, möjligen undantagandes glödlampsljus?

Jag frågar egentligen eftersom jag uppskattar bekvämligheten med JPG direkt ur min nyinköpta D50:a, och vill slippa kravet på mig själv att börja använda RAW.

Per.

Klicka för att se resterande...

Att man kan ställa vitbalansen är väl något som bara finns på digitalkameror.
Filmen blev ju som den blev medan en sensor inte har riktigt koll på vilka färger som är vilka.

Det gick väl alltså inte att ställa någon vitbalans med filmkameror... Det behövdes inte heller.

Re: Re: Varför är WB ett problem numera?

Dajo skrev:
Att man kan ställa vitbalansen är väl något som bara finns på digitalkameror.
Filmen blev ju som den blev medan en sensor inte har riktigt koll på vilka färger som är vilka.

Det gick väl alltså inte att ställa någon vitbalans med filmkameror... Det behövdes inte heller.

Klicka för att se resterande...

Det stämmer nog ganska så bra. Med film blev visserligen tolkningen av omvärldens färger inte alltid perfekt, men med en DSLR kan det gå betydlig galnare. Fast jag tycker nog att auto WB klarar det mesta för den normala fotografin. men skulle jag fota på uppdrag så skulle jag nog vilja kunna vara lite mer exakt.

Det fanns ju olika filmtyper förut, till exempel för foto med annat än dagsljus.

Var man riktigt seriös (och hade f-bannat gott färgseende och dito känsla), så använde man en uppsjö olika filter i olika toner , färger och storlekar. Detta fick man sedan kombinera med olika filmsorter, som ju nämndes ovan. Och förmodligen blev det ofta lite halvfel ändå, till slut...

Därför var det nog få (bara helproffs?) som fullt ut bemödade sig med detta arbete, och kostnader i tid och pengar.

Att fota RAW -- eller att ställa in WB manuellt med hjälp av gråkort vid JPEG -- är en barnlek i jämförelse.

Visst är det förbättring

Daniel skrev: Det gick väl alltså inte att ställa någon vitbalans med filmkameror... Det behövdes inte heller.

Visst hade det behövts. I bästa fall kunde man gissa sig till färgtemp och sätta på lätt gulaktigt eller blåaktigt filter för att få rätt färgtemp. Men oftast missade man ändå och bilden blev kallare eller varmare än det man upplevde med ögat. Kolla gärna om ni har gamla diabilder på t.ex. motiv i skugga med blå himmel tagna med dagsljusfilm. KATASTROF vad gäller överensstämmelse med det man såg vid fototillfället. Och bilder tagna mulna dagar blev ju faktiskt ganska kalla i färgtonen. Nu har man ju möjlighet att slippa detta om man vill. Och Autoläget funkar i 95 fall av hundra mycket bra!

Re: Re: Re: Varför är WB ett problem numera?

paul innergård skrev:
Det stämmer nog ganska så bra. Med film blev visserligen tolkningen av omvärldens färger inte alltid perfekt, men med en DSLR kan det gå betydlig galnare.

Klicka för att se resterande...

Nä, det stämmer faktiskt riktigt dåligt. En sensor är inte mer "blind" för färger än en film är, varför skulle den vara det? Skillnaden numera är att alla går in och tittar på "negativet" direkt. När man körde film så korrigerades färgerna ofta i labbet så konsumenten slapp se knasiga färgstick. Du kan få exakt samma effekt genom att ta bilder med din digitalkamera ställd på förinställd vitbalans, aldrig titta på bilderna, vare sig på displayen eller datorn, utan direkt ge minneskortet till labbet och be dem köra på med full automatik för att korrigera färgstick. Av någon anledning envisas folk numera med att titta på bilderna på skärmen först innan de skickas till labbet, förstår inte varför...

Skulle du ta fram gamla negativ och granska dem (och mentalt kunna filtrera bort den oranga masken i själva filmen samt vända på färgerna) skulle du snabbt se att det inte var det minsta bättre förr.

Men vanligt folk upplevde det nog inte som ett problem på grund av två saker:

• De hade ingen kontroll över vad som hände, alltså brydde de sig inte
• Labbet räddade oftast dagen, som sagt

Det är bara att inse att när folk får mer kontroll över och insyn i processen blir de varse om problem som de aldrig såg förr.

Ken Rockwells förklaring gillar jag:
"Digital and video cameras have this adjustment and film cameras don't for the same reason dogs and cats lick themselves: because they can."

Sedan undrar jag varför så många hävdar att råformat skulle vara en förutsättning för att kunna ändra färgerna i efterhand.

tormig skrev:
Sedan undrar jag varför så många hävdar att råformat skulle vara en förutsättning för att kunna ändra färgerna i efterhand.

Klicka för att se resterande...

Det är det inte, men eftersom du har mer data att arbeta med så har du större möjlighet att göra korrektioner på ett bra sätt.

Re: Re: Re: Re: Varför är WB ett problem numera?

maxzomborszki skrev:
Nä, det stämmer faktiskt riktigt dåligt. En sensor är inte mer "blind" för färger än en film är, varför skulle den vara det? Skillnaden numera är att alla går in och tittar på "negativet" direkt. När man körde film så korrigerades färgerna ofta i labbet så konsumenten slapp se knasiga färgstick. Du kan få exakt samma effekt genom att ta bilder med din digitalkamera ställd på förinställd vitbalans, aldrig titta på bilderna, vare sig på displayen eller datorn, utan direkt ge minneskortet till labbet och be dem köra på med full automatik för att korrigera färgstick. Av någon anledning envisas folk numera med att titta på bilderna på skärmen först innan de skickas till labbet, förstår inte varför...

Skulle du ta fram gamla negativ och granska dem (och mentalt kunna filtrera bort den oranga masken i själva filmen samt vända på färgerna) skulle du snabbt se att det inte var det minsta bättre förr.

Men vanligt folk upplevde det nog inte som ett problem på grund av två saker:

• De hade ingen kontroll över vad som hände, alltså brydde de sig inte
• Labbet räddade oftast dagen, som sagt

Det är bara att inse att när folk får mer kontroll över och insyn i processen blir de varse om problem som de aldrig såg förr.

Klicka för att se resterande...

OK det visste jag faktiskt inte. Jag har inte tänkt på att labbets maskiner hade den sortens automatik. Men det var säkert så.

Re: Re: Re: Re: Re: Varför är WB ett problem numera?

paul innergård skrev:
OK det visste jag faktiskt inte. Jag har inte tänkt på att labbets maskiner hade den sortens automatik. Men det var säkert så.

Klicka för att se resterande...

Sen berodde det också självklart väldigt mycket på den personal som skötte maskinerna. För även om det fanns automatik så var den inte ofelbar (det ser vi ju idag när automatiken sitter i kameran istället). Men då kunde operatören granska och justera.

Re: Re: Re: Re: Re: Re: Varför är WB ett problem numera?

maxzomborszki skrev:
Sen berodde det också självklart väldigt mycket på den personal som skötte maskinerna. För även om det fanns automatik så var den inte ofelbar (det ser vi ju idag när automatiken sitter i kameran istället). Men då kunde operatören granska och justera.

Klicka för att se resterande...

Hm...
Nu kom jag att tänka på den här filmen...

http://www.foxsearchlight.com/onehourphoto/index.shtml

Att mycket berodde på labbpersonalen kan jag skriva under på. Vi körde oftast på det lokala snabblabbet av tidsnöd och scannade sen bilderna. (Det här är runt 15 år sen). Eländiga, mörka och extremt gulstickiga så fort det var taget inomhus.

Vi gjorde ett test och skickade en omgång särdeles dåliga neg (eller snarare pappersbilderna från neggen var så dåliga att jag omöjligt kunde få till ett drägligt resultat i Photoshop) till Proffslabbet för att se vad som kunde räddas.

Vi häpnade över resultatet - hela rullen såg ut att vara tagen i professionell studiobelysning när vi fick tillbaks bilderna. Gulstick var ett minne blott och bilderna visade en jämn och fin exponering. Snabblabbet fick inte mycket jobb efter det, kan jag säga. Och inte minst fick ju fotografen en upprättelse, nu fick alla se att det inte var han som plåtat illa tidigare. Och mitt scannings- och retuscharbete krävde minimal insats.

P.S På den analoga tiden var det smidigt att mäta ljuset ner i en gräsmatta eller liknande för ett bra genomsnittligt värde och ställa exponeringen efter det. Men numera med automatisk färgbalans så misstänker jag att det kan bli väldigt underligt om kameran samtidigt ställer färgbalansen efter allt det gröna.

Första gången jag verkligen märkte skillnad på labb och labb (då var det ändå två konsumentlabb) var när jag hade tagit några bilder på kompisar, framkallat hela rullen med dubbla kopior och skulle komplettera några enskilda bilder med ytterligare en kopia för att kunna skicka en bild till varje person som var med på bilderna när det rörde sig om bilder på mer än en person. När jag fick tillbaka kopiorna från andra labbet såg jag att all form av mjuka övergångar i hudtoner var helt bortblåsta. När man lade bilderna brevid varandra såg jag hur dåliga de senare var. Vissa labb kan nog skatta sig glada att konsumenterna inte ser något alternativ...

Björn Öst skrev:
P.S På den analoga tiden var det smidigt att mäta ljuset ner i en gräsmatta eller liknande för ett bra genomsnittligt värde och ställa exponeringen efter det. Men numera med automatisk färgbalans så misstänker jag att det kan bli väldigt underligt om kameran samtidigt ställer färgbalansen efter allt det gröna.

Klicka för att se resterande...

Det ska du inte behöva oroa dig för om det nu inte är så att du plåtar just gräsmattan. För så vitt jag vet så baseras automatisk vitbalans utifrån din bild vid tagningsögonblicket. Däremot kan du sätta vitbalansen mot något föremål (sk förinställd vitbalans, ofta märkt PRE i kameran). Då blir det roligt om du sätter den mot ett färgat föremål istället för ett neutralt. Sätt den tex mot ett gult papper och få väldigt blå bilder. Kul sätt att imitera filter på

eller vitbalansera på nåns hud och plåta personen med den inställningen sen...

Gjorde det i vintras nere i sydafrika när en polare kom ner från sverige när vi hade vart där 1 månad. bästa skrivbordsunderlägget nånsinn.

Martin F skrev:
Det fanns ju olika filmtyper förut, till exempel för foto med annat än dagsljus.

Klicka för att se resterande...

Finns väl fortfarande? Eller?

Lite kul att det talas om film här som något historiskt fornminne ...

Ser inte så stor skillnad från att använt analog färgfilm, (neg el dia). I mörkrummet styrde man färgtemperturen, med filter, för att få rätta färger såsom motivet var.
Nu använder vi bildbehandlingsprogam för samma sak. Att vi nu i kameran kan ställa in alla typer av färgtemperaturer är en liten förbättring.