Att kamerorna från Rollei är suveräna är vi nog alla som har fått prova överens om. Men bilderna då? Varför ser vi inte motsvarande bilder tagna idag?
För att vi inte är så många som använder Rollei
Nja, jag är inte säker på att sådana bilder inte förekommer i dag, men för all del, just nu kan jag inte ge några exempel. Fast några synpunkter har jag. Först och främst är de i svartvitt, och för att få sådan kvalle på svartvitfotot får man nog lov att jobba analogt. Och sedan har vi det rådande fotomodet. Jag åtar mig inte att definiera det på något sätt, men de bilder vi tar är en följd av vårt bildseende. Och vårt bildseende är nog rätt samtidspräglat.
Man får börja med att försöka definiera vad det är som är så speciellt med de här bilderna, och det är inte så lätt (för mig i alla fall) att uttrycka i ord. Men det har avgjort att göra med ett sätt att iaktta världen. En rak öppenhet, ett accepterande av vad hon ser, och en passionerad lust att fånga det på bild – bara för sin egen och bildens skull, utan sneglande på publicering eller på vad andra ska tycka.
I den mån vi tar annorlunda bilder i dag så beror det väl också på att vi i första hand jobbar i färg, och att vi använder ett mindre format med åtföljande annorlunda optik. Visst är det fotografen och inte kameran som tar bilden, men det finns ändå ett starkt samband mellan bild och verktyg. Det är som med musik, det är inte instrumentet som spelar, men det är instrumentet som ger möjligheterna och begränsningarna.
Fotografens val av kamera speglar ju också en preferens. Hon hade kunnat använda småbild, det fanns då också, men föredrog Rollei. Och hon var ju långt ifrån ensam om det.
Det finns andra kombinationer av motiv/fotograf/kameratyp som också ger enastående resultat. T ex riktig storformatkamera (typ Linhof) och landskapsfoto.
Vi har nog också sett en hel del naturfoto som är rätt präglad av Hasselblad.
Som jämförelse har vi en prisbelönt tidningsfotograf här på ön. Han illustrerar varje nummer av vårt veckoblad med sina bilder, oftast på människor. I arkivet finns över 30 tusen bilder av honom. Jag har med tiden börjat uppfatta hans utmärkta bilder som genompräglade av ”småbildseende” – en speciell Nikonkänsla i själva verket. Inte bara inbillning från min sida. Dessa bilder är i alla fall i mångt och mycket raka motsatsen till Vivian Maiers. De är ofta arrangerade, de fotograferade personerna är uppställda för fotografering. Barnen agerar framför kameran.
Något riktigt gatufoto ser man knappast här. Kanske för att det är ett litet ösamhälle, där man inte gärna plåtar människor utan att de vet om det. Det är för många som känner varandra. Det riktiga gatufotot kräver storstadens anonymitet.
Själv experimenterar jag med ett slags miljöfoto med gatumotiv, där de enskilda personerna inte är så lätt identifierbara. Hmmm... och så kan jag publicera bilderna här på fotosidan, liten risk att nån av mina grannar överraskas av en bild av sig själv, de hittar inte hit!
