uanjar
Medlem
Läs och kommentera: http://svar42.wordpress.com/2012/02/12/gummilag-mot-krankande-fotografering/
Gummilag mot kränkande fotografering!
- Trådstartare uanjar
- Start datum
KGS
Aktiv medlem
Det blir spännande att se de första rättsfallen så småningom. Till dess fotar jag på som vanligt. Ämnar inte att kränka någon...
ebermark
Avslutat medlemskap
Redan första meningen i paragrafen talar om att det är uppsåtet som är avgörande. Det handlar inte om att fota folk utan deras tillstånd, som författaren av bloggen verkar tro - det kommer man fortfarande kunna göra utan att hamna i trubbel. Ska man bli dömd för nåt måste avsikten ha varit att kränka.
Stycket i bloggen om att behöva ha folks tillstånd på bröllop etc är också irrelevant. Fotar man på ett bröllop är (förmodligen) inte avsikten att kränka nån.
Den här lagen kommer inte ha nån betydelse för vanligt fotande. Jag är inte orolig.
Stycket i bloggen om att behöva ha folks tillstånd på bröllop etc är också irrelevant. Fotar man på ett bröllop är (förmodligen) inte avsikten att kränka nån.
Den här lagen kommer inte ha nån betydelse för vanligt fotande. Jag är inte orolig.
l1nd3c0n
Aktiv medlem
Vad lagen än säger egentligen så har du en mening som jag tycker är den viktigaste i sammanhanget:
"Allmänheten har, redan innan lagen har hamnat på riksdagens bord, fått för sig att det råder något slags allmänt fotoförbud. "
Hur domstolarna kommer att tolka lagförslaget är ena sidan, den andra är allmänhetens "vetskap" som anser sig veta att fotografering är förbjudet.
Skulle vara intressant att från fotografernas sida framföra allt positivt med allmän fotografering. Kanske hade varit något för medlemmarna på Fotosidan att skapa en lobbygrupp
"Allmänheten har, redan innan lagen har hamnat på riksdagens bord, fått för sig att det råder något slags allmänt fotoförbud. "
Hur domstolarna kommer att tolka lagförslaget är ena sidan, den andra är allmänhetens "vetskap" som anser sig veta att fotografering är förbjudet.
Skulle vara intressant att från fotografernas sida framföra allt positivt med allmän fotografering. Kanske hade varit något för medlemmarna på Fotosidan att skapa en lobbygrupp
furo
Aktiv medlem
Jag ser ett jätteproblem: Hur bevisar man att man inte fotograferat? Det är en retorisk fråga, för det går naturligtvis inte.
Och eftersom fängelse ingår i straffskalan är det helt OK med envarsgripande om man ser att någon gör sig skyldig till det här brottet. Eller tror att man ser det.
Ett års fängelse: Det är minimistraffet för grov misshandel. Det här måste väl innebära att lagstiftaren tänker sig att fotografering kan vara så kränkande att det leder till suicidrisk? Det kan inte jag (fast jag kanske är fantasilös), för hur kan man må dåligt av nåt som man inte ens vet har inträffat? Däremot spridning av bilder, det är en annan sak, men det står inget om det, utan bara att det kanske finns bilder. Ett helt oskarpt och totalt felexponerat fotografi som är omöjligt att se vad det föreställer är också ett fotografi.
Och visst är det en gummilag, för det är väldigt svårt att bevisa någons avsikt med en handling. Man behöver ju inte vara så jättedum för att inte förstå att vad man själv inte upplever som kränkande upplevs som det av andra, eller hur?
Och eftersom fängelse ingår i straffskalan är det helt OK med envarsgripande om man ser att någon gör sig skyldig till det här brottet. Eller tror att man ser det.
Ett års fängelse: Det är minimistraffet för grov misshandel. Det här måste väl innebära att lagstiftaren tänker sig att fotografering kan vara så kränkande att det leder till suicidrisk? Det kan inte jag (fast jag kanske är fantasilös), för hur kan man må dåligt av nåt som man inte ens vet har inträffat? Däremot spridning av bilder, det är en annan sak, men det står inget om det, utan bara att det kanske finns bilder. Ett helt oskarpt och totalt felexponerat fotografi som är omöjligt att se vad det föreställer är också ett fotografi.
Och visst är det en gummilag, för det är väldigt svårt att bevisa någons avsikt med en handling. Man behöver ju inte vara så jättedum för att inte förstå att vad man själv inte upplever som kränkande upplevs som det av andra, eller hur?
cocuyo
Avslutat medlemskap
Du kanske skulle läsa igenom promemorian för att få en mer nyanserad bild?
Det verkar inte handla om att personen skulle uppleva det som kränkande. Inte heller avses fall täckas där någon skymtar i ett fönster utan att det var fotografens avsikt att ta bild av den som var inne i bostaden. Vid ett rättsfall ska alla synpunkter i förarbetena beaktas, och skillnaden mot nu är inte jättestor när det gäller vanlig fotografering.
Däremot den vanliga paparazzitekniken att bevaka privatlivet med teleobjektiv blir föremål för den nya lagen, men märkligt nog svamlas i förarbetena mycket om att undanta pressen, som förutsätts ha någon form av självkritik. Jag tycker att det ser ut som att presspaparazzi skulle vara tillåtet och privatpaparazzi förbjudet.
Det som kanske skiljer mest mot tidigare är att det blir förbjudet att använda en kamera monterad i skon för att ta bilder under kjolen, oavsett vad den fotograferade upplever. Dolda kameror kommer man inte att få använda hur som helst genom den nya lagen, men till skillnad från avlyssningsutrustning är de fortfarande inte förbjudna. Men videokameran i form av ett par glasögon eller en penna, eller dold fotografering med telefonen kan bli föremål för straffansvar - märk väl, att det krävs uppsåt.
ebermark
Avslutat medlemskap
Dåså. Då är det ju frid och fröjd så länge "offret" aldrig ser bilderna du tagit.
blaufish
Aktiv medlem
Man avser nog i de grövre fallen t.ex. kränkande filmer av utslagna fulla tjejer, tele-övervakning av älskande par, filmer som tas vid rån/misshandel/våldtäck m.m.? Vet ingen om att ett foto är taget kommer det ju förmodligen inte bli en rättssak heller. Så det handlar nog mer om att man antingen märkt fotograferandet, eller att personen berättat om det eller publicerat bilderna.
furo
Aktiv medlem
Det har jag. Kan lägga till att det där är tydligt att fotograferingsskyddet gäller andra som är hemma hos mig och att det faller under allmänt åtal d v s vem som helst kan polisanmäla.
Nja, riktigt så enkelt är det inte om man jämför med andra saker: Det gäller fri bevisvärdering så vittnen som intygar att man fotograferat räcker, åtminstone i princip, för att ta dig till domstol.
Och sen så har vi det där med att hitta bevis. Polisen kan leta var de vill, hur länge de vill. Inte kul. Det skulle ju också kunna finnas bilder, men vara oklart vem som tagit dem.
Det här är en problematisk lag eftersom det inte handlar om hur man använder bilderna efter att man tagit dem och det faktiskt inte står att någon måste ha blivit kränkt. Om någon tar en bild, med avsikten att kränka, men sen ångrar sig och raderar den utan att ha visat den för någon annan... eventuellt på uppmaning av den som just blev fotad?
I och för sig skulle jag inte bli ett dugg förvånad om ingen blir dömd för det här på många år. Och det är ju bra med lagar som avskräcker från felbeteenden, eller hur?
MrKarisma
Aktiv medlem
Helrätt.. det borde vi göra allihopa! Underbart!
MrKarisma
Aktiv medlem
Jag har ofta tagit bilder av onyktra människor.. Men det är endast om bilden är fantastiskt rolig/vitsig på nåt sätt jag vill använda den till nåt, och då hör jag av mig till "modellen" o kollar vad de tycker om bilden..
atotowi
Aktiv medlem
Problemet med lagen är inte lagen i sig.
Utan att debatten har fått det att framstå som att var och en kan hindra fotografer att fotografera genom att påstå att de känner sig kränkta.
Så problemet har blivit debatten där man som fotograf känner oro för hur allmänheten kommer att hantera lagen har väckt den björn som sover.
Nu tycker ju inte jag att lagen är nåt under av klarhet eller ens är rätt sätt ingripa mot grundproblemet (som jag tycker är den ohejdade publiceringen/spridningen av bilder på nätet utan samtycke från de som medverkar på bilden.) En lag som skärper kraven på samtycke till publicerin hade i mitt tycke varit en bättre lösning.
Utan att debatten har fått det att framstå som att var och en kan hindra fotografer att fotografera genom att påstå att de känner sig kränkta.
Så problemet har blivit debatten där man som fotograf känner oro för hur allmänheten kommer att hantera lagen har väckt den björn som sover.
Nu tycker ju inte jag att lagen är nåt under av klarhet eller ens är rätt sätt ingripa mot grundproblemet (som jag tycker är den ohejdade publiceringen/spridningen av bilder på nätet utan samtycke från de som medverkar på bilden.) En lag som skärper kraven på samtycke till publicerin hade i mitt tycke varit en bättre lösning.
cocuyo
Avslutat medlemskap
En bättre lösning på vad? Och att skärpa krav som är obefintliga, går det?
Kanske dags att starta tänket innan fingrarna rusar över tangenterna?
I promemorian är syftet med lagen ganska klart beskrivet, och också vilka begränsningar lagstiftaren tänker sig. Man kan så klart ha åsikter om vilket som är rätt väg att uppnå syftet, eller om syftet verkligen är behjärtansvärt, men att diskutera vad som är en "bättre lösning" utan att formulera ett problem först ser jag som meningslöst, och att påstå att någonting är en "bättre lösning" när inget problem är formulerat ser jag som väldigt konstigt. Bättre lösning för vad då?
erro.se
Aktiv medlem
Jag tycker Tony beskriver sin syn på problemet rätt bra:
"Nu tycker ju inte jag att lagen är nåt under av klarhet eller ens är rätt sätt ingripa mot grundproblemet (som jag tycker är den ohejdade publiceringen/spridningen av bilder på nätet utan samtycke från de som medverkar på bilden.) En lag som skärper kraven på samtycke till publicerin hade i mitt tycke varit en bättre lösning."
(min fetstilning)
Vari ligger det oklara?
"Nu tycker ju inte jag att lagen är nåt under av klarhet eller ens är rätt sätt ingripa mot grundproblemet (som jag tycker är den ohejdade publiceringen/spridningen av bilder på nätet utan samtycke från de som medverkar på bilden.) En lag som skärper kraven på samtycke till publicerin hade i mitt tycke varit en bättre lösning."
(min fetstilning)
Vari ligger det oklara?
cocuyo
Avslutat medlemskap
Det oklara är problemformuleringen som är en helt annan än den som lagstiftarna har gjort, och det som anges som ett problem berörs inte av den här lagen. Inte heller lösningen som föreslås är klart formulerad, då den anger skärpning av obefintliga villkor. Hur många gånger man än multiplicerar noll är det fortfarande noll.
Det som man skulle kunna gissa är vilja att det ställdes krav på samtycke för att man ska få publicera bilder. Något sådant krav finns inte och har aldrig funnits, och den nya lagen ställer inte heller något krav på samtycke för publicering. Den inriktar sig på fotograferingen.
Senast ändrad:
Anders Östberg
Guest
Blir ju lite följdfrågor av en sådan ide´ om tillstånd för publicering ... först, vilken är den "ohejdade publicering" som är ett problem som behöver förbjudas i lag? Att lägga ut kränkande bilder på nätet är väl redan olagligt. Hur ska det gå till att inhämta tillstånd för publicering? Mer risk för tjäbbel också, en semesterbild med folkvimmel i Gamla Stan, hur hanterar man det om någon känner igen sig och säger att dom inte har gett sitt tillstånd för dig att visa bilden på Facebook? Populistisk förbudstanke som många nog säjer ja till innan dom tänkt på konsekvenserna och inser att det inte fungerar i praktiken.
Med risk för upprepning, det borde väl gå att skärpa tillämpningen av dom lagar om kränkning som redan finns så att det är kränkningen i sig, inte vilken metod man använder (t.ex. fotografering) som är straffbart. Att utpeka själva fotograferingen som olaglig, och sedan direkt lägga in undantag för vissa yrkesgrupper och tolkningsutrymme för vilken avsikt man eventuellt hade när man tog bilderna, det känns som att man bara öppnar för godtycke och tveksam rättsäkerhet. Man skulle liksom vilja få andemeningen och folks uppfattning av detta att vara att det är förbjudet att kränka någon, oavsett metod, inte att det är förbjudet att fotografera någon. Lite av ett pedagogiskt problem kanske.
Med risk för upprepning, det borde väl gå att skärpa tillämpningen av dom lagar om kränkning som redan finns så att det är kränkningen i sig, inte vilken metod man använder (t.ex. fotografering) som är straffbart. Att utpeka själva fotograferingen som olaglig, och sedan direkt lägga in undantag för vissa yrkesgrupper och tolkningsutrymme för vilken avsikt man eventuellt hade när man tog bilderna, det känns som att man bara öppnar för godtycke och tveksam rättsäkerhet. Man skulle liksom vilja få andemeningen och folks uppfattning av detta att vara att det är förbjudet att kränka någon, oavsett metod, inte att det är förbjudet att fotografera någon. Lite av ett pedagogiskt problem kanske.
Senast redigerad av en moderator:
atotowi
Aktiv medlem
Jag håller med om att min problem definition är något annat än den uppgift som getts åt de som skrivit det nya lagförslaget. Frågan är vad de som gett uppdraget att utforma en ny lag vill komma åt egentligen. Är det verkligen sjäva fotograferandet/filmandet man vill kriminalisera eller vill man få stopp på bilder/filmer på våldshandlingar etc som sprids i sysfte att visa kränkningarna. Är det det senare man vill uppnå tycker jag att man ska se över t ex PUL och de andra lagarna som hanterar spridningen av denna typ av material.
Att publicera kränkande material regleras redan idag i olika lagar (beroende på media) och i straff skalan finns fängelse.
Så kort sagt är syftet (den ursprungliga problemställningen som gav upphov till uppdraget att ta fram en ny lag och inte uppdrags beskrivningen i sig) den att man vill komma åt de fall när man filmat övergrepp och delat med sig till kompisar men även på youTube, facebook etc så ska man fundera på att skärpa lagstiftningen kring spridningen.
Har man verkligen tyckt att själva fotograferandet/filmandet i en sån situation varit det man vill komma åt oavsett om bilderna nånsin betraktas av någon, så har jag inga problem med lagen, som den är formulerad.
Däremot så behöver man beskriva syfte och gränsdragningar för gemene man så att det inte uppstår situationer med våld när någon försöker tvinga en fotograf att inte fotografera på allmän plats.
