"Efter fyra minuter säger han:

- Du har fotograferat klart. Det får vara nog nu."


Jag har under rätt lång tid i min fotografkarriär haft en känsla som jag haft svårt att sätta ord på. En känsla av att vara narr. En som ska underhålla, men som ingen bryr sig om. Att reduceras till "Fotografen".

Idag försökte jag förklara den känslan i ett inlägg på bloggen. Vore intressant att höra om ni fotografer känner igen er, eller om ni känner helt annorlunda.

http://apeloga.se/fotografen-narren/

Adam

Tack Adam, mycket bra skrivet. Har själv varit deltidsfrilans 12 år och lärare i ämnet. Ofta har man blivit skickad till fel adress, med portkod eller folk som inte dyker upp eller är starkt ovilliga att fotograferas. Vid events föses man ibland runt som en skock kor. På universitetet har man alltid haft känslan av att det inte är något vi borde utbilda i - foto är ju en hobby som hör hemma som kvällskurs och nu är våra och många andra mediekurser nerlagda trots tusentals duktiga sökande till förmån för forskning och traditionella ämnen såsom kemi. Pratar man prisnivåer är det ju bedrövligt och ständigt tjafsande om rättigheter, tillstånd, bildstölder etc och tyckanden om bilderna är bra dåliga, för plottriga, sterila etc..
Samtidigt är det oftast ändå fantastiskt roligt och uppskattat så jag fotar vidare med sånt som jag tycker är givande och har ett jobb för att få in pengar till boende, mat etc.
Lycka till med Apelöga!

Tack Kalle för din kommentar.
Och ja, fotografyrket kan vara både upp och ner.

Mycket intressant & bra skrivet, det finns mycket att lära sig av dina erfarenheter Adam, jag ser fram emot fler intressanta inlägg i din blogg!! =)

Tack Urban, kul att du tycker så!

Adam

Jag känner igen det där (åtminstone delvis) från diverse krönikor i FOTO tidigt 1970-tal.

flera lager

intressant ämne

Finns det någon annan bransch där man pratar och diskuterar utrustningen mer än vad man åstadkommer med den?

Är bara amatör och nöjer mig med det men känner en professionell fotograf/filmfotograf som definitivt har upplevt sig som #2 när han och journalisten har träffat många stora i världen. Arbetsgivaren jobbar också mot att journalisten mer och mer själv sköter filmandet. Medveten effektivisering.....

Det är ju inte så länge sedan som det krävdes mycket hög kompetens och erfarenhet att både programmera och sedan drifta en dator. Idag gör alla det även om vissa ord inte används för att beskriva vilka lager och roller man hade förr för att få det att fungera. De flesta kan inte nyttja datorn lika bra som en programmerare men "tillräckligt bra" för att man ändå ska vara nöjd

Det är dock stor skillnad på bilder även om de är tagna med identisk och lättanvänd utrustning

Hej!

Visst kan man som fotograf då och då hamna i situationer där man uppfattas som ett irritationsmoment, som något besvärligt eller rent av vagt obehagligt som de övriga försöker stå ut med. Ett nödvändigt ont men något som man vill bli av med så snart som möjligt.

Men det gäller långt ifrån bara fotografer. I stort sett alla yrken där man har med människor att göra råkar man i varierande grad ut för sådant. I vissa yrken oftare än andra. Fråga till exempel städare på kontor hur ofta de blir avsnästa eller möts av irritation bara för att de gör sitt jobb.

Sedan tycker jag att man ibland också kan förstå att i synnerhet vissa människor med stor medieexponering är lite trötta på fotografer, alltså inte på mig personligen, men på grejen att bli fotograferad. För dem är det väl lite som att besöka tandläkaren, ett nödvändigt ont men något man helst sluppit. Vi har ju dessutom en del fotografkollegor (få men de märks) som med sitt beteende mot de som de fotograferar inte precis gör arbetet lättare för oss andra ...

En parentes, men ... Om det är någon grupp av idrottare som är välkända för att vara motsträviga mot media så är det just fotbollsspelare på elitnivå.