Klotterplanket
Hej Hans jag ser det absolut inte som ett personangrepp, Jag berättar att jag har kommenterat dina bilder rent tekniskt, och att du avfärdat det, som om jag vore mindre vetande, och omedelbart att alla på GF poolen har fastnat i en trend , där vI rent tekniskt betraktas som värdelösa som inte har anammat ditt ideal. Kan du då förstå att dina om inte mörka bilder men rutiga också kan få kritik. Jag hoppas det. Vad jag vill minnas har jag berömt dina bilder, men slagit ner på det tekniska, .Alltså på samma sätt som du själv har gjort., över hela linjen när det gäller som du säger dagens trender i GF poolen.
/ Bengt
/ Bengt
Hans, jag tycker det är helt ok att du skriver att den och den bilden är ointressant och att du samtidigt skriver varför du tycker det. Men också att det är tydligt att det är din uppfattning. Det finns en ofantlig mängd bildstilar och vi bör ha respekt för dem alla. Möjligen hittar vi morgondagens klassiska bilder just där. Sedan är det givet att det finns en nivåskillnad i vad som läggs upp i den här poolen. Gatufoto är kanske svårare än någon annan disciplin. Är övertygad om att alla uppskattar en kommentar än att mötas med tystnad.
Är övertygad om att det finns en stor fördel i att vi har en öppen dialog om gatufoto. Bra eller dåligt spelar mindre roll. Det är kollisionen i tyckandet, högt eller lågt som skapar utveckling. Ingen behöver egentligen hålla med. Det en person tycker är suveränt, det tycker någon annan är dåligt, det får vi leva med. Det jag vill ha igång är tyckandet. I den här poolen står vi alla på helt olika nivåer och vi har helt olika referenser. Min önskan är att det pratas mer om bilden /innehållet än tekniken. Några av de bästa bilder jag har sett är rejält oskarpa, egentligen dålig teknik. Men jag kan tycka det är vackert, att det finns en story eller helt enkelt att jag inte kan peka på vad som är bra. Det är nog det allra bästa! Bra idé med en IRL-träff i Stockholm. Det var länge sedan nu.
Svar till Hans wahlgren. Hej Hans att du eventuellt har gjort dig ovän beror nog mest på att du inte tål kritik på dina egna bilder. När jag påpekade för dig att det blir närmast omöjligt att kommentera dina bilder, eftersom jag kunde se rutmönster i dina bilder, en tendens åt samma håll som när man i tidningar döljer ansikten på folk., Då svarar du att jag antagligen ser det, för att du gör bilderna för små, och hänvisar mig att besöka dina utställningar där de är mycket bättre. För mig är den störste amatören den som slår ner på andra och samtidigt har en förklaring, varför de egna bilderna inte fungerar. Likt en talangjakt där sångaren får kritik, och försvarar sig med det gick bättre hemma.
Vi har nu hört till leda om vinjetteringar igensotade bilder, osv. Medan du stoltserar med en bild på en person som delar ut Vakna som vore det unikt och till och med berättar att han stod i Farsta. I den bilden kan jag se samma fenomen, när jag förstorar bilden, i hans byxor kan jag skönja ett rutmönster, men om jag påpekar det så får jag säkert till svar att jag borde ta pendeln och åka ut ut på fotomässan, och kolla din bild, eller köpa din bok för att se att problemet är borta.. Rätta till dina bilder i Gf, så man inte uppfattar de så amatörmässiga så blir det nog bra. Och jag tror att vi kan ta din kritik mer på allvar
/ Bengt
Vi har nu hört till leda om vinjetteringar igensotade bilder, osv. Medan du stoltserar med en bild på en person som delar ut Vakna som vore det unikt och till och med berättar att han stod i Farsta. I den bilden kan jag se samma fenomen, när jag förstorar bilden, i hans byxor kan jag skönja ett rutmönster, men om jag påpekar det så får jag säkert till svar att jag borde ta pendeln och åka ut ut på fotomässan, och kolla din bild, eller köpa din bok för att se att problemet är borta.. Rätta till dina bilder i Gf, så man inte uppfattar de så amatörmässiga så blir det nog bra. Och jag tror att vi kan ta din kritik mer på allvar
/ Bengt
Bengt, Jag skrev en allmän fundering kring bildinnehåll och bildkritik. Svaret blev närmast ett personangrepp. Men det är bra, då är det mesta sagt om min amatörmässiga och klantiga bildbehandling, plus mina ointressanta bilder som jag stoltserar med. Känns som om mina rader tog väldigt illa eftersom Du svingar så våldsamt Bengt. Men jag lever gott med det. Jag känner mig inte det minsta nedtryckt, ej heller uppmuntrad att ändra det minsta. Jag tycker absolut inte Du ska åka någonstans för att kolla mina bilder, ej heller köpa min bok. Det vore helt bortkastad tid och helt bortkastade pengar. Jag kan bara önska Dig lycka till med Ditt fortsatta bildskapande! Du går Din väg och jag går min, /Hans
Alltså Hans.
Jag kan inte uttala mig för alla andra men vad gäller mina bilder får du gärna skriva att de är ointressanta, dåliga eller vad du vill. Det är lite därför jag lägger upp bilder överhuvudtaget. Jag vill hellre ha kritik än beröm. Och absolut hellre kritik än likgiltighet. Självkänsla har jag hyfsat så jag klarar mig, men jag har jäkligt lång kvar för att bli den fotograf jag vill bli och det är där du och din såg kommer in i bilden :)
Jag kan inte uttala mig för alla andra men vad gäller mina bilder får du gärna skriva att de är ointressanta, dåliga eller vad du vill. Det är lite därför jag lägger upp bilder överhuvudtaget. Jag vill hellre ha kritik än beröm. Och absolut hellre kritik än likgiltighet. Självkänsla har jag hyfsat så jag klarar mig, men jag har jäkligt lång kvar för att bli den fotograf jag vill bli och det är där du och din såg kommer in i bilden :)
Jag inser att jag låter som en gammal repig skiva där stiftet fastnat på samma punkt, men jag kan inte låta bli. Varje vecka kommer det in ett antal nya medlemmar i poolen och det är hur kul som helst. Det behövs för att blanda upp mixen med veteraner och semiveteraner. Men det hjälper tydligen inte att vi förnyas, antalet kommentarer fortsätter att vara lågt.
Fråga, är det så att ni som lägger upp bilder förväntar er kommentarer, men själva struntar i att lägga några?
Undrar vad som hade hänt om vi hade haft en gilla-funktion som på Facebook, som bara hade aktiverats om bilden öppnades. Då hade vi i alla fall vetat om någon brytt sig om mer än tumnageln.
Fråga, är det så att ni som lägger upp bilder förväntar er kommentarer, men själva struntar i att lägga några?
Undrar vad som hade hänt om vi hade haft en gilla-funktion som på Facebook, som bara hade aktiverats om bilden öppnades. Då hade vi i alla fall vetat om någon brytt sig om mer än tumnageln.
Hans: Jag är inne på din linje, och håller med om svårigheten att ge dålig kritik.
Ofta kommenterar jag bilder som tilltalar mig på något vis, även om dessa bilder kanske är i minst behov av konstruktiv kritik.
När jag däremot får kommentarer på någon bild, så försöker jag förutom ett tack också kommentera en eller flera bilder från den som just givit mig kommentar. Jag tror iallafall att detta betyder mer än ett tack.
Kanske är de just de bilder som inte tilltalar mig på något vis, de bilder som jag borde kommentera och ge konstruktiv kritik?
Ofta kommenterar jag bilder som tilltalar mig på något vis, även om dessa bilder kanske är i minst behov av konstruktiv kritik.
När jag däremot får kommentarer på någon bild, så försöker jag förutom ett tack också kommentera en eller flera bilder från den som just givit mig kommentar. Jag tror iallafall att detta betyder mer än ett tack.
Kanske är de just de bilder som inte tilltalar mig på något vis, de bilder som jag borde kommentera och ge konstruktiv kritik?
Rodda ihop en träff IRL med lite bilddiskussioner, osv. Det borde väl gå? Jag tror nämligen man blir lite blasé här på nätet.
Bra fundering, men inget enkelt problem. Vad gör man med alla ointressanta bilder utan mission eller innehåll? Alla nermörkade hörn eller fotograferade ryggar? Ska jag skriva att jag tycker bilden är ointressant eller meningslös? Blir ju bara att jag samlar på mig en massa ovänner. OK, jag har redan samlat på mig en massa ovänner nu när jag uttrycker mig lite extra tillspetsad, men hur många fotograferar med en uttalad avsikt? Efter det här törs jag väl knappast publicera något mer på FS, eftersom jag ber om att bli sågad vid fotknölarna.
/Hans
/Hans
Om ljuset fortsätter lysa med sin frånvaro kan man alltid grotta ned sig framför datorn och gotta sig åt MAGNUMS bildgallerier som numera visas på helskärm utan de fula grå magnumtexterna. Däremot massor av bildinfo, om man vill
Ett mästarexempel:
http://www.magnumphotos.com/C.aspx?VP3=CMS3&VF=MAGO31_10_VForm&ERID=24KL53ZMYN
Ett mästarexempel:
http://www.magnumphotos.com/C.aspx?VP3=CMS3&VF=MAGO31_10_VForm&ERID=24KL53ZMYN
Berlin Street-weekend 27/2 - 3/3 2013
Halloj alla glada gatufotografer!
För fjärde året i rad arrangerar jag en fotoresa till Berlin typ ons-sön.
Den här tidpunkten faller in under sportlovet och brukar bli dunder-super-roligt med massor att plåta och glädjas åt under lågsäsong!
följ länken http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=148866
//Marcus
Halloj alla glada gatufotografer!
För fjärde året i rad arrangerar jag en fotoresa till Berlin typ ons-sön.
Den här tidpunkten faller in under sportlovet och brukar bli dunder-super-roligt med massor att plåta och glädjas åt under lågsäsong!
följ länken http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=148866
//Marcus
Vivian Maier – kändisfotograf efter sin död
Vi träffar historikern och samlaren John Maloof som av en slump kom över ett stort antal aldrig publicerade bilder av den amerikanska okända amatörfotografen Vivian Maier (1926-2009). Under sina 40 år som barnflicka i Chicago tog hon otaliga fotografier av staden och dess människor, men även från sina resor till andra delar av världen. Nu har Maloof köpt upp 140 000 bilder av hennes bilder och hon håller postumt på att etableras som en av 1900-talets största gatufotografer – men hade hon själv velat ha all den här uppmärksamheten?
................ hej på er alla, detta skall jag följa i kvällens Kobra.
Har googlat lite på hennes bilder, inte alls dåliga ;-).
Har vi talat om henne här nångång?
Landskampen är nog på sluttampen när detta börjar.../ulla
Vi träffar historikern och samlaren John Maloof som av en slump kom över ett stort antal aldrig publicerade bilder av den amerikanska okända amatörfotografen Vivian Maier (1926-2009). Under sina 40 år som barnflicka i Chicago tog hon otaliga fotografier av staden och dess människor, men även från sina resor till andra delar av världen. Nu har Maloof köpt upp 140 000 bilder av hennes bilder och hon håller postumt på att etableras som en av 1900-talets största gatufotografer – men hade hon själv velat ha all den här uppmärksamheten?
................ hej på er alla, detta skall jag följa i kvällens Kobra.
Har googlat lite på hennes bilder, inte alls dåliga ;-).
Har vi talat om henne här nångång?
Landskampen är nog på sluttampen när detta börjar.../ulla
Hej på er,
Hittade en sida som tittar på HCB:s bilder och går igenom deras uppbyggnad och varför de funkar:
http://www.adammarelliphoto.com/2011/09/henri-cartier-bresson/
Helt klart intressant i sammanhanget.
Hittade en sida som tittar på HCB:s bilder och går igenom deras uppbyggnad och varför de funkar:
http://www.adammarelliphoto.com/2011/09/henri-cartier-bresson/
Helt klart intressant i sammanhanget.
Man upplever någonting som berör en djupt, man tar ett kort - och så är betraktarna likgiltiga för det eftersom bilden inte talar lika mycket som fotografens verkliga upplevelse.
Pga detta scenariot har jag undvikit (analogt) fotografi i 20 år. Jag var inte beredd att se på världen i fyrkantigt utsnitt tills mina kunskaper räcker till för att upplevelse och bild äntligen speglar samma sak.
Det är lite lättare nu med digitalfotografi. Men visst kan det fortfarande bli så att en upplevelse väger tyngre än en bild, så som det uppenbarligen har hänt med din bild, Bengt? Och ärligt talat så tycker jag att det är bra att verkligheten inte låter sig fångas helt och alltid. Inte ens av en duktig fotograf. En känsla blir inte mer värd bara för att den uttrycks i en bild. Skräcken du kände var äkta. Spelar det alltid roll vad det blir för bild av det? Man kan ju bli stum inför vissa situationer, inte hitta ord, allt man säger låter fånigt. Och så kan man kanske också bli "bildlös", inget passande bildspråk till hands.
Förlåt allmänheten i mina tankar. Gäller säkert inte bara GF.
/Katja
Pga detta scenariot har jag undvikit (analogt) fotografi i 20 år. Jag var inte beredd att se på världen i fyrkantigt utsnitt tills mina kunskaper räcker till för att upplevelse och bild äntligen speglar samma sak.
Det är lite lättare nu med digitalfotografi. Men visst kan det fortfarande bli så att en upplevelse väger tyngre än en bild, så som det uppenbarligen har hänt med din bild, Bengt? Och ärligt talat så tycker jag att det är bra att verkligheten inte låter sig fångas helt och alltid. Inte ens av en duktig fotograf. En känsla blir inte mer värd bara för att den uttrycks i en bild. Skräcken du kände var äkta. Spelar det alltid roll vad det blir för bild av det? Man kan ju bli stum inför vissa situationer, inte hitta ord, allt man säger låter fånigt. Och så kan man kanske också bli "bildlös", inget passande bildspråk till hands.
Förlåt allmänheten i mina tankar. Gäller säkert inte bara GF.
/Katja
Jag vill inte sparka på en som ligger. Det är bra och modigt att lägga upp en bild så vi kan diskutera principer. Jag märker själv hur svårt det är att integrera dem i det dagliga knäppandet. Men övning ger färdighet!
Elliott Erwitt har sagt att bilden först och främst måste vara tydlig, dvs KOMPOSITIONEN. Annars syns inte INNEHÅLLET. Hur angeläget det än är. Sen får den gärna vara lite MAGISK.
Hej Janne jag har förstått att bilden inte är bra. Det var händelsen som gjorde att jag tyckte den var bra och spännande. Du vet på samma sätt som när någon fotograferar sitt barn och upplever bilden på barnet betydligt vackrare en övriga betraktare. Man lärs sig varje dag här på Gf poolen. Ha det fint PS kul ändå som Mirka säger att det blev diskussion om bilden. Alltid nått.
/ Bengt
/ Bengt
Måste tacka Bengt som började med den här diskussionen. Den har varit intressant att följa och givande. Har lärt mig en hel del kring det här med Gf.
Lite synd bara att den behöver utspela sig på klotterplanket och inte som kommentarer under bilden, där det är tänkt. Och som nog Bengt också efterlyste i sitt första inlägg. Många som tittar men ingen skrev något av det som kommer fram nu.
Lite synd bara att den behöver utspela sig på klotterplanket och inte som kommentarer under bilden, där det är tänkt. Och som nog Bengt också efterlyste i sitt första inlägg. Många som tittar men ingen skrev något av det som kommer fram nu.
Svar till Roger. Bilden var nog dålig.
/ Bengt
/ Bengt
Tack Ulla. Du förstår hur jag kände mig.Hoppas det gick bra för älgkon och naturligtvis för bilisterna som passerade. Ha det bra
/ Bengt
/ Bengt
Svar till Henning. Den här bilden har inte på något sett något konstnärligt värde Jag hade kunnat göra den mer attraktiv och " tjusig," men det var inte syftet den här gången. Jag överreagerade kanske när jag såg den unga grabben vingla till och jag tappade andan även om han utövar en sport, (parkour) så skulle han med säkerhet slagit ihjäl sig om ha föll. Att bilden ser ut som den gör beror på att jag ville att grabben med sin, i mitt tycke livsfarliga lek just skulle smälta in i den i övrigt vardagliga miljön och knappast synas, för mig blir det ännu otäckare, för så är det nu, folk går förbi,även jag gick där i från för jag vågade inte vara kvar. Henning det kan nog vara så att upplever man något som skrämmer, så kan det finnas ett behov att berätta om det. Det var nog så. Upplevelsen var så stark och gjorde mig illamående vid tillfället, Ber om ursäkt om du tog illa vid dig.
/ Bengt
/ Bengt
Bengt, jag känner mig osäker om jag sett bilden förut ...eller bara skummat förbi. Jag kan i så fall inte noterat detta med höjden (är inte 100% Sthlmsvan). Nu när jag betraktar den ordentligt så ryser jag o får
en knytnäve i maggropen.
Min kommentar blir då att vore jag i närheten så skulle jag inte
kunna andas...hur skulle jag göra för att inte -skrämma- ner honom.
(Liknande rysare kände jag i söndags när jag upptäckte en älgko alldeles intill en mycket trafikerad vägbana utan viltstängsel. Jag fanns i en av bilarna)./ulla
en knytnäve i maggropen.
Min kommentar blir då att vore jag i närheten så skulle jag inte
kunna andas...hur skulle jag göra för att inte -skrämma- ner honom.
(Liknande rysare kände jag i söndags när jag upptäckte en älgko alldeles intill en mycket trafikerad vägbana utan viltstängsel. Jag fanns i en av bilarna)./ulla
Hej. Jag laddade upp en bild på en Ca: fjorton års grabb som balanserade på ett räcke C;a femton meter högt ovanför vägen ner mot kornhamstorg vid slussen. Jag kallade bilden, från början. Fin utsikt. En av de mest etablerade fotograferna på Gf. såg direkt vad det handlade om. Jag bytte sedan till spännande utsikt, ytterligare två aktade fotografer inom Gf, gav omedelbart kommentarer. Jag bytte då ytterligare till Dramatisk utsikt för att locka till att några fler kollade .Och mycket riktigt C: 30 st, kollade faktiskt, men ingen av dessa har reagerat, eller kommenterat . Bilden är ju inte på något sätt konstnärlig, eller så. men hur kollar vi bilderna som laddas upp?, Vad betyder rubriken? Såg bara dessa trettio enbart vyn, utsikten?. Utan tvekan är bilden och händelsen värd att diskutera.. Snälla ni trettio som kollade bilden och inte kommenterade bilden, Vad såg ni?? Såg ni grabben som höll på att tappa balansen och falla ner, och tänkte, det var väl inget mer mer med det? kan ni inte svara på klottret här hur ni uppfattade bilden ni 30, ni har ju faktiskt kollat den utan att ha reagerat på vad den unga grabben pysslar med.PS Intressant det här med rubriker eller inte.Hade fler reagerat om jag skrivit lek med döden?
Bilden är nu omdöpt till Lek med döden!, och finns att beskåda i min mapp Övrigt( Bengt
Bilden är nu omdöpt till Lek med döden!, och finns att beskåda i min mapp Övrigt( Bengt
Känner mig väldigt tagen på bar gärning. När jag går igenom bilderna tittar jag alltid bara på öppnade bilder, aldrig miniatyrerna. Först när en bild väcker intresse kollar jag in rubriken.
Jag minns väl den här bilden, såg rubriken men förstod ingenting. Jag tolkade det som att du stod på en farlig plats och tog en vy :) Letade i förgrunden men hittade inget stöd för detta så jag bläddrade lite förvånat vidare. Bilden i sig uppfattade jag varken som bra eller dramatisk. Grabben såg jag aldrig!
Ärligt talat vet jag inte om jag skulle kommenterat även om jag sett. Även om den innehåller ett dramatiskt element är den ju inte särskilt bra, dvs. inget som fångar min uppmärksamhet rent fotografiskt. Särskilt inte med tanke på vad du brukar visa upp.
Så - till slut - för mig var grabben så osynlig att inte ens en tydlig rubrik hjälpte.
Klump i magen hade jag alldeles säkert fått om jag varit där.
/roger
Jag minns väl den här bilden, såg rubriken men förstod ingenting. Jag tolkade det som att du stod på en farlig plats och tog en vy :) Letade i förgrunden men hittade inget stöd för detta så jag bläddrade lite förvånat vidare. Bilden i sig uppfattade jag varken som bra eller dramatisk. Grabben såg jag aldrig!
Ärligt talat vet jag inte om jag skulle kommenterat även om jag sett. Även om den innehåller ett dramatiskt element är den ju inte särskilt bra, dvs. inget som fångar min uppmärksamhet rent fotografiskt. Särskilt inte med tanke på vad du brukar visa upp.
Så - till slut - för mig var grabben så osynlig att inte ens en tydlig rubrik hjälpte.
Klump i magen hade jag alldeles säkert fått om jag varit där.
/roger
Nu är jag inte en av de trettio men lockades ändå att kolla på bilden.
Förstår inte riktigt vad du är ute efter med det här inlägget. Stör det dig att folk inte kommenterar din bild för att killen på bilden leker med döden eller för att du tycker att fotografiet har ett värde i sig, som bild, som dokumentation eller som något annat som borde locka till kommentar?
När jag tittar på fotot tänker jag så här: Det är kanske en dramatisk situation, en kille som balanserar på ett räcke och riskerar att slå ihjäl sig. Det troligaste är dock att han tränar parkour. Kanske inte den ofarligaste sysselsättningen men knappast i klass med mc-åkning.
Problemet med bilden är att killen syns dåligt. Jag gillar den vackra bakgrunden och det svep genom bilden som trafikleden skapar men min blick hoppar förbi de hårda skuggorna där grabben göms och leds vidare till de upplysta husfasaderna i fjärran. Jag önskar jag hade kunnat säga att den röda cykelbanan leder blicken till grabben men det funkar inte för mig.
Kort sagt, jag hade kanske inte kommenterat bilden för att jag inte tycker att den är tillräckligt dramatisk och för att jag inte tycker att den håller din vanliga nivå bildmässigt.
Men visst är det intressant med rubriker och hur de lockar eller inte lockar. Min gissning är dock att en spännande rubrik inte ger fler kommentarer utan bara fler visningar.
/Henning
Förstår inte riktigt vad du är ute efter med det här inlägget. Stör det dig att folk inte kommenterar din bild för att killen på bilden leker med döden eller för att du tycker att fotografiet har ett värde i sig, som bild, som dokumentation eller som något annat som borde locka till kommentar?
När jag tittar på fotot tänker jag så här: Det är kanske en dramatisk situation, en kille som balanserar på ett räcke och riskerar att slå ihjäl sig. Det troligaste är dock att han tränar parkour. Kanske inte den ofarligaste sysselsättningen men knappast i klass med mc-åkning.
Problemet med bilden är att killen syns dåligt. Jag gillar den vackra bakgrunden och det svep genom bilden som trafikleden skapar men min blick hoppar förbi de hårda skuggorna där grabben göms och leds vidare till de upplysta husfasaderna i fjärran. Jag önskar jag hade kunnat säga att den röda cykelbanan leder blicken till grabben men det funkar inte för mig.
Kort sagt, jag hade kanske inte kommenterat bilden för att jag inte tycker att den är tillräckligt dramatisk och för att jag inte tycker att den håller din vanliga nivå bildmässigt.
Men visst är det intressant med rubriker och hur de lockar eller inte lockar. Min gissning är dock att en spännande rubrik inte ger fler kommentarer utan bara fler visningar.
/Henning
Jo, jag såg bilden och hade för avsikt att återkomma med mina funderingar. Råkade sedan ut för bredbandskrasch och det föll i glömska. Vet inte riktigt hur det ungdomliga sinnet funkar. Visst gjorde man väl dumheter i ungdomligt oförstånd, med det som killen gör är något annat. Påverkad av droger? Vadslagning? Nä, jag vet inte, men det är onekligen en stark bild.../PE
Jag tycker Mats A pekar på flera av gf´s viktiga saker. Det ska kännas bra i magen. Ni vet väl hur Bruce Gilden far fram. Han verkar fräck, men han vill ju inte lämna ut individerna utan han ser dem som oplanerade representanter för de motiv han söker. Han säger att han kan ta de bilder han vill ta. Han har alltså övat upp sin metod så att han verkligen kan ta det han önskar. Då blir han mer avspänd och kan vid behov prata med sina motiv med gott humör.
""WHAT ADVICE WOULD YOU GIVE TO SOMEONE STARTING IN STREET PHOTOGRAPHY? Buy a good pair of comfortable shoes, have a camera around your neck at all times, keep your elbows in, be patient, optimistic and don’t forget to smile."" (Matt Stuart, som tagit omslagsbilden till Street Photography Now.)
""WHAT ADVICE WOULD YOU GIVE TO SOMEONE STARTING IN STREET PHOTOGRAPHY? Buy a good pair of comfortable shoes, have a camera around your neck at all times, keep your elbows in, be patient, optimistic and don’t forget to smile."" (Matt Stuart, som tagit omslagsbilden till Street Photography Now.)
Det finns bara ett fungerande och bevisat sätt att få fler kommentarer och det är att göra som Alfredsson gjort, skriva massor av kommentarer själv så blir det många tillbaka.
//M
//M
Jag tycker faktiskt också att vi borde efteranamma HCB mer.
Exempelvis så var han ju intresserad av och skolad i ”traditionell” konst. Undrar hur många av GF-poolens medlemmar har haft pensel eller penna i handen sedan grundskoletiden (med bildskapande syfte alltså) eller går lika flitigt på allmänna konstutställningar som på fotografiska. Några vet jag, men det kanske kan vara lite mer så att vi pratar bild och inte bara foto. Kan vara en tillgång.
Sen fotade HCB ju överallt i världen, inte bara i västerlandet. Jag kan tycka att bilder från icke-västerländskt präglade städer har det lite svårare här i poolen. De kanske misstänks ha för mycket turistvibbar hängande över sig, jag vet inte. En misstanke som HCB slapp. Fota på i alla världens hörn, och, framför allt, uppmärksamma dessa bilder lika mycket i GF-poolen!
Vissa bilder av HCB skulle enligt min åsikt knappast ha överlevt honom om man inte visste när och var den blev tagen, t.ex. fotot på folkmassorna efter Gandhis död. Om man inte visste om dessa omständigheter då vet jag inte om bara komp och ljus skulle ha burit så längt som de gör nu. Därför fattar jag inte varför en del poolmedlemmar tycker det är onödigt att ange plats och åtminstone år då bilden togs. För min bildtolkning kan det faktiskt spela roll, och jag förstår inte den uttjatande frasen om att bilden skall tala för sig själv. Det gjorde iaf inte HCB´s dokumentära bilder.
Bra att ha HCB som förebild. Men det kanske kan handla om lite mer än komp och sinne för ögonblick.
Exempelvis så var han ju intresserad av och skolad i ”traditionell” konst. Undrar hur många av GF-poolens medlemmar har haft pensel eller penna i handen sedan grundskoletiden (med bildskapande syfte alltså) eller går lika flitigt på allmänna konstutställningar som på fotografiska. Några vet jag, men det kanske kan vara lite mer så att vi pratar bild och inte bara foto. Kan vara en tillgång.
Sen fotade HCB ju överallt i världen, inte bara i västerlandet. Jag kan tycka att bilder från icke-västerländskt präglade städer har det lite svårare här i poolen. De kanske misstänks ha för mycket turistvibbar hängande över sig, jag vet inte. En misstanke som HCB slapp. Fota på i alla världens hörn, och, framför allt, uppmärksamma dessa bilder lika mycket i GF-poolen!
Vissa bilder av HCB skulle enligt min åsikt knappast ha överlevt honom om man inte visste när och var den blev tagen, t.ex. fotot på folkmassorna efter Gandhis död. Om man inte visste om dessa omständigheter då vet jag inte om bara komp och ljus skulle ha burit så längt som de gör nu. Därför fattar jag inte varför en del poolmedlemmar tycker det är onödigt att ange plats och åtminstone år då bilden togs. För min bildtolkning kan det faktiskt spela roll, och jag förstår inte den uttjatande frasen om att bilden skall tala för sig själv. Det gjorde iaf inte HCB´s dokumentära bilder.
Bra att ha HCB som förebild. Men det kanske kan handla om lite mer än komp och sinne för ögonblick.
Dokumentera är en sak. Det gör man lämpligen i en miljö man känner väl. Systematiskt och uthålligt.
Gatufoto visar att människor är sig lika överallt. Miljön är inte så viktig. Däremot att kunna avläsa "gatans teater". Därför kan man utöva det även i nya miljöer.
Komposition är viktig, för annars syns inte motivet.
Gatufoto visar att människor är sig lika överallt. Miljön är inte så viktig. Däremot att kunna avläsa "gatans teater". Därför kan man utöva det även i nya miljöer.
Komposition är viktig, för annars syns inte motivet.
Håller helt med om att 'omgivningen' har stor betydelse för hur man närmar sig en bild. När, var och i vilken situation har oerhört stor betydelse för att kunna tolka en bild.
Det är ju inte så att en verbal berättelse/beskrivning sänker en bra bild. Tvärtom - ger det nästan alltid en bättre upplevelse av bilden.
För övrigt har Marcus helt rätt - vill man ha kommentarer på sina bilder är det bara att sätta igång och kommentera andras.
Det är ju inte så att en verbal berättelse/beskrivning sänker en bra bild. Tvärtom - ger det nästan alltid en bättre upplevelse av bilden.
För övrigt har Marcus helt rätt - vill man ha kommentarer på sina bilder är det bara att sätta igång och kommentera andras.
Katja, jag vet ;-) Det där är svårt, men jag försökte bara få fram synsättet. Och det är ju tufft att veta om man egentligen lyckas. Försöker helt enkelt bara tänka så. Ibland funkar det, ibland inte. Tycker ändå att det är betydligt lättare när man är i vår egen kultur. Om det påverkar antalet kommentarer har jag ingen aning om. Kanske är det helt enkelt så att det blir färre kommentarer på bilder från främmande kulturer för att vi inte riktigt vet hur vi skall ställa oss till dem. Det finns ofta ingen relation. Men... det finns ju också en tanke om att en bra bild alltid är en bra bild, om man har förmågan att se det.
Sedan är det säkert som Marcus skriver. Ökad egen personlig aktivitet ökar antalet kommentarer. Jag märkte det direkt när min egen aktivitet minskade. Det har en direkt påverkan på antalet kommentarer. Trist, men så verkar det vara.
Sedan är det säkert som Marcus skriver. Ökad egen personlig aktivitet ökar antalet kommentarer. Jag märkte det direkt när min egen aktivitet minskade. Det har en direkt påverkan på antalet kommentarer. Trist, men så verkar det vara.
Det är ett intressant resonnemang. Måste säga att jag då kan tycka att en del Berlinbilder är ganska "sedda med turistögon" som redan vet vad de vill se. Med lysande undantag så klart.
Men hur ska det du säger påverka kommenterandet här i poolen? Vi kan ju inte alltid fråga den inhemska befolkningen om vad de tycker innan vi kommenterar en bild.
Men hur ska det du säger påverka kommenterandet här i poolen? Vi kan ju inte alltid fråga den inhemska befolkningen om vad de tycker innan vi kommenterar en bild.
Hej, tänker på det du skriver om "turistfällan". För mig handlar det rätt mycket om synen på bilden. Kommer du till Afrika så är det lätt att bara lyfta kameran så blir det "en bra bild". Så är det förstås inte. Min lilla tumregel är att du skall kunna ta den där bilden och visa den för människorna som bor där. Tycker de att den är bra så har du förmodligen kommit förbi den exotiska turistfällan. De lever där varje dag och tycker t ex det inte är ett dugg exotiskt att kvinnor bär saker på huvudet. Det ser man precis överallt. De första dagarna på Kap Verde fylldes min kamera med den typen av bilder, sedan blev det vardag. Då började jag leta efter nya intressanta vinklar på samma händelse och först då började det bli intressant. Det är överhuvudtaget svårt att fota i en kultur där man inte är hemma.
Kollade runt på kenrockwell.com och hittade den här texten:
The 300mm f/2.8 is a favorite of the paparazzi. It's small enough to lug around on your Vespa while harassing real people, and fast enough to shoot in any light hand-held with VR, and it focuses close enough to get yourself hurt: 7 feet (2.2m).
Helt klart i utkanten av ämnet gf men jag tyckte det var rätt kul skrivet...
/Henning
The 300mm f/2.8 is a favorite of the paparazzi. It's small enough to lug around on your Vespa while harassing real people, and fast enough to shoot in any light hand-held with VR, and it focuses close enough to get yourself hurt: 7 feet (2.2m).
Helt klart i utkanten av ämnet gf men jag tyckte det var rätt kul skrivet...
/Henning
Bli medlem i gruppen för att skriva
