OmTag

OmTag. Bryta med tryggheten?

Wed, 19 Jun 2013 02:52:55 +0200

Knallade �ver V�sterbron och tittade ned p� den stora husbilscampingen p� L�ngholmen. Egentligen skulle man l�mna sin bedr�gligt bekv�ma trygghet, g�ra sig av med l�genheten skaffa en billig bas p� landet och skaffa en husbil?

Det som ofta skiljer oss fr�n oss sj�lva i yngre �r �r att vi blir beroende av tryggheten. Detta �r ett tveeggat sv�rd, den bekv�ma tryggheten med sina prylar omkring sig och rumpan bekv�mt parkerad i vardagsrumssoffan framf�r TVn �r nog det som h�mmar oss mest f�r att verkligen uppleva nya saker.

I och f�r sig kan man resa till exempel �ven fast man normalt lever ett ganska inrutat vardagsliv. Men jag tror att den totala omruskning som det inneb�r att g�ra sig av med sin fasta bas f�r att ge sig ut p� en helt ny resa utan att man vet vart den tar v�gen �r n�got som kunde ge m�nga av oss ett rikare liv.

Det �r fr�mst det som skiljer ungdom fr�n medel�lder och �ldrande, i ungdomen tenderade de flesta av oss att g�ra saker utan att ha b�de h�ngslen och livrem. Vi levde mer f�r stunden, p� gott och ont, men framf�r allt var de flesta av oss mer levande. Var det n�got vi k�nde f�r s� brukade vi k�ra p� det utan n�gon djupare konsekvensanalys.

N�r man blir �ldre kan man knappt tr�ffa n�gra polare spontant ens f�r en kv�ll. Redan klockan nio b�rjar n�gon skruva p� sig och m�ste hem till familjen f�r att planera ink�pen till helgens grillande med grannarna eller n�got annat pockande.

N�r jag spelade musik i min ungdom tr�ffades man och lirade s� l�nge man tyckte det var kul, och man prioriterade det man tyckte var kul, resten ordnade sig p� n�got s�tt �nd�. De av mina polare som fortfarande f�rs�ker h�lla ig�ng spelandet har ett el�nde att ens hitta n�gon gemensam timma i m�naden som inte �r inbokad med aktiviteter med barnen/barnbarnen, socialiserande med grannar, jobbet osv.

Kanske vill man leva s�? Om man k�nner att detta �r hur man vill ha det fram till den eviga vilan s� �r det givetvis ok. Men jag undrar om inte ganska m�nga skulle vilja leva mer i stunden och vara mindre bundna av alla mer eller mindre sj�lvskapade m�sten?

Nu �r jag inte ett dyft b�ttre sj�lv, kanske snarare tv�rt om. Men de invanda m�nstrens trygghet �r ganska bedr�gliga, dagarna g�r, veckorna g�r, m�naderna och �ren g�r. R�tt som det �r sitter man d�r och funderar �ver varf�r man inte gjorde n�got annat av sitt liv �n att fastna i tryggheten med rumpan i TV-soffan, lite grilla med grannarna d� och d� och kanske n�gon resa till n�got turistm�l tillsammans med andra med ungef�r samma inrutade liv.

Lite tankar som drog ig�ng bara f�r att jag kastade en blick ned fr�n V�sterbron.

OmTag. Att pl�ta p� gatan

Tue, 18 Jun 2013 01:09:34 +0200

Ute och trampar lite gator igen, f�rs�ker f�nga n�gra bilder i steget. Mina gatubilder inneh�ller ganska s�llan humor eller tvistade samband l�ngre. Tidigare s�kte jag mer detta, hittade n�gon snygg komposition och v�ntade in n�gon person till r�tt st�lle. Eller detta med att bygga historier genom att skapa samspel mellan personer och olika skyltar i milj�n till exempel.

Jag har f�r egen del ledsnat lite p� den typen av bilder, ofta tycker jag inte att de s�ger s� mycket om n�gonting egentligen. Nu menar jag inte att alla som h�ller p� med den typen av bilder g�r fel p� n�got s�tt, det �r bara jag sj�lv som ledsnat p� dem. Jag tycker ocks� att gatufototrenden g�r mer och mer �t det h�llet. Om man tittar p� inPublic till exempel finns ganska mycket av den sortens gatufotografi.

Mycket av det vi traditionellt kallar gatufotografi var ju egentligen en form av dokument�rfotografi d�r man dokumenterade m�nniskorna i sin n�rmilj�. Nu s�ger man i st�llet att gatufotografi skall best� av att fotografera ok�nda som man inte har n�gon kontakt med?

Det som tidigare ofta handlade om att dokumentera m�nniskor man k�nde i vardagen har allts� f�rvandlats till att fotografer m�nniskor man inte k�nner i situationer d�r de inte f�rv�ntar sig att bli fotograferade? Det �r en ganska stor skillnad, och en utveckling som jag inte �r helt �verens med.

Mitt eget gatufotande, om jag f�r kalla det s�, handlar mer om att f�rs�ka f�nga en k�nsla som jag sj�lv kan k�nna igen mig i �n att hitta roliga samband eller situationer. Jag tycker ocks� att det �r viktigt att jag f�rs�ker avbilda m�nniskor s� att jag kan identifiera mig med dem p� n�got s�tt, och jag skrattar aldrig �t m�nniskorna med mina bilder. Om man vill ha exempel p� skillnaden mellan att skratta �t m�nniskor och att skratta med m�nniskor kan man j�mf�ra Parr och Elliot Erwitt.

Men om inte detta att dokumentera sin n�rmilj� och m�nniskorna som befolkar den l�ngre betraktas som gatufotografi, vad skall man d� kalla det? Eller generellt om man �r mer intresserad av m�nniskorna man m�ter och f�rs�ker ber�tta n�got om dessa och inte �r s� intresserad av att g�ra balla bilder av ok�nda i f�rsta hand, vad skall man i s� fall kalla detta?

Nu menar s�kert m�nga, liksom mig sj�lv, att detta med att indela allt i olika genrer och fack �r ganska meningsl�st egentligen? Problemet �r bara att genrerna i sig �r med och skapar normerna m�nga g�nger tror jag. H�ller man p� med att pl�ta p� gatan s� skall det helst passa de mallar andra satt upp, allts� helst vara tvistade bilder av anonyma m�nniskor d�r bildens v�rde ofta bed�ms efter mungipornas r�relser hos betraktaren till exempel.�

OmTag. T�nk positivt!!

Fri, 14 Jun 2013 18:08:00 +0200

Lite muntrare tong�ngar fr�n mig skulle kanske inte skada? N�r jag bloggar blir det ganska ofta ett gn�llande �ver sakernas tillst�nd som jag upplever dem. S� h�danefter skall jag f�rs�ka gilla l�get och t�nka positivt!

Varf�r �r det s� mycket enklare att vara om inte direkt negativ s� �tminstone en smula dyster n�r man skriver om saker och ting? I och f�r sig �r inte heller merparten av mina bilder n�got man sl�r frivolter av lycka utav, men jag tycker �nd� att de �r ganska neutrala?

Jag funderade en del �ver detta i g�r kv�ll och kom p� att samma sak g�llde f�r den mesta litteratur jag k�nner till. S�kte f�rg�ves i minnet efter n�gon bok som �r positiv och glad utan att ha n�got m�rkt som klangbotten?

G�r det att framst� som seri�s och genompositiv p� en och samma g�ng, eller hamnar det genompositiva i det banala facket direkt p� n�got s�tt? Om jag tittar mig omkring s� �r det mest p� film det kan funka med gl�dje, roligheter och lycka som enda ingredienser. Eller inte ens d�r egentligen, det beh�vs som regel n�got el�nde att spegla lyckan i p� n�got s�tt.

F�rdelen med dessa filmer �r att det brukar bli bra p� slutet, jag sk�ms inte f�r att s�ga att jag gillar en hel del av dessa �m� bra filmer� ofta ben�mnda som romantiska komedier. Den sn�lle som i slut�ndan vinner lyckan bara genom att vara sn�ll, sensmoral: man blir lyckligt bel�nad av att vara sn�ll �ven om det kan ta lite tid. De flesta av oss hoppas nog p� detta och egentligen tror jag att det �r s� ocks�, �ven om man inte vinner balens prinsessa s� m�r man nog �tminstone b�ttre p� sikt.

Men att vara sn�ll h�nger ju inte ihop s� mycket med att vara positiv eller dyster. Jag funderar p� om det �ver huvud taget g�r att vara reflekterande och positiv p� en g�ng, och om det g�r varf�r hittar jag s� f� exempel?

Kanske fick jag n�gon allergisk reaktion mot det positiva p� 80-talet n�r man fick �ka land och rike runt och g� en massa kurser i att t�nka positivt, det vara SAS-kurser och charmkurser i parti och minut. Allt gick ut p� att man skulle vara glad och positiv i alla l�gen p� n�got s�tt. Jag upplevde det, liksom ganska m�nga, som en form av hj�rntv�tt: Fingrarna i bild�rren?? Jo jo m�nsan!! :) liksom. Kanske var det d� misst�nksamheten mot det rent positiva startade?

Jag tror ocks� att det i grunden �r ett visst missn�je som driver saker och ting. De radikala vill f�r�ndring och ger uttryck f�r det genom sitt missn�je. De konservativa vill oftare bevara sakernas tillst�nd och �r ofta tillfreds med hur det �r. Utan att blanda in politik i begreppen s� tror jag att det �r s� det funkar oavsett om vad man skriver eller tycker. Om man i stort gillar l�get blir det sv�rt att n� n�got djup i ber�ttelsen p� n�got s�tt, man f�rvandlas l�tt till en Doktor Pangloss som g�r runt och tycker att det mesta �r ganska bra.

Att skriva om dokument�r fotografi eller n�got annat som har b�ring p� samh�llet utifr�n ett positivt konservativt perspektiv �r nog sv�rt. Visst kan man skriva att man tycker att det mesta �r till det b�sta, men sedan finns liksom inte s� mycket mer att s�ga p� n�got s�tt? Att vara konservativ och radikal blir ju en sj�lvmots�gelse, om man �r konservativ gillar man ju som regel l�get och �r man radikal vill man f�r�ndring. N�got som en konservativ radikal blir en ganska schizofren typ. D�remot kanske jag skall jobba med att uttrycka mina radikala id�er p� ett mer positivt s�tt?

Jag tror att Ni, k�ra l�sare, �ven framledes f�r st� ut med min tidvis dystra syn p� sakernas tillst�nd �ven om jag lovar att f�rs�ka kl� den i lite positivare kostym. ;)

OmTag. Bildmanipulation?

Thu, 13 Jun 2013 16:17:04 +0200

Det snackas ganska ofta om bildmanipulation, vad som �r till�tet och vad som inte �r det. (Nu gillar jag inte begreppet manipulation eftersom det inneb�r att man medvetet f�r n�gon bakom ljuset, icke desto mindre �r det detta begrepp som anv�nds s� �ven av mig.) Givetvis �r allt till�tet om man �r �rlig med det, men i dokument�ra sammanhang finns n�gonstans en luddig gr�ns som inte b�r �vertr�das.

De flesta �r �verens om att man inte f�r l�gga till eller ta bort detaljer i bildytan. Men sen d�? Jag tycker att man p� senare �r ser en glidning �t det mer extrema h�llet �ven n�r det g�ller dokument�ra bilder. Senast p� tapeten var ju Paul Hansens prisvinnande bild fr�n Gaza, den blev ju friad och uppenbart �r det d� ok att bildbehandla p� det s�ttet.

Jag ifr�gas�tter givetvis inte Paul Hansen, men som sagt jag tycker att det skett en ganska kraftig glidning p� senare �r mot en bildstil som tidigare mest sysselsatte konstfotografer, med naturfotografer som stark uppstickare och folk i allm�nhet som vill vara lite kreativa framf�r datorn.

Det jag kan tycka �r lite underligt �r att det �r ok att skruva till f�rger och kontraster n�stan hur l�ngt som helst samtidigt som det �r tabu att plocka bort en missprydande finne? Detta med att skruva till sina bilder och retuschera �r inga nyheter, det har f�rekommit lika l�nge som fotografin funnits. Och det �r inte heller n�got som jag eller andra avh�ller oss ifr�n, en bild m�ste f�r det mesta efterbehandlas f�r att vara presentabel. G�r man det inte sj�lv s� g�rs det i kameran, bara att v�lja. Likadant �r det n�r man pl�tar med film, just filmvalet har en ganska avg�rande betydelse f�r slutresultatet till exempel.

Men n�r vi tittar p� och bed�mer bilder borde vi kanske st�lla oss fr�gan: Vad �r det jag tittar p� och bed�mer? �r det bilden som en avbildning av �ett stycke verklighet� jag fastnar f�r, eller �r det den tvistade efterbehandlingen som i f�rsta hand f�ngar min uppm�rksamhet? Personligen tycker jag att en �verdriven efterbehandling ofta f�rst�r en bra bild, men ibland lyfter en d�lig om �n v�ldigt tempor�rt. N�r v�l den f�rsta upphetsningen lagt sig brukar dessa bilder falla tillbaks i den soptunna d�r de h�r hemma.

Diskussionen jag vill ha ig�ng �r egentligen denna: Har vi blivit s� tillv�njda med fixade bilder att det m�ste se ut som ren�ssansm�leri f�r att bryta igenom v�ra mentala filter? Vidare: Vad �r ok att g�ra med bilder d�r man h�vdar att de �r dokument�ra?

Nu kommer givetvis en del mena att till exempel svartvitt automatiskt diskvalificeras eftersom mediet i sig �r en abstraktion och andra kommer kanske att b�rja tjata om silver efex och konstgjorda korn. Jag k�r sj�lv b�de svartvitt och silver efex s� l�t oss �tminstone slippa debatten om konvertering. D�remot svartvitt vs f�rg kan vara intressant f�r fr�gan.

H�r kommer n�gra exempel f�r att �sk�dligg�ra mina funderingar:

Den f�rsta �r rakt ut fr�n Lightroom, den andra �r en smula retuscherad allts� manipulerad, den tredje �r kraftigt tillskruvad (utan att vara manipulerad?) och den sista �r som alla ser svartvit konverterad med silver efex preset tri-x lite neddragen kontrast och ljushet.

OmTag. Vikten av saklig journalistik och fotografins betydelse

Wed, 12 Jun 2013 23:35:34 +0200

Andreas Cevrenka hamnade i topp i �rets rankning av ekonomijournalister, v�lf�rtj�nt och kul tycker jag. F�r alla som �r intresserade av samh�llsfr�gor och missat Cevrenka f�resl�r jag att man surfar in p� SvD och s�ker p� hans namn.

SvD st�r f�r den sakligaste och mest balanserade journalistiken i dag tycker jag, lustigt kanske man kan tycka eftersom mina sympatier knappast ligger �t det h�ll som SvD traditionellt representerar. Men jag tycker att de alltid varit noga med sakligheten �ven om jag inte alltid delat deras �sikter.

De har aldrig, till skillnad fr�n m�nga andra, ramlat ned i skvallertr�sket som tidigare sk�ttes av H�nt i veckan och Svensk damtidning m. fl. Man har inte heller torgf�rt de nyliberala id�erna som DN g�tt ned sig i, DN har i ganska stora stycken p� senare �r f�rt fram en m�nniskosyn som jag har sv�rt att sympatisera med.

Som sagt jag gillar saklig journalistik vilket �r en f�ruts�ttning f�r att man skall kunna bilda sig en egen uppfattning, och f�ljaktligen en grundbult f�r hela det demokratiska samh�llet. Jag s�g att politikerna i Grekland vill skrota det nuvarande public service bolaget, man s�ger sig vilja skapa ett nytt bolag i st�llet f�r det man har? Vilka orsakerna �r kan man bara spekulera om, men om de styrande b�rjar ge sig p� den oberoende granskningen �r demokratin i fara. Jag hoppas verkligen att EU bevakar detta och ser till att de fria opinionsbildarna v�rnas oavsett vilka dessa �r.

N�r det g�ller det fotografiska har det inte h�nt s� mycket, som jag k�nner till? Egentligen tror jag att vi som vill v�rna den dokument�ra fotografin �r ur fas med tiden. Det var ganska l�nge sedan reportage och f�rdjupning flyttade till nya medier, framf�r allt TV, s� egentligen �r det nog ganska hoppl�st att hoppas p� n�gon ny ren�ssans f�r fotografin.

Det som produceras kommer nog i �nnu h�gre utstr�ckning att styras av vad som efterfr�gas i framtiden? Om ingen vill betala s� blir det inte heller speciellt mycket producerat, det kr�vs det ingen raketforskning f�r att r�kna ut. Jag tror ocks� att jag liksom m�nga som �r intresserade av detta missbed�mer fotografins betydelse ganska grovt. Vi vill nog tillskriva den en betydligt st�rre betydelse �n vad den har.

Gemene man skiter ganska h�gaktningsfullt i om bilderna i v�ra dagstidningar till exempel �r tagna av n�gon framst�ende fotograf med konstn�rliga ambitioner eller om de �r kn�ppta i steget av n�gon Svensson med iPhone? Som sagt f�r gemene man �r nog bilden mest till f�r att bryta upp textmassan f�r b�ttre l�sbarhet. Att f�rs�ka ta strid mot detta �r nog milt uttryckt att sl�ss mot v�derkvarnar.

Vad blir d� kvar av fotografin? Tja, det blir v�l vi som g�r runt och kn�pper lite f�r skojs skull. De genomarbetade fotografiska samh�llsreportagens tid �r sedan l�nge f�rbi, sedan kan man tycka vad man vill om detta.�

OmTag. En runda p� stan och lite signalspaning

Wed, 12 Jun 2013 00:02:21 +0200

I dag blev det en ordentlig promenad runt S�der igen. Det har varit lite lugnare ett tag d� hunden tagit n�gra dagar p� sig att h�mta sig efter maginfluensan hon �kte p�. Hundar �r som m�nniskor, det tar lite l�ngre tid att repa sig n�r man blir �ldre.

Det k�nns kul att trampa gatorna igen, �ven om dagens tur inte resulterade i n�gra bilder direkt. Det var inte heller min avsikt med promenaden, om jag i f�rsta hand vill pl�ta s� brukar jag s�ka mig mer in i smeten. Nu �r jag v�l inte heller n�gon inbiten gatufotograf l�ngre, jag har alltid kamera med mig och s� f�r det bli vad det blir. Som idag n�r det bara blev ett par semesterbilder, men de f�r duga som bloggbilder och dessutom gav de mig ju en anledning att� skriva den h�r bloggen.

Man m�ste h�lla ig�ng bloggandet i en frekvens som knappas manar till eftertanke och kvalitet om man inte helt skall f�rsvinna, ett par timmar och man �r bortspolad till historiens skr�ph�g.

Intressant diskussion om de sociala medierna och hur de �ppnar upp f�r m�jligheten att kartl�gga m�nniskors liv. Nu n�r det visar sig att USA bedrivit omfattande dataspioneri mot allm�nheten via bland annat Google och Facebook vad det verkar kanske man borde t�nka sig f�r en smula hur man delar med sig av information om sig sj�lv och andra?

Nu �r det knappast bara USA som �gnar sig �t detta i terrorbek�mpningens namn, vi har v�rt eget FRA till exempel. Men en intressant fr�ga �r hur l�ngt man kan g� i inskr�nkande av den personliga integriteten innan de som jagar terrorister sj�lva ut�var terror?

Sj�lv tycker jag att det �r konstigt att m�nga verkar ha en n�rmast naiv tro p� alla dessa molntj�nster och annat som dyker upp. M�nga visar ju upp hela sina liv, inte bara vad de skriver och publicerar kan analyseras utan kanske allvarligare �nd� �r att hela v�rt beteendem�nster s�tter sina digitala sp�r. Ganska n�ra Orwells 1984 kan jag tycka ibland.

�ver till n�got kul, i helgen har Micke Berg vernissage f�r sin stora utst�llning: Se f�r livet p� V�sterbottens Museum. utst�llningen �r ett resultat av det fina Sune Jonsson stipendiet 2013 som tilldelades Micke Berg. Jag hoppas att man lyckas f� utst�llningen till Kulturhuset h�r i Stockholm och Norrk�ping skulle givetvis �ven visa den. Vi f�r se vad som h�nder fram�ver.

EDIT: L�nk till intervju med Micke Berg i V�sterbottens-Kuriren

OmTag. Pictoralism, fika och regnv�der

Mon, 10 Jun 2013 19:09:14 +0200

Claes p� fiket

I g�r var det fika med Claes, som vanligt avhandlades viktiga sp�rsm�l. I dag var det regnskurar och gr�v�der, typisk sommar allts�. Jag gillar egentligen skitv�der ocks�, men det �r lite b�kigt n�r man m�ste ut med hunden. Jag f�r l�ra henne att g� p� toaletten s� vi slipper att g� ut.

Muffinkl�der?

Annars har det st�tt ganska stilla p� fotofronten f�r egen del, det kan vara sk�nt det med ibland. Fick mig en funderare hur det st�r till med den fotografiska allm�nbildningen i g�r. P� en facebook-grupp som jag �r med i, black and white photography, var det en som lade upp en av fotohistoriens mest k�nda bilder Eugene W Smith�s A walk to the paradise garden. Genast d�k det upp en massa tummar och ber�mmande kommentarer!?

Givetvis finns ingen h�r p� fotosidan som inte skulle k�nna igen bilden, men som sagt de fotografiska historiekunskaperna verkar inte vara de b�sta alla g�nger. Jag har funderat �ver detta �ven n�r man ibland lyfter olika fotografer till skyarna som nyskapande och nyt�nkande f�r bilder som man ofta sett f�rlagorna till tidigare.

Speciellt n�r det g�ller de pictoralistiska ansatserna som hade sin blomstringstid i slutet av 1800 talet fram till ca 1920. Pictoralismen� handlade om att man i h�g utstr�ckning f�rs�kte efterlikna m�leriet f�r att p� s� s�tt f� en konstn�rlig tusch� �ver bilderna. Fotografiet s�gs i sin egenskap av reproduktion av det f�ngade ljuset inte som konstn�rligt i sin egen r�tt.

Sommartider genom ett f�nster

Sedan skapades en motr�relse mot detta d�r man lyfta fram fotografiets unika egenskap att just avbilda n�got med en detaljrikedom och autenticitet som �vertr�ffade m�leriet. Det konstn�rliga hamnade i st�llet i fotografens f�rm�ga att se och f�nga det denne s�g p� ett konstn�rligt s�tt. Senare kom den mer konceptuella inriktningen d�r man med kamerans hj�lp f�rs�kte gestalta olika tillst�nd, yttre eller inre. Mycket av denna str�mning ser vi idag i till exempel Petersens med fleras bilder.

Nu har vi kommit till en punkt d�r man genom �verdriven efterbehandling, h�g/l�g kontrast, �verdrivna/desaturerade f�rger och s� vidare �r p� v�g tillbaks mot de pictoralistiska str�mningarna. Dessutom har mer eller mindre kreativt skapande i datorn ytterligare knuffat p� denna inriktning. Ganska mycket H�torgskonst och sagan om ringen produceras i dag. Dessutom med verktyg och m�jligheter som skulle gjort en Oscar Gustave Rejlander eller en Henry Peach Robinson gr�na av avund. Allt g�r i cykler, och ganska lite �r nytt.

OmTag. P� sommaren skall man vara glad och gilla l�get

Sat, 08 Jun 2013 17:51:10 +0200

Ja nu �r sommaren h�r p� allvar. P� g�rden har det bedrivits f�delsedagskalas sedan nio i morse. Det �r barnfamiljer med sm�barn s� jag trodde att det var dagis som hade �rsfest. Och som vanligt n�r det �r m�nga ungar var det en som kontinuerligt sprang runt och tj�t och grinade om vart annat.

Nu gillar jag barn och har full f�rst�else f�r att de m�ste f� h�ras, men blir lite tr�tt p� f�r�ldrar som inte agerar n�r ungar far runt och skriker som brandbilar hur l�nge som helst. Jag bor p� nb med f�nster mot g�rden s� det har varit en ganska skrikig dag, milt sagt.

Sommar m�ste man ju gilla som svensk, men det �r n�got konstigt med detta att alla helt pl�tsligt skall ockupera minsta omr�de som p�minner om natur och s�tta ig�ng att kasta kycklingar och vinpavor omkring sig. Framf�rallt detta att det tydligen skall vara s� f�rtvivlat sv�rt att h�lla rent och snyggt efter sig?

Om man orkar sl�pa ut mat och dricka i stora lass borde man v�l �ven kunna s�rja f�r att man l�mnade platsen i samma skick som man fann den? Varf�r verkar s� m�nga idag tro att det �r n�gon annans plikt att ta hand om deras skit efter dem? Jag skall ge mig ut n�gon morgon efter en helg med fint v�der och dokumentera slagf�ltet h�r p� gr�smattan vid Tanto. Svensken och detta med picknick verkar ha sp�rat ur ganska ordentligt, och vart kom detta att det samtidigt m�ste supas ifr�n?

N�r jag var mindre och var ute med mina f�r�ldrar och deras kompisar s� s�ps det aldrig i buskarna p� samma s�tt. Busksupandet var n�got som fr�mst f�rekom vid festplatser p� landet de f� g�nger det var dans. Nu kan folk inte g� ut och �ta en kyckling och lite potatissallad utan att �l och vinpavorna skall fram, och det handlar ofta inte om m�ttliga m�ngder direkt. Svensken h�ller p� att supa ihj�l sig samtidigt propagerar politiker f�r l�ngre �ppettider, fler krogar och st�rre tillg�nglighet? Konstigt tycker jag. Och nej jag �r ingen nykterist, men man beh�ver inte vara speciellt beg�vad f�r att se konsekvenserna och �t vart det barkar.

I sydliga l�nder �r det inte socialt acceptabelt att kr�ka s� man inte vet vad man heter, h�r �r det snarare efterstr�vansv�rt verkar det som? Tragiskt tycker jag, har folk s� el�ndiga liv att de m�ste supa skallen i sm�bitar f�r att uppleva n�gon form av inre ro, eller vad?

S� d�r nu har jag f�tt gn�lla lite, d� k�nns det genast b�ttre.

Matchen ig�r? Ja den sa v�l egentligen allt om hur bra v�ra Svenska hj�ltar egentligen �r, inte s� mycket att orda om. Men om man vill spela p� samma s�tt som de stora lagen kr�vs nog ocks� att man har spelare som platsar i de stora lagen? S�dant brukar h�nga ihop liksom.

Se d�r, ytterligare lite gn�ll fanns det plats f�r �nd�. :)

OmTag. Fotboll kan vara som en papperskorg

Fri, 07 Jun 2013 22:56:07 +0200

Svensk sommar, en �verfull papperskorg, n�gra �lburkar och ett par �vergivna skor. Ganska ofta man springer p� �vergivna skor? Knallar folk vidare barfota eller har de ett extra par i ryggs�cken? Sm� mysterier som kan syssels�tta skallen en stund i den lugna sommarkv�llen.

Annars kan man ju se papperskorgen som symbol f�r det Svenska fotbollslandslaget, ibland finner man saker som inte riktigt verkar h�ra hemma i papperskorgar. Det har verkligen blivit n�got av en bergochdalbana med Hamr�n vid rodret tycker jag. Ibland helt under all kritik och ibland helt brilliant, alltid fantastiskt �t n�got h�ll liksom.

Det mesta verkar handla om Zlatans spelhum�r, Sverige har ju en ganska inbiten tradition av lagspel sedan tidigare, kollektivet har ofta �verraskat och presterat b�ttre �n vad de olika spelarna individuellt egentligen haft kapacitet f�r. Om man d� inf�r en mer sydl�ndsk filosofi som bygger mycket mer p� individuell teknisk skicklighet s� har vi inte s� m�nga spelare som har tillr�ckliga kvaliteter f�r den typen av spel tror jag.

Stj�rnorna m�ste kunna underordna sig laget, om deras omgivning inte h�ller samma klass m�ste de vara beredda att i h�gre utstr�ckning ta del i skitjobbet. Man kan nog inte g� s� l�ngt i olika turneringar mot v�rldens b�sta lag om man skall f�rlita sig p� att Zlatan skall fixa det mesta. F�r handen p� hj�rtat s� platsar knappt n�gon av spelarna i det Svenska landslaget i n�got av de ledande landslagen, de har spelare som �r b�ttre p� alla positioner.

D� vill det till att man har ett kollektiv som funkar b�ttre �n de andras, och som jag ser det verkar detta vara n�got som Hamr�n g�tt ifr�n, han vill spela som Spanien men har missat den lilla detaljen att detta kr�ver spelare som h�ller den niv�n.

Lagerb�ck fick mycket kritik f�r tr�kigt spel och s� vidare, men jag skulle ist�llet vilja p�st� att han som tr�nare var kanske b�st i V�rlden p� att f� ut maximalt ur det spelarmaterial han hade tillg�ng till. Han verkade mer kolla vad han hade f�r m�jligheter med materialet och g�ra det b�sta av detta. Bevisen f�r hans storhet �r att han tog Sverige till fem raka m�sterskap, n�got han �r ensam om.

Nu reducerade Sverige till 1-2 s� kanske �r inte den h�r matchen k�rd, vi f�r se. Men lite stabilitet skulle jag g�rna se i det Svenska spelet, l�gstaniv�n m�ste upp en hel del.� Ja nu har jag lyckats skriva en blogg om fotoboll �ven fast det inte intresserar mig speciellt mycket. Det jag tycker �r kul �r VM d�r man ser ett h�gklassigt spel p� den h�gsta niv�n eller champions leage, i j�mf�relse p�minner dessa kvalmatcher mer om allsvenskan kan jag tycka. En sak kan vi i alla fall tr�sta oss med, det �r som regel de lagen som f�rtj�nar det som g�r vidare till de stora m�sterskapen. Hur det g�r f�r Sverige �r tvivelaktigt, d�remot �r det ett faktum att Lagerb�ck tog oss till fem slutspel i rad. En tr�st i detta �r i alla fall att vi fotointresserade kan forts�tta med v�ra bilder som om inget har h�nt. :)

Slutsignalen har g�tt och Sverige f�rlorade med 2 -1, mot �sterrike, det ser m�rkt ut.

OmTag. Lite folktomma svartvita bilder och en l�nk till f�rg

Thu, 06 Jun 2013 16:55:39 +0200

P� g�rdagens promenad styrde jag och hunden kosan ut till Vinterviken. Vinerviken �r en vik och en dalg�ng nedanf�r Aspudden h�r i Stockholm och mest k�nd f�r att Alfred Nobel hade fabrik och testanl�ggning h�r.

P� v�gen dit passeras �ven Liljeholmens gamla industriomr�de med Cementa och F�renade Kolsyrefabrikernas AB. De senaste �ren har omr�det vid kolsyrefabriken sp�rrats av, vilket �r synd f�r oss fotografer d� det var en h�ftig milj� att botanisera i.

Men �ven det f�rutan �r det et intressant omr�de som uppvisar de sista resterna av ett f�rsvinnande industrisamh�lle. Jag gillar att pl�ta dessa lite dystra bilder i svartvitt ibland, bara att f�nga olika strukturer i gr�skala kan r�cka ganska l�ngt f�r mig.

Jag kom att t�nka p� detta n�r Krister Kler�us bloggade om f�rg ig�r. �ven dessa bilder skulle nog �ven kunna fungera i f�rg med lite dova f�rgskalor. Men jag tycker oftast att olika bilder funkar olika bra i f�rg, f�rg �r sv�rt tycker jag det �r l�tt att f�rgen tar �ver bilden.

Men det hela beror p� vad man vill visa och vad som passar en sj�lv. H�r �r en l�nk till riktigt bra f�rgbilder tycker jag, och f�rgbilder av en typ som vanligtvis gjorts i svartvitt.