Mycket snack och lite verkstad

Transport, rekreation, motion och meditation p� samma g�ng

Sun, 16 Jun 2013 01:51:22 +0200

En del anser att cykling �r en livsstil, medan andra bara ser det som ett n�dv�ndigt ont f�r att transportera sig fr�n A till B n�r ingenting annat funkar som det �r t�nkt. Sj�lv vill jag nog l�gga mig mellan dessa ytterligheter. Jag har nu under min tredje vecka med nyink�pt velociped avverkat ungef�r 55 mil, helt utan att egentligen beh�va det. Varje tur � som f�retagits i stort sett varje kv�ll � har handlat om att bara komma ut och r�ra p� mig, samt f�r att till fullo ta tillvara p� sommaren n�r dagarna �gnas �t arbete.

H�rom dagen tr�ffade jag en gammal v�n som jag inte sett p� kanske tio �r. Han har ocks� k�pt sig en ny cykel, kanske delvis inspirerad av mina st�ndiga utflyktsredog�relser p� Facebook, men det vet jag inte s�kert. I alla fall tog vi en liten repa runt Brunnsviken och snackade skit under makligt tempo. Jag hade ont i �ndalykten och han ont i ena kn�t efter att i iver ha g�tt ut lite f�r h�rt i skogen n�gra dagar tidigare.

Kv�llssol i Bergshamra

Att fara fram utan egentligt m�l �r underbart. Hjulen rullar tyst och l�tt under en och med en bra cykel kan man anpassa tempot precis hur man vill n�r underlaget och hum�ret varierar. Lustigt nog brukar det inneb�ra att jag cyklar l�ngsamt p� asfalt och s� snabbt jag bara v�gar i skogen och p� grusv�gar.

Jag har gjort det till rutin att sticka ut vid halv �tta-sn�ret och vara borta i minst en timme, oavsett v�der eller om jag �r tr�tt eller inte. Ibland inneb�r det att man st�lls inf�r ov�ntade omst�ndigheter.

Ov�der �ver Huvudsta sett fr�n Johannesfred

Just den h�r g�ngen kom jag inte mer �n tv� kilometer innan en av de vackraste himlar jag n�gonsin sett tornade upp sig. Den nya men oanv�nda Tv�rbanestationen blev mitt skydd fr�n det oundvikliga skyfallet n�gon minut senare och d�r satt jag p� b�nken och bara glodde i ungef�r en halvtimme. V�l spenderad tid m�ste jag s�ga.

Turen blev kort men n�r solen tittade fram sken jag lika mycket som den.

Dubbel regnb�ge �ver Lillsj�n

P� cykelsadeln �r man alltid lite n�rmare naturen och elementen. Det finns ingen barri�r mellan cyklisten och omgivningarna, samtidigt som man till skillnad fr�n fotg�ngaren kan f�rflytta sig miltals p� n�gra timmar utan st�rre bekymmer.

Bekymmer f�rekommer dock och som jag redan n�mnt �r �ndalykten ett av dem. Min sadel �r gjord f�r aktiv och h�rd skogs�kning, vilket jag i och f�r sig g�rna pysslar med. Men s�dan upptar kanske en fj�rdedel eller mindre av turerna. Detta har inneburit problem med �balltapp� och annat otrevligt, s� jag m�ste k�pa en ny sadel. Det lutar �t en riktigt fin, fransk l�dersadel.

Gilles Berthoud � Aravis

Knallh�rda l�dersadlar brukar hyllas av l�ngdistanscyklister f�r att de formar sig efter aktern och kr�ver ett minimum av ytterligare d�mpning i form av cykelbyxor. Jag har kikat en del p� klassiska Brooks, men Berthoud verkar trevligare och modernare i sin design. Inte retro p� n�got s�tt egentligen, f�rutom att materialet �r halvcentimetertjockt l�der. Men smakar det s� kostar det f�rst�s, precis som med kameror.

�n s� l�nge h�ller jag mig mestadels till min lilla Sony RX100 som inte tar n�gon plats och som oftast ger tillr�cklig bildkvalitet. Den �r l�tt att dra fram och v�cker ingen uppm�rksamhet.

Efter festen

Samtidigt �r det precis som med cyklar och sadlar; jag suktar efter perfektion och �r inte riktigt n�jd. S� ibland tar jag dunderklumpen. Det brukar jag f� �ngra eftersom 1,5 kilo extra i ryggan inte �r ett dugg kul. S�rskilt inte n�r man bara tar en eller tv� bilder under en tur p� n�gra timmar.

�gongodis p� Liljeholmskajen

Det �r dock sv�rt att l�ta bli att tycka att Nikon D700 med sin tio g�nger st�rre sensor ger trevligare m�jligheter till efterbehandling av bilderna med p�f�ljande resultat, �n den n�stan fem �r nyare RX100. Faktiskt har jag tappat en hel del allm�n fotogl�dje och entusiasm av att anv�nda kompaktkameran. Det blir mest bara dokumentation, som f�rst�s kan vara trevligt p� helt andra plan �n det jag egentligen vill pyssla med.

Till stor del kan jag dock direkt s�ga att det uteblivna fotograferandet har v�gts upp av cyklingen. Jag g�r i regel in f�r mina intressen fullt ut, ett och ett �t g�ngen. Ett tag var det skid�kning, sen elgitarr, vidare till foto och nu cykel.

----------------------

F�r jag tag i en sadel som fungerar s� �r mitt m�l att cykla fyra mil per kv�ll. Det �r lagom f�r att inte slita ut sig och samtidigt komma en bit hemifr�n och se sig om i ok�nda omgivningar. Det seri�sa fotandet f�r jag ta upp igen n�r tillverkarna tagit sig i kragen och sl�ppt en kamera som jag vill ha.

P� landet mitt i staden

Sun, 09 Jun 2013 22:43:17 +0200

Vid tretiden hade den v�rsta �skan dragit bort, ut �ver �stersj�n verkade det som, och en titt p� n�gra olika v�derprognossidor ingav hopp om fortsatt uppeh�ll. Efter en del velande kring kl�dval, v�skval och kameraval blev det en s�ker l�sning med medhavt "regnskynke" samt kompaktkamera, tv� mackor och en extra flaska med vatten.
Egentligen hade jag velat ta klumpkameran med ett nytt objektiv jag k�pte h�rom dagen. Men jag visste att det d� f�rmodligen inte hade blivit n�got fotograferat alls. Det �r d�rf�r inte utan att jag undrar varf�r i helsike jag k�pte objektivet alls. Jag gillar ju inte kameran det �r �mnat f�r.

N�sta velighet var valet av rutt. Jag brukar bara sticka iv�g i n�gon godtycklig riktning och se vart det b�r, men den h�r g�ngen stannade jag upp en smula och t�nkte p� riktigt. Jag ville ut p� landet. Bort fr�n v�gbruset som st�ndigt tr�nger sig p� i min l�genhet och �verallt d�r jag vanligen r�r mig. Det som f�rpestar varje sekund av min tillvaro utan att jag egentligen t�nker p� det. S� jag tittade p� kartan och best�mde att Stenhamra p� F�rings� var ett bra m�l. Om det sen d�k upp n�got kul p� v�gen kunde detta alltid f�rhandlas.

----------------------

F�r att komma ut p� landet fr�n Stockholm kr�vs i de flesta riktningar en avsev�rd str�cka fr�n innerstan. V�sterut r�cker det dock att fara �ver Nockebybron och sedan vidare till Lov�n. Jag fortsatte som sagt till F�rings� eller Svartsj�landet som det ocks� kallas.

Ek�ngen

Strax efter Lullehovsbron sv�ngde jag av till v�nster in p� en grusv�g och hittade vad jag s�kte. Det totala lugnet och tystnaden. L�rkan i skyn, prasslande l�v och krasande grus under d�cken. Att v�dret nu var str�lande gjorde inte saken ett dugg s�mre.

I brist p� karta fick jag anv�nda mobiltelefonens extremt usla kart-app. Jag antar att den baseras p� Google Earth och d�rf�r ser man inte vad som �r grusv�g och landsv�g ens. Det gick dock bra �nd�.

Efter att ha l�mnat Stenhamra med gott om ork i benen (trodde jag d�) fick det bli en liten omv�g runt Svartsj�viken ocks�.

Tre mil fr�n stan

Cykeln �r verkligen inte gjord f�r landsv�gsk�rning och jag har k�nt tendenser till domnade h�nder; troligen p� grund av vibrationerna fr�n d�cken i kombination med det breda styret. �nd� �r det betydligt bekv�mare �n med min f�rra cykel och de st�rre 29-tumshjulen g�r att rullmotst�ndet �r f�rv�nansv�rt l�gt.

Ungef�r h�r blev jag ocks� varse varf�r cykling p� landsv�g �r helt livsfarligt. Bilister beter sig n�mligen ofta som regelr�tta idioter och k�r om en med en halvmeters marginal i 70-90 km/t. En av dessa fick ett l�ngfinger i backspegeln som tack, men jag antar att det var avsiktligt. F�r att liksom visa att cyklister inte har p� v�gen att g�ra. Men var ska man ta v�gen n�r det inte finns cykelbana? Fan vet.

P� v�gen m�tte jag en m�ngd r�sercyklister med betydligt l�mpligare utrustning. � andra sidan verkade de inte det minsta intresserade av omgivningarna, utan bara av att cykla fort som fan. S�kert ganska sp�nnande, men jag antar att de �r dessa trik�bekl�dda herrar (och en och annan dam) som retar gallfeber p� bilister, d� de g�rna k�r i klunga och tar upp halva v�gbanan.

N�ja, omgivningarna var det inget fel p� i alla fall!

Svartsj�viken

Ett tiominutersstopp vid slottet f�r att �ta en av de tv� sm�rg�sarna fick det bli, och sedan den slingriga landsv�gen tillbaka mot stora v�gen. Och det var nu jag ins�g att det skulle bli jobbigare �n ber�knat. Inte f�r att jag var tr�tt, utan f�r att �ndalykten pl�tsligt sade ifr�n.

Det j�vliga med cykelsadlar �r att man inte vet om de �r bekv�ma eller inte f�rr�n efter flera timmar. Och d� kan man vara en bra bit hemifr�n. Jag hade nu inte mer �n ungef�r 2,5 mil kvar, men jag f�rst�r inte riktigt hur folk som k�r l�nga rundor p� 10-20 mil b�r sig �t. Eller �nnu v�rre; V�tternrundan.

Sakta k�nde jag hur den extremt obehagliga och v�lbekanta sm�rtan tr�ngde sig p� n�r "apparaten" successivt domnade bort. Jag stannade flertalet g�nger och justerade sadeln, men det blev bara v�rre.

Delrutt p� F�rings�

En snabb man susade f�rbi mig i minst min dubbla fart innan en korsning, och n�r han stannade till och tog en Snickers t�nkte jag att nog fan �r det b�ttre att bli av med skiten s� fort som m�jligt, s� jag br�nde p�. Och han hann faktiskt inte ifatt mig f�rr�n efter en mil! Sen h�ll jag mig framf�r honom �nda till Drottningholm, men d� j�drar var all must borta ur mina ben och underredet m�dde inte alls bra.

---------------------

Nu kanske en och annan av er som l�ser �r just s�na d�r snabba herrar, eller damer, och ler lite i mjugg. Men bet�nk att jag som sedan tidigare helt otr�nad nu cyklat 40 mil p� tv� veckor och att dagens tur var 6 mil. Detta p� en cykel gjord f�r skogen och dessutom med d�ck som inte l�mpar sig f�r sl�t v�g.
Nu �terst�r bara att lyckas fixa sadeln, f�r fortfarande m�nga timmar efter turen k�nns det inte bra alls.

--------------------

Men vad var det f�r objektiv jag k�pte? Jo, ett Zeiss 50/1,4 Planar. En gammal favorit i repris! Oavsett om jag avskyr kameran s� k�nns det som ett framtidss�kert k�p eftersom det kommer funka klockrent p� en framtida spegell�s kamera med stor sensor.

Till dess bjuder jag p� en skrotbild med gluggen ifr�ga.

Albano

Vi ses snart igen!

Elva bilder p� elva dagar � Fr�n f�rort till urskog

Thu, 06 Jun 2013 00:44:20 +0200

Fotograferingen har n�stan helt f�tt st� tillbaka f�r mitt ny�terfunna cykelintresse. Sedan jag k�pte mig en ny velociped f�rra s�ndagen har jag p� elva kv�llar tillryggalagt ungef�r 30 mil i skiftande tempo och terr�ng, med den st�rsta gemensamma n�mnaren att varje tur avsev�rt f�rh�jt min n�jdhet j�mf�rt med tidigare. P�fallande ofta har det verkat som att jag haft motvind precis hela v�gen (vilket inte �r om�jligt just i kv�llningen n�r vinden g�rna v�nder), men nettot har alltid varit positivt, till och med n�r jag som jag beskrev sist var sj�bl�t fr�n topp till t�.

Det �r f�rst nu jag verkligen b�rjar uppskatta min lilla kompaktkamera. Oavsett om jag tar v�ska eller inte p� cykelturen s� kan Sony RX100 alltid f�lja med. S� m�nga bilder blir det d�remot inte, men i detta inl�gg t�nker jag visa just elva stycken.

---------------------

Jag dras st�ndigt till f�rorten och dess lite m�rkare sidor. R�tt vad det �r hittar man n�got sp�nnande n�r man cyklat bort sig och befinner sig d�r man kanske inte borde vara.

Brist p� respekt

S�h�r g�r man fan inte, eller vad s�ger ni? Uttj�nta gravstenar ihoptryckta, krossade och v�lta p� en v�ndplan. Jag �r ateist och tror inte ett dyft p� ett liv efter d�den, men n�gon m�tta f�r det vara.

Med cykeln uppt�cker man l�tt saker som varken syns om man r�r sig till fots eller med bil. H�r var jag inte l�ngt fr�n civilisationen och Skogskyrkog�rden men �nd� p� en plats som inte lockar fotg�ngaren. �terv�ndsgr�nd och tr�kig uppf�rbacke med bom.

Vacker rost

Just den h�r g�ngen hade jag siktat in mig p� Tr�ngsund och en femmilarunda. N�r jag n�rmade mig Drevviken hittade jag ett trevligt �no mans land�.

Gl�md och l�mnad

Det �r n�stan det b�sta jag vet. Att skrida in i ett risigt omr�de jag aldrig betr�tt f�rut och vaksamt under l�g hastighet speja runt. Fundera lite p� var jag �r, vad som h�nt och vad som komma skall. Finns det n�gra sp�r av tidigare verksamheter?

Oordning och oreda

Jag �r inte fullt ut n�jd med bildkvaliteten fr�n kameran, men f�r publicering i det h�r formatet (som du ser om du f�rstorar) �r RX100 imponerande bra. S�rskilt med tanke p� att den g�r ner i benfickan p� mina kortbyxor, under vilka jag har cykelbyxor med d�mpning f�r �ndalykten.

Just den h�r turen gick sedan norv�st ut och f�rbi H�kar�ngen och R�gsved. F�rorter som jag faktiskt inte bes�kt f�rr�n nu, och det blev en positiv upplevelse. Som s� ofta �r intrycken helt motsatta det el�nde som g�rna beskrivs i media. Fantastiska gr�nomr�den, parker, trevliga hus och s� vidare.

Spontanfotboll i Gubb�ngen

Om du inte redan har fattat det s� �r svensk media extremt ideologiskt pr�glad och vinklad. Problemen beskrivs med att ungdomarna �inte har n�gon lokal� och att resurserna stryps. Det �r dikt och f�rbannad l�gn. Man (media) verkar vilja att folk ska ha det d�ligt s� att man kan tycka synd om dem, samt undl�ter att ber�tta att resurstillskottet �r enormt mycket st�rre per capita hit �n till v�lbest�llda omr�den.
Det h�r borde ist�llet vara m�jligheternas marker och jag hade hemskt g�rna bott h�r sj�lv, om det inte vore f�r den helt bisarra segregeringspolitiken som f�rts i flera �rtionden och som med �kande styrka forts�tter.

Men nu tillbaka till skrotet innan det kokar �ver f�r vissa l�sare (jag ser dock g�rna en politisk diskussion i kommentarsf�ltet om ni har lust).

Pianovrak i �stberga

F�rorten �r underbart of�ruts�gbar och levande. H�r finns alla nyanser av det mesta. Ett stenkast fr�n mis�ren finns underbara vyer som l�tt hade kunnat vara fr�n en exklusiv semesterort, �tminstone f�r exempelvis naturt�rstande tyskar.

Motljus i H�gersten

Mina mer frekventa jaktmarker finns i norr och i v�ster. Att bara cykla vilse med flit i Flysta, N�lsta, Solhem, Barkarby och Sk�lby kan syssels�tta mig i veckor. Och det �r alltid en trevlig k�nsla att fr�n ok�nt territorium pl�tsligt inse att man vet precis var man �r.

Ov�der �ver stan sett fr�n H�sselby

Den typiska cykelturen �r ungef�r 2,5-4 mil och klaras av p� ett par timmar. Varje dag n�r jag kommit hem fr�n jobbet �r viljan stor att bara s�tta sig ner och vila. Men s� har jag ryckt upp mig, packat min lilla v�ska och dragit ut, oavsett v�der. Och aldrig har jag �ngrat det.

Som min bror sagt att han l�rt sig i lumpen: �Vad g�r man n�r man �r tr�tt? Man aktiverar sig!� Det funkar hur bra som helst.

Snabbstopp vid Lillsj�n p� v�g hem

Det h�r med att st�lla upp cykeln och fotografera den i sitt r�tta element har blivit lite av en grej. Jag �r ju m�ttligt intresserad av landskapsbilder, men om de kan bli n�n slags kombinerat dokument av en viss tur s� �kar v�rdet, f�r mig.

P� det temat �r de tv� sista bilderna i dagens l�nga blogginl�gg. I kv�ll cyklade jag n�mligen tv� deletapper av �fornstigen� p� Drottningholm.

Solnedg�ng i myggornas rike

Det var st�kigt, stenigt och rothalkigt till tusen. Men roligt! Jag f�rs�ker l�ra mig att cykla i knepig terr�ng med f�tterna fastsp�nda i de s� kallade SPD-pedalerna, och det verkar som att mod �r det r�tta receptet. H�ll stumt och hoppas att det funkar.

Bara jag, tystnaden och l�rkan i skyn

Jag �r supern�jd med cykeln, nu n�r jag utv�rderat den p� diverse olika underlag. De stora 29-tumshjulen �r superba n�r underlaget �r st�tigt och rullmotst�ndet �r l�gre p� asfalt.

-------------------

Trevlig nationaldag! Sj�lv t�nker jag inte fira, d� denna dag numera tycks vara �mnad �t att hylla allt som inte �r svenskt. Ist�llet blir det f�rhoppningsvis en cykeltur med en gammal v�n som jag inte tr�ffat p� v�ldigt l�nge.

V�ra dagar kommer aldrig tillbaka

Sat, 01 Jun 2013 21:13:37 +0200

D� och d� f�r man sm� eller stora aha-upplevelser fr�n k�llor man aldrig hade kunnat v�nta sig. H�rom dagen satt jag i vanlig ordning p� sp�rvagnen hem fr�n jobbet d� en textrad i l�ten jag lyssnade p� i lurarna fick mig att stelna till. Tiden liksom stannade och den tunna men starka v�ggen mellan mig och verkligheten r�mnade.

�OUR DAYS ARE NEVER COMING BACK�

...sj�ng armeniern Serj Tankian i mina �ron med ett s� stort allvar att det tr�ffade mig rakt i hj�rtat och jag blev mycket, mycket bedr�vad. V�ra dagar kommer aldrig tillbaka. Aldrig.

--------------------

Av en slump sammanf�ll detta med det faktum att �nnu en sommar har smugit sig p� och �verraskat mig, lika of�rberedd som jag alltid varit. Pl�tsligt har jag hur mycket fritid som helst under de ljusa och varma kv�llarna. Kv�llarna som aldrig kommer tillbaka, de heller.
Av samma slump hade jag emellertid ocks� k�pt mig en ny cykel i s�ndags, vilket passade bra. Bitarna f�ll ganska snabbt p� plats och det var inte tal om annat �n att � �tminstone tillf�lligt � g� fullt in f�r ett annat intresse �n fotografering. Jag best�mde mig raskt f�r att fylla tiden efter jobbet med fysisk aktivitet, i form av aktiv cykling.

H�llregn i Sundby

Varje kv�ll har jag cyklat n�gra mil i sporadiska riktningar och varje g�ng har jag kommit hem glad och pigg. Bilden h�r ovan �r fr�n i eftermiddags. Regnet forsade ner under hela turen och jag blev ungef�r lika bl�t som om jag plurrat med kl�derna p�. Men vad g�r v�l det om man inte fryser? Jag var mest oroad f�r att kameran skulle pajja, men den h�ll sig torr i den n�gorlunda vattent�ta axelv�skan.

N�r man cyklar f�r att cykla s� blir det inte mycket fotograferande. Dels f�r att man helt enkelt inte stannar i on�dan och dels f�r att ens uppm�rksamhet g�r �t till att v�lja sp�r och inte vurpa n�r det g�r undan. D� och d� har jag �nd� stannat till och dokumenterat n�got fotov�rt motiv l�ngs v�gen.

Solnedg�ng vid Brunnsviken

H�r kom jag att t�nka p� alla som s�tter sig framf�r teven varje kv�ll. Jag f�rst�r dem, f�r det �r sv�rt att motivera sig att dra ut n�r man kommer hem fr�n en seg arbetsdag, men om man v�l g�r det blir man ofta bel�nad. D� k�nns det mer okej att dagarna aldrig kommer tillbaka.

�verj�rva g�rd

Det �r sm�tt otroligt hur mycket man kan f�r�ndra sina upplevelser utan att g�ra s�rskilt mycket. Nu n�r jag sitter och skriver har jag n�stan samma k�nsla som jag haft efter en skidsemestervecka i fj�llen eller alperna, enkom f�r att jag tr�nat n�gra timmar varje dag och samlat p� mig en massa intryck.

Alla intryck �r dock inte bra, men v�l nyttiga.

Sn�dumpningsplats vid B�llstav�gen

H�r cyklar jag f�rbi ofta men det var f�rst nu jag fick f�r mig att stanna och fotografera den totala f�r�delsen efter vinterns massiva sn�dumpning. Visst, n�nstans m�ste man ju g�ra av sn�n. Men borde man inte g�ra n�got �t marken n�r sn�n v�l sm�lt?
H�r har man allts� samlat milj�gifter, grus, damm och sopor fr�n tusentals ton sn� och sen bara l�mnat skiten. Samtidigt som man l�gger ner hundratals miljoner p� att sanera andra platser d�r icke milj�v�nlig verksamhet ut�vats. Jag fattar inte riktigt.

N�ja, det �r ju inte krig i alla fall. �n.

Minns ni mitt tr�dboktips? Under cykelturerna har jag h�llit utkik efter trevliga tr�d, och jag hittade ett som mer eller mindre befunnit sig mitt framf�r n�san p� mig flera g�nger i veckan.

Lillsj�kanalen

Som ni ser �r den gamla asken en bj�sse vad g�ller omkrets. Stammarna har dock g�tt av eller kapats under dess f�rmodligen flerhundra�riga leverne och kvar finns bara en lite krum och v�n skepnad som skuggar och vakar �ver tr�bron �ver kanalen.
Ask �r ett mycket h�rt tr�slag vars densitet varierar enormt beroende p� var tr�det vuxit. Det anv�nds bland annat i spadskaft och elgitarrkroppar. En Fender Telecaster f�r mycket av sitt lite "klirriga" ljud fr�n kroppen av ask.

--------------------

V�ra dagar kommer aldrig tillbaka. Men m�ste man r�nna runt och uppt�cka hela v�rlden, g�ra karri�r eller s�ka h�g status f�r att k�nna att ens korta tillvaro p� den oansenliga planeten Tellus ska k�nnas meningsfull? Jag tror inte det. Det r�cker nog bra att g�ra saker man gillar.

--------------------

Men v�nta! Vad var det f�r l�t som gjorde att jag skrev det h�r inl�gget?

Fortsatt trevlig helg!

Tjusningen med att ta sig fram f�r egen maskin

Sun, 26 May 2013 23:41:34 +0200

Lutningen �r precis lagom och du rullar ljudl�st nedf�r backen; susar f�rbi de l�ngsamma fotg�ngarna p� trottoaren och har tillr�cklig fart f�r att bilen bakom inte ens ska fundera p� att k�ra om. Vinden prasslar lite l�tt kring �ronen n�r du far fram genom landskapet, utan motor. Vid korsningen saktar du ner och visar med en enkel gest att den m�tande och sv�ngande bilen som egentligen borde v�ja, kan k�ra f�re. Det finns ingen anledning att hetsa trots att du �r ute f�r att r�ra p� dig. Motionen kan du ta n�r du lite senare m�ste streta uppf�r en l�ng backe, som l�r komma f�rr eller senare. Ty cyklisten f�rpassas ofta till v�gar med st�rre lutning �n bilisten, m�rkligt nog.

Cykeln �r ett frihetens redskap. En apparat och ett tillst�nd f�r transport som jag �lskar. D�rf�r k�pte jag mig idag en ny velociped, d� den gamla bokstavligen h�ll p� att trilla i bitar.

Egentligen t�nkte jag k�pa en hybridcykel. Allts� en blandning mellan r�ser och MTB som i f�rsta hand �r avsedd f�r pendling och annat p� asfalterad v�g. Men s� v�nde jag och vred p� funderingarna och kom fram till n�got helt annat. N�mligen att jag vill kunna cykla precis �verallt, och att den st�rsta anledningen till att jag inte gjort det f�rr, var just cykelns beskaffenheter.

Spontank�pet fr�n i eftermiddags �r en Specialized Stumpjumper med tjugonio-tumshjul. En cykel som �r klar f�r t�vling och kostar d�refter. Beh�ver jag det? N�, men det �r j�kla trevligt med prylar som �r b�ttre �n man sj�lv. Precis som n�r det g�ller kameror!

Min f�rra cykel � en Cannondale F800 �� var ocks� "klar f�r t�vling" n�r jag k�pte den f�r tretton �r sedan. Idag �r den mekaniskt slut. H�r nedan en bild fr�n ett av alla �ventyr, vid ca -15�C i Huvudsta. Notera handskarna p� sadeln.

Den nya cykeln har v�ldig annorlunda ramgeometri och st�rre hjul. Den k�nns inte fullt lika rapp, men desto stabilare.

Om det finns en gud s� best�mde hen sig f�r att j�vlas ordentligt med mig, f�r n�r jag f�tt hem cykeln (genom cykling) och bytt om till vettiga kl�der s� b�rjade det pissa fr�n himlen. Och inte lite heller! Nyfikenheten fick mig dock att strunta i det och jag for ut i skogen.

Det var l�nge sen jag hade s� kul, mol alena! Den nya cykeln k�nns med sina st�rre hjul och b�ttre fj�dring brutalt �verl�gsen i terr�ngen. Samtidigt ger geometrin en mer uppr�tt st�llning som �r bekv�mare; perfekt f�r mina f�rortssafaris. Men den �r stor, den l�ga ramen till trots, och jag n�r inte ner till marken med f�tterna sittandes i sadeln.

Jag inser att det kan vara lite provocerande att vurma f�r s�h�r dyra prylar (ca 20 lax) n�r man �r amat�r. Det �r precis som med kamerasaker. Man klarar sig utan problem med enklare doningar, men v�ljer man att punga ut s� f�r man smaka p� teknisk perfektion. F�r mig �r det v�rt det. F�r andra inte.

------------------

Jag kan inte nog understryka att lyckan med att cykla kommer fr�n att man tar sig fram utan motor. Vare sig du v�ljer skogen, grusv�gen, cykelbanan eller landsv�gen, s� �r grundk�nslan densamma. Det �r utopiskt bra n�r det �r som b�st. Man rullar n�stan motst�ndsl�st fram genom stad och landskap. Visst, regn �r ju inte s� kul. Men p� samma s�tt som regnet st�r, f�rn�jer alla de andra dimensionerna ens framfart. Dem som du missar om du sitter inne i en bil. Dofter, ljud, vind, kontakten med underlaget.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min stora avsky inf�r medel�lders m�n i trik�er som tror att de �ger v�rlden. Visst, k�r g�rna s� snabbt du kan n�r det �r s�kert. Men fan inte i rusningstrafik p� Stadsg�rdsleden. Det �r ungef�r lika beg�vat som att h�lla 250 km/t p� svensk motorv�g. Visa h�nsyn och coola ner lite ist�llet.

D�lig marknadsf�ring och ett m�ktigt tr�d

Thu, 23 May 2013 23:35:39 +0200

Den absolut st�rsta f�rdelen med en kompaktkamera �r att den kan vara med hela tiden. Min ligger antingen i jack- eller kavajfickan, eller i en minimal axelv�ska. Den st�r inte, v�ger n�stan ingenting och kan plockas fram precis n�r som helst. Det betyder inte att jag anv�nder den s�rskilt mycket, men att den finns d�r n�r jag k�nner f�r att ta en bild. Den �r en slags f�rs�kring, kan man s�ga. En liten grunka som med sin blotta existens h�jer livskvaliteten f�r oss som brinner f�r fotografi.

Som till exempel n�r jag och n�gra av mina arbetskamrater gick tillbaka mot jobbet fr�n en trevlig lunch, en bit bort. P� v�gen noterade jag en lite komisk scen, ur ett marknadsm�ssigt perspektiv.

Sony RX100 @ f/5,6

Det g�ller att s�tta upp sina reklamskyltar p� r�tt st�llen. Detta �r uppenbarligen inte ett s�dant! Det professionella montaget med kvalitetsprodukter ser inget vidare ut, eller vad s�ger du?

Visst hade man kunnat ta bilden med en mobilkamera, som en av mina kamrater gjorde. Men d� kommer den ocks� bara att h�lla "dokumentationskvalitet". Kanske helt okej n�r motivet talar f�r sig sj�lv, som h�r. Men visst blir det trevligare om man kan erh�lla en bild med h�g teknisk kvalitet n�r man �nd� h�ller p�.

Det h�r borde jag faktiskt pyssla med oftare. Allts�, att ta bilder i f�rbifarten av saker som r�kar passera n�r man egentligen g�r andra saker. Dessa tankar har sin upprinnelse i ett fint tr�d jag fotograferade h�rom dagen.

Sony RX100 @ f/4 � Panorama av tv� bilder

Bakom f�re detta Stefanskolan (som nu heter n�got annat) i Kristineberg st�r detta v�ldiga tr�d, omgivet av gamla ekar. Jag har g�tt f�rbi det m�nga g�nger och t�nkt att det �r v�ldigt grannt. Men s� stannade jag till just den h�r g�ngen och kikade lite n�rmare. Stammen �r s�kert 1,5 meter i diameter vid marken och kronans topp torde n� upp�t 20 meter.

Jag tog n�gra bilder och plockade med mig ett blad, f�r jag mindes att jag f�r inte alltf�r l�nge sedan k�pt en bok om tr�d.

Bladet hann tyv�rr skrumpna en aning innan jag alldeles nyss genom bokens nyckel f�rs�kte artbest�mma det. Till sist kom jag �nd� fram till att det m�ste vara en �svartpoppel� av n�got slag. Ett tr�d som naturligt inte f�rkommer i Sverige.

Sony RX100 @ f/1,8

Jag �r nog inte den typiske k�paren av boken. F�gelsk�dande, blomfotografering och artbest�mningar har aldrig intresserat mig. Men den �r s� trevligt upplagd att jag �nd� m�ste rekommendera den. Man kan sitta och bl�ddra lite f�rstr�tt och kika p� de fina illustrationerna, eller s� kan man l�sa den ganska omfattande delen om svensk skogshistoria. Om hur ek-, hassel- och bokskogarna bytts ut mot gran och fur i s�dra Sverige �ver ett tidsspann p� bara n�gra hundra �r. Eller om hur olika tr�slag anv�nts f�r b�tbyggande, tunnor, l�kt, balkar och annat.

Sony RX100 @ f/1,8

Ibland �r det faktiskt h�rligt att f� n�rda ner sig lite. Gr�va i s�nt som de flesta inte bryr sig om och som i dagens samh�lle kan te sig ointressant. Men egentligen; borde man inte ha viss k�nnedom om naturen i sitt eget land? Jag tycker det.

Att den m�ktiga poppeln inte naturligt h�r hemma h�r g�r den bara intressantare. G� g�rna dit och kika om du har v�garna f�rbi.

Avbrott i kompaktkameraanv�ndandet och lite historia fr�n Bromma

Tue, 21 May 2013 23:27:13 +0200

Under ganska precis en m�nad har jag inte r�rt min systemkamera. Nedpackad i v�skan som d�rtill ligger i ett sk�p, har den f�tt avtj�na ett h�rt men r�ttvist straff i ensamhet och nesa, f�r grova brott mot lagen om kreativitetsh�mmande h�g fotoutrustningsvikt (jag �nskar verkligen att en s�dan fanns!). Men nu �r saken utagerad och vad som tidigare h�nt �r gl�mt och f�rl�tet.

Hemkommen i eftermiddags till tomhet, hunger och olust lade jag mig att sova p� s�ngen ett slag, och n�r jag vaknade klockan 18:53 var alla problem som bortbl�sta. Ett utm�rkt tillf�lle att utforska sin omgivning med Heffaklumpen, precis som f�rr, s� jag tog tuben till Abrahamsberg och b�rjade g� hem�t.

Nikon D700 med Zeiss 35/1,4 @ f/1,4

Lillsj�n �r som namnet antyder inte s� stor. Dock har den en mycket sp�nnande historia d� den fordom varit del av en havsvik nedanf�r Ulvsunda. Det �r det �ldsta k�nda ortsnamnet i hela Stockholm faktiskt, d� det f�rekommer p� en runsten fr�n tusentalet.

P� andra sidan sj�n fr�n d�r bilden �r tagen sett, strax till h�ger, l�g Riksby. Under medeltiden var det en stor by och g�r man upp i backen ovanf�r Kvarnbacksv�gen kan man l�tt f�rest�lla sig att det var ett gott l�ge i den b�ljande s�dersluttningen.

Av Linta-sundet, som f�rband Ulvsundasj�n med M�laren under vikingatiden, finns idag bara den konstgr�vda Lillsj�kanalen, som dock tidigare var den naturliga Lill�n. L�ngs denna vandrade jag vidare.

Nikon D700 med Zeiss 35/1,4 @ f/5,6

Nu hoppar vi n�gra hundra �r fram�t i tiden. Det h�r �r "Inspektorsstugan" f�r den gamla j�rnv�gen mellan Sundbyberg och Ulvsunda. Industrisp�ret var i bruk till f�r bara n�gra �r sedan, och idag bygger man den nya Tv�rbanegrenen till Solna p� samma banvall. Inspektorsstugan ligger emellertid en bra bit bort, men g�ngv�gen till h�ger i bild har varit j�rnv�gssp�ret som under en kort tid p� 40-talet sammankopplade stambanan med sp�rv�gslinje 13 fr�n Alvik. Tanken var att man skulle kunna ta sp�rvagnen fr�n Alvik till Sundbyberg (vilket nu till sist blir verklighet!), men efter bara n�gra �r rev man upp sp�ret � utan att ha anv�nt det � d� busstrafik var det som g�llde i d�tidens anda.

Stugan ligger vid den r�da punkten 290 p� kartan nedan, och man kan d�r �ven se linjestr�ckningen.

Problemet med den h�r kartan �r att Bromma Flygf�lt anlades p� 30-talet, och uppenbarligen finns det inte h�r! S� varf�r g�r j�rnv�gen �ver Lillsj�kanalen redan innan dess? Jag �lskar att gr�va i s�nt h�r. Det finns huuuuuuur mycket trevligt material som helst p� n�tet. Men just nu, s�h�r dags, g�r vi vidare.

Fr�gan som just nu maler i mitt huvud �r; varf�r i helvete sl�pade jag p� mer �n tv� kilo kamera? Blev det b�ttre av det?

Nikon D700 med Zeiss 35/1,4 @ f/1,4

Vid den �vergivna villan p� Margretelundsv�gen f�rs�kte jag leka lite med kort sk�rpedjup. Tyv�rr k�nns det bara f�nigt. Det g�r m�jligen en annars usel bild kul att titta p�, men knappast bra. Bilden s�ger inget och jag har ingenting att ber�tta om den. Men jag vill �nd� visa den just d�rf�r.

-----------------

M�naden med kompaktkameran har varit v�ldigt nyttig. Den l�ngtan efter kort sk�rpedjup och st�rre sensorformat som ni kan se uttryck f�r i bilderna ovan, har visat sig i m�nga fall helt on�dig. Vad jag saknat mest �r ist�llet en s�kare att s�tta �gat till och ett trevligt handhavande.

Samtidigt blir jag automatiskt mycket seri�sare n�r jag fotograferar med storkameran. Jag vill pl�tsligt ber�tta n�got och den �kade bildkvaliteten hj�lper mig att finna inspiration till det. F�rmodligen borde jag ha ett mellanting mellan klump och fickv�nligt.

-----------------

Avslutningsvis den vanliga uppmaningen: Gr�v d�r du st�r! Det finns sp�nnande historia att gr�va fram om n�stan vilken plats som helst. Och vem vet; du kanske f�r en helt ny relation till din hemvist om du vet mer om den.

Hundrafemtio bilder p� tjugo�tta dagar

Sat, 18 May 2013 21:25:57 +0200

Diskussionerna om varf�r, vad och hur vi fotograferar kan ibland inspirera och f� oss att t�nka till; kanske f�rb�ttra v�r relation till kameran och motivet genom nya insikter. Men de kan ocks� g�ra folk uppr�rda n�r n�gon tar sin egen uppfattning p� lite f�r stort allvar och okritiskt propagerar f�r �den r�tta l�ran�. Det h�nder precis hela tiden och jag �r sj�lv knappast oskyldig.

M�nga g�nger f�rr har jag framh�llit vikten av att inte ta on�digt m�nga bilder, vilket kan ses som just s�dant propagerande. F�r det �r klart att det under vissa omst�ndigheter kr�vs m�nga bilder f�r att uppn� det man vill, till exempel f�r att f�nga ett speciellt �gonblick i en fotbollsmatch eller liknande. D�r fungerar det (nog � jag har inte provat) inte att h�lla igen p� avtrycket och leka minimalist.
I m�nga andra situationer �r jag d�remot helt �vertygad om att man tar mycket b�ttre bilder om man st�ndigt str�var efter att varje tryck p� knappen ska ge en bild man kan vara n�jd med. Visst �r det en pretenti�s tanke, men varf�r inte om det fungerar?

------------------

Under den senaste veckan har jag tagit en cykeltur n�stan varje dag, och idag var inget undantag. F�rsommaren rasar och jag har sv�rt att f�rst� hur man kan sitta inne under helgeftermiddagar eller vardagkv�llar.

Du hade f�rmodligen v�ntat dig bilder p� blommor eller gr�nska efter dessa rader, men icke! Att jag trivs i densamma betyder inte att det �r n�got jag har lust att fotografera. Ist�llet �r det som vanligt f�rorten, betongen och rostet som lockar.

DSC00151 heter bildfilen. Det inneb�r att jag just idag passerat 150 bilder med min Sony RX100 som jag �gt i ganska precis en m�nad. Och d� har jag �nd� haft den med mig hela tiden, varje dag.

F�r varje kamera som passerar min �go tar jag f�rre och f�rre bilder per anv�ndningstid. F�rhoppningsvis beror det till st�rsta delen p� att jag nu �r ganska s�ker p� vad jag vill fotografera, samt hur. Det finns inte l�ngre n�gon mening med att lalla runt och gl�djefnattskn�ppa massa bilder ens n�r kameran �r ny.

------------------

Dagens cykeltur gick genom R�cksta, N�lsta, Sp�nga, Tensta, �rvinge, Rissne, B�llsta och slutligen hem genom Ulvsunda. Jag vet inte vad det �r, men jag dras st�ndigt till f�rorterna. D�r finns en slags bitterljuvt, tilldragande vemod. Men ocks� hopp och dr�mmar.

H�rom dagen harvade jag runt i Solna och nj�t av de vackra f�rgerna hos fasaderna p� miljonprogramhusen.

Nu kanske du skakar p� huvudet. Vackert? Jo, jag �r allvarlig. M�nga av f�rorterna �r otroligt trevliga i sin planering och arkitektur, med parker, breda gator, g�ngv�gar och sm� centrum med aff�rer. D�remot har vi politiker som under n�gra �rtionden gjort allt f�r att de ska bli obeboeliga f�r civiliserade m�nniskor. De har n�stan lyckats och jag drar mig numera f�r att cykla i vissa omr�den annat �n p� dagtid.�

Vi �terg�r till att diskutera kameran ist�llet f�r dessa f�rbjudna �mnen. F�r alltid l�r det vara n�gon (bosatt annorst�des) som blir uppr�rd om jag g�r in p� orsakerna.
Sony RX100 g�r sitt jobb med bravur. Den g�r ner i benfickan p� mina kortbyxor, eller i br�stfickan p� jackan. Men, vore det inte f�r det s� hade jag l�tt hellre valt en kamera med st�rre sensor. Nyckelordet h�r �r v�skl�shet. Man kan f� riktigt vettig bildkvalitet ur en kamera som kan tas med �verallt, till och med sommartid med endast t-tr�ja och kortbrallor p� sig!

Av de 150 bilderna �r det kanske en tiondel som h�ller m�ttet, men det beror inte p� kameran utan p� mig. Det mesta blir ren dokumentation, som h�r nedan.
Emellan dagens tur och den i Solna hann jag med en l�ng j�kla repa bort�t Barkarby d�r jag bara vara tvungen att sv�nga in p� en hemlig v�g.

Jag fortsatte s�klart, r�tt ut p� landningsbanan f�r flygplatsen som sedan l�nge �r nedlagd. Det �r s�nt som �r tjusningen med cykelturer i f�rorten. Man har aldrig en aning om var man hamnar.

Jag har aldrig karta med mig och aldrig n�gon plan. Jag bara k�r och hittar det jag hittar.

�nd� brukar ungef�r 5 bilder om dagen r�cka. Hur ofta hittar man fler intressanta saker �n s� att fota? Visst, man kan ta hundra bilder p� samma motiv och sen sitta och v�lja ut den som blev b�st. Men hur kul �r det?

----------------

Unna dig en kamera som passar dina behov, om du anser dig ha r�d. Som du s�kert f�rst�tt av detta inl�gg beh�ver det inte alls inneb�ra det b�sta t�nkbara. Sen �r det bara att dra ut och �va, �va och �ter �va. Till exempel genom att aldrig ta en bild utan att t�nka efter ordentligt innan. Det l�nar sig.

Vi ses i f�rorten!

V�gen till Kurdistan

Sat, 11 May 2013 23:36:24 +0200

L�rdagmorgonen inleddes med sv�r �ngest, som ganska snart f�rbyttes till utst�bar oro. Dj�vulen kan komma och knacka p� med sitt budskap n�r man minst anar det, men vid det h�r laget har jag mina receptfria l�sningar klara. En l�ng cykeltur fick det bli, d�r den ovanst�ende bilden var den enda som togs. Ty som s� ofta p� sistone har fotograferandet f�rpassats till en biroll i tillvaron. P� gott och ont.

Egentligen hade jag t�nkt h�lsa p� en gammal v�n. Han f�rstod och vi tr�ffas imorgon ist�llet.

------------------

�ngest �r ett luddigt begrepp. Det kan inneb�ra vad som helst fr�n l�tt magknip och oro, till hj�rtklappning och en k�nsla av att man �r inst�ngd i ett tr�ngt rum utan luft d�r paniken �r n�ra. Den kan vara antingen fysisk eller psykisk, eller b�de och. F�r min del har den minskat i styrka �ver �ren, men den kommer alltid lika ov�ntat.

Efter cykelturen hade det lugnat sig, men oron gnagde. S� efter middagen gick jag runt kvarteret. Till Kurdistan.

P� l�ngt h�ll s�g jag att honom sitta med en rykande kopp te, vid ett rangligt litet tr�bord mitt p� trottaren utanf�r butiken. Klockan var ganska precis nio och koltrasten sj�ng. Solen som just var p� v�g ner bakom de gulbruna funkishusen v�rmde inte l�ngre, men dess n�rvaro och sommarens int�g kunde inte annat �n f� mig att le.

� Hej, v�lkommen!

Den mustaschbeprydde mannens st�ndiga v�nlighet har en och annan g�ng f�tt mig att t�nka igenom min syn p� migrationspolitiken, som jag har ganska starka �sikter kring. Jag k�pte tv� folk�l och en fryst, f�rdig matl�da. � Varf�r �r jag inte lika trevlig sj�lv? fr�gade jag mig. Gesundaplans Livs, eller "Lilla Kurdistan" som det st�r p� kvittot, visar vid varje bes�k att m�nniskors godhet inte sitter i deras h�rkomst.

De t�mligen likformiga kvarteren mellan mig och butiken lockar verkligen inte till fotografering. Men om man har en liten kamera i fickan s� kan man gott f�rs�ka.

�
Fixie-cykeln p�minde mig om den m�nskliga naturen. Vi tenderar att k�ra fast i m�nster d�r ytterligheterna ibland kan f� ta f�r stor plats. Man fastnar l�tt i sin bubbla och �ltar sina mantran.

�r det inte minimaliseringen av sin cykel genom att ta bort bromsar och v�xlar, s� �r det s�kandet efter den perfekta kameran, motarbetande av kapitalismen eller avsky inf�r invandringen vi �gnar oss �t. Med mera.

---------------------

Jag har inget emot detta. Men jag p�minner mig g�rna om att livet �r ganska kort. Och n�r ett femminutersbes�k i Lilla Kurdistan kan f�rvandla oro till lugn vet jag att problemen g�r att l�sa. Allihop.

Det �r du som best�mmer, inte betraktaren!

Wed, 08 May 2013 23:21:15 +0200

De fotografiska bilder som verkar tilltala flest betraktare �r ofta ganska l�ttsm�lta. Detta �terspeglas inom alla konstn�rliga ut�velsegebit, och har nog s� alltid gjort. Det avancerade, komplicerade och m�ngbottnade m� i den finare teorin vara det man kanske borde str�va efter. Eller borde man det?

Om man ska leka stor konstn�r �r det nog en bra id�. Men d� b�r man ocks� veta att 9999 av 10000 fotografer aldrig n�r den h�jden. Verksh�jden.

Vi som �nd� �lskar att fotografera b�r � i min enkla mening � ist�llet f�rs�ka renodla v�r konst. Vi b�r l�ta bli att s�ka effekter f�r effekternas skull, och fr�mst l�ta bli att l�tsas att vi tillh�r n�got som vi i sj�lva verket aldrig ens kan komma i n�rheten av. Det �kta konstn�rsskapet.

--------------------

Skit i vad andra har f�r m�l. Frig�r just din tanke kring bilden ist�llet. Och skit i om den duger inf�r inkvisitionen av proffstyckare.

Sj�lv g�r jag g�rna in f�r det l�ttsm�lta, fast p� ett s�tt som f�rhoppningsvis inte st�mmer med klich�erna. Det beh�ver inte finnas n�got tolkningsutrymme, speciella h�ndelser, m�rkliga platser eller subtila budskap f�r att en bild ska kunna vara trevlig att titta p�. Och �r det inte det som r�knas?

Har motivet form och f�rg s� kan man alltid presentera det s� att det blir trevligt att betrakta p� bild. D�ri ligger utmaningen f�r mig. Att g�ra det meningsl�sa meningsfullt, endast eller i alla fall mestadels genom grafik.

Kr�ngla inte till det helt enkelt. �tminstone inte f�r n�gon annans skull �n din egen. Det �r ju du som ska vara n�jd, och blir du det s� kan du vara s�ker p� att vissa andra ocks� kommer gilla det du g�r.

Som social varelse �r jag ibland lite os�ker p� mig sj�lv, s�rskilt i st�rre grupper. Jag k�nner mig stundom pressad att bete mig p� ett s�tt som jag egentligen inte vill. Men som fotograf ser jag mig ist�llet som frigjord. Jag beh�ver inte pretentionerna l�ngre. Pekpinnarna och m�stena �r gl�mda och l�mnade f�r l�nge sen. Jag fotar det jag vill och inget annat.

Denna frihet skulle jag vilja att alla fotografer kunde k�nna. Jag �r helt s�ker p� att de allra flesta skulle b�rja ta b�ttre bilder om de sket i vad betraktaren ska komma att tycka. "B�ttre" utifr�n fotografens eget perspektiv d� f�rst�s. Det �r ju det som r�knas.

---------------

Bilderna �r tagna med Sony RX100