Kajsa Kavats blogg

Gl�dje och stolthet

Wed, 08 Aug 2012 11:14:27 +0200

�ven jag s�g i l�rdags Pride-paraden, f�r�f�rsta g�ngen faktiskt, och det som kanske �verraskade mig allra mest var att det fanns en s�dan f�rgsprakande�gl�dje och stolthet p� Stockholms gator, s� det finns n�stan inte.

Det k�nns som om det i dagens Sverige har infunnit sig en slags "anti-diskriminering" och tolerans. T�nk tillbaka i tiden bara tio eller tjugo �r; det fanns inte samma tolerans i samh�llet som det finns idag. Tolerans f�r alla v�ras olikheter. Det k�nns idag som en sj�lvklarhet att alla f�r vara som de �r, oavsett ursprung, religion, k�n, sexuella preferenser eller vad det �n �r! Visst, det finns fortfarande undantag, men jag tycker mig kunna sk�nja en mer �ppenhet, tolerans�och acceptans f�r hur olika vi m�nniskor �r hos fler och fler. Och jag tycker att det �r s�� underbart med denna gl�dje och stolthet!

Alla f�r vara som de �r och �r stolta �ver det!

�

�Gr�nt ljus f�r k�rlek, i vilken form den �n ter sig!

Happy Pride!

/Kajsa Kavat

"Long time - no see"

Mon, 06 Aug 2012 22:06:12 +0200

�ven om jag vet om att det inte �r grammatiskt korrekt engelska �r rubriken ovan likv�l ett bra uttryck p� engelska att anv�nda n�r l�ng tid har g�tt och man har inte�h�rt av sig p� l�nge.�F�r det �r s� det �r.�Ingenting har�h�nt och �nd� har allt h�nt! Det �r som n�r man inte har tr�ffat en n�ra v�n p� l�nge och n�r man sedan efter l�nge och�v�l tr�ffas s� �r allt annorlunda, men �nd� inte, det k�nns som om man senast tr�ffades ig�r. Visst �r det en fantastiskt?

Man skulle ocks� kunna skriva "long time no sea" f�r inget vatten har passerat under broarna samtidigt som en massa vatten har forsat fram!

�

Jag skrev i b�rjan av �ret om 2011 som ett �r i svartaste sorg och �hade f�rhoppningen om�att 2012 skulle bli b�ttre, f�r jag trodde i �rlighetens namn inte att det kunde bli mycket v�rre, men det kunde det tydligen ...

En v�n ber�ttade en g�ng f�r mig att om man tror att man kanske inte �r p� r�tt v�g i livet, ja d� f�r man kanske best�mma sig f�r att prova en annan v�g. Och om det �r s� att ocks� den v�gen leder �t fel h�ll, ja d� f�r man prova ytterligare�en annan. Och om det �r s� att �ven den leder in i en �terv�ndsgr�nd, ja, d� f�r man kanske bygga en helt ny!

Jag tyckte det l�t vettigt och har sedan dess provat alla v�gar som finns, b�de breda raka�autostrador och sm� slingrande stigar, men ingen har lett mig p� den r�tta v�gen; min r�tta v�g. Jag har byggt nya v�gar b�de hit och dit, l�ngt bort och lite i n�rheten. Jag har verkligen pr�vat allt! Och det enda jag har lyckats �stadkomma �r att jag har g�tt totalt vilse, min inre GPS har slutat att fungera och jag k�nner mig bara f�rvirrad i allt vitt-varr.

S�, i ett klarsynt �gonblick, slog det mig som en sten i huvudet; det finns ingen v�g f�r mig att g�!�Jag ska ju inte g� n�gonstans, jag KAN �nd� inte g� n�gonstans, jag kan inte fly,�... , jag ska bara vara, h�r och nu,�och jag ska�sluta att str�va s� himla mycket, det �r �nd� s�� himla jobbigt att str�va...

En annan v�n sa mig att man blir starkare och helare av motg�ngar! Ja, kanske det �r s�. Vad trist livet p� en r�kmacka m�ste vara n�r allt g�r som p� r�ls! Jag skulle inte vilja vara utan mina motg�ngar, inte mina medg�ngar heller f�r den delen. Jag vill verkligen k�nna att jag lever!

H�r skulle jag g�rna vilja flika in en l�nk till Gabriellas s�ng som �r n�got av det vackraste jag vet:

http://www.youtube.com/watch?v=-Hs9ck1aal8&feature=related

Det �r nu som livet �r mitt
Jag har f�tt en stund h�r p� jorden
Och min l�ngtan har f�rt mig hit
Det jag saknat och det jag f�tt

Det �r �nd� v�gen jag valt
Min f�rtr�stan l�ngt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig n�tt

Jag vill k�nna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill k�nna att jag lever
Veta att jag r�cker till

Jag har aldrig gl�mt vem jag var
Jag har bara l�tit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
F�r att jag �r jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten g�r mot dag

Jag �r h�r
Och mitt liv �r bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta d�r n�nstans

Jag vill k�nna att jag levt mitt liv

I min tr�dg�rd finns en del fantastiska sm� skapelser, som trots min fr�nvaro, �nd� �terkommer, �r efter �r. Det �r en slags tr�st mitt i alltihopa!

�

N�, jag �r inte alls under isen, �ven om det�kanske�kan verkar s�. Drygt halva semestern �r avklarad med ljuvligt inneh�ll, resten kommer bara att bli �nnu b�ttre! Jag vet inte egentligen varf�r jag oftast har ett s�dant�positivt sinnelag, men det �r s�dan jag �r. Just nu, h�r och nu, b�rjar resten av mitt liv!

Ha en sk�n kv�ll alla, det ska jag ha!

/Kajsa Kavat

En s�llsynt f�gel

Wed, 29 Feb 2012 10:28:09 +0100

Jag har alltid fascinerats av ordspr�k, tales�tt�och citat, hur de kom till och vad de inneb�r. I� detta blogginl�gg t�nkte jag illustrera n�gra med n�gra av mina bilder fr�n helgens bes�k p� Skansen.

(F�r er som inte ser vad bilden f�rest�ller, s� �r det en lite lattjo fisk som har �gonen ovanf�r vattenytan, men jag minns inte vad arten heter.)

Det g�ller att ha �gonen med sig (och hj�rnan p�) n�r man simmar omkring i livets l�mska vatten.

Man vet aldrig vad som v�ntar runt h�rnet.

(Jordekorre)

Egen h�rd �r guld v�rd - Ett hem som man kan kalla sitt alldeles egna �r lika ov�rderligt som guld och gr�na skogar!

(Jordekorre)

Den som spar han har (... fast kanske inte alltid�s� s�rskilt roligt under tiden, men sen ... klackarna i taket!!!)

(Gr� h�ger)

Syns man inte s� finns man inte. Varf�r �r det s� himla viktigt f�r alla att synas s� himla mycket? Det r�cker v�l om n�gra ser mig eller framf�r allt att just DU ser mig. S�, hmm, det r�cker v�l om jag g�mmer�mig s� h�r lite lagom?

�

(Gr� h�ger)

Ingen �r perfekt i allas �gon. Men alla �r perfekt i n�gons �gon.

B�ttre fly �n illa f�kta�kan man tolka�som ett r�d om att inte ge sig in i strid med en �verl�gsen motst�ndare, men det kan ocks�handla om att l�ta bli att engagera sig i n�gonting d�r man har sm� m�jligheter att lyckas.

Om det �r f�rnuftet som formar m�nniskan, s� �r det k�nslan som leder henne.

Att st� med vatten upp till fotkn�larna �r aldrig kul. B�ttre att vara ute p� hal is och ha det glatt, �n att g� i lera och s�rja (Robert Broberg). F�r visst �r det h�rligt med m�nniskor som ser till det positiva f�rst och fr�mst...?

En sann v�n �r som en s�llsynt f�gel, man blir glad av att ses och h�ra den sjunga!

Hoppas att du ocks� har en sann v�n!

/Kajsa Kavat

�r det fusk ...

Mon, 27 Feb 2012 19:43:48 +0100

...att fotografera djur i bur?

Nja, det �r ju inte precis n�gon sport, kan jag tycka. Jag beundrar er som kan sitta dag ut och dag in f�r att�f�nga det d�r r�tta foto-tillf�llet i skogen. En dag ska jag ocks� skaffa mig tillr�ckligt t�lamod f�r att kunna g�ra det.

Just att fotografera n�got levande, n�got som r�r sig lite ober�kneligt tycker jag �r s�� sp�nnande. kanske f�r att det ocks� �r s� sv�rt!

I helgen "fuskade" jag. F�rdelen �r ju att man kan komma hem med n�gra skapliga bilder p� djur man annars aldrig skulle st�ta p�. Skansen �r en utm�rkt plats att "fuska" p� s� h�r �rs, lugnt och stilla, och djurv�rdare som g�rna ber�ttar om djuren (gissar att de, helt f�rst�eligt,�blir ganska less p� att ber�tta samma sak om och om igen under sommarhalv�ret).

J�rven �r ju bara f�r s�t, ser ut som en liten nallebj�rn, men n�r man kollar in de breda tassarna med kraftiga klor och ser dem kalasa p� stora k�ttbitar kommer man ju snart p� andra tankar.

Ensam-djuret lo-katten r�r sig s� graci�st vackert och �r man katt-�lskare kan man inte annat �n att bli f�rtjust i dessa skygga djur, som �r sv�ra att f� syn p� i de svenska skogarna �ven om den �r ganska vanlig.

Att m�ta en varg-hane med blicken, det k�nns, nackh�ren n�stan reser sig!

Mantelbabianen med str�nga blicken, hm, nu k�nns det verkligen som om man har gjort n�got ofog och borde sk�rpa sig!

Det var f�r kallt utomhus�f�r att f� se p� n�gra av de s�ta lemurerna, men personalen tr�stade oss med att det fanns krokodil-bebisar, hm, javisst de �r ju ganska s�ta n�r de �r sm�, eller nja kanske inte ... den blicken och de huggt�nderna ... hua!

Surikaten �r ett fascinerande djur p� det s�ttet att de bildar sm�samh�llen med upp till 30 individer i en grupp, hur kan de bara h�lla sams? Artens framg�ng i Kalaharis og�stv�nliga �ken i Botswana beror p� samarbetet inom gruppen. Genom att alla h�ller ihop kan de t.ex jaga bort rovdjur, som �r mycket st�rre �n de sj�lva.

T�nk om vi m�nniskor kunde samarbeta lite b�ttre, vad skulle vi inte d� kunna �stadkomma? Fred p� jorden och ett gott liv till alla?

Ha en varm kv�ll!

/Kajsa Kavat

�

Semmel-tider

Sun, 19 Feb 2012 21:40:57 +0100

Nu b�rjar snart den d�r f�r m�nga efterl�ngtade semmel-tiden, n�stan lika helig som p�sk och jul f�r en del. Jag sj�lv �r v�l egentligen inte stormf�rtjust i dem, �ven om de naturligtvis �r goda, men jag tycker verkligen att jag uppt�ckt n�got nytt i och med att jag kommit p� n�got som jag kallar matens kemi.

Det finns ju n�gra slags kemiska formler som �r viktiga vid matlagning f�r att konsistens och struktur ska bli den r�tta. I nyare recept av vetebr�d anv�nds inte ljummen degv�tska utan kall,�sm�ret ska vara rumstempererat, inte sm�llt och inte kylsk�pskallt och sedan f�r br�det j�sa lite l�ngre. Prova dessa r�d och du f�r ett helt annat vetebr�d! Jag provade med lussekatterna i julas och de brukar ju bli s� evinnerligt torra ganska snabbt, men med dessa f�r�ndringar i receptet, jisses, vilken skillnad! Idag blev det semmel-bak p� detta recept:

Degen g�rs av 50 g j�st f�r s�ta degar, 3 dl kall mj�lk, 150 g rumsvarmt sm�r, 3/4 dl vit sirap, 3/4 msk kardemumma, 2 krm salt, 8-9 dl dinkelmj�l. Arbeta degen i hush�llsmaskin 15 min, l�t j�sa under bakduk 30 min.

Ta upp degen p� mj�lat bakbord, dela i 30 delar och rulla till runda bullar som tillplattas l�tt, j�s p� pl�t 50 min, pensla med �gg och gr�dda i 200 grader i 8-10 min.

Fyllningen g�rs p� 200 g s�tmandel som hackas f�r hand och blandas med 1 dl socker, inkr�m fr�n bullarna och lite mj�lk.

L�gg en klick fyllning i varje semla, p� med tv� klickar gr�dde, semmel-locket och sedan lite florsocker p� toppen.

Garanterat en succ�, prova sj�lv!

Ha en fortsatt s�t kv�ll!

/Kajsa

Varje fotografs dr�m (?): en fullformatare!

Sat, 18 Feb 2012 23:38:14 +0100

F�rst och fr�mst m�ste jag po�ngtera att jag inte �r n�gon tekniker och i �rlighetens namn �r jag heller inte speciellt intresserad av teknik. Men i och med mitt foto-intresse har jag �tvingats� l�ra mig lite om min kamera och den teknik som beh�vs f�r fotografering. Jag �r p� ingalunda sett full�rd, det finns mycket, mycket mer att l�ra f�r mig.

Trots ovanst�ende t�nkte jag i detta inl�gg�ber�tta lite om hur jag upplevde att fotografera med en fullformatskamera (Nikon D3S), som jag fick l�na under en m�nads tid i somras. Min vanliga kamera (Nikon D7000) r�kade ut f�r en fallolycka och efter att ha haft den inl�mnad halva sommaren fick jag f�rst l�na en D90 och senare just denna D3S. Tack, Scandinavian Photo, det var verkligen fin service och en kul foto-upplevelse!

Kameran fick f�lja med lite varstans.

Hem�n, V�stmanna�arna p� Island:

Vulkanen Eyjafjallaj�kull p� isl�ndska fastlandet.

En stor nackdel med�D3S �r storleken och vikten. Storleken kan ju vara bra ibland, liksom visa �h�r kommer en fotograf!�, men det g�r ju inte att ta bilder i smyg precis, man SYNS med en s�dan kamera! Men att b�ra omkring p� 1,3 kg (som�D3S v�ger) j�mf�rt med 0,8 kg f�r D7000 m�rks! Min axel tog stryk efter en vecka, det kanske man dock kan st� ut med, men sj�lv avskyr jag att b�ra tungt!

Det kvadratiska formatet som�D3S har g�r att den k�nns s� stabil och stadig, och jag skulle tro att den skulle kunna t�la lite tuffare tag och kanske tom en mindre fall-olycka (vilket som sagt min D7000 inte gjorde).�D3S �r ocks� v�ders�krad mot extremt v�der.

N�got som D3S g�r klart b�ttre �r att man kan f� ett �nnu kortare sk�rpedjup vid makro och portr�tt samt man kan utnyttja extrema vidvinkel-objektiv till fullo. Nu hade jag i och f�r sig enbart ett 24-70 mm optik till den D3S jag fick l�na. Till min D7000 har jag ett Tamron 90 mm makroobjektiv som jag anv�nder f�r v�xter och portr�tt, men jag har knappt lyckats fota n�got med st�rsta bl�ndare 2,8 (vet dock inte varf�r?). Med fullformataren�lyckades jag �nnu b�ttre. B�de portr�tt och makroblommor fick en alldeles s�rskilt sk�n oskarp bakgrund.�

Arholma utanf�r Norrt�ljes kust:

Ser du hj�rtat?

Nu anv�nder jag s�llan blixt och det beh�vs knappt sommartid (n�r jag hade fullformataren till l�ns), men v�rt att notera �r att det finns ingen inbyggd blixt i D3S. D�remot s� finns det ju m�jlighet att anv�nda sig av ett osedvanligt h�gt ISO. Jag testade att fotografera en eldshow p� natten med h�gsta ISO (25�600) och det m�rks knappt n�got brus alls. Nu hade jag i och f�r sig inte min D7000 att j�mf�ra med, men jag �r s�ker p� att den inte skulle lyckats alls s�rskilt bra under de f�rh�llandena.

Om man inte av en eller annan anledning gillar att anv�nda stativ, s� �r�D3S perfekt! Vid fotografering under skapligt normala f�rh�llanden hade jag inte alls problem med skakningsosk�rpa, vilket jag annars har problem med (klarar bara knappt 1/60 s med D7000).

N�va i botaniska tr�dg�rden i Visby.

D3S hade en fantastisk funktion, som var till stor hj�lp f�r mig som har lite synfel (undrar just om det �r �ldern som b�rjar ta ut sin r�tt?). N�r man bl�ddrade bland tagna bilder i monitorn visade den en liten markering d�r sk�rpan i bilden fanns. Det gjorde det v�ldigt l�tt att redan i kameran sortera bort bilder med "fel" fokus bland likartade bilder. Denna funktion �r nog den jag saknar allra mest i min D7000.

Den st�rre bildsensorn p�D3S (2,5 g�nger st�rre) g�r ju att man inte blir besviken n�r man ser den tagna bilden. Man f�r ju med exakt det man ser i s�karen. Antar att det �r d�rf�r det kallas en fullformatare.

S�, ja, en fullformatare �r i alla fall en dr�m f�r mig,�s�rskilt om jag slipper b�ra den! Finns det kamera-caddies att hyra?

Ha en h�rlig kv�ll!

/Kajsa Kavat

�

Isformationer

Sat, 18 Feb 2012 22:48:34 +0100

Jag undrar just varf�r isformationer �r s� sp�nnande, speciellt kombinerat med rinnande vatten och ett fint ljus.

Kan det vara f�r att man ser n�got annat bortom sj�lva bilden, former av n�got helt annat?

Ett rabarberblad?

En strandad s�l?

En s�vlig snigel?

En ihopkurad liten f�gel, kanske en str�mstare?

Och ser ni huvudet av en and stick upp ur vattnet i bildens �versta v�nstra h�rn?

Och s� dyker det upp en flodh�st ...!!!

Ja, allt kan h�nda d�r ute! Var f�rsiktiga!

/Kajsa Kavat

- Jag ser ljuset!!!

Thu, 12 Jan 2012 21:45:38 +0100

Kommer du ih�g texten i sagan om Br�derna Lejonhj�rta?�Jag var �tta �r n�r boken publicerades 1973 och var helt fr�lst i Astrid Lindgrens sagor. Tidigare hade Madicken fascinerat mig s� mycket att jag till och med skrev ett brev till Astrid Lindgren, d�r jag b�nade och bad om att hon skulle skriva en forts�ttning om Madicken. Hon svarade faktiskt p� mitt brev och skrev att hon kanske en dag skulle skriva mer om Madicken. Det gjorde hon faktiskt�till slut ("Madicken och Junibackens pims"), men det kanske inte var enbart min f�rtj�nst, �ven om jag g�rna ville se det s� d�.

Den sommaren n�r�Pappa l�ste h�gt f�r mig och mina syskon om Br�derna Lejonhj�rta tror jag faktiskt att�jag f�rst ins�g att livet inte bara �r rosenr�tt. Boken �r faktiskt lite som livet sj�lvt; m�rkret med�sjukdom, d�d, f�rtryck, f�rr�deri och till och med tyranni, blandat med det varma och ljusa: tro, hopp, mod, lojalitet och k�rlek. I slutet av boken ber�ttar Jonatan f�r lillebror Skorpan att draken Katlas eld har br�nt honom s� illa�att han nu kommer att bli f�rlamad och kanske d�. Jonatan vill nog helst d� men ber�ttar varmt om vad som h�nder d�: om landet Nangilima d�r det endast finns glada �ventyr. Skorpan vill inte skiljas fr�n sin bror utan b�r honom p� ryggen fram till ett stup och hoppar sedan: "�, Nangilima! Ja, Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!"

Precis s� k�nner jag just nu! Jag ser ljuset! Ljuset i slutet av den l�nga, l�nga tunneln! Denna dag drack jag mitt morgonkaffe vid en sj� medan jag tittade p� ett svanpar som simmade lite lojt och lugnt omkring i viken.

Det var egentligen f�r tidigt f�r att fotografera, men redan d� ins�g jag att dagen skulle ge det d�r vackra, varma vinterljuset.

�

Vindarna har v�nt nu, ljuset har �ntligen kommit �ter!

Ha det s� gott!

/Kajsa Kavat

Sorg av den allra svartaste sort

Sun, 01 Jan 2012 12:13:29 +0100

Jag �r s� himla glad att 2011 �ntligen �r slut!

Det har varit ett mycket kaotiskt �r, d�r s�� m�nga negativa h�ndelser har travats p� varandra i en alltmer icke-sinande str�m, att jag n�stan, men bara n�stan, har�tappat fotf�stet. Jag inser f�rst nu hur tyngd jag m�ste ha varit. Det �r som om jag hela tiden har k�mpat mig upp ur vattnet f�r att f� n�stippen �ver vattenytan, men s� har n�got h�nt som tryckt ned mig igen, och jag har f�tt k�mpa mig upp igen till vattenytan ...

En del s�ger att hela livet �r en kamp, en kamp�v�rd att k�mpa och visst �r det s�, men ibland m�ste man f� vila lite ocks�; bara luta sig tillbaka och bara vara om s� bara f�r en stund.

Jag har alltid varit en str�vande person, som vill f�rs�ka bli en b�ttre m�nniska i olika avseenden, hela tiden str�va mot att ha lite roligare, se lite mer av v�rlden, att alla i�min omgivning m�r bra�... Nu �r jag innerligt tr�tt p� all denna str�van och all denna kamp. Jag s�ger upp mig! Nu f�r det vara slut p� alla sjukdomar, krig, br�k och annat el�nde. Jag vill bara ha det lugnt och sk�nt, sitta under en korkek och lukta p� blommorna!

Allt som h�nt under 2011 har naturligtvis inte varit d�ligt, men det svarta har �verskuggat allt roligt som h�nt. N�r jag t�nker tillbaka p� 2011 k�nner jag nu mest sorg, sorg av den allra svartaste sort. Varf�r �r sorg f�rresten s� himla svart och varf�r g�r den bara inte �ver?

Jag s�rjer att livet inte tog�den v�g som jag hade t�nkt mig, jag �r inte den som har styrt mitt liv, utan det �r omst�ndigheter som styrt mitt liv och jag har tvingats leva med och finna mig i situationen.

Nu st�r ett nytt fr�scht �r i farstun och v�ntar p� att f� komma ig�ng. P� n�got s�tt f�r man d� en chans att b�rja om, f� lite ny energi och komma igen med ett nytt alldeles blankt �r framf�r sig. Jag hoppas p� ett b�ttre �r, inte bara f�r min egen del, min familj och mina v�nner, utan f�r alla och envar! Och fred p� jorden och ett b�ttre liv 2012 f�r alla!

Gott Nytt �r!

Kram Kajsa Kavat

Tomten ...

Tue, 27 Dec 2011 09:52:45 +0100

eller�Midvinternattens k�ld �r h�rd �r en dikt av Viktor Rydberg, som alltid betytt mycket f�r mig, speciellt�vid juletid. Min pappa brukade f�rr recitera den p� julafton, vad jag minns helt utantill.

N�r man l�ser dikten lite snabbt och ytligt kan det verka som om den beskriver en idyll, hur tomten g�r omkring p� g�rden och ser till att djuren har det bra och att husbondfolket sk�ter om sin g�rd ordentligt. Men d�r finns ocks� en g�ta, som �r sv�r att l�sa, men tomten g�r och funderar p� den och jag har alltid trott att den handlat om livets m�l och mening. Vad tror du?

Midvinternattens k�ld �r h�rd,
stj�rnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig g�rd
djupt under midnattstimma.
M�nen vandrar sin tysta ban,
sn�n lyser vit p� fur och gran,
sn�n lyser vit p� taken.
Endast tomten �r vaken.

St�r d�r s� gr� vid ladg�rdsd�rr,
gr� mot den vita driva,
tittar, som m�nga vintrar f�rr,
upp emot m�nens skiva,
tittar mot skogen, d�r gran och fur
drar kring g�rden sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det l�r b�ta,
�ver en underlig g�ta.

F�r sin hand genom sk�gg och h�r,
skakar huvud och h�tta �
�nej, den g�tan �r alltf�r sv�r,
nej, jag gissar ej detta� �
sl�r, som han pl�gar, inom kort
slika sp�rjande tankar bort,
g�r att ordna och pyssla,
g�r att sk�ta sin syssla.

G�r till visthus och redskapshus,
k�nner p� alla l�sen �
korna dr�mma vid m�nens ljus
sommardr�mmar i b�sen;
gl�msk av sele och pisk och t�m
P�lle i stallet har ock en dr�m:
krubban han lutar �ver
fylls av doftande kl�ver; �

G�r till st�ngslet f�r lamm och f�r,
ser, hur de sova d�r inne;
g�r till h�nsen, d�r tuppen st�r
stolt p� sin h�gsta pinne;
Karo i hundbots halm m�r gott,
vaknar och viftar svansen sm�tt,
Karo sin tomte k�nner,
de �ro gode v�nner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det k�ra,
l�nge och v�l han m�rkt, att de
h�lla hans flit i �ra;
barnens kammar han sen p� t�
nalkas att se de s�ta sm�,
ingen m� det f�rtycka:
det �r hans st�rsta lycka.

S� har han sett dem, far och son,
ren genom m�nga leder
slumra som barn; men varifr�n
kommo de v�l hit neder?
Sl�kte f�ljde p� sl�kte snart,
blomstrade, �ldrades, gick � men vart?
G�tan, som icke l�ter
gissa sig, kom s� �ter!

Tomten vandrar till ladans loft:
d�r har han bo och f�ste
h�gt p� skullen i h�ets doft,
n�ra vid svalans n�ste;
nu �r v�l svalans boning tom,
men till v�ren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
f�ljd av sin n�pna maka.

D� har hon alltid att kvittra om
m�nget ett f�rdeminne,
intet likv�l om g�tan, som
r�r sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans v�gg
lyser m�nen p� gubbens sk�gg,
strimman p� sk�gget bl�nker,
tomten grubblar och t�nker.

Tyst �r skogen och nejden all,
livet d�r ute �r fruset,
blott fr�n fj�rran av forsens fall
h�res helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dr�m,
tycker sig h�ra tidens str�m,
undrar, varth�n den skall fara,
undrar, var k�llan m� vara.

Midvinternattens k�ld �r h�rd,
stj�rnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig g�rd
gott intill morgontimma.
M�nen s�nker sin tysta ban,
sn�n lyser vit p� fur och gran,
sn�n lyser vit p� taken.
Endast tomten �r vaken.

(Hm, n�, inte ens tomtarna �r vakna, de har �tit f�r m�nga lussekatter!)

Hoppas att ni alla har och har haft en riktigt god juletid, den varar ju �nda till p�ska!

/Kajsa Kavat