The Blogg

The bird i stereo

Fri, 09 Jan 2009 09:46:42 +0100

Även fast jag verkligen försöker se "allt" när jag komponerar och exponerar en bild så är det väldigt ofta som jag hittar nya detaljer i mina bilder i samband med det digitala efterarbetet. Jag antar att det är inget konstigt, men i min strävan att bli en mer kompetent fotograf (går förvisso dåligt) så blir jag alltid lika besviken när jag i efterhand ser sådant i min bild som jag borde ha tänkt på och tagit hänsyn till i själva exponeringsögonblicket.

Men ibland upptäcker man ju roliga detaljer som i princip skulle ha varit omöjligt att se när slutaren arbetar. Jag sitter och tittar på bilder som jag tog sent på hösten 2007, bilder som jag ännu inte har hunnit att gå igenom då jag har varit utomlands nästan hela 2008. Jag plockar upp en halvbra bild på cykel- och gåbron mitt inne i Umeå för att se om jag kan göra något av den.

När jag arbetar med oskarpa masken i 100% läget råkar jag få syn på följande detalj:

Det är ju alltid trevligt med vänliga gester av tillsynes trevliga människor.

Busungen

Sun, 04 Jan 2009 13:37:54 +0100

Jag tänkte ta någon bild eller två på ungarna, så jag håller som bäst på att rigga upp blixtar och kameran. Min son Simon som är ganska haj på hur saker och ting fungerar drar fram en stol, slår på kameran och tar trådutlösaren och trycker av innan jag hinner reagera. Jag hade hunnit få upp en av blixtarna och tycker bilden illustrerar min son på ett utmärkt sätt.

Paul hansen vs James Nachtwey

Tue, 23 Dec 2008 18:54:29 +0100

Idag så hade jag tid att läsa min tidning FOTO (2009 nr 1). Redan i innehållsförteckningen ser jag att en artikel handlar om James Nachtwey, en bildjournalist vars bilder jag uppskattar. När jag väl kommer fram till sidan 26 där artikeln börjar så är jag spänd av förväntan och ser fram emot att bli inspirerad av hans estetiska budskapsbringande bilder. Men på sidan 29 blir jag mycket konfunderad. På sidan presenteras två bra bilder varav bilden där palestiner slåss mot den israeliska armén får mig att bli konfunderad.

Hmm...

Jag känner så väl igen bilden, men ändå inte. Jag har sett den, men inte just den här. Jag sitter och funderar en stund innan jag hämtar mitt exemplar av Paul Hansens Människa Människa. Mycket riktigt, på sidan 152-153 så finns bilden. Samma fast ändå inte. James bild måste vara tagen bara någon sekund innan Pauls. Hade jag inte vetat att det var två olika fotografer så hade jag utgått från att det var bilder ur samma bildserie. Ganska coolt egentligen. Jag som i min naivitet trodde att bildjournalisterna söker sig till egna "jaktmarker" för att ta de unika bilderna. Jag utgår från att Paul har en motsvarande bild som James och vice versa. Pauls bild tycker jag är mycket bra. Den har allt...dramatik...estetik...tragedi. James bild är också bra, naturligtvis, men i denna duell så tycker jag att Pauls bild är helt klart vassare.

Att fota dem som inte vill bli fotade...

Tue, 17 Jun 2008 12:41:38 +0200

...är inte så lätt alltid. Jag befinner mig i ett land (Afghanistan) som är ett otroligt spännande, vackert och hemskt land. Fotomöjligheterna här är över min förmåga till att förstå och ta till vara (fotografiskt)...med andra ord, det finns otroligt mycket att fota. Natur, dokumentär, bildjournalistik, porträtt, barn, ja allt som man bara kan komma på. Självklart är det så även hemma, men det är så lätt att bli hemmablind...bara fota det jag normalt fotar osv. Här...det tar aldrig slut.

...men...

Detta är ett land som i många fall inte vill bli fotograferat. Kvinnor...helt uteslutet om man inte vill kränka kulturer,seder och riskera sitt eget (och i värsta fall kvinnans) liv. Barn...helt okej för barnen, men inte alltid för de vuxna. Att fota män, i synnerhet de som inte är så vänligt inställda till västerländska personer (som jag), seder och bruk, de vill inte ställa upp. Men viss finns det Afghaner som vill att jag fotar dem, men ibland krävs en liten muta eller två.

Att fota naturen är ju inga problem...eller...ja...det är ju inte många ställen som man kan vistas på utan att det finns någon Afghan...som blir orolig när kameran tas fram. Drygt 31 miljoner Afghaner trängs i detta land så det är folk överallt...precis överallt. Där man minst anar det, där man är helt övertygad att här kan inte en själ ha sökt sig...då dyker det upp en fåraherde...eller en kamelkaravan...eller smugglare som trodde likadant som vi.

Vad gör jag i Afghanistan. Jo, arbetar som spaningssoldat för ISAF. Även det skapar en barriär mellan mig och det fotografiska målet. Uniformerad och beväpnad...inte helt optimalt för att söka kontakt med en lokalbefolkning som plågats i årtionden av krig.

Men visst fotar jag, men det blir mest vår egen verksamhet. Bilder som skulle kunna tas i vilket land som helst Sverige har soldater i. Men jag vill dokumentera Afghanistan...kulturen...miljön...och ffa folket

Om ni har möjlighet att åka hit någon gång...ta den då...ni kommer inte bli besvikna. Ett fanastiskt (hemskt) underbart land.

Alla uppskattar inte alltid mitt fotograferande...

Sun, 27 Apr 2008 23:46:45 +0200

Min son Simon är RIKTIGT less på allt fotande av honom i tid och otid. Nu är det riktigt svårt att få honom att ställa upp på en vettig bild. Så när han härom morgonen, just som vi skulle gå iväg till dagis, fick syn på sina simglasögon och ville promt sätta på sig dom...så var det ju bara att passa på..."självklart så får du sätta på dig dom om jag får ta en bild på dig". Då ställde han lydigt upp. Jag fick till och med tid att ställa in alla värden på kameran och blixten i lugn och ro och dessutom ta flera exponeringar.

Vi blev lite sena till dagis, men vad gör det när ett dylika tillfälle ges. Lite senare så kommer jag hem, tankar ner bilderna i datorn, fixar till den du ser ovan och epostar till min fru Karin. "Du tvättade väl munnen på honom innan du lämnade honom på dagis?", var den enda kommentaren. Hmmm.

Digitalt i Afghanistan, har du r�d och tips?

Sun, 30 Dec 2007 07:43:36 +0100

Nästa år (2008 alltså) ska jag arbeta i Afghanistan i ca 8 månader. Självklart tar jag med mig min Nikon D80 dit, men jag har börjat att fundera på ett par praktiska saker.

Förutsättningar

Afghanistan kan (vad jag förstår) vara ett mycket dammigt land. Jag har ett Nikkor 18-135 monterat och planerar inte att byta ngn gång, vilket borde minska risken för damm på sensorn. Jag kommer antagligen att vistas längre perioder (veckor) i perifer miljö, utan tillgång till bland annat elektricitet. Därför att har inköpt ett Nikon batterigrepp då det medföljer en adapter för AA batterier. Då blir jag inte lika beroende av att kunna ladda batterierna. Kameran blir dock rejält större.

Frågeställningar

Durabilitet: Överlever min Nikon D80 detta? Hur kan jag öka kamerans överlevnadschanser?

Kapacitet: Hur många exponeringar räcker en uppsättning AA batterier (jag tittar ofta på displayen)?

Mellanlagring: Jag kan tänka mig att jag sparar ca 50 bilder om dagen (fotar ca 200-400 bilder för detta). Ska jag investera i ngn mellanlagringsstation? Finns det ngn som är fältmässig (damm och stöttålig)? Finns det ngn som kan använda vanliga AA eller AAA batterier/ eller hur länge räcker en laddning? Ska jag köpa en massa minneskort istället? Jag fotar alltid i RAW.

Transport: Jag funderar på hur jag lämpligen ska transportera min utrustning (Nikon D80 med batterigrepp samt ett Nikkor 18-135 mm objektiv, Blixt SB-600, massa AA batterier samt 3 x Nikon batterier + laddare, polariseringsfilter, rengöringsutrustning, minneskort, ev mellanlagringsstation med mera. Transportsystemet måste vara damm och regntåligt/tätt, tåla en hel del ruff hantering, göra utrustningen lätt att komma åt och vara bekväm att bära utan att vara i vägen för min övriga utrustning (Stridsväst 2000 med fickor framtill och på sidan, vapen som jag bär på höger sida, sjukvårdsutrustning som transporteras i en ryggsäck). Jag har funderat på en vanlig axelväska typ LowePro Steahlt reporter AW eller ngt liknande. Eller har du ngn erfarenhet av dessa förutsättningar och hur löste du transportproblemet då?

Fototekniskt: Har du ngr tips på vad jag bör tänka på när man fotar i denna miljö (jag är mest van att fota i skandinaviska förhållanden)? Att det blir en hel del användande av upplättningsblixt misstänker jag.

Tacksam för dina föreslag och/eller erfarenheter!

�r min Nikon det allra heligaste?

Tue, 25 Dec 2007 12:20:45 +0100

Häromdagen så hade vi varit och handlat (STOR handlat). Vår V70 var full med ICA kassar av det större formatet. Jag hade även klämt in min Tamrac kameraväska med min Nikon D80 med Nikon batterigrepp, Nikkor 18-135 objektiv och SB-600 blixt bland alla kassar. Inget som min fru noterat, så när hon började lyfta ut kassarna vid vår hemkomst så for kameraväskan i backen (asfalt). Det dova, tunga ljudet av ngt som går sönder fick mig att stelna till. VAD I HE...!!! Jag fick besinna mig så att jag inte omgående kastade mig över väskan för att med avancerad akutsjukvårdsteknik undersöka, diagnosticera och åtgära eventuella skador och symtom. Det är ju ändå bara en pryl........eller.....nä, för sjutton....det är ju min NIKON!!!!! Hur som helt så lyckades jag prioritera att ta in ungarna, matkassarna och kameraväskan oöppnad. Men så fort vi var inne och ungarna fått av sig sina kläder så öppnade jag väskan. Min oro och ångest fick mina fingrar att fummla. Upp med kameran. Motljusskyddet var bara skit...och optiken lite rappligare än tidigare. Däremot visade det sig efter en nogrann anamnes och undersökning att allt fungerar som tidigare. Inte ens ngt märke hade det blivit på kameran. Men...motljusskyddet.....kaputt. Alla 2 riktiga kamerabutiker i Umeå är stängda inför helgen. MÅSTE ha ett motljusskydd. Lyckades dock med ett snabbhärdande epoxylim hjälpligt laga motljusskyddet så att det kan användas tills jag kan köpa ett nytt. Tyvärr sitter delar av mina fingrar kvar på motljusskyddet då jag inte hann ta bort dem innan limmet härdat. Ser lite makabert ut.

Skit händer...men nu gick det ju bra. Tänk om kameran pajjat. Förvisso är den ordentligt försäkrad, men ändå. Jag har inte så mycket pengar att jag bara kan gå och köpa en ny, så det skulle ju kunna gå flera veckor innan fotandet kunde återupptas....hemska tanke.

Min stackars fru Karin fick otroligt dåligt samvete. Jag överreagerade typ massor och blev dessutom av ngn anledning sur. Vilket jag inte förstår, då jag normalt sett har en mycket avslappnad inställning till prylar för övrigt. Men min Nikon väcker starka reaktioner hos mig uppenbarligen. Dessutom fick jag en elakt tanke om att jag ska utnyttja hennes dåliga samvete genom att påstå att objektivet är trasigt...jag måste köpa ett nytt...och då passa på att uppgradera objektivparken. Men tack och lov som kom jag på mig själv med dessa tokiga tankar.

God fortsättning och gott nytt år och allt det där!

Total m�rkl�ggning

Sat, 15 Dec 2007 08:38:16 +0100

I torsdags hann jag att närvara på min dotter och sons Luciafirande på dagis. Avdelningen hade tagit det kloka beslutet att ha luciatåget på eftermiddagen för att möjliggöra närvaro av så många föräldrar som möjligt. Visst blir det stämningsfullt när de släcker alla ljus för att förstärka den mysiga och fridfulla stämningen. Men det blir ju så svårt att fota, åtminstonne för mig som INTE är ngn expert på blixthantering. Har en juste blixt (Nikon SB-600) med en förbannat dyr bouncer i billig plast, så förutsättningarna finns antar jag, bara jag vet hur jag ska göra. Hur som helst så tog jag ett 60-tal exponeringar, alla 1-stegs underexponerade (av misstag). Jag raderade säkert 80% av bilderna. Några blev bra som "minnesbilder". Min Nikon D80 skapar ganska så gryninga bilder på ISO 800 när det fotas i mörkret med för lite kräm i blixtens uteffekt. Typiskt.

Dessutom är miljön i dagiset ganska så rörigt, dvs det blir plottrigt i bakgrunden. Ovan är det min dotter Sofia som Lucia. Bakom i rad tre skymtar min son simon som en liten tomte. Jag fotar från "höften" så min dotter Sofia tittar mig i ögonen faktiskt och hon har precis upptäckt mig. Hon trodde det bara var mamma som skulle hinna dit. Mindre bra bild som förhoppningsvis i framtiden kommer ha ett högt affektionsvärde för oss och Sofia.

M�rkligt ljusfenomen

Fri, 14 Dec 2007 08:29:50 +0100

I helgen var jag med min familj hos svärföräldrarna som bor på landet utan för Burträsk i Västerbotten. När solen var påväg ner på lördagseftermiddagen uppstod detta ljusfenomen på himlen.

Bor man i Norrland och är som jag friluftsmänniska så har man sett en hel del olika vackra ljusfenomen, men faktiskt inte just detta.

Fumligt v�rre!

Fri, 14 Dec 2007 08:19:20 +0100

I fredags så köpte jag äntligen ett efterlängtat batterigrepp till min Nikon D80. 1700 pengar kostade det, men jag hade redan bestämt mig för att det är det värt. Direkt efter inköpet for vi upp till mina svärföräldrars hus utan för Burträsk i Västerbotten. Så fort som jag kom dit så monterade jag batterigreppet och...ja jösses vad klumpig kameran blev. Greppet är egentligen alldeles för bred för min högerhand. Det var svårt att hitta ett bekvämt grepp på en gång, men efter lite fumlande så fick jag till det. Dagen efter så var det dax för fotografering av mina barn när vi leker i snön utomhus. Inser direkt att avtryckaren på greppet är mycket känsligt vilket blir speciellt tydligt när jag har handskar på mig samt autofokusen inställd på C. Tog massor av bilder av "misstag".

Här är en av många bilder som kom till under själva kompositionsarbetet. Jag trycker ner greppets avtryckare för att fokusera, men tar en bild i stället. Här är det Simon och Sofia som åker på en "kick".

Bortsett från ovan beskriva problem, så finns det självklart några fördelar. Jag kan ha dubbla batterier vilket ökar prestandan markant, ffa då det är kallt ute. Det följer med en insatts för AA batterier vilket är en fördel då det inte finns tillgång till laddningsmöjligheter.

Dessutom blev min Nikon D80 så jäkla ball. Ser grym ut. Alla mina fotopolare reagerar..."skaffat ny kamera???"...eller mina polare som är noviser på foto..."jösses vilken värstingkamera!". Känns viktigt ;-)