Str�varkort

Det har b�rjat r�ra p� sig

Fri, 17 May 2013 10:36:12 +0200

L�mnade in ett av mina kamerahus till Sch�nherrs ig�r f�r sensorreng�ring, bl�ste rent ett par andra hus fr�n vinterns samlade damm och ytsmuts samt bl�ddade lite bland gamla bilder f�r att fundera �ver hur jag ska kunna ta n�gra nya.

F�r det ju s� att varenda bild jag exponerar redan finns d�r inuti skallen. N�r jag v�l h�jer kameran och trycker av betyder det bara att jagsett den. �ntligen k�nt igen och hittat den.

Bilderna kommer till inuti hj�rnan. Kameran �r det fantastiska redskapet att kommunicera det med andra m�nniskor - och med sig sj�lv.

Jag funkar s� har jag m�rkt, att jag ser b�st i fr�mmande milj�er och det �r n�got som jag m�ste jobba p�. F�r det �r i n�romr�det som det lockande �finns, det som jag kommer att s�tta st�rst v�rde p� i framtiden och som jag vill bevara.�

S� det blir till att b�rja g� omkring med en kamera f�r att vara beredd. Problemet �r bara att jag �nnu �r en (ibland) h�rt arbetande man och att kameran d� �r i v�gen. � andra sidan �r dom ju r�tt sm� och oansenliga numera s� det kanske funkar �nd�. Det g�r det ju f�r Moriyama.

H�r �r n�gra av dom gamla bilderna som jag tittade p� ig�r:

H�r i Rom

Napp i Palermo

Konsten finns d�r ute, Moma, New York City

Som en spegling av varandra, Nara, Japan

Solbadare utanf�r S:t Pauls i London

Jag gillar visst kameror!

Tue, 14 May 2013 08:46:27 +0200

Om nu n�gon skulle f�tt f�r sig n�got annat: kameror �r toppen tycker jag. Att jag skulle �lska dom �r v�l att ta i, men jag gillar vad man kan g�ra med dom. Och jag skiter i vad det st�r p� dom.

Jag trodde i min enfald att det d�r onanistiska draget som fanns p� fotoskolan p� sjuttiotalet, att sitta ett g�ng och pilla och talla p� diverse tyska och japanska och en och annan svensk sm�lla skulle g� �ver. Men det verkar som att jag hade fel. Pillandet och tallandet bara forts�tter. Kanske accelererar det till och med.

Men i grunden �r kameran f�rst�s en alldeles makal�s manick. Ett magiskt verktyg f�r oss som inte med hj�lp av en penna eller ett ritkol kan �terskapa det v�ra �gon och v�r hj�rna ser.�

Fast det �r lite absurt att sj�lva maskinen f�r s� stort utrymme i diskussionerna. Inte ber�ttar jag vilken sorts dator jag skriver det h�r p�, vilka skor jag gick till jobbet i eller om jag f�redrar Zo�ga framf�r L�fbergs Lila.

Men s� fort man publicerar ett enda litet kort s� ska det st� vilken kamera, optik, bl�ndare och br�nnvidd man anv�nt. I varenda text om nya modeller redog�rs f�r brus och pixlar till f�rbannelse. Och f�rs�ker jag avyttra en �verbliven digitalsm�lla p� n�tet, �r den os�ljbar om jag inte kan kl�mma ur mig hur m�nga exponeringar den gjort? Vem bryr sig? Egentligen?

Priset togs n�r jag f�r ett tag sen s�lde en filmdriven, mekanisk kamera och fick den fr�gan: hur m�nga exponeringar har den gjort? Jag struntade i att svara.

Om man bet�nker att n�gra av historiens fr�msta dokumentationer av m�nskligt liv gjorts med primitiva l�dor d�r varken ljusstyrka eller exponeringstid kunnat stoppa vision�ren under skynket, s� blir det l�tt l�jev�ckande med allt prat ifall det verkligen g�r att anv�nda den nya lilla Nikonkameran med sin pyttesensor eller ej. Och r�cker nya Fujin eller m�ste man investera i en Leica?

Tv� av sextio- och sjuttiotalets fr�msta bildprojekt genomf�rdes med Canons lilla halvformatare Dial, n�rmast att betrakta som en leksakskamera. Det var Walter Hirschs Londonreportage taget under en enda dag, den 13 april 1968 och Jacob Holdts Amerikanska bilder 1977. B�da fotograferna S�G n�got och de anv�nde den kamera som stod till f�rfogande f�r dem. Och de skapade fotohistoria.

F�r att nu ingen ska tro att jag �r besatt av missionen att dissa kameramarknaden och gl�djen �ver att f� pilla och talla, vill jag ber�tta att den h�r bilden �r tagen med en japansk digitalkamera, processad i en amerikansk dator och upplevd under gr�kall Londonhimmel i p�skas.�

Den gyllene masken, Islington, London.

Canon & Nikon. Eller Leica?

Mon, 13 May 2013 21:10:03 +0200

Vad beh�ver man f�r att skapa bra bilder? F�r att v�cka intresse och ta den d�r sortens kort som ingen kan motst� att titta p� och beundra? F�r att bli den d�r riktigt Store Fotografen som limmar in �ra, priser och ber�mmelse?

Ett intressant liv kanske n�gon skulle s�ga:. N�gonting s�rskilt att ber�tta om. N�got som g�r ut�ver �tta-till-fem-tillvaron, tacos p� freda'n och en chartervecka i Antalya om v�ren.

En ungdom p� Reeperbahn till exempel. Eller transvestitkompisar i Paris. N�gra dramatiska krig p� andra sidan klotet. Kanske en egen stadsdel i Tokyo att rota runt i. Ett liv i knarkarkvartar i Tulsa, som tjackhora i �New York eller bland romer i �steuropa.

Eller egna �gon att se med.�

�gon att rikta mot den lilla del av livet och verkligheten som tilldelats just mig. Jag kanske inte rumlar med oredliga kamrater och lever i sus och dus. Men jag lever just mitt lilla liv och det �r jag faktiskt helt ensam om. Och det kan vara n�got att ber�tta om. I ord - som i bild.

Passion �r inte alltid svallande k�nslor och breda penseldrag. Passion kan vara att se och envisas med att vilja tala om vad man ser. Som Sune Jonsson gjorde till exempel. Han kr�p n�ra och kom t�tt inp� �livet som han s�g det, utan stora gester och �th�vor. Kanske skymtar en Renatbutelj n�nstans, men det �r ocks� allt av excesser och det vilda livet man kan ana. Annars �r det vanligheten han ber�ttar om. P� sitt alldeles egna, ovanliga s�tt.

Och alla vet v�l egentligen att det �r l�ttare att dra till sig uppm�rksamheten om man s�nker r�sten och viskar?

Det gr�na gr�set och den andra sidan �r en av v�ra fr�msta undanflykter f�r att slippa g�ra n�got bra av v�ra liv. Liksom att l�gga ut tusenlappar p� nya kameror och gluggar som ett alibi f�r att byta upp sig till nya kameror och gluggar om ett halv�r igen.

H�r �r n�gra bilder av tr�ngseln i London i p�skas.

H�stloppet Grand National p� puben The Cambridge.

Superhj�ltar p� en bussh�llplats i Islington.

Kuddkrig p� Trafalgar Square.

Rubriken p� det h�r inl�gget? Tja, det var bara f�r att testa om Alf Johanssons kommentar till min �blogg ig�r st�mmer. Att man f�r flera som kollar om man skriver k�nda kameranamn i rubriken. Vi f�r v�l se.

L�t oss snacka kort!

Sun, 12 May 2013 12:24:24 +0200

Jag �r s� less p� kameror. Inte rent fysiskt och anv�ndarm�ssigt - tv�rtom �r de r�tt trevliga att ha och g�ra med. Men allt snack om dom. Fy fan, det st�r mig upp i halsen.�

P� Fotosidan �r det n�stan bara teknikprat, prylar, prylar, prylar. S�llan snack om vad man g�r med den och dom. Om resultatet, bilderna allts�; den diskussionen lyser mest med sin fr�nvaro. Det �r som att det �r l�ttare att snacka analogt kontra digitalt, pixlar kontra korn, Leica kontra allting annat. Men var �r korten? Resultaten av alla miljontals kronor som pytsas in f�r prylarna? Bilderna f�r tusan?

Sj�lv har jag just gjort �rets debut. Gett mig ut f�r att kolla in tillvarons absurditeter igen. Dom som finns d�r st�ndigt och j�mt men som jag inte orkar titta efter n�r det �r vinter, m�rkt och kallt. Ibland har jag haft en kamera med mig, ibland inte. Det k�nns inte s� viktigt att alltid registrera, viktigare att bara se. Att l�ta �gonlocken vara uppf�llda och ta in.

Under vinterhelvetet brukar jag bl�ddra i olika fotografers b�cker f�r att p�minna mig sj�lv om att det kommer b�ttre tider. Dagar av ljus och v�rme och n�tter av hetta och �tr�.�

N�gra av dem jag tittat extra mycket p� den g�ngna vintern �r min st�ndige f�ljeslagare Tony Ray-Jones, engelsmannen som dog alldeles f�r ung 1972 men som hann g�ra m�sterverket A Day Off. Jag har ocks� hittat en arvtagare till honom, Iain McKell, som �nnu inte �r lika vass men vars nya bok Beautiful Britain �nd� �r riktigt inspirerande.

Gregory Crewdsons sm�stadstabl�er �r ocks� alltid uppt�ndande p� mig liksom sv�rtan och motst�ndet hos Michael Ackerman. Helen Levitt och Lasse Tunbj�rk har ocks� delat plats p� mitt nattduksbord under vintern. Googla p� namnen och kolla in dom, det �r de v�rda.

Och nu �r jag som sagt p� g�ng igen. H�r �r n�gra nya kort fr�n den g�ngna helgen. S� hej p� dig v�ren!

Man m�ste g� ut och g�

Wed, 01 May 2013 20:49:01 +0200

Annars f�r man ingen soppa. Och det var hit vi gick. Vi tr�ffade ett �g�ng Bruce-fantaster som bodde i t�lt. En hade varit p� 45 konserter. Fast inte Konserthuset 75; d� var han inte f�dd. Men det var jag och jag var d�r. 2000 gick in och 20 000 gick ut som hans kompis p�pekade. Fast jag var faktiskt en av de 2000!

Och p� l�rdag �r det dags igen. F�r 7:e g�ngen? Bruce i Friends f�r f�rsta. Schuckert att ha en s�n arena p� spotth�ll. Welcome to Solna Mr Springsteen.�

Sopps�ndag & go'morron v�rlden!

Wed, 01 May 2013 12:12:36 +0200

Idag �r det sopps�ndag - trots att det bara �r onsdag. En gammal fin tradition tillsammans med gamla fina v�nner.

Det �r ocks� den f�rsta dagen p� den del av �ret som �r levbar f�r mig. Borta �r sn�n, borta �r isen p� Brunnsviken, borta �r kylan i mitt hj�rta och min sj�l. Nu kan det bara bli b�ttre!

D�rf�r �jag vill �nska er alla en riktigt varm och god v�r! Nu �r livet tillbaka i leken.

PS. Man f�r inte spara p� gr�dden om soppan ska bli v�lsmakande.

Det h�nder. Jag k�nner att det h�nder!

Sun, 17 Feb 2013 09:20:33 +0100

Det �r p� g�ng. En liten blyg solstr�le letar sig in i mitt ide och killar mig p� n�san. En l�ng vinter i helvetet n�rmar sig sin uppl�sning. Det plaskar utanf�r grott�ppningen, droppar och dr�ller, precis som fr�n n�san.

Kanske, kanske �verlever man en vinter till? Fast att k�pa storpack verkar fortfarande en aning utmanande. Det f�r blir normal size.

Men �nd�, undret �r som alltid lika stort. Ljuset, det osannolikt sagolika ljuset �r p� v�g tillbaka. En tr�st f�r tigerhj�rtan. Och f�r fotografer. Snart kommer jag att stiga upp och g� ut i solen igen. Skugga handen f�r �gonen. Det finns en del att se fram emot. Den 8 mars fyller jag 63 �r och samma dag har Cartier-Bresson vernissage p� Fotografiska. En hyfsad present. Man tackar!�

T�rs man hoppas?

Fri, 04 Jan 2013 15:33:00 +0100

S� var det d� �ver f�r den h�r g�ngen. Jul och sn�el�nde. Och man lever p�, r�tt in i oxveckornas januari. S�g f�rsta semlorna idag och drog en suck av l�ttnad: dom kom ih�g att baka dom i �r ocks�. Det k�nns tryggt.

F�r �vrigt vill jag �nska alla ett l�ngt och gott liv om ni nu vill ha det. Annars f�r ni v�l b�rja r�ka eller n�t.

Fyyy p� sig Instagram!

Thu, 20 Dec 2012 08:43:47 +0100

Som jag skrev ig�r har jag d�dat mitt Instagramkonto. Jag skrev ocks� att det inte hade n�t att g�ra med skolupploppen i G�teborg men det m�ste jag nog revidera. F�r efter att ha l�st det h�r�i bladen idag finns det all anledning att ta sig en rej�l fund'rare.

N�e, posten kan inte ta ansvar f�r allt som skickas i kuvert och paket. Och (a)sociala medier kan inte ta ansvar f�r allt som s�gs och visas p� deras fora. Det �r grundl�ggande. Men att man efter flera p�st�tningar l�ter konton ligga kvar, som inneh�ller material som kan klassas som barnpornografi, det �r faktiskt inte okej.

Jag tycker man ska vara f�rsiktig med moralism och dito panik. Jag minns videov�ldsdebatten p� sena sjuttiotalet, och �ven om man inte hade fel i allt, s� blev det ju s� fel n�r man tog allvarsminen p� och f�rd�mde, F�RD�MDE. Moralism stinker alltid, hur v�lmenande den �n �r.

Antagligen kommer sidan i tidningsklippet i l�nken ovan att vara borta redan idag. Medial uppm�rksamhet kontra d�lig publicitet brukar f� saker att h�nda snabbt. Men bara att det legat d�r den tid det gjort trots p�st�tningar fr�n skolpersonal visar att Facebookifieringen g�tt f�r l�ngt. Att det inte �r vi som kontrollerar vad vi vill g�ra p� n�tet utan tv�rtom.

Jag kommer just fr�n tunnelbanan d�r jag rest tillsammans med en massa zombier. Alla, utan undantag, satt som vanligt och stirrade ner i sina mobiler och pillade och drog. Inte f�r att Stockholms tunnelbana gjort sig k�nd som platsen d�r blickar m�ts, men numera r�der en glasartad k�nsla av d�dsriket. Inte ens prasslet av gratisblad h�rs l�ngre. Metrofieringen har ersatts av Facebook-ditot.

En riktigt god jul p� er alla!

Hej d� Instagram!

Wed, 19 Dec 2012 08:46:09 +0100

Det har ingenting med upploppen i G�teborg att g�ra, �ven om det �r skr�mmande hur de (a)sociala medierna kan f�rvr�nga m�nskligheten inom oss. S�rskilt om vi �r unga och oerfarna. Nej, att jag nu d�dar mitt Instagram-konto �r betydligt allvarligare �n s�. Deras nya anv�ndaravtal hotar n�mligen min integritet p� ett s�tt som �r fullkomligt ot�nkbart f�r mig att acceptera.

S� h�r st�r det bl a i avtalet:

You agree that a business or other entity may pay us to display your username, likeness, photos (along with any associated metadata), and/or actions you take, in connection with paid or sponsored content or promotions, without any compensation to you.

Det betyder att Instagram tar sig r�tten att anv�nda mig och mina bilder i olika sammanhang som dom sj�lva best�mmer. Reklam till exempel.�

Nu �r jag en r�tt social typ och har d�rf�r redan f�r snart tv� �r sen d�dat b�de mitt Facebook-konto och mitt Twitter-dito. Jag �r n�mligen r�tt svag f�r den n�ra kontakten mellan m�nniskor. Det vill s�ga den d�r man b�de kan se och - vid behov - r�ra vid varandra. Dessutom �r mitt behov av redog�relser f�r dagens meny eller vad n�n (o)gillar ett nytt TV-program begr�nsat.

Nu har jag inte varit s�rskilt aktiv p� Instagram utan mest varit med f�r att f� se nya bilder av mina barnbarn. N�r jag nu l�mnar f�r jag v�l f�rs�ka se och tr�ffa dom IRL desto mer. Den som vill se mina bilder kan ju kolla h�r p� Str�varkort p� Fotosidan. Jag hoppas den forts�tter att garantera min intergritet.

H�r �r ett kort som jag tog i Berlin f�r n�n m�nad sen. Med den av mig �lskade men av m�nga andra f�rtalade Nikon V1. P�skruvad var den nya fantastiska normalen 18,5 mm/1,8. Med den kombon �r det riktigt kul att pl�ta igen s� det kanske kan bli en vana.

H�R�kan du l�sa mer om Instagrams �nya anv�ndarregler och kritiken mot dom.