En bok på hundra dagar. Deadline 18 augusti 2008.

Dag 1: Kulturkrock i Kalmar

Hundra dagar är vad jag har. Det är mitt tidskapital. När de är slut ska jag gå upp till min redaktör på förlaget och dänga en minnepinne med 160 färdiga sidor på hans skrivbord. Jag skulle gärna skriva ut sidorna på papper också för att få till en tung duns istället för ett litet skrammel. Men jag är ganska hårt hållen av mitt miljösamvete. 

 

En komma sex sidor om dagen låter kanske inte så förtvivlat mycket, men jag vet vad som väntar. Prestationsångest, beslutsvånda, tid som bara försvinner ner i det svarta hål vi kallar vardag. Jag har varit där förut. Konsten att vinna en fototävling blir min tredje bok. 

 

Knepig titel? Den är än så länge bara ett arbetsnamn som jag valde för att själva upprinnelsen till boken handlade just om det. Jag kan datera min första tanke på boken väldigt exakt: Någon gång mellan sju och nio på kvällen den tionde maj 2006. Då stod jag i en scoutstuga i utkanten av Kalmar och försökte förklara för ett trettiotal amatörfotografer varför så "konstiga" bilder hade vunnit Kamera & Bilds fototävling Grand Prix. Vid den tiden var jag chefredaktör för tidningen. 

 

Jag tycker själv att jag gick ut ganska hårt. Jag sa att man kan inte vinna så länge man fotograferar efter ett känt facit. Det är som att försöka vinna en tävling i matlagning genom att följa ett gammalt känt recept på köttbullar och hävda att man är den som lyckats följa anvisningarna mest exakt. Nej, mässade jag, om man vill vinna en etapp av Grand Prix måste man våga sig ut på ny mark, okänt vatten, svag is. 

 

 

Mötet blev en kulturkrock i det lilla för mig. Jag har aldrig varit medlem i en fotoklubb. Jag arbetar i mediakvarteren på Söder i Stockholm där atmosfären kan vara pretentiös, ängslig och väldigt trendkänslig. Där frågar ingen varför bakgrunden är i fokus istället för huvudmotivet. Man hummar och nickar och vill absolut inte märka ut sig genom att framstå som bakåtsträvare. På Söder hänger de flesta på det som gäller för stunden, oavsett vad det är. På gott och ont. 

 

I Kalmar Fotoklubb såg jag inte alls samma ängslan, där var luften lättare. Ordföranden Boppe Perhamn personifierar andan. Det var han som lurade dit mig genom att besöka Kamera & Bilds monter på Elmiamässan, dänga senaste numret av K&B på disken (han fick till en hygglig smäll) och fråga vad tusan tidningen menar med att välja så fula bilder. Rakt på sak, men med glimten i ögat. 

 

Sedan det där första föredraget har jag hälsat på fotoklubben ytterligare tre gånger och pratat om bilder – hur man tar dem och hur man bedömer dem. Även om jag varit den officiella auktoriteten undrar jag om det inte är jag som lärt mig mest. Varje gång har jag tänkt att om jag skulle göra en bok så skulle det här kunna bli ett kapitel. Och nu gör jag boken. Nu ska jag försöka transformera de där ganska ostrukturerade föreläsningarna till läslig och begriplig text. 

 

Hade jag börjat från noll så skulle hundra dagar vara på tok för lite. Men jag har som sagt mina kalmarkvällar och två års förberedande anteckningar i botten. Därtill en hyfsat rensad kalender vars största farthinder för skrivandet är en londonresa i slutet av maj och ett bröllop i augusti. 

 

Just bröllopet är det rätt viktigt att jag inte missar. Det är mitt eget. 

 

Inlagt 2008-05-10 08:45 | Läst 3161 ggr. | Permalink
Och du tror inte att bröllopsplaneringen kommer att ta någon tid?
Lycka till i alla fall.
mvh
Bengt
Ha ha. Ja, inte är det själva bröllopsdagen jag bekymrar mig för.
Jag är säker på att en viss person blir sur om du ringer och säker : "hej XX , vet du jag sitter fast i kapitel 9 kan vi inte ses senare" en bestämd augustidag:-)
Svar från gors 2008-05-10 12:30
Då ringer jag hellre förlagsredaktören och berättar att kapitel nio tyvärr blir försenat.

Men allra helst försöker jag se till att inte hamna i den situationen alls.
Lycka till med brölloppet Göran! Kul! Det är sådana här nyheter som värmer hjärtat. Lika myckets som barnens historier. Som igår när Wilma, 4 år, satta sig bredvid mig på soffan, Hon tittade på sig själv och på mig en stund och kom sedan fram till någon sorts slutsats.
-Pappa, när vi står upp så är du mycket längre än jag, men när vi sitter så har vi rumpan i jämnhöjd!
Detta tyckte hon var en helt fantastisk upptäckt. Fast hon kunde inte låta bli att fundera vidare. Efter en stunds intesivt tänkande ville hon fylla i sitt tidigare tes.
-Fast ditt huvud är ändå högre upp än mitt.
Men det verkade inte bekomma henne ett dugg att hennes tes om rumpan inte gällde även huvudet. Jag önskar att ditt bröllopsdag blir fyllt av lika häpnadsväckande upplevelser som detta lilla barns.

Behöver du en fotograf till brölloppet så tror jag att du kan (med lite tur) hitta någon här på denna sajt som kan ställa upp. Fast jag vet inte om detta forums medlemmar är så vana att handskas med en kamera...

Mvh!
-Eero
Svar från gors 2008-05-10 14:15
Tack Eero. Efter sexton år i synd är det på tiden att E gör mig till en ärbar man.

Bröllopsfotograf var det. Vete katten hur jag ska knäcka den nöten. Om det är någon jag känner vill jag ju att den personen ska festa. Och jag vill inte anlita någon jag inte känner. Lutar nog åt gamla beprövade taktiken med engångskameror på alla bord.
Grattis och lycka till! :o)
Svar från gors 2008-05-10 14:19
Tack. Ett "Lycka till" kan behövas. Ja, för boken då. Naturligtvis.
Inte alls konstig titel, tycker jag. :-)
Kan man gissa att du kommer fortlöpande tala om hur arbetet fortskrider?
Gissar också att du INTE kommer att ge ett vinnarkoncept.
Lycka till!
/anders
Svar från gors 2008-05-10 14:24
Min plan är att blogga dagligen. Jag tror att det är bra för min struktur, det blir tydligare hur man tänker och arbetar när man sätter ord på det.

Åh, om det gick att skriva ett rakt och enkelt vinnarkoncept i några enkla steg så skulle jag naturligtvis göra det. Men det ligger i sakens natur att koncept inom kort motverkar sitt eget syfte.
Jag brukar citera en chefredaktör lite förkortat som beskrev den fotografiska utvecklingsstegen så offantligt bra:
1. Först spelar man in ovanliga tidsbevis.
2. Sen vill man visa upp sin tekniska skicklighet.
3. Sen fattar man att ingen bryr sig, och då försöker man få nån att bry sig.

Thats all there is to it.
Svar från gors 2008-05-10 21:47
:-)

Jäkligt snyggt sammanfattat!
Kul blogg! Och intressant bokprojekt!
Dina tankar är alltid så välformulerade att det är en fröjd att läsa. Ser framemot att följa bloggen, och såsmåningom läsa boken.

/Adam
Svar från gors 2008-05-10 21:51
Jag rodnar. Men tack.
Bröllopsnatten lär inte heller vara nå problem, man somnar direkt man luktat på champangen... ;)
Klart att du ska ha en fotograf för bröllopet, jag har en kompis vars kusin har en kompaktkamera, fråga han. ;)
Grattis, och lycka till!

Vänligen Jonas
Svar från gors 2008-05-11 07:50
Hmm, kompaktkamera säger du. Jag undrar om det kan ha varit din kusins kompis jag såg i Gamla Stan i fredags...
Det här skall bli intressant!