Den blomstertid nu kommer

VARNING! Detta blogginlägg innehåller bilder av barn som uppträder på scen!

Nåt slags blomma, för att anknyta till bloggtiteln.

Hoppas att den inledande meningen gått fram, så att de som eventuellt förväntar sig något av större fotografiskt intresse håller sig borta från det här inlägget ...

En massa inledningsvis lite nervösa tonåringar

Sonen berättade att han och några kamrater gjort en kort liten låt de skulle framföra på Uppsala Konsert och Kongress (UKK) vilket först lät kul, men när jag såg att tillställningen hette "Den blomstertid nu kommer" blev jag lite skeptisk. Skolavslutningar var kul att gå på med barnen när de var små, men högstadieelever brukar inte vara så intresserade av att visa upp sig eller särskilt intressanta att se. Det visade sig dessutom att man för att få se och höra dessa hormonstinna tonåringar var tvungen att betala en 50-lapp i inträde ...

Av någon anledning skulle alla ha vit t-tröja på sig.

Texten på ukk.se (och möjligen också ticnet.se där man köpte biljetterna) löd:

"Den blomstertid nu kommer är en slags poetisk fantasi över en skolavslutning. Cirka 350 elever dansar, sjunger, spelar och agerar. Eleverna har gjort musik, koreografi och sånger som blandas med välkända låter av Kent, Svenska Björnstammen med flera."

Den andre av de blå från vänster är sonen Felix.

Det lät hyfsat pretto i mina öron, men jag efter att ha bevittnat arrangemanget är jag förvånad över den talang som finns på Eriksbergsskolan i Uppsala. Sonen och hans tre gitarrkompisar hade kanske inte lagt ner jättemycket jobb på sitt framförande (som var bra), men det var många duktiga dansare och sångare.

Något mindre blå son med kompisar.

Jag slapp dessutom höra de stapplande, rätt fåniga tal, som brukade hållas mellan varje framförande under skolavslutningarna i låg- och mellanstadiet. Här var det bara i slutet som rektor tackade de två musiklärarna och eleverna för utmärka utfört arbete.

Vet inte riktigt vad detta gick ut på, men det var också fint.

Visst är det så att det kanske skulle behövts fler repetitioner för att föreställningen skulle platsa i valfritt talangprogram på teve, men jag tycker det var riktigt bra och blev smått rörd av tillställningen. Det tycker jag att jag får vara när sonen är inblandad, och ni som inte håller med kan ju roa er med annat :)

Nåt slags lite besvärad dans

De sjöng inte om eufori, trots att det är rätt poppis just nu.

De dansade på stolar (jag trodde man skulle dansa på bordet om det ska vara riktigt kul).

Sångegenskaperna var det inget som helst fel på.

Växlingarna mellan olika genrer gick också rätt bra ...

.. och dansnumren var inte alls dumma och imponerande egen koreografi

Den skäggiga farbrorn är inte elev utan musiklärare (även om där fanns en del småskäggiga elever också).

Inget skägg, men bra röst för Bridge over troubled water!

De som körade till snubben i bilden ovanför

De blev gröna efter en stund ...

Det hela avslutades med Den blomstertid nu kommer på fiol och kör. Ganska rörande faktiskt!

Mycket folk var det som betalat en väl värd femtilapp för att se ungdomarna!

Alla bilder utom de vackra blommorna är fotograferade med Sony NEX-7 och Sony E 50mm f/1.8 (blommorna är plåtade med en EOS 5D). Om ni vill nörda ner er i brus och oskärpa så finns bilderna i stort format här. NEX:en fungerade bra, liksom 50 mm med stabilisering, men visst brusar den lite på 1600 ISO (fast det gör inget så länge man inte pixelpeepar).

Om ni orkat läsa så här långt så kan ni här se en helt oredigerad videosnutt av sonens framträdande. Det var första gången jag filmade med NEX-7 med flit (alltså utan att trycka på videoknappen av misstag ...). Inte blev det så bra för det ... :)

Var nog bara de närmast sörjande som uppskattade detta inlägg till fullo, men så kan det vara ibland ...

Bilen som inte finns

Det var nåt slags evenemang där man ska fotografera sin dag igår (http://www.aday.org/profile/36263) och då passade jag på att åka till årets första veteranbilsträff vid Ulva Kvarn för att se vad de hade att bjuda på.

Jag kan egentligen inte så mycket om bilar, men gillar att fotografera dem och titta på dem. Jag har alltså ungefär noll koll på vad jag skriver om i detta inlägg :)

Det här är en gammal Saab. Jag hade en gång en Saab V4 som var ganska usel.

Tanken på en gammal Bumse! Jag har alltid velat köra motorcykel, men skulle nog köra ihjäl mig ...

Bakluckan på en gammal PV med snygg älgskylt. Lite smårostig var den ...

Det här är en grön bil. Jag har inte en aning om vem eller vad som tillverkat den :)

Baklucka/motorhuv på en Porsche 356. Snygg, men kanske inte så bra :)

Fiskbilen kallas denna av någon anledning. Jag har ingen aning om varför, men den är snyggare än sin moderna motsvarighet (C30).

Stjärten på samma fiskbil

Så var det ju det där med bilen som inte finns. Jag gillar Volvo Kombi (herrgårdsvagn om man så vill). De är snygga, lagom trista att köra och lastar massor (de gamla modellerna alltså).

Volvo 145 i helt rätt orange kulör.

Snyggaste Volvomodellen av alla var 164, en lyxversion med 6-cylindrig motor, plysch- eller läderklädel och annat lull-lull.

Bland annat fronten skilde 164 från vanliga trista Volvosar.

Av någon outgrunderlig anledning ville inte Volvo tillverka en kombiversion av 164:an, men det hindrade inte folk från att göra det själva (eller låta andra göra det). Jag förstår inte varför det sågs som fel att göra en lyxkombi när jag ser resultatet av den renovering tidningen Klassiker gjort av en "165:a" som byggdes 1972 av en karossfirma åt en Volvoanställd som ville ha en udda bil.

Lååååång bil

Det här är uppenbarligen inte en vanlig 145:a med bytt frontparti, utan ett helt annat djur. Snyggt är det tycker jag, om än kanske lite baktungt.

Var nog inte helt enkelt att få den här fin då det lär vara ont om delar som passar ...

Intresset för en gammal Volvokombi kan vara förvånansvärt stort.

Jag vet inte om det här var första gången Klassiker visade den här bilen och körde dit den själva, men det var många som var intresserade av den. Kanske inte så konstigt med en bil som inte finns ...

Så här på årspremiären på Ulva Kvarn fanns förstås andra kul fordon. Här är ett par av dem:

En Messerschitt nånting. Ganska uselt fordon som körs av bland andra Stig-Helmer.

En gammal Saab med flygplansloggan. Såna här är rätt roliga att köra tills man föröker motorbromsa ...

Styrdonet i Messerschmitten. Inga krockkuddar där inte :)

Jag har inte en aning om vad han pekar på - pedalerna i såna här gamligar gör inte det man väntar sig ...

När jag fotograferade den sista bilden i inlägget kom en farbror fram och sade lite skämtsamt "Tänk att den där damen är så intressant fortfarande.". Jag tror farbrorn får stå ut med att folk fotograferar hans tant så länge han behåller bilen ...

RR

/afe

Forta Cyklar!

Torbjörn skrev om helgens cykeltokar i Uppsala tidigare, och det måste förstås jag också skriva om.

Uttrycket "forta cyklar" har jag snott från ett annat svenskt forum där det också pratas mycket om prylar, fast cyklelprylar i stället för kameror då ...

Första försöket med panorering och NEX

Jag är van vid stora, tunga och dyra spegelreflexkameror när det gäller att fotografera sånt som går fort. Att ge sig på det med en pytteliten kamera med tämligen långsam autofokus var en ny erfarenhet. Det var bara att glömma att köra med följande fokus och i stället förinställa skärpan och hoppas det funkar ...

Med en gammal Canon FD 200/4 och manuell fokusering är det rätt bra med tio bilder i sekunden.

Elektronisk sökare är bra på många sätt, men på NEX:en blir det rätt svart när den matar på i full fart. Jag föredrar en bra optisk sökare för sånt här normalt, men den utvikbara displayen var en höjdare för att slippa bråka med knäna.

Inte helt lätt att följa med cyklisterna med svart sökare. Canon FD 24 mm f/1,4 L visade sig dock ge bra resultat nerbländat.

Gamla manuella objektiv utan stabilisering har en tendens att bli lite "fladdriga" i sökaren på min NEX. Det har dock poängen att jag inte förleds tro att bilderna blir skarpa bara för att det ser ut så i sökaren. Med den stabiliserade kitzoomen är det lätt att tro att bilderna blir skarpa bara för att det ser så ut i sökaren vid fotograferingstillfället. Om motivet rör sig blir det liksom inte så ...

Nerför backen, på min nya cykel - nån som kommer ihåg? :)

Min förmåga att hålla kameran stadigt på långa slutartider har aldrig varit bra, och den gamla tumregeln med 1/brännvidd sekund funkar inte alls. Jag har svårt att hålla en 50mm stadigt på 1/50 sekund :(

Tvär kurva på Trädgårdsgatan. Skulle kunnat bli rätt spektakulära vurpor ...

Jag hade tänkt mig göra en massa panoreringar och sånt under det här cykelloppet, men det var svårt att få till långa slutartider i solljuset och som sagt inte helt lätt att panorera med en EVF.

Jag tycker det verkar läskigt att cykla så här trångt. Behövs inte mycket för att klota ...

Skandis GP är såvitt jag förstått det ett lopp med gamla anor från något som hette Slottsrundan eller nåt sånt. Det kanske inte låter jättetufft att cykla runt i Uppsala, men trettio varv som inkluderar Carolinabacken och Slottsbacken ungefär var tredje minut är nog rätt tungt ...

Cyklarna är inte lika forta efter ett gäng varv ...

Förutom uppförsbacken var tredje minut måste cyklisterna passera en massa kullersten. Kullerstenen i Uppsala är inte fullt så elak som i loppet Paris-Roubaix, men orsakade säkert en del punkteringar i helgen.

Borggården på Uppsala Slott är belagd med en synnerligen cykelvänlig kullersten.

Jag hade inte tänkt vara kvar så länge och fotografera cyklisterna, men det föll sig så att jag blev kvar hela loppet.  Det var dock inte så mycket spänning kvar de sista varven eftersom belgaren Tom Godvaerts ledde med över en halv minut.

Tom Godvaerts med tre varv kvar att köra.

De som låg i bakhasorna hade nog aldrig någon chans att hinna ikapp.

Kanske inte riktigt som Bernt Johansson i Montreal, men ändå rätt coolt med fyra polis-MC som leder segraren i mål.

Tom, hans tränare och lagkamrater verkade uppskatta segern :)

Det var kul att fotografera cyklister, men NEX:en är egentligen inte optimal för det. Autofokusen har inte en chans att hänga med, men det funkade ändå med förinställd skärpa och bra ljus så att skärpedjupet täckte.

De manuella gluggarna jag hade med mig (Canon FD 24/1,4L och FD 200/4) imponerade inte jättemycket - de behöver bländas ned en hel del för att bete sig bra på en NEX.

Det var gott om forta cyklar i Uppsala i helgen :)

Canon FD-objektiv på Sony NEX

Jag har av mina snälla fotokamrater fått låna tre gamla Canon FD-objektiv som jag ska prova hur de fungerar på min NEX-7.

Canon FDn 24/1,4L, FDn 200/4 och 200/2,8

Objektiv för spegelreflexkameror är egentligen lite för stora och klumpiga för en så liten kamera som Sony NEX, men när det gäller teleobjektiv gör det inte så mycket.  En 24mm för SLR är däremot klart större än motsvarande för t.ex. Leica M (eller objektiv gjorda för spegellösingar).

NEX-7 med Canon FDn 24mm f/1,4. Kitzoomen är en klart mindre (och mycket lättare).

Just den 24:a jag fått låna är en klassiker bland pressfotografer. Den var vansinnigt dyr och vansinnigt ljusstark när den kom. På den tiden hade man ofta större nytta av en nytta av en ljusstark glugg än nu när sensorerna är många gånger ljuskänsligare än film. Då gjorde det inte så mycket att skärpan i hörn och kanter inte var i topp, och CA var det nog få pressfotografer som ens visste vad det var ...

Tyngden på 24/1,4 L gör mig egentligen inget, då NEX-7 är nästan lite för lätt för att hålla stadigt (fast lättvikten är förstås trevlig när man bär omkring på kameran).

En synnerligen välanvänd D3:a med tillhörande fotograf Agfors. NEX-7 med 24/1,4L på full glugg.

Tyvärr konstaterade jag att jag helt klart måste använda stativ eller ha bildstabilisering för att kunna använda 200 mm med bra resultat (skulle nog funka med enbensstativ). Det är inte något större fel på balansen med vare sig 2,8:an eller 4:an på NEX:en, men det lilla kamerahuset är svårt att hålla stadigt med den bildvinkeln. Det är lättare att hålla stadigt med den tyngre 2,8:an, men inte tillräckligt. Jag upplevde också att EVF:en i NEX-7 ställer till det lite då den inte riktigt hänger med i skaket.

Vikt- och utrymmesmässigt är 200/4 en trevlig kamrat till NEX:en dock.

Smygfotograferade grannens fönster med 200/4 på full öppning.

Jag har egentligen inte hunnit testa de här FD-objektiven tillräckligt för att dra några som helst slutsatser, men jag kan konstatera att alla tre dras med en purple fringing (eller möjligen CA - jag har svårt att skilja på dem ;) ).

De är inte heller lika skapa på full öppning som moderna objektiv om man pixelpeepar, men för normal betraktning tycker jag de verkar fullt användbara.

100% delförstoring av bilden ovan utan någon som helst skärpning.

De två manuella Nikonobjektiv jag hunnit testa (105/2,5 och 45/2,8P) har betett sig snällare än dessa Canonobjektiv på NEX - framför när det gäller fula lila kontraster.

Även om nu dessa Canongluggar inte är optimala så tycker jag 24:an och den ljussvagare 200:an är mycket trevliga objektiv, och jag kommer fortsätta testa dem ett tag för att se hur de beter sig efter lite tillvänjning. 200/2,8 är inte heller dum, men på en NEX skulle den må bäst av att ha stativfäste så att jag kan använda enbensstativ med den. Den är lite för framtung.

En Canon 24/1,4 med Sonybakstycke

Den som hittills verkar mest användbar är (förstås) 24:an med sin höga ljusstyrka. Även om den inte är jätteskarp och så på full öppning så ger det synnerligen korta skärpedjupet en del möjligheter man inte får med "vanliga" objektiv. Den jag lånat är dock tyvärr inte till salu, och de brukar dessutom kosta en hel del begagnat. Nu finns det i och för sig en Zeiss 24/1,8 som är gjord för NEX, är mindre och har autofokus, så det är nog en sån man kanske ska sikta in sig på - den är förstås också allt annat än gratis dessvärre ...

Jag återkommer förhoppningsvis med lite roligare bilder från mina tester av de här fina objektiven :)