En återuppväckt plåtslagare

Lite prylar, lite text och alltid bilder

Ett snabbtest av Fuji X-Pro1

Efter dagens arbete besökte jag grabbarna på Uppsala Fotokompani för att klämma lite på Fuji X-Pro1. UFK är den sista fotobutiken i Uppsala värd epitetet fotobutik, och jag hoppas de får finnas kvar. Det verkar inte vara riktigt samma hype kring den kameran som när X100 kom för ett år sedan, eftersom de faktiskt hade ett kamerahus och en 35/1,4 i butiken. Misstänker att priset kan ha med saken att göra :)

Här är i alla fall några intryck av kameran och testbilder. Alla bilder är jpg från kameran som jag sedan efterbehandlat i Lightroom på samma sätt som jag skulle gjort med råfiler (men ingen brusreducering i LR). Råfilerna kan jag tyvärr inte hantera ännu då LR4 inte har stöd för X-Pro1. Under bilderna finner ni länkar till bilderna i full storlek. Alla bilder är tagna på ISO 3200 och alla andra inställningar i kameran är som från fabrik (ingen hade uppenbarligen fotograferat med kameran innan).

ISO 3200, 35 mm, 1/125, f/5,6 (klicka här för att se bilden i full storlek)

Det första jag reagerade på var att kameran är betydligt lättare än den ser ut, men den känns ändå gedigen att hålla i. Rattar och knappar har bättre känsla än X100, slutartidsratten har försetts med en låsknapp för autoläget och det verkar inte alls vara någon risk att ändra exponeringskompensationen av misstag. Jag var inte in och grottade i menyerna så mycket utan ändrade bara inställningen i kameran till RAW+JPEG, men konstaterade att de är en förbättring gentemot X100.

Bländarringen på den 35 mm f/1,4 (som var det enda objektiv de fått in) kändes nästan lite väl lätt att ändra, men det kan nog vara en vanesak. Den manuella fokuseringen som är "fly-by-wire" var inte roligare än på X100, men om man använder t.ex. Leicaobjektiv med adapter lär det gå betydligt bättre att fokusera manuellt. Jag hann inte testa så mycket, men autofokusen är klart rappare i X-Pro1 än i X100 och verkar sätta skärpan där den ska.

ISO 3200, 35 mm, 1/125, f/5,6 (klicka här för att se bilden i full storlek)

I skymningen och med blandljuset i butiken var det uppenbarligen inte så lätt för kameran att sätta vitbalansen rätt, men det hade nog varit svårt för andra kameror också.

ISO 3200, 35 mm, 1/320, f/2,8 (klicka här för att se bilden i full storlek)

Bruset från kameran ser väldigt bra ut för att vara ISO 3200 och brusreduceringen i jpg-motorn verkar inte allt för aggressiv. Ska bli mycket intressant att se hur råfilerna ser ut när Lightroom väl lyckas läsa in dem.

ISO 3200, 35 mm, 1/300, f/3,6 (klicka här för att se bilden i full storlek)

35:an på full bländaröppning verkar helt ok och ger en i mitt tycke snygg bakgrundsoskärpa. Här kan vi konstatera att UFK jämför sina priser med konkurrenterna på nätet :)

ISO 3200, 35 mm, 1/2500, f/1,4 (klicka här för att se bilden i full storlek)

Det känns som att det här är en klockren kamera för gatufoto och annan lite mer stillsam fotografering, precis som X100. De förbättringar som gjorts jämfört med lillebror märks väl och det är ju trevligt att kunna byta objektiv :)

ISO 3200, 35 mm, 1/240, f/5,6 (klicka här för att se bilden i full storlek)

Jag står i valet och kvalet mellan den här kameran och Sony NEX-7. Sonyn har en massa roliga funktioner jag aldrig kommer använda, är mycket bättre på att filma (vilket jag aldrig gör), är billigare och det finns adaptrar för att montera i stort sett vilket objektiv som helst på den. Det finns dock i stort sett inga originalobjektiv till Sonyn som jag är intresserad av ännu (fast kitzoomen lär vara rätt bra). Fuji har från början levererat en trevlig uppsättning fasta objektiv (till bra pris), och har betydligt trevligare kontroller än Sony - åtminstone för mig som gillar bländarringar och slutartidsrattar :)

ISO 3200, 35 mm, 1/220, f/4,0 (klicka här för att se bilden i full storlek)

Som tur är har jag inte råd att köpa ett nytt kamerasystem innan jag kan inkassera en skuld från pappa staten, så jag behöver inte bestämma mig ännu. Det som för mig förmodligen kommer vara avgörande är hur väl det går att konvertera råfilerna i Lightroom när Adobe väl får till stödet för X-Pro1. Jag tänker inte under några som helst omständigheter använda Fujis råkonverterare ...

Jag ska försöka få till att testa kameran på stativ och under något mer kontrollerade former för att bättre kunna testa skärpa och upplösning, men det hänger förstås på att UFK inte säljer kameran innan jag hinner med det (och att de går med på det) :)

Postat 2012-03-22 21:31 | Läst 16083 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

I väntan på en ny kamera ...

Under de 30 år jag har fotograferat har jag använt massor av olika kameror - Olympus OM, Nikon av alla möjliga modeller, Canon EOS, Rolleiflex, Hasselblad, Sinar, Minolta och allt möjligt. De kameror jag använder nu är en Nikon D3 och en Fuji X100.

D3:an ser lite fånig ut med pannkaksgluggen, men det blir bra bilder och hyfsat smidigt att bära omkring på :)

Fuji X100 är en klart smidigare kamera än D3:an, och ger ungefär lika bra bilder men begränsas förstås av den fasta brännvidden på 23 mm.

Snart kommer Fuji X-Pro1 ut i butikerna, och den tror jag är en kamera som kommer passa mig utmärkt. Lite större än X100, men med bra utbytbara objektiv och lite högre upplösning. Får se om jag kommer använda D3:an alls efter att jag köpt en X-Pro1 (om jag köper en).

Ett led i förberedelserna för inköp av ny kamera är att jag tänker göra mig av med min Samyang 85/1,4. Det är ett bra objektiv, men inte helt lätt att fokusera med på grund av det extremt korta skärpedjupet. Jag har dessutom en Nikkor 105/2,5 (gammal, inte så ljusstark men skarp som attans) som jag kan använda i väntan på den nya kameran. Bilden nedan är tagen med 105:an.

Samyanggluggen går förstås att blända ner, men köper man ett sånt här objektiv är det nog främst för att använda det på f/1,4 för att få en snygg krämig bakgrund. För vardagsbruk är det nog bättre att köra med exempelvis Nikons nya 85/1,8. Nedan ser ni sonen Felix fotograferad med Samyangen på full glugg.

Om ni är spekulanter på 85:an får ni gärna kolla min annons här på FS.

Postat 2012-03-01 14:44 | Läst 8977 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Less is more!

De som känner mig vet att jag är en prylnisse, och jag är väldans nöjd med min stora D3 med normal- och telezoomarna. Ibland är de gluggarna dock väl tunga och indiskreta, så nu har jag satsat på små gluggar.

Nikon 45mm f/2,8 P

Det här lilla objektvet skapade Nikon som en (dyr) kitglugg till FM3 - deras sista helmekaniska kamerahus. Objektivet var inte billigt när det var nytt, och säljs för ännu högre priser nu - framför allt i USA. Jag köpte mitt av en FS-medlem som köpt det av en annan FS-medlem för 2600- - mindre än halva priset mot USA.

Objektivet ser lite lustigt ut på min D3, men det väger nästan inget (120g) och gör D3:an till en platt kamera som går i vilken portfölj som helst. Inte alls dumt faktiskt (och det är hyfsat skarpt också, även om 24-70/2,8 är lika bra men ett kilo tyngre).

Som komplement till 45:an har jag en gammal 105/2,5 Ai - en klassisk Nikkor med fantastisk skärpa, låg vikt och som kostar nästan inget begagnad. Den här bilden av sonen är ett bra exempel:



Finns i stort format här: http://www.flickr.com/photos/aferiksson/2340448475/sizes/o/in/set-72157605205278491/

Varför använder jag då inte alltid dessa små och billiga objektiv? När det är bråttom är det jäkligt praktiskt med två zoomar (24-70 och 70-200), och de presterar i princip lika bra. Med zoomarna tenderar jag dock att "slöfotografera" och använda zoom i stället för att flytta på mig, och de är synnerligen indiskreta.

Vitsen med det här inlägget? Att få de som tycker att ljusstarka zoomar är det häfttigaste som finns att förstå att man ibland kan göra lika bra eller bättre bilder med gamla billiiga objektiv - det är en fråga om hur mycket tid man har.

Själv tycker jag det är roligare att gå ut på stan med två fasta brännvidder, och jag får hitta motiven på ett helt  annat sätt än jag gör med två zoomar som täcker allt. Det blir dock inte alltid de bästa bilderna med det receptet ...

/afe

Postat 2009-06-02 06:15 | Läst 13087 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Ännu en väska ...

Jag, liksom många andra, är i ständig jakt på den perfekta fotoväskan. Tyvärr finns den nog inte, men i helgen gjorde jag en komplettering till samlingen som vid det här laget är uppe i ett tiotal väskor (och då räknar jag bara de jag fortfarande äger).

Den här gången blev det en Tenba Messenger (Large), som inhandlades under en tripp till New York. Mig veterligen är det tyvärr ingen som längre säljer Tenba i Sverige.

Tenba Messenger är som namnet antyder en väska som påminner mer om en "vanlig" över-axeln-väska, vilket medför både för- och nackdelar. Den stora fördelen är att den inte ser ut som en kameraväska, och den är dessutom klart tunnare än de flesta väskor. Nackdelen är förstås att den inte rymmer allltför breda prylar. Det gick dock ändå att knöla i en D3 med monterad 24-70, en 70-200, en SB-800, en 12-tumsdator med nätdel och diverse småprylar, men då blir den lite bylsig.

Väskan gör sig förmodligen bäst med ett mindre kamerahus för att hålla den så smal som möjligt. För mitt tänkta ändamål - att använda som daglig väska med bara D3, 24- 70 (omonterad), blixt och dator fungerar den dock ypperligt. Plockar jag ur datorn går det bra att få ner även telezoomen.

Väskan innehåller massor av småfack, och själva kamerainsatsen går lätt att plocka ur om man vill använda väskan för bara dator och annat.

 

Väskan finns i mer diskreta färger än denna (säljaren på B&H var noga med att påpeka detta, så jag antar att han inte var förtjust i mitt val).

Blixtlåsöppning i locket

För snabb access går det att öppna ett blixtlås i locket. Praktiskt när man snabbt behöver får ut enstaka prylar.

Hela locket öppet

När man vill komma åt hela innandömet kan man öppna hela det stora locket.

Slutsats

Bra väska som är bekväm att bära om man inte behöver ha med sig allt för mycket prylar. Känns som en väska som kan hålla ett bra tag, men det lär tiden utvisa. Klart värd de 108 dollar jag betalade (knappt SEK 800 i maj 2009).

/afe

Postat 2009-05-26 22:54 | Läst 12633 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Optipod - gnällbältet sitter fast!

När jag förberedde mig för ett byte från Canon till Nikon sålde jag av alla mina stativrelaterade produkter (utom ett trästativ från Stabil, som jag mest behöll för att det är så vackert). När jag nu fått till en ordentlig utrustning från Nikon har jag insett att jag faktiskt behöver ett bra stativ med tillbehör. Billiga stativ från Kina, eller visserligen bra men tunga stativ från Manfrotto, var inget alternativ. Ett stativ och de prylar som kopplar ihop stativet med kameran måste vara stadigt - annars kan jag lika gärna vara utan.

I lördags hade jag besök av Hans Olsson från Vintrosa i Örebrotrakten. Hans tillverkar snabbfästen till stativ och tillhörande plattor i sitt företag Optipod, vars produkter blivit populära framför allt hos svenska naturfotografer. Han säljer också modifierade Gitzostativ och kulleder från RRS och Manfrotto. Jag ringde Hans efter rekommendationer i flera fotorelaterade forum, och blev mycket positivt överraskad när han erbjöd sig hälsa på och visa då han ändå var i trakten. Han lämnade också kvar en uppsättning prylar för mig att testa innan jag bestämde mig.


Hans Olsson
Ett inte alltför snällt porträtt av Hans Olsson, fotograferat med 14-24 mm. I bakgrunden det stativ jag just nu testar.

Optipods fästen är inte kompatibla med konkurrenterna från Arca, Kirk, RRS med flera, men är konstruerade på ungefär samma sätt. De svenska fästena är något bredare, och har en något annorlunda profil. Att det inte går att använda Optipods plattor på Arcakompatibla fästen, och vice versa är en liten nackdel då utbudet av tillbehör minskar. Fördelen är att Hans fästen är oerhört välkonstruerade, sitter väldigt stabilt, och han kan skräddarsy fästen för i princip vad som helst. Själva anläggningsytan mellan snabbfäste och -platta är konstruerad för största möjliga fästyta, vilket märks.

Fästet för mitt kamerahus, en Nikon D3, sitter som gjutet mot kamerahuset tack vare kanterna som går upp i både fram- och bakkant och förhindrar att fästet kan vrida sig. Motsvarande fästen finns dock med lika bra passform, och dessutom som så kallat "L-bracket" från t.ex. Kirk och Really Right Stuff.

En lite rolig pryl jag fick med att testa, är den här varianten av en "sidekick", eller som Hans kallar det - svängfäste, som nästan gör kulleden till ett gimbalhuvud tack vare att den vrider sig kring axel på snabbfästet. Med teleobjektiv är den här konstruktionen synnerligen användbar, och även om ett äkta gimbalhuvud från t.ex. Wimberley förstås är att föredra, så är det här ett hyfsat bra, billigare och lättare alternativ.


Svängfästet, som egentligen bara är ett snabbfäste monteras i vinkel till kulledens ordinarie fäste. Observera förhöjningen under kulleden, som behövs för att det ska vara möjligt att helt vinkla kameran när en så låg kulled monteras direkt på ett Gitzo utan mittpelare.

Fästet är som synes inte centrerat, och man måste låsa kulleden innan man släpper kameran då den inte balanserar av sig självt, som ett äkta gimalhuvud gör.

Modifierad stativfot. Optipods skräddarsydda fäste för 70-200:an ersätter Nikons originalfot,sänker tyngdpunkten och gör hela paketet stabilare.

När man inte behöver vara fullt så rörlig använder man förstås kulleden precis som vanligt.

RRS BH-55 med Optipods standardfäste

Nikon (och säkert andra också) har en tendens att tillverka fantastiska teleobjektiv, med stativfästen som är under all kritik. Min 300/2,8 vibrerar som en stämgaffel om jag sätter den på ett stativ som den är och knäpper till den. Med en en liten dämpare försvinner det problemet helt:

Ibland behöver, eller kan man inte använda ett trebensstativ. Med tunga objektiv, och som komplettering till bildstabilisering kan det då vara bra med ett enbenstativ - om inte annat för att det är ganska jobbigt att hålla en 300:a uppe under t.ex. en hel fotbollsmatch. Enbenstativ går att använda helt utan led, men då är det besvärligt när inte motivet är i samma höjd som fotografen, och en vanlig kulled blir inte så snabbjobbad. Manfrotto har löst detta med sin "vippled" som bara går att vinkla upp och ned, men den levereras med Manfrottos egna ganska usla fäste. Optipod bygger om denna med sitt eget fäste, som även går att vrida vid behov.

Modifierat Manfrotto 234.

Jag har nu testat Optipodprylarna i några månader och konstaterar att det fungerar utmärkt. Det enda jag möjligen saknar är något slags spärrstift som förhindrar att kameran eller objektivet glider ur snabbfästet om man glömmer dra åt det (någon som jag som tur är inte gjort ännu).

Vad kostar kalaset då? Ja, det är inte billigt! De prylar jag testat kostar ungefär 15 KKr inklusive moms och frakt, men dår är de handgjorda och anpassade för just mina ändamål. Stativet och kulleden lär jag kunna ha i evigheter, och snabbfästena så länge som Hans eller hans arvingar driver verksamheten vidare - bättre än så här blir det inte vad stativ och tillbehör gäller!

Postat 2008-10-15 06:09 | Läst 14627 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 ... 9 10