OmTag. En kort video med en av de absolut största bildjournalisterna.

OmTag. In i mörkret med det analoga.

Jag har ju, liksom nu, gått runt och plåtat i mörker ganska länge. När jag plåtade med svartvit film så körde jag ofta med en 400 asa film och ibland med Neopan 1600 exponerad efter 1000 asa som var mer där den låg i känslighet i verkligheten. Ofta fick jag köra med full öppning f/1,4 eller f/2,0 beroende på objektiv och tider på 1/15 - 1/30 sek. Detta var före bildstabilisering så det vara bara att försöka vara stadig på handen och hoppas att det skulle bli något användbart.

Trots detta blev negativen ofta väldigt tunna, med andra ord blev bilderna mörka och ofta saknades teckning i skuggpartierna. För en del bilder kan det kanske ge en viss känsla och för en del av oss som är uppväxta i den analoga eran kanske vi ser dessa bilder som mer autentiska i bemärkelsen att de ser ut som vi vant oss från förr.

Nu har jag sedan ganska många år mer eller mindre uteslutande plåtat digitalt när det gäller småbild (eller FF som man envisas med att kalla det idag). Som jag ser det har den ”nya” tekniken gett mig helt andra möjligheter att plåta än vad jag hade med det analoga. Visst kan det finns de som uppskattar det analoga av en massa olika anledningar och jag tänker inte debattera detta, det är var och ens ensak. Rent bildmässigt så vet jag i alla fall vilken teknik som jag själv föredrar till mina egna bilder.

OmTag. Kanske min bästa bild.

Mamma var lika gammal i bilden som jag är nu. Det var 2002 och hon hade precis flyttat in på det särskilda boendet. Mamma drabbades tidigt av en demenssjukdom och efter att pappa tagit hand om henne i hemmet i flera år var det nu dags att flytta.

Hon förstod givetvis att detta skulle bli den sista anhalten på en resa som blev alldeles för kort.

När det gäller bilden så tycker jag att den fångar situationen väldigt väl. Bakom henne finns öppna dörrar, det var där livet utspelade sig, framåt finns inte mycket kvar.

I början på det särskilda boendet var hon fortfarande med oss men ganska snart försvann hon mer och mer in i sjukdomens dimma. Många gånger när jag var där och besökte henne undrade jag: ”Mamma, finns du där inne någonstans?”

OmTag. Möten med skulpturer.

Det börjar med Sjögudens glada stunder av Carl Milles som finns på Skeppsbrokajen.

Lite längre fram på Skeppsbrokajen står Gustav III och pekar mot Karl XIV Johan som står på Slottsbacken.

De bysantinska hästarna på Blasieholmstorg.

Clarence Blums fins skulptur utanför Eastmaninstitutet på Dalagatan..

Vi passerade även "Elin Wägner håller tal" av Siri Derkert vid Sankt Eriksplan, dagen till ära hade någon ställt en fruktlåda där.

Slutligen en anonym byst i ett anonymt fönster på Sankt Eriksgatan.

Idag tog vi en sväng på stan Tobbe och jag. Det slog mig när jag tittade på bilderna att det är ganska ofta som olika skulpturer är med i mina bilder. Staden är full av offentlig konst som ofta hamnar på våra bilder utan att vi tänker så mycket på det. Staden skulle kännas ganska tom utan alla dessa offentliga konstverk, bland mycket annat därför är det viktigt att inte kulturbudgeten slaktas.

OmTag. Olika objektiv olika karaktär?

Har olika objektiv olika karaktär? Jo visst har de det, men det syns främst på stora bländaröppningar, nedbländaade några steg blir de flesta objektiv ganska lika varandra tycker jag. Det kan givetvis finnas olika situationer då skillnaderna blir tydliga som till exempel om det är en rörig bakgrund som ligger i oskärpa.

Det skrevs något om mikrokontrast vilket påverkar hur vi uppfattar bilden, sådant som lite subjektivt brukar benämnas tredimensionell känsla eller pop eller liknande. Om jag fattat det hela rätt så betyder mikrokontrast egentligen hur mycket kontrast man har vid lite högre upplösning än 10 lp/mm, alltså runt 20-30 lp/mm för småbild eller FF. Så om man vill översätta detta till MTF-diagram skall man alltså kolla hur kontrasten ser ut vid lite högre upplösningar.

Hur som helst, det går att ta såväl bra som dåliga bilder med i stort sett vilket objektiv som helst. I inlägget två bilder tagna på full öppning med ett relativt billigt objektiv respektive ett ett dyrt. Frågan är om skillande i bildkvaliteten i dessa exempel motiverar de olika prislapparna.

PS. Någon som hört något om J-O? Han blev ju sjuk för en massa år sedan.