OmTag. Bloggklimat och det analoga fotograferandet.

Några analoga bilder:

Farsan vid köksbordet, Leica M6 ttl, Summilux-m 50/1,4 Kodax TriX (före 2003).

Hasselblad 503 cx, CF 80/2,8 Ilford Delta 100.

Hasselblad 503 cx, CF 80/2,8 Ilford Delta 100.

Hasselblad 503 cx, CF 80/2,8 Ilford Delta 100.

Jag vet inte om jag är med i skaran som åsyftas när Bengan skriver i sin blogg: ”Jag har lagt märke till något i bloggklimatet här på Fotosidan, som jag tycker är värt att lyfta fram! Det handlar om åsikter om analogfotografering, både den klassiska och den nyanaloga vågen, och hur den ibland bemöts i bloggar och kommentarer! Det finns en liten, subtil ton av skepsis eller negativitet mot de som fotar analogt! Inte alltid så väl uttalat, men märkbart mellan raderna!.....”

Ni kan läsa hela inlägget här: https://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-7167-analogt-nyanalogt-och-den.htm

Det jag personligen varit kritisk till är att jag uppfattar det som att det ofta finns en lite överlägsen attityd i det som skrivs från de som framhåller det analog. Lite underförstått vi som förstår, vi som är konstnärer och så finns det en hejarklack bestående av ett antal gubbar i min egen ålder som alltid bekräftar det skrivna.

Personligen har jag plåtat en hel del analogt och gör fortfarande främst i större format på nätter. Jag menar att detta att folk skulle racka ned på det analoga är ett påhittat fenomen. Jag har i alla fall inte märkt att det skulle finnas en massa eller ens några få som rackar ned på att andra föredrar att plåta analogt?

Däremot läser jag ofta inlägg där andemeningen är att de som fotar digitalt automatiskt är fuskare då den digitala tekniken ger nya möjligheter oavsett om man använder dem eller inte. Jag läser också ”mellan raderna” att man ser sig själva som kunnigare och mer konstnärliga i sitt fotograferande bara beroende på att man använder analog teknik jämfört med alla som använder digital teknik och i och med detta väljer ”det snabba” i kombination med fusk och okunskap.

De gånger jag själv skriver ett inlägg i frågan försöker jag balansera detta. Att jag (eller någon anan?) skulle vara motståndare till någon speciell teknik är helt enkelt nys, vilket torde framgå ganska tydligt om man läst det jag skrivit.

Det jag däremot är motståndare till är att framhäva sina egna val av teknik och prylar som att de, ur någon objektiv mening, skulle vara bättre, mer rätt, mer krävande, lite finare, mer konstnärliga osv.

När det kommer till fotografi är det som betyder något för mig BILDEN, vissa bilder kan kräva vissa tekniker men att en viss teknik i sig skulle borga för att bilder blev bra eller dåliga och därmed om fotografen var bra eller dålig anser jag stämmer ganska dåligt med min erfarenhet, men det är tyvärr så jag (och andra?) ofta upplever dessa inlägg.

Om man brinner för det analoga och skriver om det tror jag knappast någon skulle reagera negativt. Det är när det mer eller mindre öppet insinueras att ”det är vi som håller på med detta som verkligen vet vad vi håller på med, är de sanna konstnärerna och till skillnad från andra inte försöker luta oss mot teknik och fusk utan endast eget kunnande..." som jag och andra reagerar.

Jag är motståndare till allt sådant oavsett om det handlar om analogt eller digitalt, nya prylar eller gamla. Var och en tar sina bilder med de prylar och den teknik han eller hon behöver för att få det resultat som eftersträvas, det är min åsikt, när det kommer till fotografi är det samma sak som med litteratur, det viktiga är vad vi har att säga och vår förmåga att få det sagt, inte om texten är skriven med gåspenna, skrivmaskin eller ordbehandlare.

OmTag. En korvkiosk och en ny bok om Palmemordet.

Den lokala korvkiosken har legat där länge, jag tror den fans där innan jag flyttade hit 1987. Den har ändrat skepnad och ägare genom åren, den nuvarande varianten är ganska tacksam att fotografera tycker jag.

Jag tog bilden den gångna natten/tidiga morgonen och har kört den genom Color Efex där jag använt några filter och dessutom använt kodacrome 64 preseten för att få liknande återgivning av färger som den filmen gav.

Idag kom en bok som jag sett fram emot på posten. Jag har länge intresserat mig för mordet på Olof Palme och läst en hel del både bra och mindre bra.

Denna bok är skriven av Kari Poutiainen som tillsammans med sin bror skrev en av de tyngsta redogörelserna för vad som hände under mordnatten: ”Inuti labyrinten”.

Om man vill fördjupa sig i Palmemordet och alla turer runt det, vad man utrett och vad man inte utrett osv. rekommenderar jag bröderna Poutiainens Inuti labyrinten, Gunnar Walls böcker i ämnet, framför allt tycker jag att Mörkläggning lyfter fram mycket av problematiken som omgärdat utredningarna. Även Hans-Gunnar Axbergers Stadsministermordet är läsvärd då den belyser många brister och försummelser i polisens arbete.

Sedan finns en massa böcker där man mer försöker lyfta fram sin ”favoritmördare” Engström, Pettersson, Christer A (Jordås kandidat) osv. Jag tycker inte att någon av dessa böcker är speciellt givande då de snarare ger uttryck för författarnas mer eller mindre subjektiva åsikter där man konsekvent väljer att lyfta fram sådant som stödjer de egna teorierna men blundar för sådant som motsäger dem.

Böckerna jag rekommenderar ger en bakgrund och målar upp en bredare bild av utredningen, det samhällsklimat som rådde och hotbilder som fanns mot Palme under tiden för mordet.

Många var små eller inte ens födda när det skedde så det kan kanske vara svårt att förstå hur kontroversiell Palme var i vissa kretsar.

Hur som helst, vi har en ganska klar bild över vad som är utrett och en ganska klar bild över vad som inte är utrett. Det som jag tycker är intressant är att försöka få klarhet i är varför vissa spår varit för känsliga för att utreda? Jag tror att svaret på den frågan är nödvändig för att föra oss närmare en lösning på vem eller vilka som låg bakom mordet.

OmTag. Hur kommer man åt ångest inför digital teknik?

Jag ser att det finns dem som får ångest av digital kamerateknik och möjligheterna som ges i den digitala bildbehandlingen? Ångest är inget kul tillstånd, jag har själv levt med ångest en stor del av livet.

När det gäller sådant som ångest och oro så är ofta problemet att man inte kan släppa tankarna som förorsakar problemen. Man ägnar mer och mer tid på att tänka på det som genererar ångesten vilket i sin tur ger mer ångest osv.

Det finns en väg ut ur detta, men den kan vara lång och mödosam. Att tro att man kan tänka sig ur problem som är skapade av tanken orsakar bara att man blir mer och mer upptagen av sin egen ångest, i värsta fall blir det en besatthet som stjäl uppmärksamheten dygnet runt. Det går inte heller att viljemässigt ”bestämma” sig för att inte tänka på ”det”. Vi styr inte vad som bubblar upp i våra tankar, de som tror det kan försöka att inte tänka på någonting under 5 minuter.

Det vi däremot kan arbeta med är hur vi reagerar på våra tankar. Alltså, tankar kommer och går men om vi bara låter dem komma utan att spinna vidare på dem och bara försöker neutralt observera dem och låta dem gå kommer deras kraft med tiden förminskas för att förhoppningsvis slutligen försvinna. Sedan kan man också efter en lång tid med ångest bli ”beroende” av den, man förknippar sig själv så starkt med sin ångest att man ser det som hotfullt att jobba med att bli av med den, för vem är jag utan min ångest?

Fast om det handlar om något sådant som att man mår dåligt av den digitala tekniken när det gäller fotografi borde det ju vara ganska enkelt? Man kan ju helt enkelt strunta i att använda den och försöka ignorera att andra gör det? 

Obs! Inlägget skall läsas med glimten i ögat!

OmTag. Höstpromenader.

Jag tycker om hösten, mörkret återvänder, luften blir klar och allt lugnar ned sig. Vi går våra sena promenader hunden och jag. Ibland går vi i staden och ibland söker vi oss till utkanterna och naturen. Ibland tar vi promenaden runt Årstaviken här i Stockholm, det är en sväng på ca 8 km som går utmed kanten av sjön. I går kväll tog vi den svängen, tyst och lugnt, vi möte några enstaka personer där de flesta var ute på sina motionsrundor. När vi närmade oss det som är en badplats på sommaren tog jag bilden mot Årsta holmar. Det var riktigt mörkt och då är det fint med dagens kameror som lyckas plocka ut information ur mörkret utan att jag behöver stativ och långa exponeringstider. 

I förgår kväll tog vi istället rundan runt Riddarfjärden inklusive Gamla Stan. En helt annan sväng där jag istället har stadsmiljö hela vägen. Det blir alltid en massa bilder på promenaderna, en hel del publicerar jag på Facebook. Jag har vänner där som inte bor i Stockholm eller som inte orkar gå dessa långpromenader själva längre men som tycker det är kul att följa med framför datorn. Här på Fotosidan brukar jag inte publicera så många bilder men det fick bli några stycken.

Nya Slussen från Gamla Stan mot Södermalm.

Järntorget i Gamla Stan.

Gränd i Gamla Stan.

Under Centralbron ligger det ofta hemlösa, de har det inte lätt i vanliga fall men höst och vinter är nog värst, när det blir kallare kommer en stor del av tillvaron gå åt till att hitta någonstans att sova utan att behöva frysa.

OmTag. Ensamma i natten.

Det är sent på natten, jag och hunden är ute på promenad. Jag tycker om lugnet när vi har staden nästan för oss själva. Det lyser i ett ensamt fönster. En anan nattsuddare? Eller kanske en orolig själ som inte kan sova? Jag är själv lite av båda delarna. Hunden har liksom mina tidigare anpassat sig efter husses dygnsrytm.

Skillnaden mellan nattfotografering i staden och att fotografera på kvällarna är hur många fönster som är upplysta. Jag vill att mina nattbilder skall vara natt, få andra människor vakna.

Ibland träffar vi räven som är ute och patrullerar, det var ett tag sedan nu, jag undrar om den finns kvar i området? Grävling och igelkottar har vi mött på våra nattpromenader. Tidigare år var dessa möten ganska vanliga, även en rådjursfamilj höll till på Reimersholme. Nu var det länge sedan vi träffade några av dem, jag hoppas att det är en tillfällig svacka och att de alla kommer tillbaka.

När det gäller bilden så är detta en sådan som fungerar lika bra i färg som i svartvitt tycker jag. Ett ensamt upplyst fönster på Reimersholme.