OmTag. 3+3 fotografer och ett panorama.

Idag passade jag och hunden på att gå upp på Hornsgatspuckeln till Galleri Fotografi för att titta på 3+3 fotografers fina utställning. Fotograferna är som syns i bilden från vänster till höger: Anna Lithander, Anna Eklund, Annelie von Wowern, Göran Tonström, Per-Erik Åström (sittande) tyvärr är inte Krister Kleréus med i bilden då han gått hem tidigare.

Riktigt bra fotografi, jag rekommenderar varmt alla som har möjlighet att gå dit och titta, de kör 12-18 fram till den 19:e, Galleri Fotografi Hornsgatan 42.

Tidigare utgjorde männen i gruppen plus jag gruppen 4 fotografer, men jag hoppade av för ett par år sedan då jag saknade energi och tyckte att jag visat det jag hade att visa. De andra gick då vidare och hittade de tre tjejerna och de skapade gemensamt gruppen 3+3 fotografer vilket var ett lyckosamt drag som verkligen har lyft det hela tycke jag.

Kul också att se hur glad min hund (Tobbe) blev av att träffa fotograferna, speciellt Göran har han speciella band till av någon anledning, det syntes verkligen hur glad han blev över återseendet.

Efter besöket på galleriet fortsatte hunden och jag vår promenad ned mot Slussen och Gamla Stan för en tur via Kungsholmen och Västerbron och hem till Hornstull.

Nya Slussen från Slussbron.

Utsnitt 100% ur bilden ovan.

Jag passade på att ta en panoramabild över nya Slussen från Slussbron. Jag slås av möjligheterna som ges med dagens teknik, bilden är en sammanslagning från 14 exponeringar tagna på iso 800 och frihand, dessutom har jag använt AI för att fixa lite i hörnen som blev lite klippta i panoramabilden. 

OmTag. En bra bild eller en bild som betyder något för mig?

Det blir ofta snack om prylar, analogt vs digitalt, objektiv x vs objektiv y osv. Visst kan detta vara intressant, jag kollar själv en massa tester och videos om prylar.

Men några för mig viktigare frågor är: Varför fotograferar jag? Vad vill jag med mina bilder? Jag har funderat en del på det utan att komma fram till några absoluta svar.

Ofta handlar det nog, för mig, om att bevara minnen och känslor.

Om vi tar bilden i inlägget som exempel som visar min hund när han upptäckte den lilla mjukishunden i går natt när vi var ute. Bilden är oskarp och inte mycket att yvas över som bild. Men den berättar så mycket för mig om min hund och hur han är. Hans vänlighet och omtanke skiner igenom tycker jag.

Jag har massor med ”perfekta” bilder av min hund, men säger de mig lika mycket som denna? När jag kommer att se denna i bild framtiden kommer jag att minnas hans alltid vänliga sätt, alla våra promenader vi tog och vilken nära relation vi hade.

Kanske är det sådant som gör fotografin viktig för mig? Om bilden är tagen analogt eller digitalt, med objektiv x eller objektiv y, är knallskarp och komponerad enligt gyllene snittet kommer inte ha den minsta betydelse. För mig är det de vardagsnära bilderna som är de betydelsefulla, alltså sådana bilder som man sällan vinner några fototävlingar med.

OmTag. Den röda båten.

Den röda båten på Söder Mälarstrand i Stockholm, eller Pråmen som den kallas av oss gamla stammisar var mitt vardagsrum från slutet av 70-talet till början av 90-talet. Det var en samlingsplats för oss motorcyklister och en massa båtfolk bland andra.

Första gången jag kom dit måste ha varit 1978 och förmodligen var det min kompis ”Laverda” Lasse som tog mig dit. Vi hade likadana motorcyklar, Laverda 1200, och bodde bägge i Vallentuna.

Båten låg ca 100 meter närmare Slussen då och tvärs över gatan fanns Mariahissen där Ekens MC hade sina lokaler. Det var ett mycket speciellt ställe, man kunde alltid glida in och alltid fanns någon kompis där man kunde snacka med.

Det var där jag lärde känna alla mina hojpolare; Pejer, Colorado, Tuben, Greppan, Jocke, Kleine, 820, Janne P, Micke M, Lollo & Vulle, Sandy, Kia, Cissi, Mia, Ankie, Nina & Gugge, Choppis, Björne Rödskägg, Binge, Masen, Flosse, Hasse Gustafson, Hasse Guldfinger och många fler.

Men det var också ett ställe med de mest varierande typer av besökare, förutom alla stammisar. Viktor Gunnarsson känd som 33-åringen bodde där under tiden för Palmemordet och krimmarna satt och försökte vara osynliga i lokalen.

Den prostituerade Trotto som var lam i ena armen efter barnförlamning (polio) i ungdomen och efter flytt från landet till Stockholm hamnade på gatan kom ibland in för en kopp kaffe. En vanlig tjej som bevisar tesen att ”livets vägar äro outgrundliga”.

Harry Lundberger ”Professorn” dök upp då och då på vad jag och de flesta trodde var en moped men som visade sig vara en lätt motorcykel. Professorn var ett original av den gamla sorten, han hade fotografiskt minne och ett stort intresse för motorcyklar, det han inte visste om gamla motorcyklar var inte värt att veta.

Stället ägdes av Ludwig som kom från Tyskland, med drevs i praktiken av kompisen Janne O. Ett unikt ställe i en unik tid. 

OmTag. Gatans små konstverk.

Dansaren.

Installation?

Ibland springer jag på saker som kanske skulle betraktas som konst om de dök upp på "rätt ställe".

OmTag. Gamla Stan igen.

Mot Järntorget.

Prästgatan.

I går kväll fram till nattkröken var det tvättstugan som gällde. I förgår blev det en nattsväng till Gamla Stan. Det har blivit otaliga svängar genom Gamla Stan genom åren, en tacksam miljö att fotografera i.