OmTag. I väntan på bussen.
Klockan var strax efter fem i morse, folk började strömma till busshållplatsen. Några skulle till Arlanda, andra skulle till sina jobb. Tänker på dem som är uppe i ottan för att ta sig till jobben som håller vårt samhälle igång, ofta människor med utomeuropeiskt ursprung.
Det är svårt att inte bli ”politisk” när man försöker blogga då en stor del av dagarna går åt till att reflektera över tillståndet så väl här hemma som i världen. Hur som helst, bilderna från den tidiga morgonen för de flesta eller sena natten för mig föreställer Hornstulls busstation.
Jag kommer av någon anledning att tänka på Robert Franks The Americans, en banbrytande bok som förmodligen påverkat fler fotografer än någon annan.
Jag hoppas att någon tar på sig uppgiften att dokumentera tillståndet i dagens samhälle i samma anda som Frank gjorde på sin tid. Jag saknar detta inom fotografin, alltså detta att ta pulsen på sin samtid där man idag i stor utsträckning lever i sina egna bubblor, individen och de nära betyder allt och kollektivet lite, folk som hela tiden ”presterar” i stället för att bara tillåta sig vara, den konstanta närvaron i sina smartphones i stället för närvaro i den verklighet man befinner sig i osv.
Det borde gå att göra en ”Robert Frank” för dagens samhälle, underlaget och berättelsen finns bara någon tog på sig uppgiften.
Gör själv tycker jag mig höra? Jag är för gammal för att ha orken och dessutom skulle det vara bättre för trovärdigheten om någon som ”lever mitt i det nya” gjorde det så att det blev en berättelse inifrån istället för från en ”nostalgisk gubbe”.



Det kanske fotograferas en del sådant redan nu, frågan är om det finns kanaler, arenor för den typen av fotografiska projekt. Något varaktigare än nätets ständiga bildbrus.
(Jag förstår att du tänker Robert Frank inför Hornstullsbilden.)
Ha det gott
/Gunnar S
Som sagt, frågan är om det finns några plattformar i dagens snuttifierade värld.
/Affe
Jag tycker inte att din reflektion är nostalgisk, snarare visar den på en längtan efter att någon ska våga se och dokumentera verkligheten utan filter. Det är ofta de som lever mitt i det nya som kan göra det mest trovärdigt, precis som du säger. Men samtidigt är det också värdefullt att någon med erfarenhet och distans pekar på behovet – annars kanske det aldrig blir gjort.
Kanske är det just din röst som kan inspirera en yngre fotograf att ta sig an uppgiften. Du behöver inte själv hålla i kameran för att bidra; att formulera tanken, att peka på bristen, är redan ett slags startskott.
*
P.s. The Americans står i hyllan vid min dator, den var och är viktig.
Bilderna är fina, den första fångar direkt, man känner den tidiga timmen och personerna som ser ut att vilja vara ensamma i morgonmörkret.
/per-erik