"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

A Budget-Friendly Camera for Rock Photography

Finding an affordable camera that excels in indoor rock photography can be quite challenging, especially when you're on a tight budget. However, I have discovered a fantastic option that offers excellent performance without draining your wallet. Although the camera is a few years old, it still possesses the ability to capture high-quality photos at high ISO settings.

In the past, when I was working with cameras in the Canon EOS 1D series, I found that while Canon cameras were robust and performed well, their performance at high ISOs was not as impressive. That's when I heard positive reports about the Sony A7s from documentary and rock photographers. Intrigued, I decided to check it out and ended up purchasing one. When I started using it in the photo pit, I received sarcastic comments from CANIKON photographers, questioning if it was even possible to work with such a small camera. However, the A7s's excellent performance at high ISOs impressed them, and some even wished they had a CANIKON camera with a similar sensor.

The Sony A7s is primarily designed for filming in 4k, but its remarkable characteristics at high ISOs make it perfect for capturing photos in low-light conditions, such as indoor concerts. While the autofocus may not be the fastest, and continuous shooting is slow (though not everyone uses continuous shooting anyway), these are minor drawbacks considering the camera's overall capabilities. For most types of photography, including rock photos, the A7s is more than adequate. In fact, it can still produce excellent results at 12800 ISO and higher, often surpassing those of modern and more expensive cameras.

The affordability of a second-hand Sony A7s makes it an excellent investment. Despite having a 12.2-megapixel sensor, you can easily enlarge the photos, if necessary, using programs like Topaz Gigapixel AI. In the article, I captured the photos with a Sony A7s and a Sony FE 70-200/4 G OSS lens, which proved to be an excellent combination for indoor rock photography. Although I have since switched to the Sony A9, which better suits my needs as an all-round camera, I still regularly use my A7s as a backup, typically with a 14 or 20mm wide-angle lens.






Text and Photo: Mikael Good

Postat 2022-09-01 12:03 | Läst 3627 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Tältmötenas och bildreportagens tid är inte över



Ibland händer det att något av mina bildreportage hittar in i en dagstidning. I torsdags var mitt bildreportage från Noas Arks pågående tältmöteskampanj i Knektaparken i Jönköping med i tidningen Världen idag.

På 60-, 70- och 80-talet var det vanligt med tältmöten där det bjöds på sång, musik och stark förkunnelse eller predikan som det även kallas. Tältmöten har dokumenterats av både kända och okända fotografer. Om jag inte missminner mig gjorde Lennart Nilsson och Sune Jonsson med flera fotografer bildreportage från tältmöteskampanjer som hamnade i olika dags- och bildtidningar i slutet av 1950- och början av 1960-talet.

I måndags var jag på plats för att dokumentera mötet i Knektaparken där den före detta kåkfararen och Kartellen medlemmen Betsegaw “Betz” Assefa (översta bilder) berättade om hur han bestämde sig för att lämna droger, kriminalitet och alkohol bakom sig och följa Jesus. Betz som blivit skjuten två gånger och knivhuggen fem, berättade bland annat att han under förra veckan räknat till att han förlorat 41 av sina nära vänner.

Bilderna från mötet blev såpass bra att redaktören tyckte att materialet skulle gå över tre sidor istället för en. Tältmöteskampanjen anordnas av den ekumeniska missionsorganisationen Noas Ark. Jag kommer att fortsätta dokumentera tältkampanjen som pågår i lite mer än en vecka till. Du kan läsa mer om mötet i Knektaparken och ta del av fler bilder här.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2022-08-26 09:00 | Läst 4108 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Det har varit en intensiv men rolig rocksommar



Ingen sommar utan musik brukar jag säga, men i år har jag nästan överdoserat på musik, och bitvis har det varit varmt, intensivt men samtidigt väldigt roligt. Jag har träffat många gamla vänner, och fått en del nya bekantskaper. Men framförallt har jag fått höra mycket bra musik och tagit mängder av bilder.


Många band och artister av olika storlek och dignitet har rört sig framför kameran, och jag har upptäckt nya band och ny musik att lyssna på. Att gå igenom och redigera alla tusentals bilder är ett gediget arbete, men för min del är det lite av terapi att gå igenom och redigera bilder när höstmörkret sänker sig över landet, och så är det ett bra sätt att återuppleva sommaren på.

Det är framförallt musiken som lockar mig till att fotografera och recensera konserter. För mig finns det bara en plats att se en konsert från och det är längst fram, och då är det en fördel att vara rockfotograf! Står det ett riktigt bra band eller en artist på scenen som bjuder på sig själv är det lätt att få ”feeling” vilket avspeglar sig i bilderna. Jag har svårt att förstå rockfotografer som inte har något musikintresse, och som bara trängs i diket för att få lite speciella bilder att lägga i sin portfolio eller tävla med. Det är lika märkligt som en naturfotograf utan naturintresse (om det nu finns någon sådan).


De få slantarna som jag drar in går till utrustning och kanske en och annan resa. Men vill man bli rik ska man göra något annat, timlönen är direkt usel! Idag är det inte ovanligt att artister och arrangörer kräver fri tillgång till fotografernas bilder om de vill ha en ackreditering, vilket har lett till att många jobbar gratis, och på så vis undermineras arbetsmarknaden för dem som försöker leva på sitt jobb eller har det som ett extraknäck. 


Det händer att jag jobbar ideellt, men då handlar det om artister som jag har lärt känna, och som jag vet har en obefintlig budget. Många mindre och mellanstora band har det tufft ekonomiskt, få av dem kan leva på musiken, och pengarna som de drar in räcker i bästa fall till instrument och replokal. Men band och arrangörer som har gott om pengar skulle gott kunna betala för sig!

När jag fotar konserter är verktygen viktiga, kamerorna måste klara minst 12600 ASA. I år har jag primärt arbetat med en Sony A9 med ett Tamron 28-75/2.8 och ett Tamron 70-180/2.8 samt en Leica M10 med ett 35/2. Med sin stora ljusstarka mätsökare är Leica M som gjord för att fota konserter i dåligt ljus. På filmtiden var det inte allt för ovanligt att jag träffade på M-fotografer på konserter, men nu är det många år sedan jag senast träffade någon med Leica i diket.



Text och foto: Mikael Good

Postat 2022-08-17 12:00 | Läst 5285 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Analoga bilder lever fortfarande



Det hör inte till vanligheterna att jag får leverera bilder som jag tagit med film, men ibland händer det! Bilden på Läckö slott som illustrerar detta inlägg är ett sådan bild. Den har tidigare varit med i en Sverigekalender i början av 2000-talet, och nu kom den att användas i en kulturartikel om Magnus Gabriel de la Gardie med rubriken ”Förlorade Sveriges högsta ämbete – blev psalmförfattare”. Om jag inte missminner mig tog jag bilden i slutet av 1990-talet med en Minolta 9xi, 35mm och Kodachrome 64 (kan även ha varit Fujifilm Velvia 50).



Text och foto: Mikael Good

Postat 2022-08-16 12:41 | Läst 2673 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Yrkesfotografens kameraval



För en yrkesfotograf är kameravalet viktigt, det är bra att ha en kamera som är som en förläggning av det man ser och upplever, och som inte ställer sig i vägen i fotograferingsögonblicket. För mig är Leica M10 en sådan kamera. 



Jag föredrar att jobba med M10:an för att den är lätthanterlig, överskådlig, och inte har en massa inställningsmöjligheter som jag drunknar i. Sökaren som är föredömligt stor har bara information om exponeringskompensation och inget mer. Slutaren är tyst och diskret, och framförallt väcker inte kameran lika mycket uppmärksamhet som när jag jobbar med min japanare med teleobjektiv. Det kan hända att en och annan lite äldre fotograf hajar till och reagerar på kameran, men i det stora hela är det färre som reagerar när jag jobbar med Leican. Bilderna i inlägget har tidigare publicerats i färg i olika tidningar. Men här har jag valt att göra dem i svartvitt som i mitt tycke är fotografins sanna färg.




Text och foto: Mikael Good

Postat 2022-07-01 14:36 | Läst 4446 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 ... 3 4 5 ... 56 Nästa