I Indien har många kvinnor tunga arbeten

En stor orsak till att det inte är så många som dokumenterar arbetare i Sverige är att det är svårt att få tillträde till byggarbetsplatser och industrier i landet, oftast beror det på säkerheten. Men i andra länder är det lättare. När jag nyligen var i Indien fick jag tillträde att dokumentera arbetsplatser som jag inte hade fått vistas på i Sverige.



Säkerhetstänket i Indien skiljer sig radikalt från Sverige. Skydds- och säkerhetsutrustning saknas på de flesta arbetsplatserna. En annan skillnad mot Sverige är att många av dem som jobbat på byggarbetsplatserna som jag besökt är kvinnor. Tunga kroppsarbeten räknas som klassiska mansjobb i Sverige, men i Indien är det inte ovanligt att kvinnor har tunga arbeten. I Sverige tjänar byggnadsarbetare ganska så bra. I Indien är det ett låglöneyrke, och arbetarna tjänar bara ett par tior per dag.



Jag kommer att skriva mer om de arbetsplatserna som jag besökt i ett kommande reportage. Materialet är ganska omfattande, och arbetet med repet kommer att ske på min fritid när jag har tid och lust att jobba med det. När det är klart är det inte omöjligt att det dyker upp i någon tidning.



Text och foto: Mikael Good

Sandmaffian som hotar och dödar journalister

Jakten på sand är mer intensiv i Indien än i något annat land. Det råder en byggboom i landet, och till de många byggena behövs det mängder av sand, grus, makadam, standardcement och vatten.

Sandbrytning är en miljardindustri i Indien. Bristen på laglig sand har gjort att det vuxit fram en sandmaffia som livnär sig på att bryta sand illegalt vid landets floder. Den illegalt utvunna sanden säljs sedan till byggen med god förtjänst. Arbetslösheten har ökat i Indien, sedan många statliga teplantage lagts ned. Det gör det lätt för sandmaffian att rekrytera billig arbetskraft. För några tior per dag, arbetar män och kvinnor med att sila och separera sand och grus, samt krossa stenar till makadam. De läggs sedan i olika högar innan de lastas på lastbil och transporteras till byggen.

Varje år utvinns miljarder ton sand och grus illegalt vid Indiens floder. Den illegala utvinningen har vuxit till en mångmiljardindustri som involverar hundratusentals människor. Utvinningen leder till ett skadat ekosystem och att grundvattnet sjunker på en del håll i landet. I en rapport från 7 maj 2019 beskriver FN:s miljöorgan Unep den illegala sandbrytningen i Indien som ett globalt hot mot miljön.

Mellan 2015 och 2018 fick fyra indiska journalister sätta livet till när de rapporterade om den illegala sandbrytningen, och många fler har utsatts för hot och våld av sandmaffian. Jag valde att inte ta några närbilder på sandbrytningen, eller att ställa frågor till arbetarna, utan höll mig på betryggande avstånd när bilden togs.

Text och foto: Mikael Good

Reportageresan till Indien

Det har varit tyst i min blogg i drygt en månad, det betyder inte att jag har tröttnat på att skriva, det är snarare tvärtom. Men jag har haft fullt upp med annat. Jag har precis kommit hem från en reportageresa till Indien dit jag reste med min familj, och vi har samlat på oss mängder av intryck och upplevelser. När jag var i Indien tog jag en hel del bilder som har tagit tid att gå igenom och framkalla i ACR. En del bilder och texter kommer att hamna i tidningar och magasin, och en del kommer att hamna i bloggen under året.



Den här gången kom jag Indien lite mer in på livet. Även om jag var delaktig i det som hände förra gången som jag var där i december 2017, så kände jag mig som en åskådare i och med att jag bodde ganska västerländskt på hotell. Denna gången följde hela familjen med och vi bodde enklare hemma hos släktingar och vänner, det ledde till att jag blev mer delaktig i det som hände, vilket öppnade upp för mig att ta bilder som jag annars inte skulle kunnat ta. 



Under resan har jag bland annat dokumenterat ett arbetslag som gjuter ett tak, och en trappa, arbetare på en masonitfabrik, skolbarn, församlingsliv, gjort besök hemma hos familjer i byarna, samt tagit en del lite mer turistiga bilder med dokumentär touch. När man är på reportageresa är det lätt att missa de senare bilderna, men de är ack så viktiga för att föra in lite extra närvaro i bildreportage.



Jag hade med mig lite mer utrustning än vad jag normalt brukar ha med mig på en reportageresa. Anledningen var att jag reste med ett extra bagage, och att jag hade behov av lite ljusstarkare objektiv och en högupplöst kamera. Jeg tog med en Ricoh GR II, en Sony A6500, en Sony A7rII, ett Sony FE 18-135, ett Samyang 24/2.8, en Techart PRO AF-adapter, ett Voigtländer 35/1.7, samt ett Leitz Summicron 90/2 för porträtt. Tillsammans med fotoryggsäcken vägde inte utrustningen mer än 5 kilo, vilket gjorde att jag även fick plats med en del andra saker i handbagaget.



Jag kommer definitivt att återvända till Indien. Förutom att maten är fantastisk har jag fått många nya vänner, och området som jag besökte har en spännande framtid framför sig, och den vill jag gärna dokumentera med mitt anteckningsblock och min kamera.



Text och foto: Mikael Good

Moje braće i sestre

Under de senaste två åren har jag besökt södra Serbien vid ett flertal tillfällen, och där har jag lärt känna många serbiska romer i olika åldrar. När jag rör mig ute i staden i Vranje och dess omgivningar stöter jag alltid på någon som jag känner.





Min stora fotografiska förebild är Josef Koudelka. Framförallt hans böcker Gypsies och Exiles har varit stora inspirationskällor för mig. Josef var inte någon passiv åskådare utan en aktiv deltagare, han levde nära dem han porträtterade och delade deras liv. På så vis vann han deras förtroende. Efter ett tag kunde han dokumentera deras tillvaro, på ett sätt som ingen icke rom gjort tidigare.





Det är mycket möjligt att bilderna på mina romska vänner kommer att resultera i en bok en dag. Men framförallt är jag tacksam för att jag vunnit deras förtroende, och att de har släppt in mig i sin gemenskap. Jag har fått Serbien och framförallt landets romer på mitt hjärta och kommer att återvända fler gånger till landet. ”Moje braće i sestre” är serbiska och betyder mina bröder och systrar.










Bilderna i inlägget är ett litet urval från min senaste resa i början av oktober. Jag har använt en Sony A6500 med ett 18-135 samt en Ricoh GR II till bilderna.

Text och foto: Mikael Good

Några bilder från reportageresan till Indien

Även om det i mitt tycke är lika viktigt att dokumentera sin närmiljö, så älskar jag att åka ut på reportageresor och möta nya människor och miljöer. 



De senaste åren har jag varit på reportageresor till Bulgarien, Indien och Serbien. I december 2017 var jag i nordöstra Indien på reportageresa. Bilderna och texterna som jag skrev publicerades i tidningar, på webben, i social medier samt i min blogg. Även om många bilder har publicerats, finns det fortfarande en hel del bilder som jag aldrig visat tidigare. I den här artikeln hittar du några tidigare opublicerade bilder från Indien.



Jag tycker om Indien, det är ett annorlunda land på alla sätt och vis. Det sägs att antingen så älskar eller så hatar man Indien. Jag älskar Indien och jag stormtrivdes med Indierna som är både vänliga och trevliga. Snart kommer jag att åka tillbaka till Indien och Nepal. Jag ser verkligen fram mot resan, och denna gången åker jag främst dit för att hälsa på släktingar som bor och verkar i landet. Men jag kommer även att passa på att göra ett par reportage från platser som vi kommer att besöka i Indien samt Nepal. 



Bilderna i inlägget har jag tagit i en skola på raden till djungeln i Nordöstra Indien. Jag besökte skolan i december 2017. Jag använde en Sony A77II med ett 50/1.4 samt  en Fuji X-T1 med ett 18-55mm objektiv till bilderna.





Text och foto: Mikael Good