Det bästa vidvinkelobjektivet för Leica M

Under våren skulle jag åkt på två reportageresor och gjort ett reportage på hemmaplan från en stadsdelsfest. Allt har tyvärr blivit inställt på grund av corona. Istället har jag passat på att gå igenom bildarkivet, och gått igenom fotoutrustning i syfte att sälja av det som jag knappt använder.




Men innan jag har sålt av överskottet av kameror och objektiv, har jag testat dem ordentligt. En av kamerorna som jag testade var Sony A7s som jag skrev om igår. Efter att jag publicerat artikeln tog jag en promenad med kameran, och passade på att testa ett onödigt skarpt Zeiss Biogon T* 2.8/21 ZM på den.




Objektivet presterar riktigt, riktigt bra på Leica M-kameror. Men har inte övertygat när jag använt det på Sony A9 och A7r II. Jag bestämde mig för att testa det på A7s och fäste det på kameran med hjälp av en Novoflex-adapter. Att jag inte använde Techart PRO adaptern som ger autofokus med M-optik på Sonykameror beror på att den tyvärr inte fungerar med A7s.




Jag blev positivt överraskad. Objektivet presterar nästan lika bra som på mina Leica M. Kantskärpan är godkänd men inte riktigt lika bra som på Leica. Det blir färgskiftningar i bilden, men inte värre än att det enkelt går att rätta till i ACR, och kör man i svartvitt spelar de ingen roll. Jag kommer definitivt att använda Zeiss 21/2.8 ZM på Sonyn igen. Faktum är att det trots begränsningarna är det bästa 21mm som jag har kört med på Sony.

Objektivet har ingen autofokus. Men ställer jag objektivet på 2 meter har jag skärpa från drygt 1 meter till oändligt på bländare 8. Sony A7s är brusfri upp till 6400 ASA vilket gör att det bara är sätta tiden på 1/250, ASA på auto och tuta och köra utan att behöva göra några inställningar. Behöver jag köra på 2.8 kan jag enkelt ställa skärpan med hjälp av de fokuseringshjälpmedlen som finns i kameran. Men jag längtar till den dag då jag kan montera objektivet på kameran och ge mig in i en folksamling igen. 21mm är en härlig brännvidd att fota människor med.




Zeiss 21/2.8 ZM borde vara ett obligatoriskt objektiv för alla Leica M fotografer. Bättre än så här blir det inte oavsett märke och prislapp. Leica har förvisso ett 21mm som är lika bra, men prisskillnaden är oförsvarbar. Jag har förståelse för att en del pungar ut tiotusentals kronor för perfektion men när det bästa kostar tiotusentals kronor mindre är det bara kapitalförstöring.



Bilderna i inlägget har tagits med en Leica M 240, en Sony A7s och ett Zeiss Biogon T* 2.8/21 ZM. Inga djur kom till skada vid fotograferingstillfällena. Dragarbilden tog jag med en Leica M 240 och ett Zeiss 21mm vid ett bönemöte på Ralingsåsgården i Aneby i augusti, den har tidigare publicerats på omslaget till en dagstidning.



Till sist – Glöm inte att lufta era ljusmaskiner, och kom ihåg att det alltid är bättre att berätta med kameran än att berätta om kameran!

Text och foto: Mikael Good

TTArtisan 35mm f/1.4 ASPH bjöd på en positiv överraskning

Någon sa att det bästa sättet att motstå en frestelse på är att falla för den. Egentligen hade jag redan för många 35mm objektiv till min Leica, så vad gör det egentligen att ha ett till? Tänkte jag och föll för frestelsen att köpa ett 35mm till! 



I veckan köpte jag ett TTArtisan 35/1.4 ASPH. Jag har hört både ris och ros om objektivet, men jag fick det såpass billigt att jag bestämde mig för att köpa och testa det. Om det inte skulle passa mig, skulle jag lätt kunna sälja det för samma peng som jag gav. Idag tog jag med det på lördagspromenaden i Huskvarna, och passade på att dokumentera staden, och de få invånarna som var ute.



När jag testar ett objektiv, skruvar jag inte fast det i en testbänk, utan monterar det på kameran och använder det som jag har tänkt använda det. Utifrån bildresultatet ser jag ganska snabbt om det är värt att behålla det eller inte. I och med att 35mm är min favoritbrännvidd har jag gått igenom en hel del olika objektiv genom åren, och jag har bara blivit positivt överraskad en gång tidigare.



Förra gången jag blev positivt överraskad var den första gången som jag fotograferad med mitt Summicron M 35/2 ASPH, det objektivet är fortfarande ohotat som det bästa 35mm objektivet i min samling. Men även TTArtisan 35/1.4 ASPH har gett mig en positiv överraskning. Det är nästan löjligt bra och står sig väl i konkurrensen mot betydligt dyrare objektiv från Japan.



Sedan tidigare har jag ett Voigtländer Ultron 35/1.7 som av många inklusive mig själv ses som ett riktigt bra 35mm väl i klass med Zeiss ZM 35/2. Men trots det står det sig slätt mot TTArtisan 35mm. Motljusegenskaperna och mittskärpan är bättre på Voigtländerobjektivet, och det är något skarpare på 1.7, men vad gäller färgteckning, kontrast och byggkvalitet är det betydligt jämnare. Kantskärpan är dock bättre på TTArtisan-objektivet Ett stort plus för TTArtisan-objektivet är att det är relativt lätt att kalibrera. Om du har en Leica med Live-view eller elektronisk sökare går det ganska smidigt att kalibrera objektivet så att det stämmer med mätsökaren.



Jag är imponerad av bildresultatet med TTArtisan 35/1.4 ASPH. Men även byggkvaliteten är i paritet med Zeiss och Voigtländer men når inte riktigt upp till Leicanivå. Det är väldigt likt Leica 35/1.4, och ser inte överdimensionerat ut på kameran. Min tanke var främst att ha det till reportage och konserter då jag behöver kunna blända ned ett snäpp till. Men trots att det är ett 1.4 objektiv fungerar det bra som ett allroundobjektiv.



Jag har även testat objektivet på en Sony A9 med adapter, och det fungerar faktiskt rätt så bra. Kantskärpan är inte riktigt lika bra som när jag använder objektivet på en Leica, men det är fullt användbart även på Sony. Med Techart PRO-adaptern får jag full autofokus. I och med att objektivet har bländare 1.4 ställs skärpan snabbt och exakt.



Såvitt jag förstått kan objektiven från TTArtisan variera en del i kvalitet. Mitt exemplar gjordes en riktigt bra dag på fabriken, och kvaliteten är superb. Bara att nämna Zeiss och Voigtländer i samma andetag visar på den höga kvalitet gällande skärpa, kontrast och byggkvalitet som objektivet har.



Jag kommer att använda TTArtisan 35:an med samma självklarhet som mitt Summicron M 35mm, med vetskap om att det inte kommer att göra bort sig i jämförelse. Men jag har några 35mm för mycket och kommer säkerligen att sälja två, eller tre av dem inom en snar framtid, för att få plats med de nya prylarna.



Alla bilderna är tagna med Leica M240 och TTArtisan 35/1.4 ASPH. Jag har framkallat dem i ACR och använt objektivprofilen för Leica M 35/1.4 ASPH, som funkar bäst till objektivet. Bilderna är minimalt redigerade och de flesta av dem följer Dogma-07 pricipen.





Text och foto: Mikael Good

Så jobbar en fotograf utan el

Är el en förutsättning för att man ska kunna jobba som fotograf? För många nya fotografer som är vana vid det digitala flödet är säkert svaret ja! Men för oss som hållit på ett tag är svaret nej! Om jag skulle jobba i förhållanden där det inte finns någon el, skulle jag packa med mig ett tjugo-pack med färgfilm, en helmanuell kamera som den på bilden samt en batterisnål ljusmätare. Anledningen till att jag skulle välja färgfilm är att det blir bäst när man digitaliserar bilderna.

Text och foto: Mikael Good

Mätsökarkameran är mitt arbetsredskap

För mig är en kamera ett redskap som jag använder för att få med mig de bilderna som jag vill ha. En mätsökarkamera råkar vara det redskapet som jag föredrar i mitt bildskapande. Men tyvärr finns det inte så många olika mätsökarkameror att välja på om man vill fota digitalt.

Mätsökaren ger mig möjlighet att få en bättre överblick över motivet och den tillåter mig att gå ett par steg närmare utan att jag stör när jag fotograferar i lite känsligare miljöer. Med mätsökaren gömmer jag mig inte bakom kameran utan är mer aktiv i dialogen och umgänget med dem jag möter. Idag ska jag göra ett reportage om fotbollsmatchen mellan Makrillarna och Husqvarna FF på Vapenvallen på Söder. Min mätsökarkamera tillsammans med ett 20 och 50mm objektiv är som gjorda för det ändamålet.

För dem som fotar analogt finns det ett smörgåsbord av mätsökarkameror från olika tillverkare att välja på. Men om man som jag vill ha en digital mätsökarkamera finns det i nuläget inte så mycket att välja på än Leica. Leicas kameror är oftast väldigt dyra men det går att göra begagnatfynd om man inte vill ha det allra senaste. Kameran på bilden tillsammans med sex stycken högpresterande M-objektiv från Leica, Jupiter, Voigtländer, Konica och Zeiss har inte kostat mig mer än drygt 20 000 kronor.

Som ni säkert har förstått på min objektivuppräkning spelar inte märket någon större roll för mig. Hade jag varit ett märkesfreak hade jag på min höjd kunnat tänka mig ett eller annat Carl Zeiss objektiv. Men vad gäller mätsökarkameror så är det funktionaliteten som är viktigast för mig. Och jag skulle inte ha något emot att jobba med en robust digital mätsökarkamera från Zeiss eller Voigtländer.

Till sist vill jag passa på att utmana er att gå ut och fota i vårsolen istället för att bry er så mycket om vad det står på kamerorna och objektiven för till syvende och sist är ju det ändå målet som är det viktigaste och inte vägen dit. Missar man målet spelar det inte någon som helst roll hur bra eller komfortabelt man åker!

Text och foto: Mikael Good

Rymdkameran Hasselblad Apollo 7

Hade det inte varit för att Hasselblad redan hade krattat gången med sin Lunarkamera skulle man kunnat tro att Hasselblad Apollo 7 inte var något annat än ett simpelt aprilskämt från den anrika svenska kameratillverkaren. Men denna gången stannade skrattet i halsen, det har nog inte undgått någon att Hasselblad valt att lansera en ny kamera i dag. Kameran har fått sitt namn efter Apollo 7 som var USA:s första bemannade uppskjutning i rymden. Hasselblad Apollo 7 bygger på en kraftigt pimpad Sony A7. Prislappen för Apollokameran tillsammans med ett Zeiss 24-70/4 kommer att landa på det astronomiska beloppet 85.000 kronor... Det får till och med dyrgripar som Leica M 240, Nikon D4s och Canon 1DX att framstå som lågbudget. Aldrig tidigare i kamerahistorien har väl uttrycket - Houston, We've Got a Problem passat bättre in än på den nya Apollokameran! :)

Medan Hasselblads marknadsavdelning valt att gå i omloppsbana runt jorden väljer Sony att hålla bägge fötterna på jorden. Det senaste året har de filat på sin egen motsvarighet till Toyotas premiummärke Lexus. Förra året gick som bekant Kyoceras rätt till namnet Contax ut. Sony som redan har ett tätt samarbete med tyska Zeiss köpte rätten till det klassiska kameramärket i hård konkurrens med Samsung och Cosina. I början av juni kommer Sony enligt en färsk artikel på http://www.sonyalpharumors.com/?s=contax att släppa en helt ny digital Contaxkamera som bygger på Sony A7r. Kamerans utseende kommer enligt uppgift att baseras på den analoga Contaxklassikern Contax 137 MA.



För mig som är en gammal Contax konnässör är det givetvis kul att Contaxstjärnan åter kommer att tändas på kamerahimlen. Även om jag inte kommer att göra det själv kommer det säkerligen att finnas en del köpare som är beredda att hala upp X antal tusenlappar bara för namnets skull. Om man inte vill lägga ett par tusenlappar extra för en logga och lite bling bling kan man alltid pimpa sin Sony A7 med en Contax logga. På så vis blir man först med det sista innan det förstnämnda till sist dyker upp.

Text och foto: Mikael Good