Att tänka på inför reportageresan

Det händer att jag får frågan från kollegor om vad man ska tänka på innan man åker iväg till ett annat land för att göra reportage och vilken utrustning man ska ha med sig? Jag ska försöka svara på några av de frågorna som jag fått i den här artikeln.

När jag åker ut på reportageresor brukar jag ha med mig en Macbook Pro, en eller två spegellösa kameror och ett par objektiv, från 21 till 200 mm, en mobiltelefon och ett anteckningsblock. Jag packar grejerna i en tålig axelväska och har inte med mig mer än vad som får rymmas i handbagaget. Att bära på allt för mycket utrustning under långa perioder är jobbigt för kroppen och att skylta med allt för dyrbara kameror och objektiv i utsatta miljöer lockar till sig tjuvar.

Innan jag åker gör jag en grundlig research om landet. Framförallt läser jag in mig på landets historia, politik och kultur. Jag har lärt mig att kunskap om ett land och dess folk är en bra dörröppnare, det ger mig rätt perspektiv på landet, det hjälper mig att se förbi eventuella fördomar som jag kan tänkas ha och det har lett till att jag har fått många intressanta pratstunder och bilder.



En fåordig äldre man som jag mötte i ett litet lettiskt samhälle för ett par år sedan sken upp när jag frågade honom om fronten gick i närheten av hans hus under första världskriget. Han berättade stolt att hans far var en dekorerade krigshjälte som kämpat för Lettlands frihet. Tack vare hans mod under det lettiska frihetskriget 1919 hade han fått en bit mark och ett hus som sonen och hans familj fortfarande bodde i och odlade upp. Hade jag inte varit påläst hade jag med största säkerhet inte fått ta några bilder på mannen och hans hustru och jag hade aldrig fått reda på hans bakgrund.



Jag är alltid noga med att hälsa på och visa respekt för dem jag möter. För mig är det viktigt att inte vara som en fluga på väggen. Jag har jobbat mycket i Österuropa och där ses människor som smyger omkring med kameror med skepsis. Därför är jag öppen och ärlig med det jag gör och har jag tagit en obemärkt bild frågar jag allt som oftast i efterhand om jag får använda den. Det händer att jag får ett nej och de bilderna kommer givetvis aldrig att visas. I dag har de flesta tillgång till internet och jag är vän på Facebook och Instagram med några av dem som jag mött på mina reportageresor.



När jag är ute på reportageresor tar jag vara på tiden och fotograferar och antecknar mycket. Även om beställningen kanske bara är på två, tre reportage och artiklar samlar jag på mig mycket mer material. Jag fotar det mesta för att ha en bildbank som man kan ha nytta av lite längre fram. Vis av erfarenhet vet jag att överskottsmaterial oftast kommer till användning. Men det leder till att arbetsdagarna kan bli väldigt långa och därför blir tiden för sömn och vila ofta minimal.



Text och foto: Mikael Good

Rysslandsreportaget fick ny luft under vingarna

Ingen vill läsa gårdagens nyheter. Men ibland händer det ändå att gårdagens nyheter åter blir dagens nyheter och får en större spridning än när de först publicerades.



För några år sedan var jag i Ryssland på en reportageresa. Förutom att jag gjorde en hel del intervjuer och tog många bilder, passade jag även på att göra ett reportage om ett övergivet sjukhus i utkanten av St. Petersburg. Sjukhuset kallades Jayer enligt det uppsökande teamet från Doctors of the World som var mina ciceroner.



Det mesta av Rysslandsmaterialet publicerade i olika tidningar och trycksaker. Ett reportage om en kämpade småbarnsmamma rönte stort intresse från läsarna och översattes till finska, norska och engelska.



Trots att intresse fanns lyckades jag inte få in repet om Jayer i någon tidning. Men jag tyckte att det var för bra för att inte publiceras och därför la jag upp det i båda mina bloggar i maj 2013. Reportaget nådde snabbt 5000-6000 läsare, men efter ett par veckor svalnade intresset och besöken blev allt mer sporadiska.



I våras fick inlägget om Jayer ny fart. Det delades i en grupp för glömda platser på Facebook och tiotusentals nya läsare strömmade till. Inlägget är nu mitt mest lästa på min blogg på blogger.



Här kan du läsa reportaget "Jayer - Dödens hus": http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html



Text och foto: Mikael Good

Wow, dina foton är populära!

Det händer att mina bilder har nått 100 000-tals och ibland även miljontals tittare. Men i de fallen har det varit befogat då bilderna haft ett nyhetsvärde eller sådana kvaliteter att de höjt sig över mängden.

Jag trodde inte att en bild som inte är tekniskt bra och som inte ens skulle platsa som vykort skulle kunna nå drygt 100 000 personer. Det visade sig att jag hade fel. För ett par veckor sedan laddade jag upp en bild som föreställer Ljungarums kyrka i Jönköping på Google Maps. Igår fick jag en rapport från Google Maps med rubriken “Wow, dina foton är populära!” och där det stod det att mitt foto har setts fler än 100 000 gånger.

Hade jag vetat om att bilden på Ljungarums kyrka skulle bli så populär, hade jag rätat upp den i Photoshop och ställt in kontrasten rätt. Men det är bättre att vara förklok än efterklok!

Klicka här för att komma till bilden på Google Maps: https://goo.gl/maps/R76MsUi1Dvn

Text och foto: Mikael Good

Gungor

Det är två år sedan det amerikanska alternativrockbandet Gungor senast spelade i Sverige. I år var de tillbaka och gjorde två fantastiska spelningar på Gullbrannafestivalen torsdagen den 6 juli. De gjorde en akustisk spelning i konsertlokalen Bryggan på eftermiddagen och en elektrisk i Skeppet på kvällen. Vid bägge tillfällena var Gungor förstärkta med en stråktrio som gav låtarna extra liv och djup. 

Text och Foto: Mikael Good

En världsartist på en armlängds avstånd

Förra veckan hade jag förmånen att fotografera den amerikanska artisten Moriah Peters på Gullbrannafestivalen. Det är alltid kul att fotografera världsartister som bjuder ordentligt på sig själva på mindre scener. Som grädde på moset var ljussättningen i världsklass vilket gjorde mitt uppdrag som festivalfotograf enkelt.

















Jag använde en Sony A7s med ett Sony 70-200/4 och en Sony A77II med ett 16-50/2.8 till bilderna. Sony A77 II är mycket lättjobbad och ställer skärpan snabbare och exaktare än någon annan kamera som jag jobbat med. Jag håller tummarna för att Sony tar fram en efterföljare med 4K och bättre egenskaper på höga ASA.













Text och foto: Mikael Good