Genombrottet kom i bloggen

För tre år sedan publicerade jag vad som skulle komma att bli mitt genombrott som skribent. Det var ett reportage som ingick i reportageserien de glömda barnen i Ryssland. Jag försökte få in reportaget som har rubriken "Jayer - Dödens hus" i några olika tidningar. Överlag var responsen positiv men tidning efter tidning tackade ändå nej på grund av utrymmesbrist. Till sist valde jag att publicera reportaget i min blogg. Reportaget fick stor spridning bland mediafolk och jag fick en del glada tillrop från andra journalister.

Tyvärr finns det oftast inte plats för längre socialreportage i dagstidningar. Den största anledningen är vikande upplaga och piska att sälja mer annonsutrymme för tidningens överlevnad. Det gör att mastiga bild- och socialreportage ofta får stryka på foten till förmån för mer sport och lättsamma artiklar. Att jag inte fick reportaget publicerat gjorde att jag inte tjänade några pengar på det, men det fungerade ändå som en dörröppnare för mig.

De senaste åren har en hel del av mina debattartiklar, bild- och textreportage blivit publicerade och ett av mina bildspel har till och med varit med på rysk TV. I dag nickar en del kollegor igenkännande när de hör mitt namn. Nu är det inte ära och berömmelse som driver mig i mitt arbete utan en verklig vilja att förändra. Jag hoppas att mina bilder och texter ska få vara med och verka för förändring för utsatta medmänniskor.

Här kan du läsa reportaget "Jayer - Dödens hus": http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html

Text och foto: Mikael Good

Fujifilm X-Pro1 - en kamera för dig som vill ha mycket valuta för pengarna

Glöm bort allt det negativa som du hörde om Fujifilm X-pro1 när kameran kom ut på marknaden. I och med de senaste firmeware-uppdateringarna har kameran äntligen blivit så bra som den borde varit från början och den har förvandlats till ett av de bättre begagnatköpen.



2012 kom Fuji X-Pro1 ut på marknaden. Kameran hade en optisk/digital sökare som väckte mitt habegär. Trots att kameran hade en saftig prislapp var jag ändå intresserad och funderade allvarligt på att byta system. Men efter att ha testat kameran tappade jag snabbt intresset. Bildkvaliteten var lysande men autofokusen var allt för långsam och osäker och den manuella fokusen var omständlig.



I slutet av förra året kom en firmware-uppdatering till X-pro1 som rättade till många av buggarna och missarna i kameran. Jag testade en uppgraderad X-Pro1 och nu föll den mig i smaken. Jag bestämde mig för att sälja min X100s och ersätta den med en begagnad X-Pro1. Möjligheten att kunna byta objektiv fällde avgörandet. Tanken är att jag ska använda Fujin för reportage tillsammans med min M-Leica. Med hjälp av adapter kan jag använda min M-optik på Fujin.



Även om Fuji X-Pro1 har tre år på nacken är den mycket prisvärd i och med den senaste firmware-uppdateringen. I mitt tycke är möjligheten att swisha mellan optisk och digital sökare helt suverän, detta kryddat med fantastiskt bra bildresulat, bra egenskaper på höga ASA och en säker lågljus autofokus gör kameran till ett mycket bra begagnat köp för oss som vill ha extra mycket valuta för pengarna.



Text och foto: Mikael Good

Avfolkningen går med racerfart på den lettiska landsbygden

I ett hus i ett samhälle på den lettiska landsbygden bodde en lettisk gumma i 90-årsåldern som hette Maija. När Maija växte upp under frihetstiden på 20- och 30-talet bodde ett par tusen personer i det välmående samhället där de flesta arbetade på små familjejordbruk eller livnärde sig på skogsbruk.



När Sovjetunionen ockuperade Lettland 1945 krävdes marken in till staten och ett stort kollektivjordbruk anlades och fler människor flyttade in. Maija och hennes föräldrar blev av med sitt familjejordbruk och tvingades att arbeta för staten. Om de hade vägrat hade de deporterats till Gulag, ett öde som drabbade många av deras grannar, släktingar och vänner. Den personliga frihet var kraftigt begränsad under den sovjetiska ockupationen och de kunde inte lita på någon, angivare kunde finnas precis varsomhelst. Det enda positiva som hände var att den kommunala servicen förbättrades och byggdes ut. 



Lettland blev fritt från Sovjetunionen 1991 och på de 25 år som har gått sedan dess har antalet invånare i samhället krympt rejält. Det stora bostadområdet mitt i samhället som byggdes under sovjettiden ekar tomt och håller på att återerövras av naturen. Butikerna har slagit igen och det kommunala centret med apotek, post, vårdcentral och dagis flyttades till en grannkommun för ett par år sedan.



Trots att samhället inte ligger mer än 80 km från huvudstaden Riga har avfolkningen gått med racerfart. Arbetslöshet och fattigdom tvingade många att bryta upp och flytta till jobben i Riga eller utomlands. Här och där kunde man se en rökstrimma som steg upp från skorstenarna och att det lyste i ett och annat fönster men de flesta husen gapade tomma. Ett drygt hundratal pensionärer och några ensamstående småbarnsföräldrar som inte kunde flytta stannade kvar i samhället. 

   

När Lettland blev fritt fick Maija tillbaka sin personliga frihet och sitt familjejordbruk som de sovjetiska ockupanterna berövat henne på. Hon skötte sedan gården själv i många år. När krafterna slutligen tröt och ögonen förlorade sin skärpa på grund av starr orkade hon inte driva den längre. Nu sitter hon oftast på en stol i närheten av den värmande kaminen i köket, medan hon väntar på att Inese från hemtjänsten ska komma på besök och ge henne lite ljus i den grå vardagen. 



Där vid kaminens livgivande värme drömde Maija sig tillbaka till sin ungdomstid och hon längtade efter att få somna in och återförenas med sina föräldrar och vänner på den eviga festen i himlen.
- Jag är så ensam, alla mina syskon, släktingar och vänner är döda. Nu är det bara jag kvar, jag önskar att jag också fick dö, säger Maija och hennes ögon fylls av tårar. Inese ger Maija en varm kram och säger:
- Du har mig kvar Maija, du vet att jag bryr mig om dig och kommer att se efter dig.



Det har gått snart 10 år sedan jag besökte Maija. Nu har hon fått somna in och har vandrat vidare till den eviga festen i himlen där hon säkerligen har återförenats med sina föräldrar och vänner. Hennes hus står tomt och naturen håller sakta men säkert på att återerövra hennes mark.

Klicka på den följande länken om du vill vara med och ge ditt stöd till utsatta medmänniskor i Lettland: http://hjartatillhjarta.se/lettland/

Text och foto © Mikael Good

*Maija och Inese heter egentligen något annat

Succé för mitt senaste fotoprojekt

För ett drygt år sedan drog jag igång ett nytt fotoprojekt med arbetsnamnet "A Romale, A Chavale". Syftet med projektet är att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige och verka som motvikt till det brutala högerextrema mörker som sänker sig över Europa och visa på att vi alla är människor som är älskade precis som vi är. 



Tanken med projektet är att lyfta fram romerna och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse, förnedring och förtryck i hundratals år är de ändå ett lyckligt folk som alltid har nära till leenden och skratt. Glädjen och musiken svetsar dem samman som grupp och har blivit ett sätt för dem att fly undan allt det hat, förnedring och förtryck som de utsätts för. 



När jag drog igång projektet hade jag aldrig kunnat drömma om vilket genomslag som det skulle få. Tidigare projekt som Greetings from Lativa och de glömda barnen i Ryssland har fått ganska bra respons. Men de har inte ens varit i närheten av den respons som jag fått för "Devlesa avilan" som projektet nu heter.



Sedan jag drog igång projektet i augusti förr året har jag fått mängder av bilder och reportage publicerade i både små som stora tidningar såväl inom som utom landet. Jag har blivit intervjuad i tidningar, TV och radio. Jag har skrivit debattartiklar i Aftonbladet och Dagens Arena, blivit inbjuden att tala på en minnestund för förintelsens romska offer och på romernas nationaldagsfirande i Huskvarna. Förutom allt detta har jag fått ett bildspel visat på rysk TV! 



Men framförallt har jag fått vara med och lyfta fram situationen för vägens folk i rampljuset och har fått inspirera andra fotografer, reportrar och filmare att göra egna reportage. Jag har även delat med mig av mina kunskaper och erfarenheter till reportrar och fotojournalister från både små som stora tidningar samt till privatpersoner.



Tanken är att projektet slutligen ska utmynna i en utställning som ska visas i både Rumänien och Sverige samt publiceras i bokform. Bilderna i projektet har jag tagit både i Sverige och Rumänien. I min portfolio kan du ta del av fler bilder från projektet: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums

Text och foto: Mikael Good

Muhammad's letter of protection to a Christian Monastery

Mount Horeb or Mount Sinai as it also is called is the place where Moses received the Ten Commandments from God which you can read about in Exodus 20:1-17. Moses is considered to be a important Prophet for all the three Religions and the place is sacred to the three Abrahamic religions, Judaism, Christianity and Islam. 



Tens of thousands of pilgrims visited the summit of mount Horeb to worship God, Allah or Yahweh and to see the marvelous view and sunrise from the top. There is an Greek Orthodox Chapel as well as a small Mosque on the summit of mount Horeb. Thousands of tourists who belong to other religions or are non believers also visited mount Horeb to see the sunrise and to feel the wings of history surrounding the mountain.



Saint Catherine's Monastery and mount Horeb are located in an area of the Sinai peninsula which is controlled by a terrorist organization that has close bonds with the Islamic state (IS). Tourists are strongly recommended to stay out of the area since the Egyptian regime can't guarantee for their security. There's a immediate risk of being kidnapped or even worse There's been a drastic drop of tourist in the area during the last years. Bedouins and native Egyptians that was dependent on tourism to get an income has lost that possibility. They now have to struggle hard to provide for their children.



There are not yet confirmed rumors that the monks at the Monastery are forced to pay the Islamic jizya tax, which is applied to non-Muslims in areas controlled by IS or their collaborators. What is known is that the monks recently asked for financial aid and that is something that is very rare since they live their lifes in seclusion.



Some of Christianities most priceless treasures are kept inside the Monastery. The collection of rare books and manuscripts in Greek, Arabic, Syrian, Georgian and Slavonic can easy compete with the collection in the Vatican. It also contains a unique collection of more than 2000 icons from 1500 years. And what is said to be the burning bush that God used when he spoke with Moses.



Saint Catherine monastery was completed in 557. It has not been without enemies since then, but it has never been conquered. The tradition says that earlier in his career Prophet Muhammed used to stay at the monastery when he travelled with caravans on his way from Egypt to Arabia. In 628 travelled a delegation from Saint Catherine's to Prophet Muhammed and made a request for his protection of the Monastery. Muhammed issued a letter of protection for the monastery and stamped the document with the imprint of his hand, since he couldn't read or write. You can read more about the letter of protection here.



The original letter of protection are kept in an museum in Istanbul, and a copy of it is on display in the monastery's museum. Even if muslims has respected the letter of protection from Muhammed through centuries. The monks don't rely that IS will respect it. They are afraid that IS will eventually attack and plunder the Monastery and destroy or scatter all the priceless books, icons and artifacts.



Click the following link if you want to see some more photos from Mount Horeb and Saint Catherine: www.flickr.com/photos/chasid68

Text and photo: Mikael Good