BROAR, TÅG OCH SÅNT

Bilder och funderingar.

Dagsfärskt från Säter

Det blev en liten tur med Peter på skogen i förmiddags. Vi stannade till nere vid sjön utanför Säters sjukhus eftersom det låg lite dimma över isen. Ute på isen kände jag mig iakttagen, kunde det vara en varg?

Hmm, konstig varg det där, jag tycker mig ha sett henne förut..............

På sjön började de första motionärerna röra sig ute på isen och som vanligt var hundägarna där först.

 Uppe på skogen riggade Peter upp utrustningen och satte igång med sin fotosession, med sig har han sin assistent, Ganja som är behjälplig på alla möjliga vis. Framförallt med att skrämma bort motiven.

Hälsar /Claes

 

Postat 2012-01-29 13:04 | Läst 4999 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Min Mor, en kavalkad genom tiderna.

Min Mor är född den 22 Mars 1926 och precis som i mitt förra inlägg om min Far kommer här en liten kavalkad från hennes liv.

 Sommaren 1949 liftade min föräldrar genom ett fortfarande sönderbombat Tyskland, vidare upp genom Alperna och sedan västerut mot Paris.

Här har de stannat till vid Teufelsbrücke i Schweiz och det var min Far som tog den här bilden.

Min Mor och hennes Ford Popular år 1950 på väg till ÖStersund. Jag var inte påtänkt ännu.

Min Mor sitter i soffan hemma hos min Farmor och Farfar i Östersund 1950. Kodachrome.

Här är jag med på bild också utanför vårt radhus i Edsberg på slutet av 1950-talet. Min Mor hade just varit i Österrike och hade med sig lederhosen och hatt till mig. Jag var mer intresserad av bilar. Den här bilden är tagen av min Far och kameran var en Rolleicord.

 

Nu har vi kommit fram till 1972 och jag ska just åka till Australien på ett år. Mina föräldrar körde mig till Arlanda och den här bilden tog jag med min nya kamera, en Olympus 35 SP och filmen var Kodachrome II.

I trädgården utanför huset i Viby utanför Stockholm. Bilden är tagen året innan hon fyllde 85. Bilden har jag tagit med en Canon 5D Mk2. Nu har det digitala tagit över.

Hälsar /Claes

 

Postat 2012-01-28 16:35 | Läst 4796 ggr. | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera

Min Far, några bilder från 1920-talet och framåt, ett tidsdokument.

Min Far är född den 10 Juli 1923 och i vår familj har man alltid fotograferat. Det finns fotoalbum från det han var liten och fram till modern tid. Han är forfarande pigg som en mört och cyklar, paddlar kajak och åker långfärdsskridskor (när det går).

 

Den här bilden är troligen tagen av Farfar med någon sorts bälgkamera. Jag vet inte vad det var för modell, men bilder blev det.

Sommaren 1949 liftade min föräldrar genom ett fortfarande sönderbombat Tyskland, vidare upp genom Alperna och sedan västerut mot Paris. Bilden är tagen av min Mor.

Vem som tagit den här bilden av min Far vet jag inte, men han gick på teknis och tog en Fil.Lic och att det var i kemi syns ju tydligt. Filmen var i alla fall Kodachrome.

I början av September 1972 åkte jag till Australien för att jobba ett år. Den här bilden tog jag på Arlanda med min första egna kamera, en Olympus 35 SP som jag hade köpte samma år. Filmen var som så ofta Kodachrome 25.

 

 Till slut en bild från Preikestolen i Norge som jag tog i Juli 1981 och som ni ser har min Far inga anlag för svindel. Bilden tog jag med en Nikon FE och Kodachrome 64.

En liten kavalkad genom tiderna, hälsar /Claes

Postat 2012-01-27 20:24 | Läst 4574 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Hur man passerar gränsen mellan New Mexico och Colorado 9 gånger på samma tågresa. Hur bär man sig åt då?

Här följer fortsättningen på vår resa med tåget från Chama i New Mexico till Antonito i Colorado. Museibanan mellan Chama och Antonito är totalt 103 km och ringlar sig fram genom Klippiga Bergen, på vägen korsar den gränsen mellan Colorado och New Mexico inte mindre än 9 gånger. Högsta punkten passeras vid Cumbres Pass på 3053 m.ö.h . Resan tar en hel dag och det går ett tåg från varje håll som möts i Osier som ligger halvvägs.

 

 Strax före avgång från Chama, vår K37:a har kopplat på tåget och vi väntar på vårt andra draglok av typen K27 som är något mindre. Järnvägen är smalspårig, tre amerikanska fot, vilket är 914mm.

 

 Vi har nu klättrat hela vägen upp från Chama och ska snart runda Windy Point strax för Cumbres.

 Loken har jobbat hårt i de branta backarna, som mest 3,5 procents stigning, vilket i järnvägssammanhang är MYCKET brant. Här är vi framme i Cumbres som är högsta punkten på vår resa. Ena loket kommer att kopplas av och återvända till Chama, vi behöver bara ett lok i fortsättningen eftersom vi har nerförsbacke hela vägen fram till slutstationen i Antonito.

 

Osier ligger halvvägs och här kan vi äta lunch medan vi väntar på det mötande tåget. Byggnaden är en nybyggd restaurang som är speciellt byggd för det här ändamålet och ska alltså klara av en rusning från två tåg ungefär samtidigt. De hade därför bara två rätter på menyn, Amerikansk eller Mexikansk. Jag tog Mexikansk och det var ett gott val visade det sig.

 Efter lunch fortsätter resan och efter en stund kommer vi in i den spektakulära Toltec Gorge där tåget ringlar sig fram på en klipphylla högt ovanför floden.

Resten av resan får vänta ett tag eftersom jag inte hunnit skanna in fler bilder, men fortsättning följer!

Hälsar /Claes

P.S. Alla bilder är tagna på Kodachrome 64 diafilm och inskannade med en Nikon Coolscan IV ED.

Postat 2012-01-26 23:13 | Läst 7521 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Chama, New Mexico. Här har tiden stått stilla.

Chama är en liten håla på gränsen till Colorado och en gång i tiden var det en stor lokstation på den berömda Denver & Rio Grande Western Railroad. Chama ligger nedanför det otillgängliga Cumbres Pass och när de tunga tågen skulle över passet fick loken service i Chama. Här kopplades också hjälploken på för att orka dra tåget upp för backarna. Tågen som kom från Durango eller Farmington delades i hälften här och i allmänhet fick ett lok dra, ett hjälpa till ungefär i mitten och slutligen ett skjuta på i slutet av tåget. När den första halvan av tåget hade nått krönet kopplades vagnarna av på ett stickspår och loken återvände ner till Chama för att hämta andra halvan av tåget. Det hade varit något att se.......

När vi kom dit i September 2000 hade större delen av järnvägen varit nedlagd sedan slutet av 60-talet, men just biten från Chama över Cumbres Pass och vidare ner till Antonito är nu en turistbana och hela miljön i Chama är i stort sett oförändrad sedan 50-talet. Allt är bevarat.

 

 Skillnaden är väl bara att passagerarna nuförtiden består av turister och så här mycket folk har nog inte åkt i tågen sedan slutet av 1800-talet när banan hade sin höjdpunkt.

Stationshuset har inte förändrats alls, jag har jämfört med foton från 50-talet.

Men den här Cowboyen satt nog inte och spelade här på femtio-talet med CD-skivor till försäljning.

 

 De två loken som ska dra vårt tåg görs iordning, vatten och kol fylls i tendern och sand fylls på i sanddomen. Sanden kommer att behövas i backarna upp mot passet.

 Här kommer det ena av våra lok backande, en klass K37 som är största loktypen på banan. Det ska nu växla upp på ett annat spår för att fylla kol.

 

 Lokföraren väntar på signal från växlaren så att han kan låta loket gå in på servicespåret.

 

Loket körs sakta fram mot kolpåfyllningsrampen. Vi kommer att ha två lok som drar vårt tåg uppför berget och det andra står redan inne på stickspåret.


Lok nummer två är av typen K27 som är mindre än vårt andra lok. Det är byggt 1903.

Så småningom fortsätter berättelsen med början av vår färd upp mot Cumbres Pass.

Hälsar /Claes

P.S. Alla bilder är inskannade med en Nikon Coolscan IV ED och filmen var Kodachrome.

Postat 2012-01-26 00:15 | Läst 4239 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 ... 5 Nästa