connyM | fotograf

 Att se och fånga det som finns framför mej, att fästa detta på film eller sensor, på ett sätt som tilltalar mitt öga! Det är vad min fotografi går ut på!

Nostalgi - flickorna i Havanna

Fotomodell - Ja, i Havanna på Kuba.

Alla de blomsterprydda damer från Kuba, ni ser på turistbilder, vill ha 1 turist-Peso, för att bli fotograferad. Dessa damer har tillstånd från Staten, för att få gå runt med blommor i håret och en cigarr i munnen. Och bli fotograferade!

De är ett rätt dåligt betalt jobb, inte så glamour-aktigt. Cigarren bekostar damen själv och den ska räcka länge. Därför är den oftast inte tänd.

Carril de la memoria - det skulle förmodligen en spansktalande sagt (om Google translate har rätt) om bilderna idag från rundresan på Kuba, som hustrun och jag gjorde 2014.

Redan första dagen i Havanna, mötte vi dessa fotomodeller. De fanns överallt, vid alla turistfällor. Log och sträckte fram handen. Så fort man placerat 1st Peso-convertible (den speciella turist-valutan) i deras hand, fick man ett bedårande leende och en bild. Det är då oftast en färgsprakande fotomodell, som fastnar på sensorn.

Dock tillhörde " flickan från Havanna" på bilden härovan, som gav mej ett plirigt, tandlösa leende, inte de direkt färgsprakande!  Hon fick inte vara med på så många turistbilder, men jag tyckte hon var så härligt småcharmig. Så hon fick några extra Peso i sin hand!  

Denna damen känner kanske någon här på Fotosidan igen. Hon varit omslagsflicka för många broschyrer om Kuba. Dock har jag inte lyckats sälja min bild på henne!

Fyller man 60 år i Havanna och betalar några Peso extra, så kan man få en STOR RÖD kyss på kinden.

//Conny 

PS Ju mer jag sitter och tittar i Lightroom-arkivet på mina Kuba-bilder, ju roligare är resan längs Minnenas Alle' - Carril de la Memoria 

Risken/chansen att det dyker upp många Kuba-bilder här, är stor! 


Postat 2021-03-03 07:40 | Läst 104 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Nostalgi - Kuba 2014

För 7 år sedan, så åkte jag och hustrun med denna eleganta taxi i Havanna. Kuba hade då, sedan några år tidigare, blivit öppnare och man tog gärna emot turister. Det var fortfarande väldigt nerslitet och rufsigt, på de flesta ställen. Man hade ju levt under handelsembargo i ett halvsekels tid. MEN vi var VÄLKOMNA!

Att besöka Kuba hade länge varit en stor dröm för mej. Att få se hur ett stängt samhälle var, att träffa  människor som levt och lever i detta samhälle. Men framförallt, att få se OCH plåta alla dessa stora jänkare, dessa underbara 50-tals bilar. 

EN kamera hade jag med mej, min X100S, och den gick varm. Dessa "slagskepp" gungade ju fram överallt. De var alla i olika skick, men välhållna på sitt eget individuella sätt. Vissa, som den blå här överst, var i ett fantastiskt fint skick. Han hade nog många körningar med givmilda kunder. Andra bilar var ett mishmash med "reservdelar" och "tillbehör". Avsaknaden av avgasrening, hade de dock alla gemensamt. Men det var väl heller inte så på modet när de byggdes på det glada femtiotalet.

En kille som brukade stå utanför vårt hotell. Han visade stolt upp sin Cheva, som vårdades ömt och som han hade  ärvt av sin far. 

Denna Chevrolet tillhörde kategorin, man tager vad man behöver och det med att stoppningen spruckit och är på väg ut - det är inte så viktigt

Trots över 50 år, inga original reservdelar, taskigt med både olja och annan smörjmedel - så spann motorn, av all omsorg den fått under åren

Man förstår ju varför de kallades dollarGRIN! 

 

Jag kommer att plocka fler bil-foto, ur mina arkiv från Kuba-resan. Ja, inte bara bilar, utan porträtt, byggnader och samlingsplatser kommer att hamna här på bloggen.
Det blir en resa ner längs Minnenas Alle',  anno februari 2014

// Conny 

PS ...och jag kan rekommendera att resa med bara en kamera, med fast optik. För då hinner man med att SE och KÄNNA landet, platsen och människorna. Istället för att rota i kameraväskan efter "rätt" objektiv!!


Postat 2021-03-02 06:28 | Läst 190 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Den lyser upp... men luktar!

Att hitta något som "gör" bilden, tycker jag är väsentligt. Detta gäller oavsett om det är ett stilleben, landskap,  arkitektur eller gatufoto.  

Det kan vara en händelse i en Gatufoto-bild, ett vackert träd som landskapsfotografen fastnat för eller en Vit Lök!

Min bild-idé som började i ta form i min högra del av huvet, var att det skulle bli en bild av en källare. En liten hörna där där en ljusstrimma letade sej in.

Efter denna kreativa idé, tog den vänstra delen av "mösshängaren", genast hand om planering och logistik.
Den mycket praktiska och flexibla "matbords-studion" började byggas. Först blev det en dovt brun pressings liknande bakgrund. Flaskor, rotfrukter, grönsaker och annat som kan tänkas finnas i en kökskällare, plockades fram.

Ljusstrimman och resten av ljussättning samt komposition, krävde lite mer av kreativet, så  produktionen, gled snabbt över till höger halvan.

Placeringen av den Vita Löken, blev så den där sista detaljen. Den detaljen, som jag tycker "gör" bilden.

Att detta att mina båda hjärnhalvor kan samarbeta så fint, känns bra.
Att de bägge acceptera att man kan använda en illaluktande, smakvidrig vitlök, till något ljust, fint och estetiskt! 😎
 

// Conny

PS Den här under tyckte jag själv oxå om, så den får vara med. Fast vitlöken inte lyser och denna bild är mer åt, lite korkad och chillad! 😁

Så här såg det ut vid fotograferingen 

Postat 2021-03-01 10:16 | Läst 213 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Nylonstrumpa - ingen app

Idag är ju alla fotografer, alla kan på ett snabbt sätt plocka in sin bild i en app och fixa till det mesta. Kort skärpedjup, softning och MYCKET annat! Säkert kul!

Men det är ju inte jag som fixar det!

 ELLER är jag gammalmodig och vägrar inse teknikens under? ELLER....

Min, kanske något föråldrad, inställning är att det skall fixas i kameran. Vill man ha ett "fint släpp" i skärpan, så använder man en stor bländaröppning. Vill man "frysa" en rörelse, så är det kort slutartid som används. Vill man ha riktigt kul och känna tillfredsställelse med sin hobby, så lär man sej dessa och några andra bas-kunskaper!

Tycker JAG!

*

Bilden ovan är ett exempel hur man på ett snabbt, enkelt och billigt sätt får till ett porträtt. En enkel lösning som ger modellen, (den vackra kvinnan här, är min kära hustru)  framför linsen, en mjuk och fin framtoning. Lösningen är att använda en bit av en svart nylonstrumpa. Vill man ha en varmare ton, ta en brun strumpa. Fäst strumpan runt optiken med ett gummiband. Softningsgraden bestäms av hur mycket du "spänner ut" nylonet. 

Detta är ju också en metod vi användt, när vi framkallat bilder i mörkrummet och önskat en softade bild.

Ljussättningen är oxå simpel. En speedlight med en  liten, ca 15 cm, rundstrålande "softbox", på ett stativ, vinklat in så den hamnar ungefär rakt över modellens huvud och en bit framför.  Så att man får den där lilla skuggan under näsan.

Så testa, experimentera du oxå. Det är både kul och lärorikt, även om det finns appar för det!

// Conny 

PS . Ett tips till dej som inte själv använder svarta nylonstrumpor, fråga ägaren innan du klipper av en bit. En lagom bit är ca 15x15 cm OCH det syns när den fattas! 😎


Postat 2021-02-28 08:17 | Läst 365 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Att greppa rätt...

...det där med Teknik vs Bilden
& Greppa rätt kamera

Det är mycket tekniksnack här på Fotosidan, många som grottar ner sej djupt i detaljer. Det är intressant och lärorikt att läsa.  

Andra hävdar att BILDEN är det enda som gäller. Att fånga något på film eller sensor och sedan bjuda betraktaren på något intressant, roligt, formskönt, färgsprakande och/eller harmoniskt komponerat "ögongodis".

Fast nog är det så, att det ena behöver det andra och viceversa. Jag menar utan tekniken, blir det ingen bild. Ser/tar vi ingen bild behövs ju inte någon teknik.
Vem som sedan fixar tekniken, fotografen eller kameran/mobilen, det är en också en intressant diskussion! 

Jag har alltid varit intresserad av teknik. Alltid velat ha det senaste. Inte så särskilt allmänt teknik-kunnig kanske, men alltid nyfiken. Åtminstone när det gällt något inom foto. Dock har teknik tänkandet saktats ner betydligt, med allt fler årsringar runt kroppen. 

En vandring från senaste hightech, till enkelhet och trygghet. Att med kunskap om vad som skall till, för att en exponering ska se ut som jag vill ha den. Så vill jag oftast numera, bara koncentrera mej på fånga bilden! För tekniken sitter i ryggraden.

Så från en tung Nikon-utrustning och en samling bladar optik och kamera, hittade jag Fuji X100!
Hösten 2013 kom denna kamera i min hand och mitt fotograferande fick ett rejält uppsving. Alltså mitt privata plåtande, det där man att alltid ha kameran med sej.

Min X100, även kallad HUNDEN av min kära hustru (en hund skall ju stanna och sniffa överallt, dvs jag hittar alltid något att plåta), är alltid med. Den har sin plats på vänster axel, redo att fånga det motiv, jag riktar den mot.

Det som gör den perfekt i mina ögon är, Enkelheten. De väsentliga funktioner finns direkt tillgängliga, inte gömda i menyer. Det känns Tryggt för en gammal analogfotograf. Att Kvalitén är superb, perfekt upplösning från största bländare. Gedigna reglage och stabil konstruktion av huset. Och givetvis att den är så snygg, rent av sexig 😁

Detta inlägg är med andra en hyllning, nästan med halleluja varning, för min och Fujis bästa ögonblicks bevarare - som ger stor fotografi glädje!

Bilden på mej och "hunden", får du som betraktare själv "läsa in" och bedöma.
Tekniken för att ta bilden, kan jag kort sammanfatta så här: Fuji X-T1 på stativ och med ett Fujinon 56/1.2 "instuckit i" en ringblixt, därav den "dekorativa" reflexen i glasögonen 😎

// Conny 

PS  Översta bilden är från Havanna och togs givetvis med en X100, en S-modell! Kameran på den undre är oxå S-versionen. 4 mån senare såldes denna och en F-modell fick överta "hund-kopplet" 👍


 

Postat 2021-02-27 09:31 | Läst 284 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa