connyM | fotograf

 Att se och fånga det som finns framför mej, att fästa detta på film eller sensor, på ett sätt som tilltalar mitt öga! Det är vad min fotografi går ut på!

Ett Päron till köpare!

Ett päron till farsa - en film väl många sett! Så här dagen efter mitt Felköp, känns det som man är ett päron. En person som inte läser på "rätt" sätt.

Men det är bara att "bryta ihop" och gå vidare 😁

Så nu har antikhyllan utvidgats och jag fortsätter leta efter en Pentax MX. En som fungerar 😁

// Conny 

PS Bilden ovan är fotograferad i min "matbords-studio". En bild jag är nöjd med, bortsett från den skarpa skuggan på det stående päronet. Orsakat av äpplet och att jag använde en för liten ljuskägla! Bara att "bryta...." 😁😁😁

Postat 2021-04-17 07:26 | Läst 312 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Farfars pannlampa - från hans jobb som kolhuggare

Min farfar arbetade redan från unga år, i olika gruvor i och runt Höganäs. Dock var hans första ca 10 år i yrkeslivet jobbet som dräng. Från åtta årsåldern jobbade han som dräng, hos olika bönder. Med allt vad det innebar för en ung parvel. Sov gjorde han i stallet, där väggarna bestod av tunna fuktiga träribbor...

Jag och min lillebror bodde, framförallt under sommarlovet, hos min farmor och farfar några veckor i stöten. Det var kul och lärorikt. Farfar brukade bl.a berätta om sin barndom, när vi satt ute i trädgården, i den lilla bersån med hammocken. Där var varmt och jag svettades i kortbyxor och linne. Men farfar njöt, klädd i långärmad undertröja, banlon-tröja och yllekofta, plus långkalsonger. Han njöt av värmen och förklarade det med att han frös alltid som barn och sen i gruvan...

Exakt hur gammal farfar var när han började i gruvan, vet jag inte. Men han bör ha varit i tidiga tjugo årsåldern. Han började jobba som kolhuggare. I trånga, kalla, fuktiga gångar, högg de ut stenkol. I små gångar som man bara kunde krypa i. Helt mörka, endast upplysta av pannlampan...

Saxat från Höganäs Museum
"På gruvarbetarens mössa sitter en kraftig läderbit där ”göken”, pannlampan, ska fästas.
”Göken” var först en rovoljelampa,
senare en karbidlampa och slutligen en batteridriven lampa."

Med kolhackan, som min farfar Nils Gotthard, håller i handen, högg de ut stenkol ur de låga, trånga gruvgångarna. Ett slitigt och skitigt arbete, där svetten rann i ansiktet och på väggarna fukten.

Denna bild hittade jag i lådorna, när jag och hustrun gick igenom, det mina föräldrar lämnat efter sej. Texten under bilden har min far skrivit. Men vem som tog bilden vet jag tyvärr ej.

Jag har oxå sparat farfars inskrivningsbok till militären. Där har man vid mönstringen 1917, skrivit in honom som dräng. Detta är överstrukit senare och ändrat till Kolhuggare. Så något år efter 1917 jobbade han fortfarande som dräng. Detta innebär att han blev gruvarbetare, i tidiga tjugo årsåldern.
Under 1917-1918 gjorde farfar 250 dagar på 6:e kompaniet i Ljungbyhed, plus därefter ytterligare några månader på underbefälsskolan.
Så efter sin beväringstid, hade han blivit underbefäl och tyckte då förmodligen att han inte ville vara dräng längre. Plus att det nog lockade att lönen som gruvarbetare var högre. Men detta berättade han aldrig om. Utan det är uppgifter som jag letat efter nu.

Farfar jobbade under resten av sitt liv för Höganäs bolaget. Förutom i Hyllinge, i flera andra olika gruvor runt Höganäs.
Han jobbade också senare i krossen. Där man separerade ut kolet, från stenbumlingarna man huggit i gruvan. Ett jobb som var enormt bullrigt och dammigt och som tyvärr förstörde både min farfars hörsel och gav honom stendamms-lunga. 

// Conny 

PS Tänk vad en fotografering av en gammal pryl, kan trigga igång!
Min hustru som håller på med släktforskning, har hjälpt mej att plocka fram fakta.
Bilderna på pannlampan och inskrivingsboken, är tagna i min lilla matbords-studio 


 

Postat 2021-03-14 08:05 | Läst 383 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Den lyser upp... men luktar!

Att hitta något som "gör" bilden, tycker jag är väsentligt. Detta gäller oavsett om det är ett stilleben, landskap,  arkitektur eller gatufoto.  

Det kan vara en händelse i en Gatufoto-bild, ett vackert träd som landskapsfotografen fastnat för eller en Vit Lök!

Min bild-idé som började i ta form i min högra del av huvet, var att det skulle bli en bild av en källare. En liten hörna där där en ljusstrimma letade sej in.

Efter denna kreativa idé, tog den vänstra delen av "mösshängaren", genast hand om planering och logistik.
Den mycket praktiska och flexibla "matbords-studion" började byggas. Först blev det en dovt brun pressings liknande bakgrund. Flaskor, rotfrukter, grönsaker och annat som kan tänkas finnas i en kökskällare, plockades fram.

Ljusstrimman och resten av ljussättning samt komposition, krävde lite mer av kreativet, så  produktionen, gled snabbt över till höger halvan.

Placeringen av den Vita Löken, blev så den där sista detaljen. Den detaljen, som jag tycker "gör" bilden.

Att detta att mina båda hjärnhalvor kan samarbeta så fint, känns bra.
Att de bägge acceptera att man kan använda en illaluktande, smakvidrig vitlök, till något ljust, fint och estetiskt! 😎
 

// Conny

PS Den här under tyckte jag själv oxå om, så den får vara med. Fast vitlöken inte lyser och denna bild är mer åt, lite korkad och chillad! 😁

Så här såg det ut vid fotograferingen 

Postat 2021-03-01 10:16 | Läst 508 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Min tålmodiga modell

Vad är det första man gjorde när man träffade en tjej, alltså för att imponera och fånga henne? 
Om man 1974 var i Karlskrona och om man då gjorde lumpen som värnpliktig fotograf ?
Jo, då tog man givetvis ett foto. 

Fotot ovan, är taget på onsdags-dansen i Vämöparken, Karlskrona. Tjejen i vit tröja, fastnade för första gången på ett foto av mej. Tri-X pressad till ett ASA-tal som jag inte har en aning om, mer än att vid framkallningen, så var både tiden i dosan lång och D-76:an varm 😎

Tjejen till vänster var hennes storasyster, hon fick vara med, för jag hade JUST DÅ, inte riktigt bestämt mej för vem😁

.

Det blev hon i vitt och denna tjej har nu efter snart 47 år, så smått börjat vänja sej. Både vid mej, men framför allt vid att jag alltid har en kamera i handen. Samt att jag alltid behöver en modell. 

En tålmodig modell som fått utstå många fotograferingar, olika ljussättningar och diverse annat som en "kreativ" fotograf, hittar på!

Tack!

// Conny 

PS Den gamla bilden tagen med en Fuji ST 701, med ett Takumar 35:a på. Den nytagna bilden är tagen med en Fuji X-T2 och Fujinon 35/2

.

Min tålmodiga modell satt alltså på främre kanten av bordet. Huvudljus från softboxen uppifrån höger och "hårljus" snett bakgrunden.

.


Postat 2021-02-16 13:20 | Läst 590 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera