En blogg om klassisk gatufotografi, dokumentär- och allmänfoto

Arbeta som Moder Natur!

Garry Winogrands maniska knäppande på gatan är legendariskt. Det påstås att man efter hans död 1984 hittade ”mer än 2500 exponerade men oframkallade rullar film, 6500 rullar framkallade men inte kontaktkopierade, och 3000 rullar kopierade men inte granskade. Det utgör totalt en tredjedels miljon obearbetade exponeringar” (http://www.photo.net/books/winogrand). 

De flesta andra gatufotografer lär jobba på ett liknande sätt. När vi står inför gatufotografins stora mästerverk är det förledande lätt att tro att dessa magiska bilder skulle var i detalj planerade och utspekulerade av överlägsna fotografiska genier. Och visst handlar det ofta om beundransvärda tekniska och estetiska prestationer på det medvetna planet. Men vad den stora allmänheten förmodligen inte känner till är i hur hög grad dessa storverk har sin förutsättning i överflöd, slump och urval.

Oplanerat – i Winogrands anda...

Den som inte är beredd att slösa med film eller utrymme på minneskortet, inte är beredd att misslyckas med fler bilder än man lyckas med, bör ägna sig åt någon annan gren av fotografin än gatufotografin. Slumpens estetik är inte okänd för någon utövare av de sköna konsterna. Det handlar inte om att skapa godtyckligt utan om att ta slumpen i sin tjänst, att t ex gå ut på gatan och vara öppen för slumpens möjligheter. Man kan dessutom hjälpa tillfälligheterna lite på traven genom uppövning av den tekniska färdigheten, uppsökande av fruktbara ämnen och situationer.

De bästa gatubilder man skapar har inte sällan helt bärande inslag som man inte var medveten om i fotograferingsögonblicket. Kanske fanns de där subliminalt, omedvetet, men något rationellt kalkylerande var de knappast resultatet av.

Och i hög grad skapas den färdiga bilden just efteråt. Det är genom granskning och urval, kanske efterbearbetning i form av beskärning och pjattning, som de framstående resultaten värks fram.

Likheten med evolutionens mekanismer är slående. I själva verket följer förmodligen all utveckling, den må höra till naturens eller kulturens rike, dessa generella principer. Moder Natur verkar med överflödande produktivitet, med slumpmässiga variationer orsakade av mutationer och slutligen anpassning till miljön.

Vad vi som gatufotografer kan lära av fotohistorien är just att bejaka detta naturens evolutionära maskineri. Med andra ord, fotografera mycket i vitt skilda gatumiljöer, slösa med film, var öppen för slumpens förnyande potential och lita till den slutliga, hårda granskningen i mörkrummet eller framför datorn.

   – Besök gärna min personliga fotosajt! >> –

Inlagt 2013-07-27 05:37 | Läst 4182 ggr. | Permalink
Intressant blogg, skall kolla närmare när jag har mera tid.
- Hawk
Jag håller delvis med. Det är ju inte mängden exponeringar i sig som gör en bra fotograf. Det gäller ju att se vad som kan bli en bra bild. Sen håller jag med att man ska utveckla sitt bildseende till intuition och att man ska låta sin intuition styra avtryckaren. Om man först ska analysera det man ser så hinner ögonblicket försvinna. Bra fotografer anar sig ofta till när något intressant kommer att hända.

Att det trots allt är det tränade bildseendet som avgör tycker jag bevisas av fotografer som Lars Tunbjörk som fotograferar med mellanformat och blixt. Med tio bilder per rulle och någon sekunds uppladdningstid för blixten så gäller det att ha känsla för tajming. Det går inte att bränna på.