Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 339/Några filmer som gör mig glad

Ja inte spelfilmer då, utan 35mm-film för analogt foto. För det håller jag på med fortfarande (om nu någon skulle tro annat). Jag har ju en Pentax 67 mellanformat och även en TLR Yashica MAT 124G 6x6, men jag kommer alltid tillbaka till småbildsformatet och 35mm-film. Det är ju så smidigt och det finns ju så mycket fina kameror och optik att välja mellan i det mindre formatet. Så jag får nog främst betrakta mig som en småbildsfotograf i första hand. Jag har ju fotograferat en hel del i digitalt senast 1½ åren, men i svartvitt är det ändå det analoga som gör mig mest glad, och mörkrummet är fortfarande oslagbart när det gäller att få till en bild på papper som ger mig den rätta upplevelsen med mjuka och fina tonövergångar. Det digitala känns för vasst och perfekt för mig på något sätt.


Selva, Val Gardena - Italien. Contax T Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Adox Adolux ADX.

Jag har ju inte använt så mycket olika filmer genom åren utan försökt hålla mig till några få. Efkes filmer hittade jag tidigt kring 1980 i ett garage i Nybro, som ganska snart skulle bli för litet att härbärgera fotmaterialen som kom från dåvarande öststaterna. Firman Photax startades och så har det rullat på sen dess. Nu finns ju inte Fotokemika i Kroatien som tillverkade Efke-filmerna längre, men i min frys finns en hel del sån film kvar. De är ursprungligen av tyska ADOX 1950-talsformula och jag har använt alla tre filmerna KB25, KB50 och KB100 i både småbild och mellanformat. Nu är det mest KB100 som ligger i frysen och den filmen är helt fantastisk om man framkallar den på rätt sätt.  Synd bara att Efke-filmerna är så känsliga och verkar ha en del föroreningar i emulsionen som orsakar små vita prickar lite varstans. Scannar man bara sina negativ och redigerar/skriver ut digitalt är det inga problem, då klonar man lätt bort detta. Men ska man stå i mörkrummet och kopiera negativen blir man inte glad. Svårt att retuschera bort skavankerna efteråt. Den bästa framkallaren för Efke KB100 (eller Adox Art CHS100 som den såldes som på slutet) tycker jag är Adox Adolux ADX, en tvåkomponetsframkallare som blandas precis innan man framkallar filmen. Den ger extremt fint korn och samtidigt fin upplösning och konturskärpa. Ingen annan framkallare jag känner till har dessa två egenskaper samtidigt. I regel blir det antingen eller, fint korn med mjuk konturskärpa, alt. lite mera kornigt och konturskarpt.


100% utsnitt av filmscanningen. Alla filter  (skärpning, filmprofiler etc avstängt).

En annan film som jag använt ända sedan jag började fotografera är Kodak Tri-X. Den lanserades också på 1950-talet som 35mm-film men genomgick en förändring kring 2003, inte till det bättre som jag ser det. Jag gillade den äldre mera. Den nya versionen har fått obetydligt finare korn, och samtidigt en mera rak tonskala med inte lika lång tå (mindre skuggseparering). Men den är fortfarande en otroligt bra film som är favorit hos många fotografer, t.ex den nu aktuelle Anders Petersen.


St Nicholas katedral i Ljubliana - Slovenien. Voigtländer Bessa R2 + Nokton asp. 1,2/35mm. Tri-X400 (nya versionen) i X-tol.



100% utsnitt av filmscanningen.

Jämför man Tri-X i X-tol med Efke KB100 i ADX så är skillnaden väldigt stor vad gäller korn. Att det skiljer är kanske inte så konstigt med tanke på att den ena filmen är på 100ASA och den andra på 400, men att skillnaden blir så stor i dessa båda framkallare är lite överraskande. Kodaks Plus-X på 125ASA (som heller inte tillverkas längre) har jag använt en del förut, och framkallat både den och Tri-X i D76 och X-tol. Skillnaden är då inte på långa vägar så stor vad gäller korn. Men jag har aldrig framkallat Plus-X i ADX, så jag vet ju inte hur det ser ut? Däremot Efke KB100 i D76 och det ger ungefär likvärdigt korn som med Plus-X i samma framkallare.  Fast jag gillar kornet och strukturen i Tri-X, när man vill ha lite mera struktur i bilderna. Kanske inte passar så bra till bilden ovan men det duger. Andra bildtyper kan filmen kanske passa bättre till, snapshots på stan t.ex.

Jag har några påsar Microdol-X kvar, vilken jag provat att framkalla Efkes KB100 i. Det fungerar ganska bra och ger ett snyggt korn med den filmen. Jag blandar den 1+3, vilket ger något bättre konturskärpa, annars är Microdol-X en framkallare som oftast ger ett mjukare korn i mindre utspädd eller koncentrerad form. Men kornet blir ändå ganska fint med Efke KB100 som jag upplever det. Dock inte alls lika fint som med Adolux ADX. Smaken avgör vad man för tillfället vill ha.


Vid Nyproplan. Contax T2 Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Microdol-X 1+3.



100% utsnitt av filmscanningen.

Efter att Kodak ändrat Tri-X 2003 började jag titta lite på andra filmer. Jag hittade då Fomas filmer som Photax börjat importera till Sverige. De är perfekta för den som vill scanna negativen direkt efter framkallningen, för de blir nästan helt plana omedelbart efter torkningen. Någon planing behövs inte. Fomapan 400 är obetydligt kornigare än Tri-X i D76 eller X-tol, det blir snygga resultat tycker jag. Vill man ha mera skarpt korn kör man den i Rodinal och det gillar en del. Foma har även en 200 ASA film och den har T-korn, typ T-Max. Filmen är väldigt lik T-Max 400 om man framkallar den i Rodinal (som jag mest gjort), men med lägre känslighet. Jag har även framkallat den i D76 och vad jag kommer ihåg är bilden nedan framkallad i den. Men skillnaden mot Rodinal är inte så stor vad jag  sett av mina negativ. Den går även fint att köra efter 400ASA. Jag gjorde en jämförelse mellan T-Max 400 och Fomapan 200 exponerad efter 400, och såg att kornet då såg identiskt ut. Vad som skilde var att Fomafilmen (naturligt nog) bara fick en något sämre skuggteckning, men jag tyckte det var helt acceptabelt att köra den efter 400 i alla fall.


Bo Karlsson på sin Harley Davidsson Electra Glide från tidigt 1970-tal. Voigtländer Bessa R2A + Collapsible Nickel Heliar 3,5/50mm. Fomapan 200 i D76 1+1.



100% utsnitt av filmscanningen.

De här 35mm-filmerna är man bara glad över att ha fått använda. Mera glad, och även lite överraskad, blev jag i veckan som gått då några provfilmer från Nick and Trick i England anlände i ett paket på posten. För flera år sen hade jag funderingar på att köpa in kino-film från Kodak i bulk, bl.a den 1959 lanserade Eastman Double X 5222 med en nominell känslighet på 250 ASA, och ladda själv i kasett, men det blev inget av det. På senare år har detta med att använda 35mm-film för rörlig film blivit mera populärt bland stillbildsfotografer och flera handlare saluför sån film, både färdigladdad i kasett och i större rullar om 100, 400 samt 1000 fot. När jag såg att Double X fanns att köpa så blev jag återigen nyfiken på att prova. Kanske skulle det fungera bra? Inledningsscenerna i svartvitt i Bond-filmen Casino Royal filmades ju med Double X 5222, så visst blev man sugen att prova den. Men jag var lite tveksam då de stillbilder fotade med den som man sett på webben kanske inte sett så finkorniga ut, snarare ganska korniga mot t.ex mina egna negativ fotade med Fomapan 200. Men Kodak har en specialutvecklad framkallare för Double-X. Den heter D96 och fanns också att köpa i England (i tillverkning av italienska Bellini) så jag beställde även den. När jag nu tittar på resultatet från de första två filmerna som jag framkallade i D96 så måste jag säga att jag blir riktigt glad.


Lessebo 2019 05 16. Bessa R4A + Ultron 2/28mm. Eastman Double X 5222 i D96.


100% utsnitt av filmscanningen.

Det ser fantastiskt bra ut i mina scanningar, betydligt bättre än de bildfiler man sett på webben. En enormt fin skuggteckning får mig också att tro filmen ska gå alldeles utmärkt att exponera efter 400 ASA. Här körde jag på 200. Tonskalan får mig att tänka på gamla Tri-x 5063, före 2003. Det snygga och moderata kornet för tankarna till 100 ASA-filmer eller ännu lägre känslighet, ja något sånt här hade jag absolut inte förväntat mig. Eastman Double X är en riktig fullpoängare av de två filmerna jag kört att döma. De bilder jag sett på nätet av filmen har varit framkallade i X-tol, HC110 och Ilford DD-X, men här måste Kodak ha fått fram något riktigt bra, i stil med Adox Adolux ADX. Så nu har jag beställt mera Double-X i bulk, för laddning i kasett med dagsljusladdare. Den finns i 100ft rullar hos en del. Min Fomapan 200ASA är snart slut och de ska nu ersättas med Kodak-film istället. Synd, för Foma 200 är en riktigt bra film, men Double-X verkar snäppet bättre.



Lessebo 2019 05 16. Voigtländer Bessa R4A + Leitz Summarit M 2,5/50mm. Eastman Double X 5222 i D96.


100% utsnitt av filmscanningen.

//

Inlagt 2019-05-18 16:37 | Läst 10732 ggr. | Permalink
Imponerande genomgång av dina favoritfilmer. Tack för att du delar med dig av all denna information. Double XX i D96 måste jag prova. Ska också ladda några rullar Plus X från en stor rulle som legat i frysen länge. Jag har sett fantastiska resultat med Plus X men aldrig lyckats riktigt på egen hand.

F
Svar från Nils Bergqvist 2019-05-19 08:18
Plus-X i Rodinal bli ganska skarpkornig, men X-tol och D-76 ger mjukare korn. Tror man ska kunna hitta finkornsframkallare som ger lite mindre tydligt korn.. Tonskalan i filmen är fin. En annan 100-film jag använt bara lite, är Fomapan 100 som blir väldigt fin i Rodinal, men då Fomas egna variant, Fomadon R09. Den ger mjukare korn än Original Rodinal som jag upplever det. Inte lika hållbar dock.
Fina bilder, Nils! Ja, jag håller med dig om att upplevelsen med mjuka och fina tonövergångar är oslagbart i det analoga sv/v, jämfört med det digitala. Jag hoppas att det digitala kommer ifatt den analoga filmen vad gäller separationen i hela ton-registret, i framtiden. En annan sak jag hoppas på, är att övergången mellan skärpa och oskärpa i den digitala bilden också blir lika snygg som i det analoga. Jag kan ibland reagera över hur fult det kan se ut i det digitala.
Svar från Nils Bergqvist 2019-05-20 17:23
Jovisst finns det skillnader. Själv har jag när jag fotograferat digitalt senaste tiden, försökt få mjukare och behagligare resultat genom att skaffa äldre optik. Fungerar till viss del tycker jag.
Intressant artikel med fina bilder.
Jag kan sakna den analoga svartvita filmen men längtar absolut inte tillbaks till mörkrummet och diverse vätskor.
Har du provat att fotografera av negativen med ett skarpt makroobjektiv i stället för att skanna?
Att döma av dessa bilder verkar du ha en bra filmskanner. Som klarar av kornen utan att baka ihop dem.
Svar från Nils Bergqvist 2019-05-20 17:26
Nej inte seriöst, men fotat av på ljusbord på fri hand 6x6 negativ, fungerade bra tyckte jag men man måste prova med stativ och med mörkt runtom och sedan jämföra med en scanning. Har tyvärr ingen filmscanner för mellanformat utan får köra i en flatbädd, vilket inte blir alls lika bra. Skulle tro att fota av med macrooptik blir minst lika bra vad gäller mellanformat i alla fall.
Intressant blogg och jag gillar det där jättenoga grävandet efter nyanser, både i bilderna och produktkollen!

Den där mjukskarpa skärpan får du fram så fint!

Även objektiven betyder nog en hel del. Jag som kör Pentax har en 50 mm F1,7 från 1970-talet som utmärker sig på det sättet även på digital kamera.

Vad använder du för skanner?
Svar från Nils Bergqvist 2019-05-20 17:30
En Reflecta Crystalscan 7200, som återger filmkornet ganska bra. Den var billig i förh till hur pass fint den scannar. Tyvärr ger den ibland ränder i typ rena himlar, inte så kul. Har kommit runt problemet med att scanna i färg och 64 bitar med HDR, men då kan man inte ställa in kontrast eller nånting, scanningarna blir ganska mörka men ränderna försvinner och man får rätt mycket extra jobb i redigeringen. Har skaffat Silverfast SE plus till den vilket gav en väldigt stor skillnad mot det medföljande programmet.
Väldigt fina bilder. Påminner mig mycket om när jag vr prenumerant på Leica magazine och vad jag fick från Hasselblad 40 år sedan.
Har fortfarande kvar en del analog utrustning. Fast använder dem aldrig. Har både en Leica SL2 och en Leica 3 som numera mest står i vitrinskåpet som dekorationer i skåpet där jag har min kamerautrustning. Dessutom några Leica objektiv som 21 Super angulon eller 90/2.0 Jag kan också köra Canons olika EF objektiv och få de AF och allt annat fungerar som det var ett Fuji objektiv. Fast oftast sämre. Visst kan jag fota analogt om jag vill.
Det kan vara kul fota analogt men det är också en miljöförstöring. Film och kopieringspapper innehåller silver. Silver och de kemikalier man använder påverkar definitivt miljön negativt.
Brukar ni skickar efter kärl för att ta hand om miljöskadliga ämnen. För ni spolar väl inte ut det hela i toaletten eller handfatet. För då kommer Greta och spökar för er.
Svar från Nils Bergqvist 2019-05-20 18:47
Det har väl inte gjorts några beräkningar vad gäller miljöskadligheten vad gäller analogt och digitalt? Har du några såna vill jag gärna läsa dom. Men jag kan garantera dig att när du köper nya kläder, kalsingar, strumpor mm, och sedan tvättar dom de första gångerna, så kommer garanterat mera silver ut till reningsverken och ställer till problem, än det lilla som ev kommer från sköljning av kopior eller film. Det mesta är ju redan utfixerat och fixet lämnar man till miljöstationen, även framkallare. Varför skulle annars reningsverken under senare år rapportera att silverhalten i avloppen ökar, det lär ju inte bero på minskat analogt foto? Här kan du googla bland artiklara och läsa lite mera om det:
https://www.google.com/search?q=problem+med+silver+i+reningsverken&client=firefox-b-d&ei=6tniXL-2JM7orgTV4oHwAQ&start=0&sa=N&ved=0ahUKEwi_04_Nx6riAhVOtIsKHVVxAB44ChDy0wMIew&biw=1920&bih=966
Xtall 2019-05-27 20:39
Hej fantaster!
Det är väl tyvärr sant att analog foto minskar.... kan alltid hoppas på en renässans, i stil med LP skivans nyfödda intåg. Det kan då verkar ologiskt att silverhalten ökar. Problemet kan mycket väl vara alla DOLDA silverkällor. Utan att de flesta känner till det tillsätts silver i små halter till allt möjligt. Anledningen är att minska, eller helt göra det omöjligt för bakterier att växa till. En god tanke i sig, men...
Silvret finns i bland annat träningskläder, dvs. plagg som normal används i svettig miljö och där bakterier frodas, en del tvättmaskiner (kommer inte ihåg vilka) har en silverbeläggning för samma effekt. Även kylskåp. Som ni ser är de springande punkten bakterietillväxt. Det skulle inte förvåna mig om det finns i ännu fler källor. Kanske till och med disktrasor, som ett tag innehöll organiska tennföreningar. På grund av giftigheten så tog tennföreningarna bort.
Jag är själv kemist, men känner ett oerhört ansvar för gemene mans rättighet att välja bort kemikalier, men det är en ojämn kamp när det mesta är osynligt. Med över 30 års erfarenhet kan jag hantera kemin. Nu är frågan om jag lär att bemästra den analoga. Har hört att det går att överföra en "silverbild" till guld vilket ska ge snygga bruntoner, men aldrig hittat någon litteratur. Någon som vet?
P.S. Försök utvinna silvret från lösningarna. Det kan bli en slant efter ett tag.
Jonas Friberg
Svar från Nils Bergqvist 2019-05-29 22:50
Renässansen har redan kommit. Många är idag intresserade av att använda film istället för sensor. Filmförsäljningen sjönk snabbt efter det digitala genombrott, men har ökat under senare år igen och intresset verkar inte avta utan håller i sig, om än på en lägre men stabil nivå. Nya och nygamla filmer tas fram och även nya och nygamla papper kommer ut. Flera projekt finns där man planerar att ta fram helt nya analoga kameror också. Vad gäller göra guld av silver så är det nog omöjligt, säkert har många försökt men det går tyvärr inte. Däremot kan man få guld att "häfta an" vid silvret genom att tona i guldklorid. Tonen blir då inte brun som vis traditionell svaveltoning eller selentoning, utan kallare och lite blåaktig. Toningen beror även på vilken typ av silver papperet består av, bromsilver eller klorbromsilver. Fast guld påverkar nog åt det kallare hållet oavsett papperstyp.
Det är något speciellt med det analoga svartvita, speciellt om man gör riktiga kopior. Jag fastnade till slut för Ilfords filmer som jag framkallade i xtol 1+1. Det visade sig att de höll högre känslighet i den framkallaren så HP5+ kör jag efter 640 asa och FP4+ efter 200 asa (jag kalibrerade processen, gick åt någon rulle, men det är det värt) och normalframkallar med tider som om jag körde nominell känslighet. Jag fick då också bort den lite ruffiga känslan i högkontratsmotiv som ofta kännetecknar HP5+ och kontrasten blev även behagligare i FP4+. Anledningen till att jag landade i Ilford var att jag visst att det alltid var samma film i förpackningen 😉.

När det gäller miljöpåverkan tror jag att den är mycket marginell när man återvinner fixet. Framställning och skrotningen av elektroniken i digitalkamerorna (kameror som folk dessutom byter ungefär som man byter underkläder) är nog betydligt allvarligare för miljön i så fall skulle jag tro.

Nu har jag blivit lat och kör mest digitalt och mindre format, småbild och aps-c. Jag får damma av de analoga kamerorna och köra några rullar snart igen.

/Affe
Svar från Nils Bergqvist 2019-05-21 20:28
HP5plus och FP4plus är fina filmer, fast jag har aldrig använt dom regelbundet. Precis som Kodaks, Fomas, Fujis och Efke25/50/100 filmer, så vet man vad det är i packen. I övrigt är det en djungel som man får luska själv i. Efke KB400 när den fanns, tillverkades först av Agfa (APX400) och sedan av Ilford (HP5), sen försvann den när Ilford beslöt att inte göra film åt dom längre. Exponera och framkalla går ju göra på olika sätt. Har just nu en film som jag tagit på jobbet i veckan, hängandes på tork (Eastman Double X) som jag körde på 400. Har kört den på den nominella 250 och även 320 innan, och det verkar fungera lika fint med 400 som det ser ut.
Trevlig läsning! Har på senare tid landat mer i traditionellt korn än t-korn, dels då jag gillar att se korn som skapar en läcker karaktär som bilden inne i kyrkan där, samtidigt är jag svag för T-max400 ändå... aargh! :-)

Har själv svårt att stanna på enstaka filmer och är konstant öppen för annat även om jag vill låsa mig ibland, så det blir periodvis per resa eller så, just nu har jag Bergger Panchro (120) och Rollei RPX 25 (135) på prov utöver FP4 och HP5 som jag vanligen kör med, men dels då jag gillar att förstora mindre delar av småbilds-neg så skulle det vara kul att se vad man kan göra med RPX25.