Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 343/Små kameror för stora bilder...

Igår tittade vi på Anders Petersens spektakulära bilder (både till form och innehåll) på Liljevalchs. Många rejält stora printar med mycket struktur, svärta, korn och kontrast. Liten  Contax kompakt, fickorna fulla med Tri-X400, blixt rakt på och ibland extra ledljus i handen som hålls en bit från kameran. Upplättningsblixt även i dagsljus när så behövs.  Sen verkar han anlita en kopist/redigerare som gör bilderna i datorn och skriver ut dom i mindre format på papper, efter Petersens instruktioner och påpekanden. De mindre bilderna blir arbetskopior för projekten i fråga. Så kan man beskriva tekniken bakom bilderna. 

Nu gick det inte ladda upp originalfilen från mobilen så jag fick ta en skärmdump, men Petersens kamera är en liten Contax kompakt (han har säkert ett par stycken). Inte T2 som på bilden utan efterföljaren T3, med en 35mm ist.f 38mm, som har lite bättre närgräns (35cm). T3 är också något mindre och väger bara 235 gram mot T2:s 295 gram. Båda har lika fin optik och när man fotar med dom blir folk inte så ”rädda” för kameran ser ut som vilken amatörkompakt som helst.

Min fru gillar Christer Strömholm och när vi tågade in i de stora salarna på Liljevalchs, med väggarna täckta av de stora printrarna, så sa hon att ”det märks att han är inspirerad av Strömholm, men han gör inte så snälla och finstämda bilder som han.” Bättre än så kan man nog inte beskriva de här Stockholmsbilderna. De är råa, på gränsen till ”stygga” och  även ett till synes vardagligt motiv i normalt dagsljus , blir till en rå avbild när Petersen håller i kameran och gör bilden på sitt sätt. Svärtan, råheten och kontrasten i blixtljuset är så total att det nästan tar överhanden. Men ändå finns där en känsla som är omisskännlig. Närheten till människorna han fotograferar lyser fram, både den fysiska närheten med kameran och den känslomässiga. Petersen är på ett märkligt sätt inne i sina bilder och blir på det sättet en del av dom själv, inte bara en betraktare som så ofta annars med de flesta fotografer. Där ligger nog också styrkan i alla dessa översvallande bilder från Stockholm, och den del av människorna där som Petersen valt att gestalta på sitt eget speciella sätt.

Inlagt 2019-06-08 12:16 | Läst 982 ggr. | Permalink
Håller med om att Petersen har en råare still än Strömholm. Han vill också gå närmare och ta mer "köttiga" bilder. Jag har inte hunnit till utställningen än, men köpte den nya boken på Galleri kontrast.

Tycker mig även ha sett Petersen med en Ricoh GR1 av något slag. Den är ju också väldigt kompakt, men har lite mer vidvinkel.
Svar från Nils Bergqvist 2019-06-10 17:43
Möjligt att han har även en sån lite vidvinkligare, en del bilder verkar vara mer än 35mm som det ser ut. fast i filmerna som visas ser man bara T3:an. Något jag också lägger märke till, är att nästan alla bilder han tar är höjdbilder. bara ett fåtal horisontella.